Till huvudinnehållet

Beställ Dietisten Plus – ett år för 790 kr. Tidning ingår! Beställ idag!

Fyll i din profil för att få mer ut av ditt besök! Gå till mina sidor!

Obesitas

Tio år efter fetmaoperationen: Så blev livet?

I en ny studie från Lunds och Göteborgs universitet har patienter intervjuats om deras upplevelser 10 år efter att ha genomgått fetmakirurgi. Sammanfattningsvis kan sägas … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 3 minuters läsning

I en ny studie från Lunds och Göteborgs universitet har patienter intervjuats om deras upplevelser 10 år efter att ha genomgått fetmakirurgi. Sammanfattningsvis kan sägas att effekten på ätandet håller i sig medan andra problem, som exempelvis en skuldkänsla över att fortfarande inte vara tillräckligt hälsosamma, finns kvar.

\n\n\n\n

– Detta är en få uppföljningar som har gjorts så lång tid efter en fetmaoperation, säger My Engström, forskare i omvårdnad vid Göteborgs universitet.

18 patienter intervjuades i studien. Samtliga upplevde att deras ätande och aptit fortfarande var påverkat efter operationen: kroppen sa fortfarande ifrån, vilket gjorde att de inte kunde äta så stora mängder, och det minskade suget efter ohälsosam mat höll i sig. Flera deltagare tog också upp att de fortfarande påverkades lättare av alkohol och att detta fick konsekvenser i det sociala livet.

Men samtidigt som operationen hade inneburit många förändringar beskrev flera tillvaron med den opererade kroppen som det nya normala eller deras nya vardag.

– Flera menade att en anledning till att de klarade sin nya tillvaro med mindre magsäck så bra som de gjorde, var att de hade blivit varnade och förväntat sig fler komplikationer än vad de faktiskt fått, säger My Engström.\n​​​​​​​\n– Detta var intressant att höra eftersom drygt 70 procent av de som vi intervjuade faktiskt hade haft någon händelse som sjukvården klassificerade som en komplikation, som exempelvis näringsbrist, buksmärtor, galloperation eller tarmvred.

Fortsatt kämpig tillvaro

Deltagarna berättade att de fortsatte att kämpa för att hantera sina liv och sin vikt efter fetmaoperationen. Det handlade bland annat om hur de skulle stötta sina barn som också ofta var överviktiga. Några av föräldrarna sa att de kände sig uppgivna inför sina barns viktproblem; de försökte vägleda på bästa sätt, men upplevde att det var svårt.

Flera talade också om den fysiska aktiviteten som ett ständigt dåligt samvete. De var väl medvetna om att de borde röra på sig, men hittade ingen bra väg framåt. Som skäl uppgav de smärta eller den personliga historien av att alltid ha varit den som varit sämst på fysisk aktivitet.

– Även om övervikten inte länge var stor eller utgjorde ett verkligt hinder så låg den gamla självbilden kvar som ett hinder i vägen, säger My Engström.

Anklagade sig själva

Gemensamt för de patienter som intervjuades var att de uttryckte stor tacksamhet över viktoperationen och mot samhället som hade bekostat denna. Vissa deltagare anklagade sig själva när något inte fungerade optimalt och menade att de inte var ”duktiga patienter”.

– Uppföljningen av de fetmaopererade är ofta bristfällig och måste bli bättre, säger Kajsa Järvholm, forskare i psykologi vid Lunds universitet. Patienterna borde kallas till vårdcentral en gång om året men detta fungerar sällan. Patienterna förväntades själva komma ihåg att ta kontakt med primärvården i stället för att bli kallade. När de väl kom i kontakt med vårdcentralen så upplevde de ofta att kunskapen om fetmakirurgi var dålig.

Sammanfattningsvis menar forskarna att långtidsuppföljningen av fetmaoperationer måste bli bättre både inom specialist- och primärvård.

– De som möter fetmaopererade i sitt arbete behöver både hjälpa till att skapa realistiska förväntningar av vad operationen kan förändra och ta hänsyn till att många patienter anklagar sig själva och därför tvekar att ta upp problem med sin vårdgivare, säger Kajsa Järvholm. Denna process underlättas om vårdgivarna har en icke-dömande attityd och tar sig tid att fråga patienterna om hur de har det i sin vardag.

