Luciafirandet den 13 december är en ljusglimt i vintermörkret.

Luciafirandet den 13 december är en ljusglimt i vintermörkret. När dagarna knappt gryr på norra halvklotet kommer lucia med hopp om ljusare tider. Här svarar … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 5 minuters läsning

\n\n\n

Luciafirandet den 13 december är en ljusglimt i vintermörkret. När dagarna knappt gryr på norra halvklotet kommer lucia med hopp om ljusare tider. Här svarar Nordiska museets etnolog och intendent, Lena Kättström Höök, på åtta frågor om vår populära tradition.

Vem var Lucia?

– Enligt den mest spridda lucialegenden var Lucia en välbärgad jungfru och varmt troende kristen katolik som levde i Syrakusa på Sicilien i slutet av 200-talet. Hon dömdes till döden för sin tro, som var straffbar under romartiden. Den 13 december år 304 avrättades Lucia, och hon blev senare helgonförklarad av den katolska kyrkan. Eftersom helgon vanligtvis firas på sin dödsdag, deras himmelska födelsedag, fick hon sitt namn i almanackan på den 13 december.

Varifrån kommer luciafirandet?

– Luciasedens ursprung är komplext. Firandet härstammar från flera epoker, platser och religioner, och har genom åren varit både enkelt och överdådigt, skämtsamt och allvarligt, oskuldsfullt och oanständigt, heligt och profant, folkligt och aristokratiskt, privat och offentligt. Den tradition vi förknippar med dagens luciafirande härstammar från Västsverige, varifrån den under 1900-talet har spridit sig över hela landet och så småningom till övriga Norden och ut i världen. Det folkliga västsvenska lussefirandet var en lokal tradition med ett karnevalsliknande utklädningsupptåg den 13 december. I lussegången, som den beskrivs vid 1800-talets slut, förekom lussebrudar, lussekärringar och lussegubbar – och det var vanligt att man klädde ut sig könsöverskridande. Luciafirandet hade här mer karaktären av ett Halloweenupptåg med motsvarande ”bus eller godis”, där insamlad mat antingen åts upp av gruppen eller gavs bort till någon behövande i byn.

Varför firar vi lucia?

– Den västsvenska lussebruden hade mycket lite gemensamt med helgonet Lucia, och skiljer sig mycket från dagens högtidliga luciagestalt. Lussebruden beskrevs ibland som god, vacker och eftertraktad men ibland som ful, lösaktig och förtjust i karlar. Den äldsta kända bilden av en lucia återfinns på en akvarellerad tuschteckning av Fritz von Dardel, ”Lucedagen på Koberg”, från 1848. Skansen är en av de institutioner som har haft störst betydelse för att sprida och utforma luciatraditionen i Sverige i modern tid. Där inleddes firandet år 1892 med ambitionen att gestalta landets provinsiella festseder. Nordiska museets och Skansens grundare Artur Hazelius ville visa ”gamla bygdebruk” som lucia och stjärngossar. Men dessa hade ännu inte börjat uppträda tillsammans. Luciafirandet var då fortfarande något ganska okänt för de flesta stockholmare.

Hur länge har vi firat lucia?

– Det högtidliga luciatåget med vitklädd lucia och åtföljande tärnor, stjärngossar och ibland tomtar blev vanligt först på 1950-talet. Men historiskt sett är lucia en mycket äldre högtid än så och också en av de mest mångskiftande traditionerna i Sverige.

Varför sjunger lucia och vilka är med i luciatåget?

– Inspirationen till de stjärngossar och andra figurer som i dag ingår i luciatågen kom från början från medeltida katolska kyrkospel, så kallade stjärnspel eller trettondagsspel, där händelserna vid Kristi födelse dramatiserades. Dessa spel låg till grund för uppträdanden och folkliga julupptåg som förekom på landsbygden i Sverige på trettondagshelgen eller annandag jul. Stjärngossarna skulle föreställa de tre vise männen och kunde vara i sällskap av Herodes, Maria, Josef, julbocken och diverse knektar. En möjlig förebild till dagens sjungande luciagestalt var karaktären sångängeln eller sjungängeln. Sångängeln uppträdde i en lång, vit dräkt, ibland försedd med vingar, och hade en krona av lingonris, guld- eller silverpapper. Hans uppgift var att anföra sången eller bära stjärnan.

