Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Luciafirandet den 13 december är en ljusglimt i vintermörkret.

Luciafirandet den 13 december är en ljusglimt i vintermörkret. När dagarna knappt gryr på norra halvklotet kommer lucia med hopp om ljusare tider. Här svarar … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 5 minuters läsning

\n\n\n

Luciafirandet den 13 december är en ljusglimt i vintermörkret. När dagarna knappt gryr på norra halvklotet kommer lucia med hopp om ljusare tider. Här svarar Nordiska museets etnolog och intendent, Lena Kättström Höök, på åtta frågor om vår populära tradition.

Vem var Lucia?

– Enligt den mest spridda lucialegenden var Lucia en välbärgad jungfru och varmt troende kristen katolik som levde i Syrakusa på Sicilien i slutet av 200-talet. Hon dömdes till döden för sin tro, som var straffbar under romartiden. Den 13 december år 304 avrättades Lucia, och hon blev senare helgonförklarad av den katolska kyrkan. Eftersom helgon vanligtvis firas på sin dödsdag, deras himmelska födelsedag, fick hon sitt namn i almanackan på den 13 december.

Varifrån kommer luciafirandet?

– Luciasedens ursprung är komplext. Firandet härstammar från flera epoker, platser och religioner, och har genom åren varit både enkelt och överdådigt, skämtsamt och allvarligt, oskuldsfullt och oanständigt, heligt och profant, folkligt och aristokratiskt, privat och offentligt. Den tradition vi förknippar med dagens luciafirande härstammar från Västsverige, varifrån den under 1900-talet har spridit sig över hela landet och så småningom till övriga Norden och ut i världen. Det folkliga västsvenska lussefirandet var en lokal tradition med ett karnevalsliknande utklädningsupptåg den 13 december. I lussegången, som den beskrivs vid 1800-talets slut, förekom lussebrudar, lussekärringar och lussegubbar – och det var vanligt att man klädde ut sig könsöverskridande. Luciafirandet hade här mer karaktären av ett Halloweenupptåg med motsvarande ”bus eller godis”, där insamlad mat antingen åts upp av gruppen eller gavs bort till någon behövande i byn.

Varför firar vi lucia?

– Den västsvenska lussebruden hade mycket lite gemensamt med helgonet Lucia, och skiljer sig mycket från dagens högtidliga luciagestalt. Lussebruden beskrevs ibland som god, vacker och eftertraktad men ibland som ful, lösaktig och förtjust i karlar. Den äldsta kända bilden av en lucia återfinns på en akvarellerad tuschteckning av Fritz von Dardel, ”Lucedagen på Koberg”, från 1848. Skansen är en av de institutioner som har haft störst betydelse för att sprida och utforma luciatraditionen i Sverige i modern tid. Där inleddes firandet år 1892 med ambitionen att gestalta landets provinsiella festseder. Nordiska museets och Skansens grundare Artur Hazelius ville visa ”gamla bygdebruk” som lucia och stjärngossar. Men dessa hade ännu inte börjat uppträda tillsammans. Luciafirandet var då fortfarande något ganska okänt för de flesta stockholmare.

Hur länge har vi firat lucia?

– Det högtidliga luciatåget med vitklädd lucia och åtföljande tärnor, stjärngossar och ibland tomtar blev vanligt först på 1950-talet. Men historiskt sett är lucia en mycket äldre högtid än så och också en av de mest mångskiftande traditionerna i Sverige.

Varför sjunger lucia och vilka är med i luciatåget?

– Inspirationen till de stjärngossar och andra figurer som i dag ingår i luciatågen kom från början från medeltida katolska kyrkospel, så kallade stjärnspel eller trettondagsspel, där händelserna vid Kristi födelse dramatiserades. Dessa spel låg till grund för uppträdanden och folkliga julupptåg som förekom på landsbygden i Sverige på trettondagshelgen eller annandag jul. Stjärngossarna skulle föreställa de tre vise männen och kunde vara i sällskap av Herodes, Maria, Josef, julbocken och diverse knektar. En möjlig förebild till dagens sjungande luciagestalt var karaktären sångängeln eller sjungängeln. Sångängeln uppträdde i en lång, vit dräkt, ibland försedd med vingar, och hade en krona av lingonris, guld- eller silverpapper. Hans uppgift var att anföra sången eller bära stjärnan.

Varför äter vi lussekatter?