Text: Ulrika Oredsson, Lunds universitet

Ladda ner den vetenskapliga artikeln:\nPatients´view of long-term results of bariatric surgery for superobesity: sustained effects but continuing struggles 

\n\n\n


Dela artikeln

Forskning

Psykologiska barriärer stoppar hållbara val  

Många svenskar uttrycker en stark vilja att äta mer hållbart. En stor andel säger också att de vill minska sin köttkonsumtion. Ändå ligger köttintaget på i stort sett samma nivå år efter år. Miljöpsykologen Noah Linder har i två nya studier undersökt varför intentionen ofta krockar med vardagens matvanor - och vad som faktiskt får människor att ändra sina val.

Nina Granberg 1 december, 2025 Uppdaterades 1 december, 2025 4 minuters läsning
IMG_1284

Foto: AdobeStock

När Noah Linder, miljöpsykolog vid Kungliga Vetenskapsakademiens Beijerinstitut, började analysera svenska attitydundersökningar såg han en tydlig trend: många uttrycker en stark vilja att äta mer hållbart och minska sin köttkonsumtion.

– Det målades upp en bild av ganska hållbara konsumenter i teorin. Det fanns starka intentioner att minska sin köttkonsumtion och många beskrev sig som flexitarianer, sa Noah Linder under ett seminarium i november arrangerat av Mission Mat Miljö om psykologiska barriärer för hållbara matval.

Men när dessa ambitioner jämfördes med faktisk konsumtion var skillnaderna små.

– Om så många vill, varför händer det så lite i praktiken?

Frågan ledde till studien “Psychological Barriers for Sustainable Diets”, där runt 1 000 deltagare rapporterade sina matvanor, attityder och intentioner.

Vanor och smak – viktigare än värderingar

En femtedel av deltagarna hade tydliga intentioner att minska sin köttkonsumtion. Men i praktiken åt de nästan lika mycket kött som gruppen utan sådana intentioner.

När Linders team analyserade vad som hindrade intentionerna från att omsättas i handling var två faktorer avgörande:

  • Starka vanor att köpa och laga kött
  • Positiva attityder till kött – man tycker helt enkelt mycket om det

Miljöidentitet och hållbarhetsvärderingar, som ofta antas styra matval, spelade däremot liten roll när beteendet skulle förändras.

– Vanebrytning spelar en avgörande roll. Det är det som driver fortsatt köttkonsumtion hos dem som egentligen vill äta mindre kött.

Är osäkerhet kring vegetarisk matlagning ett hinder?

En åhörare frågade om konsumenter helt enkelt kan känna osäkerhet kring hur man lagar vegetariskt. Linder svarade:

– Jag tror absolut att det kan vara så, och i min studie fann vi att det var en relativt stor motivator för att vilja minska sin köttkonsumtion, d v s att man kände sig bekväm med att komma på och laga vegetariska rätter. Däremot kom det inte fram som en av de starkaste barriärerna hos dem som redan hade intentionen att minska sin köttkonsumtion.

Vad styr acceptansen för förändring?

I en annan studie undersökte Noah Linder och kollegor hur konsumenter uppfattar olika initiativ som syftar till ett mer växtbaserat proteinskifte. Fem typer av insatser testades: information, normbaserade budskap, nudging*, prisåtgärder och utbudsrestriktioner.

Tre av interventionerna fick tydligt positiv respons:

  • Faktabaserad information
  • Normer och social jämförelse
  • Nudging/valarkitektur*

Prisåtgärder och restriktioner väckte mer motstånd. Men det kanske mest intressant enligt Linder var fördelningen hos deltagarna: många var helt neutrala.

– Den stora massan var väldigt obrydd. Polariseringen drivs av två små grupper i svansarna – de som är starkt för och de som är starkt emot, menar han.

Upplevd effektivitet stack ut som den viktigaste faktorn för om en åtgärd accepterades.

– Det mest avgörande var om man tror att interventionen fungerar.

Strunta i de mest motsträviga

Under seminariet lyftes också risken för backlash när man kommunicerar om minskad köttkonsumtion. Linder betonade att risken finns, men att den inte bör överskattas.

– En bra väg är att rikta budskapen till dem som redan vill minska sin köttkonsumtion. Det minimerar risken och kan skapa momentum.

Försök att omvända de mest motsträviga konsumenterna är däremot inte en effektiv strategi.

– Det genererar högre risk för backlash och är relativt lönlöst.

Sammantaget visar studierna att det inte är viljan som saknas, utan att starka vanor och invanda preferenser håller människor kvar i gamla mönster. Men just där finns också möjligheten till förändring.

– Det finns en väldigt stor förändringspotential om man lyckas få intentionerna att omsättas i handling.

Vad betyder resultaten för dietister?