Varför äter vi lussekatter?

– I Holland och norra Tyskland finns ett jäst sött julbröd av vete kallat duivekater, som troligen exporterades till Göteborg av holländare på 1600-talet. På svenska lät det som ”dyvelskatter”, ”djävulskatter”. Troligen har ordet varken med katter eller djävlar att göra. När bullarna knöts till den 13 december bytte de namn till lussekatter. Idag är S-formen vanligast. Saffranet började användas i slutet av 1800-talet.

Vem får vara lucia?

– Luciafirandet väcker debatt när många gör anspråk på att veta hur det bör genomföras, vilka som ska delta och i vilka roller. Lucia har under århundradena bytt identitet och omskapar sig efter våra behov. Från att ha varit skämtsamt och bullrande har luciatåget blivit allvarsamt och högtidligt, rumsrent nog att välkomnas av Svenska kyrkan. Att traditionen inte är bestämd och enhetlig, varken historiskt eller i vår samtid, förklarar nog varför firandet ibland blir provocerande.

Firas lucia i andra länder?

– Luciaseden har spridits från Sverige till de flesta andra nordiska länderna, där den i vissa fall har laddats med nya betydelser. I Finland har den blivit en viktig identitetssymbol för den svenskspråkiga minoriteten. Under 1900-talet har luciafirandet blivit en symbol för Sverige i världen. I flera länder där svenskkolonier finns har firandet blivit en sammanhållande länk bland utlandssvenskar och emigrantättlingar, som till exempel i Spanien men kanske speciellt i USA, där svenskamerikanska föreningar började med luciafester redan på 1920-talet.

Lucia genom tiderna

Medeltid: präststudenter går stjärngossetåg i församlingarna under jullovet med inspiration från katolska kyrkospel.

1600-tal: Stjärngossar föreställande de tre vise männen sjunger sånger i byar kring trettondagshelgen. Traditionen lever vidare än idag bland annat på Möja i Stockholms skärgård.

1764: Lucia uppträder med vingar och serverar lussebeten till herrgårdsfolk.

1700–1800-tal: Manliga lucior på universiteten. Till lucia valdes ofta nationens vackraste förstaårsstudent.

1800-tal: Utspökade ungdomar går lussegång i byarna och tigger mat och dryck. Lussebruden beskrivs ofta som ful och lösaktig.

1820-tal: Den första kända lucia med ljus i håret – en dräng i Skinnskattebergs herrgård i Västmanland.

1800-talets mitt: Lucia som vi känner henne idag sprider sig från Västsverige främst i högreståndsmiljöer.

1800-talets slut: Luciafirandet sprids till Finland.

1892: Luciafirandet startar på Skansen i Stockholm för att visa upp lokala traditioner från Västsverige.

1928: Lucia blir en medial tävling anordnad av Stockholms Dagblad. Tärnor, stjärngossar och tomtar deltar.

1944: Luciatraditionen sprids till Danmark som en tyst protest mot den tyska ockupationen.

1950-tal: Luciafirandet blir allmänt i Sverige och sprids till Norge.

1990-tal: Luciafirandet sprids till Baltikum efter Sovjetunionens fall.

2000-tal: Heta känslor väcks när skolpersonal försöker begränsa eller styra olika karaktärers vara och icke vara i luciatågen.

2016: Åhlénskampanj med liten pojke som lucia skapar storm i sociala medier varefter filmklipp på Zlatan Ibrahimovic som lucia blir viralt.

2018–2019: Svårighet att få kandidater till luciatävlingar då tävling i skönhet upplevs otidsenligt.