– I Holland och norra Tyskland finns ett jäst sött julbröd av vete kallat duivekater, som troligen exporterades till Göteborg av holländare på 1600-talet. På svenska lät det som ”dyvelskatter”, ”djävulskatter”. Troligen har ordet varken med katter eller djävlar att göra. När bullarna knöts till den 13 december bytte de namn till lussekatter. Idag är S-formen vanligast. Saffranet började användas i slutet av 1800-talet.

Vem får vara lucia?

– Luciafirandet väcker debatt när många gör anspråk på att veta hur det bör genomföras, vilka som ska delta och i vilka roller. Lucia har under århundradena bytt identitet och omskapar sig efter våra behov. Från att ha varit skämtsamt och bullrande har luciatåget blivit allvarsamt och högtidligt, rumsrent nog att välkomnas av Svenska kyrkan. Att traditionen inte är bestämd och enhetlig, varken historiskt eller i vår samtid, förklarar nog varför firandet ibland blir provocerande.

Firas lucia i andra länder?

– Luciaseden har spridits från Sverige till de flesta andra nordiska länderna, där den i vissa fall har laddats med nya betydelser. I Finland har den blivit en viktig identitetssymbol för den svenskspråkiga minoriteten. Under 1900-talet har luciafirandet blivit en symbol för Sverige i världen. I flera länder där svenskkolonier finns har firandet blivit en sammanhållande länk bland utlandssvenskar och emigrantättlingar, som till exempel i Spanien men kanske speciellt i USA, där svenskamerikanska föreningar började med luciafester redan på 1920-talet.

Lucia genom tiderna

Medeltid: präststudenter går stjärngossetåg i församlingarna under jullovet med inspiration från katolska kyrkospel.

1600-tal: Stjärngossar föreställande de tre vise männen sjunger sånger i byar kring trettondagshelgen. Traditionen lever vidare än idag bland annat på Möja i Stockholms skärgård.

1764: Lucia uppträder med vingar och serverar lussebeten till herrgårdsfolk.

1700–1800-tal: Manliga lucior på universiteten. Till lucia valdes ofta nationens vackraste förstaårsstudent.

1800-tal: Utspökade ungdomar går lussegång i byarna och tigger mat och dryck. Lussebruden beskrivs ofta som ful och lösaktig.

1820-tal: Den första kända lucia med ljus i håret – en dräng i Skinnskattebergs herrgård i Västmanland.

1800-talets mitt: Lucia som vi känner henne idag sprider sig från Västsverige främst i högreståndsmiljöer.

1800-talets slut: Luciafirandet sprids till Finland.

1892: Luciafirandet startar på Skansen i Stockholm för att visa upp lokala traditioner från Västsverige.

1928: Lucia blir en medial tävling anordnad av Stockholms Dagblad. Tärnor, stjärngossar och tomtar deltar.

1944: Luciatraditionen sprids till Danmark som en tyst protest mot den tyska ockupationen.

1950-tal: Luciafirandet blir allmänt i Sverige och sprids till Norge.

1990-tal: Luciafirandet sprids till Baltikum efter Sovjetunionens fall.

2000-tal: Heta känslor väcks när skolpersonal försöker begränsa eller styra olika karaktärers vara och icke vara i luciatågen.

2016: Åhlénskampanj med liten pojke som lucia skapar storm i sociala medier varefter filmklipp på Zlatan Ibrahimovic som lucia blir viralt.

2018–2019: Svårighet att få kandidater till luciatävlingar då tävling i skönhet upplevs otidsenligt.

Läs mer om lucia och andra högtider i Nordiska museets app Årets dagar. Hör Lena Kättström Höök, etnolog och intendent, berätta om lucia här: https://www.youtube.com/watch?v=GOecpfbvqzg\nLäs mer i boken ”Lucia i nytt ljus” som publicerades i november 2016 på svenska och engelska.

Källa: Nordiska museet

\n\n\n\n


Dela artikeln

Forskning

Eliminationskost vid eosinofil esofagit – praktisk vägledning

Eliminationskost är en central del i behandlingen av eosinofil esofagit (EoE), men kräver noggrann uppföljning och ett strukturerat arbetssätt. Här sammanfattas aktuell kunskap om hur kostbehandlingen genomförs, utvärderas och anpassas i klinisk praxis.

Skärmavbild 2026-06-18 kl. 08.36.04
Åsa Doktár Wilén 12 juni, 2026 Uppdaterades 16 juli, 2026 5 minuters läsning
AdobeStock_1085247736
Foto: Adobestock

Dela artikeln

Forskning

Olika kosthållningar – olika utmaningar

Både växtbaserad kost och blandkost har näringsmässiga styrkor och svagheter. Det visar en ny avhandling från Göteborgs universitet där unga vuxna med olika kosthållningar jämfördes.