För dietister inom rådgivning, prevention och folkhälsa pekar studierna på flera insikter:

  • Beteendeförändring kräver mer än värderingar. Vanor och preferenser väger tungt – även hos motiverade individer.
  • Neutrala konsumenter är en nyckelgrupp. De utgör majoriteten och kan påverkas utan att åtgärder upplevs som påträngande.
  • Information fungerar, men bäst i rätt sammanhang. Normer, konkreta exempel och små förändringar i matmiljön kan förstärka effekten.
  • Backlash drivs av en minoritet. De flesta är mottagliga för stöd och guidning i vardagen.

*Nudging innebär små förändringar i miljön som gör det enklare att välja ett visst alternativ, utan att begränsa valfriheten. 

*Valarkitektur är den övergripande utformningen av miljön och de val som presenteras — nudging är ett verktyg inom denna struktur.

Mission Mat Miljö är en plattform som samlar aktörer inom livsmedelssektorn för att stärka matmiljöer och främja hållbar konsumtion.

Läs mer om studierna HÄR:



Debatt

Nyckelhålet stärker kostråden och folkhälsan bättre än Nutri-Score

Nyckelhålsmärkningen har över en 30-årig historia som successivt har utvecklats i framgångsrik dialog mellan myndigheter, livsmedelsproducenter och forskare. Den är i dag en väl förankrad framsidesmärkning som lyfter fram de svenska kostråden. För folkhälsans skull är det ett betydligt bättre alternativ än att införa Nutri-Score.

Maria Sitell 28 november, 2025 Uppdaterades 28 november, 2025 2 minuters läsning
Maria-Sitell-ho¨gupplo¨st-4-

Foto: Maria-Sitell

I nummer 2/2025 av Dietisten framfördes fördelar med att istället inför NutriScore. Enligt mitt sätt att se bör livsmedelsmärkningar dock utformas på ett sätt som först och främst stämmer överens med kostråd och faktiskt underlättar för människor att göra hälsosamma val. Framsides­märkning behöver också utformas på ett sätt som stimulerar produktutveckling. Följande sex punkter visar på fördelarna med Nyckelhålet jämfört med NutriScore

  • Den framsidesmärkning som finns i ett land behöver ta hänsyn till nationella folkhälsoutmaningar, kostråd och mattraditioner. Det gör inte Nutri-Score avseende Sverige och övriga nordiska länder. Ett införande av Nutri-Score i Sverige och övriga Norden skulle därför riskera att bli vilseledande för konsumenter.
  • Global Burden of Disease visar att intaget av fullkorn är den kostfaktor som mest påverkar ohälsan, inte minst gäller detta för hjärt- och kärlsjukdomar, vissa former av cancer och diabetes typ 2. I Sverige äter 9 av 10 för lite fullkorn och därför finns kostråd om att intaget ska öka. I Nutri-Scores algoritm ingår inte fullkorn och mängden fullkorn i mjöl, bröd, ris, müsli, flingor och pasta räknas inte in.
  • I Sverige finns även kostråd om att byta till nyttiga matfetter och till magra mejerivaror då andelen omättat fett behöver öka och det mättade minska. Nutri-Score märker oljor som har hög halt av omättat fett med gult/orange vilket felaktigt signalerar ett ohälsosamt innehåll. Man skiljer inte heller på mejerivaror med olika fetthalter och som främst består av mättat fett.
  • Ur ett folkhälsoperspektiv är det vad vi inte äter som är en av de stora utmaningarna när det gäller matvanor. Därför bör dessa livsmedel lyftas fram.
  • Nutri-Score riskerar istället att uppfattas som en varningsmärkning av livsmedel som man helt bör undvika, snarare än att de bör vara en mindre del i en i övrigt balanserad kost.
  • Nutri-Score är, till skillnad från Nyckelhålet, inte utformat på ett sätt som tar hänsyn till att olika produktgrupper skiljer sig åt. Man måste till exempel beakta att det är stora skillnader mellan bröd och leverpastej. Nutri-Score stimulerar därför inte till att ändra ett livsmedels innehåll åt det hälsosammare hållet, eftersom det i många fall inte ger något bättre resultat på Nutri-Scores skala från A (grönt) till E (rött). Det blir svårt, ja till och med omöjligt att flytta sig uppåt i skalan.
  • Algoritmen bakom graderingen är svår att förstå, i jämförelse med Nyckelhålet som får sättas på produkter som klarar tydligt uppställda kriterier.

Nyckelhålsmärkningen är en väl etablerad, positiv framsidesmärkning i Sverige, Danmark, Norge och Island och undviker många av problemen med Nutri-Score enligt ovan. 


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.