Läs mer om lucia och andra högtider i Nordiska museets app Årets dagar. Hör Lena Kättström Höök, etnolog och intendent, berätta om lucia här: https://www.youtube.com/watch?v=GOecpfbvqzg\nLäs mer i boken ”Lucia i nytt ljus” som publicerades i november 2016 på svenska och engelska.

Källa: Nordiska museet

\n\n\n\n

Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 • Uppdaterades 1 juli, 2026 • 3 minuters läsning

– Det här handlar helt om marknadsföring. Det handlar inte om vad man behöver eller inte behöver, säger Ingrid Larsson, docent och dietist vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Många kvinnor upplever att det blir svårare att hålla vikten i samband med klimakteriet. Men enligt Ingrid Larsson är det viktigt att skilja mellan förändringar som beror på hormonella omställningar och sådant som följer av det naturliga åldrandet.

Redan från vuxen ålder sker en gradvis förändring av kroppssammansättningen. Muskelmassan minskar långsamt medan andelen fettmassa ökar, även om vikten är oförändrad. Eftersom muskelmassa står för den största delen av kroppens basala energiomsättning sjunker energibehovet successivt.

– Det är den förändringen som vi behöver anpassa våra matvanor och träningsvanor till.

Några särskilda kostrekommendationer för kvinnor i klimakteriet finns däremot inte. Råden är desamma som för den övriga befolkningen: näringstät mat, regelbunden fysisk aktivitet och ett energiintag som motsvarar behovet.

Järnbrist vanligt före klimakteriet

Den vanligaste näringsbristen bland kvinnor i fertil ålder är järnbrist.

– Det är en av tre kvinnor som har järnbrist i Sverige.

När menstruationerna upphör minskar förlusterna, men behovet av järn och andra mikronäringsämnen finns kvar. Samtidigt minskar energibehovet med stigande ålder, vilket gör det allt viktigare att välja näringstäta livsmedel och upprätthålla regelbunden fysisk aktivitet.

D-vitamin är ett annat näringsämne som ofta diskuteras i dessa sammanhang. Men även här handlar det främst om åldrande och allmän nutritionsstatus snarare än om klimakteriet i sig. Intaget i befolkningen är generellt lågt och behovet ökar hos äldre personer, bland annat eftersom många vistas mindre utomhus och därmed får mindre solexponering.

Hormonell balans säljer

På sociala medier och i reklam marknadsförs ett stort antal produkter med löften om hormonell balans, ökad energi och lindring av olika klimakteriebesvär. Ingrid Larsson är kritisk till den typen av budskap.

– Det saknas vetenskapligt underlag för hormonell balans.

Hon menar att företagen identifierat en köpstark målgrupp och anpassat sina produkter därefter.

– De lever på vår osäkerhet och i sin reklam förstärker de den här osäkerheten väldigt mycket.

När osäkerheten väl etablerats presenteras kosttillskottet som lösningen.– Vad blir konsekvensen? Man får en tunnare plånbok, säger hon.

Hjälper kreatin i klimakteriet?

Ett tillskott som fått stor uppmärksamhet på senare år är kreatin. Här är Ingrid Larsson noga med att skilja mellan olika användningsområden.

Det finns omfattande forskning som visar att kreatintillskott kan förbättra prestationsförmågan vid träning, särskilt vid kortvariga, intensiva aktiviteter. Däremot är forskningen betydligt svagare när det gäller klimakteriebesvär.

– Själva substansen kreatin är väl studerad. Men i relation till klimakteriebesvär? Nej.

Studier har inte kunnat visa någon tydlig effekt på exempelvis vallningar eller kognitiva symtom. När det gäller bentäthet finns vissa studier där kreatin kombinerats med styrketräning, men effekterna beskrivs som små.

Dessutom pekar Ingrid Larsson på att forskningen inom området ofta har kopplingar till den industri som säljer produkterna.

– Det måste vi ta i beaktande när vi tolkar studierna.

Tester och tillskott kan skapa nya problem

Parallellt med kosttillskotten växer marknaden för olika tester som påstås kartlägga näringsstatus, hormonnivåer eller tarmhälsa.