Nina Granberg 8 juli, 2026 Uppdaterades 16 juli, 2026 7 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

Isabelle Mulkerrins, nybliven doktor i kostvetenskap vid Göteborgs universitet, har studerat unga i åldern 16–24 år som åt vegansk, lakto-ovo-vegetarisk, pescetarisk eller blandkost. Ett tydligt mönster framkom. Ju mindre andel animaliska livsmedel kosten innehöll, desto bättre överensstämde kosten med nordiska näringsrekommendationerna för bland annat fiber och mättat fett. Samtidigt ökade risken på gruppnivå för otillräckligt intag av vissa vitaminer och mineraler.

– Det övergripande resultatet var att det fanns både näringsmässiga fördelar och utmaningar med respektive kosthållning, säger Isabelle Mulkerrins.

Hon menar vidare att resultaten visar att näringsmässiga utmaningar inte är begränsade till växtbaserad kost.

– En kost blir inte per automatik mer eller mindre hälsosam om den inkluderar eller exkluderar animaliska livsmedel, det beror istället på helheten i kosten och vad som faktiskt äts.

B12 inte bara en veganfråga

Många förknippar vitamin B12 främst med vegankost. Men ett av de fynd som Isabelle Mulkerrins själv lyfter fram som särskilt relevant för dietister gäller lakto-ovo-vegetarianer. I studien sågs risk för otillräckligt intag av vitamin B12, trots att gruppen åt både ägg och mejeriprodukter.

Mer än hälften hade ett intag under genomsnittsbehovet och 16 procent hade förhöjda MMA-värden, vilket kan tyda på funktionell B12-brist.

En möjlig förklaring är att gruppen använde B12-tillskott i betydligt lägre utsträckning än veganerna. Dessutom varierar konsumtionen av ägg, mejeriprodukter och berikade alternativ stort mellan individer som äter lakto-ovo-vegetariskt.

– Eftersom lakto-ovo-vegetarianer inkluderar animaliska livsmedel i sin kost kanske de inte tänker på att de kan riskera att få i sig för lite B12.

Enligt Isabelle Mulkerrins är detta särskilt viktigt att uppmärksamma hos unga kvinnor i fertil ålder eftersom behovet av vitamin B12 ökar under graviditet och amning.

Jod och selen behöver uppmärksammas

Avhandlingen identifierar också jod och selen som näringsämnen som kan vara utmanande att få i tillräckliga mängder och därför kan behöva särskild uppmärksamhet vid kostplanering, inte minst i en vegansk kost.

– Våra resultat tyder på att dessa näringsämnen, bland annat jod och selen, inte enbart är relevanta för de som äter växtbaserad kost att ha koll på, utan potentiellt även för andra grupper i befolkningen.

Enligt Isabelle Mulkerrins blir frågan särskilt aktuell när allt fler väljer att äta mer växtbaserat. Animaliska livsmedel är viktiga källor till både jod och selen i den svenska kosten. Samtidigt är relativt få växtbaserade alternativ till mjölk och yoghurt berikade med jod.

Hon betonar att frågan är särskilt viktig för unga kvinnor eftersom behovet av jod ökar under graviditet och amning.

IMG_1970
Isabelle Mulkerrins, nybliven doktor i kostvetenskap.Pressfoto

Även resultaten för vitamin D är värda att lyfta fram. Samtliga fyra kosthållningar visade risk för otillräckligt intag av vitamin D, något som också stöddes av resultaten från blodproverna hos veganerna, lakto-ovo-vegetarianerna och allätarna. 

Få följde kostråden

Avhandlingen visar också att utmaningarna inte enbart handlade om specifika näringsämnen. Oavsett kosthållning var följsamheten till de livsmedelsbaserade kostråden låg. Endast tio procent av deltagarna nådde rekommendationen för frukt, bär och grönsaker (minst 500–800 gram per dag).                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 

Lika få kom upp i rekommenderat intag av fullkorn (minst 90 gram per dag). Skillnaderna mellan kostgrupperna för fullkorn var dessutom stora. Bland veganerna nådde endast två procent rekommendationen för fullkorn, jämfört med 23 procent bland dem som åt blandkost. Endast var fjärde deltagare åt rekommenderad mängd nötter (20–30 gram per dag).

