Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Obesitas

Covid-19 och fetma

Corona virus disease 2019- (Covid-19) pandemin har inte undgått någon, oavsett om man blivit smittad eller inte. Från första veckan identifierades en speciell en riskgrupp, … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 5 minuters läsning

Corona virus disease 2019- (Covid-19) pandemin har inte undgått någon, oavsett om man blivit smittad eller inte. Från första veckan identifierades en speciell en riskgrupp, nämligen personer som är 70 år eller äldre. Det är de som blir svårast sjuka och som utgör majoriteten av dem som avlider till följd av coronaviruset. I denna grupp återfinns naturligtvis många med åldersrelaterade sjukdomar, som försvårar sjukdomsförloppet. I de äldre åldersgrupperna är fetma dessutom vanligt. Därmed blir fetmarelaterad samsjuklighet en försvårande omständighet.

Fetmarelaterad samsjuklighet

Baserat på data från 2018 i ”Hälsa på lika villkor”, publicerade som öppna jämförelser på Folkhälsomyndighetens hemsida är förekomsten av fetma (≥30,0 kg/m²) bland personer 65-84 år 18 %, och i åldersgruppen 16-84 år uppgår den till 16 %. Längd och vikt är självrapporterade, vilket indikerar att den verkliga förekomsten av fetma rimligtvis är högre.\nSiffror från samma databas visar att förekomsten av övervikt och fetma år 2018 var 61 % bland personer 65-84 år. I åldersgruppen 16-84 år uppgick den till 51 %.\nPersoner med fetma och särskilt de med grad 2 (BMI ≥ 35,0-39,9 kg/m²) och grad 3 (≥40,0 kg/m²) fetma har identifierats som en betydande riskgrupp (1). Sådana personer med svår fetma (≥35,0 kg/m²) har ofta svåra mekaniska problem med andningen och dessutom sjukdomar relaterade härtill såsom sömnapnésyndrom. Personer med svår fetma har också i hög grad sjukdomar, som tillsammans med fetman ökar sårbarheten vid en infektion såsom hypertension, hjärtkärlsjukdom och typ 2-diabetes. Inte sällan har dessa personer med fetma flera sådana sjukdomar samtidigt (1).

Till fetmarelaterade andningsstörningar hör obstruktiv sömnapné (obstructive sleep apnoea, OSA) som ökar med stigande ålder (2). OSA förekommer som andningsstörningar under sömn (sleep disordered breathing) med en prevalens på 30-80 % bland äldre (3). I en äldre åldersgrupp (65-90 år) hade 7,9 % av männen och 4,9 % av kvinnorna allvarlig OSA definierat som ≥30 andningsuppehåll per timme (4). Man fann att förekomsten av bland annat tidigare hjärtinfarkt, angina pectoris, stroke och astma var högre bland dem med OSA, oberoende av kön (4). Tsapanou et al (5) undersökte en populationsbaserad longitudinell kohortstudie, i vilken 1288 män och kvinnor 65 år eller äldre självrapporterade andningsstörningar under sömn. Under 6 års uppföljningstid avled av dessa 18,6 %, HR 1,48 (95 % KI, 1,29-1,70, p <0,0001), justerat för ett antal relaterade demografiska och kliniska faktorer (5).

Vid svininfluensapandemin i USA 2009 (influensa A H1N1) identifierades BMI ≥40 kg/m2 som en oberoende riskfaktor för komplikationer till influensan (6). Vid tidigare utbrott av säsongsinfluensa har personer med fetma (BMI ≥30 kg/m²), som blivit vaccinerad likväl haft en ökad risk för influensakomplikationer jämfört med vaccinerade personer med normalvikt (7). Det amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) har därmed identifierat personer med BMI ≥40 kg/m² som en riskgrupp för komplikationer av influensa (8). Även om vi inte har kunskap om det nya coronaviruset torde det inte vara en alltför långtgående slutsats att gruppen med BMI ≥40 kg/m² är en uppenbar riskgrupp för komplikationer av Covid-19.