Enligt Ingrid Larsson bör personer som misstänker näringsbrist i stället vända sig till hälso- och sjukvården.

– Har man misstanke om att man har brist av något slag så ska man gå till vården.

Hon varnar också för att självmedicinering med kosttillskott inte alltid är riskfritt. Höga doser av ett näringsämne kan påverka upptaget av ett annat.

Som exempel nämner hon järn och zink, som använder samma transportsystem i tarmen.

– Blir det för mycket zink så absorberas järnet till en mindre grad.

Tillskott kan dessutom maskera en bakomliggande brist och därmed försvåra utredning.

Vilka råd bör då dietister ge kvinnor som funderar över kosttillskott i klimakteriet?

Ingrid Larsson återkommer här till samma budskap som tidigare: lita på dina matvanor, ät varierat, håll dig fysiskt aktiv och försök genomskåda marknadsföringen. Hon lyfter också fram vikten av att hålla en stabil vikt, undvika rökning och vara försiktig med alkohol.

– Good enough är en väldigt bra tumregel.

Folkhälsa

Ny rapport: Viljan att äta hälsosamt finns – men vardagen sätter gränser

Många människor i ekonomisk utsatthet vill äta hälsosammare. Men höga matkostnader, bristande tillgänglighet och andra praktiska hinder i vardagen gör det svårt att göra de matval man egentligen vill. Det visar en ny rapport från projektet Mat för ett inkluderande samhälle.

Nina Granberg 22 juni, 2026 • Uppdaterades 24 juni, 2026 • 2 minuters läsning

En av rapportens tydligaste slutsatser är att utmaningen sällan handlar om bristande kunskap eller motivation. Tvärtom visar resultaten att många vill äta mer fisk, frukt, bär och grönsaker. Hälsosam mat upplevs som viktig, men de ekonomiska förutsättningarna räcker ofta inte till.

– Projektets resultat visar att människor i ekonomisk utsatthet i stor utsträckning vet hur de skulle vilja äta. Problemet är att vardagen ofta begränsar möjligheten att göra de val man egentligen vill göra, säger Amanda Allvin, Livsmedelsakademins projektledare.

Rapporten bygger på enkätsvar från 5 534 av Matmissionens medlemmar samt intervjuer och observationer. Många beskriver hur matinköp präglas av ständiga avvägningar mellan pris, mättnad och tillgänglighet. För flera handlar det inte bara om matpriserna, utan också om möjligheten att ta sig till platser där prisvärd mat finns.

Flera faktorer påverkar matvalen

Frågor om mat kan sällan ses isolerat från resten av människors livssituation, enligt rapporten. Ekonomisk utsatthet samspelar ofta med andra utmaningar, medan stödinsatserna hanteras av flera olika aktörer.

– När vi tittar på människors vardag blir det tydligt att mat, hälsa, mobilitet och socialt stöd är tätt sammanlänkade frågor. Om vi vill skapa bättre förutsättningar för hälsa behöver vi också förstå de system som formar människors möjligheter att äta, säger Liisa Tolvanen, legitimerad dietist vid Centrum för obesitas, Region Stockholm.

Samtidigt visar rapporten att många har stort förtroende för civilsamhällesaktörer som Matmissionen. Över hälften av de svarande uppger att de helst vill få information, stöd och hjälp genom just Matmissionen.

Vill testa nya lösningar

Projektgruppen rekommenderar nu att nästa steg blir att testa konkreta insatser i människors vardag. Det kan handla om bättre tillgång till prisvärd mat, mobilitetslösningar, matlagningsaktiviteter och bättre samordning mellan olika samhällsinsatser.

Målet är att utveckla arbetssätt där offentlig sektor och civilsamhälle tillsammans kan skapa mer träffsäkra och tillgängliga stödinsatser.

– Om vi menar allvar med ett matsystem som främjar ett friskt liv för alla behöver det också fungera för människor vars vardag är som allra mest skör, säger Johan Rindevall, chef för Matmissionen Sverige.

Läs rapporten HÄR.