Resultaten tyder enligt Isabelle Mulkerrins på att unga behöver mer stöd för att omsätta kostråd i praktiken.

– Att många av ungdomarna i studien når upp till näringsrekommendationerna betyder dock inte att kosten är optimal. De livsmedelsbaserade kostråden syftar till att främja hälsa och minska risken för vissa kostrelaterade sjukdomar på lång sikt och där visar resultaten tydliga brister i vad ungdomarna faktiskt äter.

Processad mat ingen enkel fråga

Diskussionen om ultraprocessad mat har fått stor uppmärksamhet de senaste åren. I samma studiepopulation såg forskarna att veganer fick en större andel av sitt energiintag från livsmedel som klassificerades som ultraprocessade jämfört med övriga kostgrupper.

Samtidigt menar Isabelle Mulkerrins att resultaten behöver tolkas med viss försiktighet.

– Många växtbaserade mejerisubstitut klassificeras som ultraprocessade trots att de inte nödvändigtvis är ohälsosamma eller näringsfattiga.

I studien stod berikade växtbaserade alternativ för en betydande del av intaget av vitamin B12, vitamin D, riboflavin och kalcium hos veganerna.

– Fokus bör enligt min mening ligga mindre på graden av processning och mer på livsmedlens näringsinnehåll och vilken roll de spelar i det totala kostintaget.

Samtidigt framhåller hon att alla växtbaserade substitut inte är näringsmässigt likvärdiga. Många köttsubstitut innehåller relativt mycket salt och få är naturligt rika på, eller berikade med, näringsämnen som jod, selen, vitamin D och B12.

Ställer högre krav på dietister

Berikade växtbaserade alternativ till mejeriprodukter var de största livsmedelskällorna till vitamin B12 och vitamin D bland veganerna och bidrog även med betydande mängder kalcium och riboflavin.

– Jag ser inte användningen av berikade livsmedel och vissa kosttillskott som ett tecken på att växtbaserad kost är näringsmässigt otillräcklig.

Däremot menar Isabelle Mulkerrins att det ställer högre krav på kunskap, både hos personer som äter växtbaserat och hos de dietister som ger råd.

– I praktiken innebär det att kostrådgivning behöver fokusera på vilka näringsämnen som kräver särskild uppmärksamhet, vilka livsmedel som bidrar med dem och vilka mängder som behövs för att uppnå rekommenderade intag.

Kunskap viktig för kostkvalitet

I en av delstudierna undersöktes även deltagarnas så kallade food literacy competencies, det vill säga kunskaper och färdigheter kopplade till mat och måltider. Resultaten visade att högre kostkunskap var kopplad till bättre kostkvalitet, mätt som följsamhet till kost- och näringsrekommendationerna i nordiska näringsrekommendationerna 2023. Ett högre intag av måltider utanför hemmet var däremot kopplat till sämre kostkvalitet.

Enligt Isabelle Mulkerrins räcker det dock inte att känna till kostråden.

– För att kunna omsätta kostråd i praktiken krävs också färdigheter och förståelse för hur rekommendationerna kan tillämpas i vardagen.

För personer som äter växtbaserat handlar det bland annat om kunskap om hur kosten kan planeras för att täcka näringsbehoven. För personer som äter blandkost handlar det i större utsträckning om att öka intaget av vegetabiliska livsmedel och minska intaget av mättat fett samt rött och processat kött.

– Det avgörande är därför inte om kosten innehåller animaliska livsmedel eller inte, utan hur väl den är sammansatt i sin helhet, sammanfattar hon.

FAKTA

Avhandling: Dietary intake, nutritional status, and food literacy competencies among youth adhering to vegan, lacto-ovo-vegetarian, pescatarian or omnivorous diets in Sweden.

• Deltagarna hade följt sin kosthållning (vegansk, lakto-ovo-vegetarisk, pescetarisk eller blandkost) i minst sex månader före studiestarten.

  • Avhandlingen, som lades fram i maj 2026, bygger på data från 235 ungdomar i åldern 16–24 år, bosatta i Göteborg och närliggande områden.
  • Studien undersökte kostintag, näringsstatus, kroppssammansättning och så kallad food literacy, det vill säga kunskaper och färdigheter kopplade till mat och måltider.
  • Majoriteten av deltagarna var kvinnor (78 procent).
  • Deltagarna rekryterades genom bekvämlighetsurval och snöbollsurval.
  • Studien kan påvisa skillnader mellan kosthållningarna, men inte fastställa orsakssamband.


Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.