Påtvingad karantän leder till psykisk belastning

För att begränsa smittspridningen har en tydlig uppmaning utgått om att hålla sig hemma eller gå i frivillig karantän särskilt om man tillhör en riskgrupp och om man har möjligheter härtill med hänsyn till sitt arbete. En av konsekvenserna av att hålla sig hemma är den fysiska begränsningen, som kan innebära minskade möjligheter till rörelse och fysisk aktivitet. När gymmet stänger blir det därför viktigt att hitta sätt att röra sig med promenader i friska luften och på behörigt avstånd från medvandrande. En annan konsekvens kan vara att man förändrar sitt matintag, vilket kan bero på flera faktorer, på både gott och ont. Förändrade måltidsrutiner och en annan typ av mat, som man inte själv brukat handla, kan innebära både fördelar och nackdelar. Sitter man hemma med gott om tid är det inte fet snabbmat man behöver, utan har kanske till och med tid att laga bra mat, som man annars inte ansett sig hinna laga till. Men mat är ju också ett stöd, som ger tröst och lättnad, när man hamnat i en oviss och oroande situation. Sådana omständigheter kan leda till ökat intag och därmed förvärra fetman. Att fetma är förknippat med dålig livskvalitet är välkänt. De betydande påfrestningar som en påtvingad karantän innebär leder till ytterligare betydande psykiska belastningar på individer med fetma som redan före pandemin hade det svårt att hantera tillvaron.

EASO, (European Association for the Study of Obesity) har på sin hemsida samlat information om Covid-19 generellt och med fokus på fetma (9, 10). På hemsidorna ger man även praktiska råd och tips om hur håller struktur i sin vardag, rörelser för inomhusaktivitet, och hur man kan behålla hälsosamma matvanor och gynnsamt ätbeteende, när man är i karantän. Samtliga verksamma inom hälso- och sjukvården har goda möjligheter att förmedla och individualisera dessa råd även till patienter med fetma som ur flera perspektiv i dessa tider utgör en riskgrupp.

Ingrid Larsson och Stephan Rössner

Ingrid Larsson, Enheten för Klinisk nutrition och Regionalt Obesitascentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.\nStephan Rössner, Apple Bay Obesity Research Centre, Bromma.

Referenser och länkar

  • Ryan D, Ravussin E, Heymsfield S. COVID-19 and the patient with obesity – the Editors speak out. Obesity 2020, in press doi:10.1002/oby.22808
  • Sforza E, Hupin D, Pichot V. et al. A 7-year follow-up study of obstructive sleep apnoea in healthy elderly: The PTOOF cohort study. Respirology 2017;22:1007-1014.
  • Young T, Peppard PE, Gottleib DJ. Epidemiology of obstructive sleep apnea. A population healthy perspective. Am MJ Resp Crit Care Med 2002;165:1217-1239.
  • Donovan LM, Kapur VK. Prevalence and characteristics of central compared to obstructive sleep apnea: Analysis from the Sleep Heart Health Study Cohort. Sleep 2016;39:1353-1359.
  • Tsapanou A, Gu Y, O’Shea D et al. Self-reported sleep disordered breathing as risk factor for mortality in the elderly. J Stroke Cardiovasc Dis 2016;25:1524-1531.
  • Louie JK, Acosta M, Winter K. et al. Factors associated with death or hospitalization due to pandemic 2009 influenza A (H1N1) infection in California. JAMA 2009;302:1896-1902.
  • Neidich SD, Green WD, Rebeles J et al. Increased risk of influenza among vaccinated adults who are obese. Int J Obesity 2017;41:1324-1330.
  • https://www.cdc.gov/flu/highrisk/index.htm
  • https://easo.org/covid-19-and-obesity/
  • https://eurobesity.org/news/coronavirus/

  • Dela artikeln

    Obesitas

    Dietistkompetensen behöver stärkas i obesitasvården

    Socialstyrelsens första nationella utvärdering av vården vid obesitas visar att sjukdomen fortfarande är underdiagnostiserad och underbehandlad. Specialistdietisten Liisa Tolvanen menar samtidigt att dietisternas kompetens används i alltför liten utsträckning, trots att nutrition och levnadsvanebehandling utgör en grund i behandlingen.

    Nina Granberg 2 juni, 2026 Uppdaterades 4 juni, 2026 3 minuters läsning
    Liisa-Tolvanen

    Foto: Foto: Susanne Wahström

    Omkring 1,3 miljoner vuxna och 80 000 barn i Sverige uppskattas leva med obesitas. I rapporten Nationell utvärdering av vården vid obesitas konstaterar Socialstyrelsen att många patienter söker vård under lång tid utan att sjukdomen uppmärksammas eller behandlas, samtidigt som få får behandling i form av levnadsvanestöd, läkemedel eller kirurgi.

    – Fler behöver få vård. Obesitas är en kronisk sjukdom som ska tas på samma allvar som andra folksjukdomar, säger Björn Eriksson, generaldirektör för Socialstyrelsen i ett pressmeddelande.

