Koppling mellan socker och ADHD

Det finns en koppling mellan ADHD och matvanor. Det visar en ny studie av Örebroforskare publicerad i American Journal of Medical Genetics.\n– Vi ser en koppling mellan ADHD och att äta mer socker och mättat fett och mindre frukt och grönt, säger Lin Li, som är doktorand vid Örebro universitet och har gjort studien tillsammans med professor Henrik Larsson.

Nästan 18 000 vuxna tvillingar mellan 20 och 47 år deltog i studien som gjorts med hjälp av tvillingregistret. De har svarat på frågor om livsstil och hälsa.

Studien visar att det går att koppla såväl koncentrationssvårigheter som hyperaktivitet och impulsivitet till matvanor. Och resultatet ligger fast oberoende av ålder, kön och socioekonomisk bakgrund. Tack vare tvillingregistret kunde forskarna också för första gången visa att dessa ärftliga egenskaper kan dela vissa gener.

– Vi undersöker matvanor och ADHD för att bättre förstå varför det finns kopplingar. Det kan också hjälpa oss att förklara varför människor med ADHD har en högre risk att drabbas av somatiska sjukdomar som fetma. Det kan också generera nya hypoteser för genetiska studier och nya behandlingsalternativ, säger Henrik Larsson.

– Studien är första steget för att få en tydlig bild av hur ADHD hänger ihop med matvanor. Vi kan inte visa att det finns ett orsakssamband men de genetiska kopplingarna mellan egenskaperna kan ge belägg och stöd för framtida experimentella studier och molekylärforskning, säger Lin Li.

Ungefär 5 procent av barn och 2,5 procent av vuxna beräknas ha ADHD och det är till 70 procent medfött. Det är inte klarlagt vilka mekanismer som ligger bakom ADHD och det är därför svårt att ställa diagnos och behandla.

I studien medverkar forskare från Karolinska institutet och Mälardalens högskola och från Norge och Holland.

Forskningen är en del av forskningsprojektet Effects of nutrition and lifestyle on impulsive, compulsive and externalizing behaviours, som är finansierat av EU inom ramen för Horizon 2020.

Läs artikeln i American Journal of Medical Genetics

Källa: Örebro universitet