    Liisa Tolvanen, medicine doktor och specialistdietist inom obesitas på Centrum för obesitas i Region Stockholm, välkomnar Socialstyrelsens rapport och beskriver den som ett viktigt underlag för det fortsatta utvecklingsarbetet inom obesitasvården.

    – Den tydliggör att vi fortfarande har ett omfattande utvecklingsarbete framför oss, men också att det finns goda möjligheter att förbättra obesitasvården i Sverige.

    Socialstyrelsen pekar bland annat på stora regionala skillnader och behov av bättre samordning, kontinuitet och individanpassning. Myndigheten lyfter också att patienternas kostnader för obesitasläkemedel ökat kraftigt, vilket riskerar att bidra till ojämlik vård.

    Vilka delar av utvärderingen tycker du är viktigast ur ett dietistperspektiv?

    – En särskilt viktig del är frågan om jämlik vård. Tillgången till dietistkompetens är i dag ojämnt fördelad i landet, och många dietister har dessutom fått i uppdrag att prioritera andra patientgrupper framför personer med obesitas. Detta är problematiskt, eftersom det innebär att patienter inte får tillgång till specialiserad nutritionskompetens, vilket är en central del av en evidensbaserad obesitasbehandling.

    Hon pekar också på rapportens uppgifter om uppföljning, där endast en tredjedel av vårdcentralerna uppger att patienter erbjuds regelbundna uppföljningsbesök.

    – Detta är särskilt oroande med tanke på att obesitas är en kronisk sjukdom som kräver långsiktig och kontinuerlig behandling, säger hon och fortsätter:

    – Det är positivt att Socialstyrelsen betonar vikten av multiprofessionella team. I dessa team har dietisten en nyckelroll, bland annat i att tillhandahålla nutritionsbehandling som en del av kombinerad levnadsvanebehandling. Dietistens roll är också viktig för patientsäkerheten.

    Liisa Tolvanen framhåller också att kombinerad levnadsvanebehandling fortfarande används i alltför begränsad omfattning. Enligt henne finns det en tydlig möjlighet att i större utsträckning ta tillvara dietistens kompetens inom nutritionsbehandling, bland annat genom strukturerade nutritionsbedömningar, individanpassad behandling och stöd till hållbara matvanor.

    – Nutritionsbehandling är särskilt viktig i samband med kirurgisk och läkemedelsbehandling.

    Utvärderingen lyfter även behovet av utbildningsinsatser för vårdpersonal, något som Liisa Tolvanen menar att dietister kan bidra mer till.

    – Dietister kan spela en tydligare roll, inte bara som kliniska experter utan även som utbildare, processledare och som stöd i implementeringen av riktlinjer kring nutrition och levnadsvanor. Utbildning är också en viktig del i att minska viktstigma inom vården och bidra till ett mer respektfullt och jämlikt bemötande.

    Har dietister fått en tydligare och mer självklar roll i obesitasvården de senaste åren, eller finns det fortfarande viktiga delar som saknas?

    – Vi rör oss i rätt riktning, men det finns fortfarande viktiga utvecklingsområden. Att ordet dietist endast nämns vid tre tillfällen i rapporten är anmärkningsvärt, med tanke på hur central nutrition och levnadsvanebehandling är i obesitasvården.

    Enligt Liisa Tolvanen finns det fortfarande behov av att tydliggöra dietistens roll, både i riktlinjer och i vårdens organisation. Hon lyfter också behovet av tillräckliga resurser för att anställa fler dietister.

    Hon menar att rapporten samtidigt skickar en viktig signal till regionerna om behovet av stärkt dietistkompetens, både tidigare i vårdkedjan och i den långsiktiga uppföljningen, och tillägger:

    – Särskilt i primärvården framstår dietistens kompetens som underutnyttjad. Det finns stor potential att ge dietister ett mer strukturellt ansvar i behandling och uppföljning, exempelvis efter obesitaskirurgi och vid läkemedelsbehandling.

    Parallellt behöver arbetet med att motverka stigma fortsätta, framhåller Liisa Tolvanen.

    – Det påverkar både prioriteringar, resursfördelning och patienters möjlighet att få tillgång till vård på lika villkor.


    Dela artikeln

    Alkohol

    Kan obesitasläkemedel minska alkoholsug?

    Flera nya studier tyder på att läkemedel mot obesitas kan påverka mer än aptit och vikt. I kliniken beskriver patienter minskat sug även efter alkohol, men forskningsläget är fortfarande ungt.

    Nina Granberg 5 juni, 2026 2 minuters läsning
    AdobeStock_935592527

    Foto: Foto: AdobeStock


    Dela artikeln

    Cookies

    Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

    Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

    Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.