Geriatrik

Debatt: Fler insatser mot undernäring behövs i ny lag

Den nya äldreomsorgslagen måste tydligt definiera mat och måltid som en omsorgsinsats, inte som en leveransservice, anser debattörer från Kävlinge kommun, Livsmedelsakademin och Rise. Sverige … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 2 minuters läsning

Den nya äldreomsorgslagen måste tydligt definiera mat och måltid som en omsorgsinsats, inte som en leveransservice, anser debattörer från Kävlinge kommun, Livsmedelsakademin och Rise.

Sverige håller på att få en helt ny lag för äldreomsorgen. Den ska förtydliga kommunernas uppdrag om att ge äldre trygghet och omsorg utifrån individens behov. Lagen syftar till att stödja en äldreomsorg som har likvärdigt god kvalitet och som ger stöd och hjälp utifrån den enskilda individens förutsättningar, behov, önskemål och möjlighet till delaktighet. Det är bra. Alla har rätt till hög livskvalitet, oavsett ålder, och rätt att vara delaktig i beslut som rör en själv.

Viktigt verktyg för att minska undernäring

Den nya lagen skulle kunna bli ett viktigt verktyg för att minska förekomsten av undernäring hos äldre. Förutom att undernäring orsakar ett enormt lidande, kostar det samhället otaliga miljarder kronor. Undernäring ökar bland annat risken för fallskador, följdsjukdomar och längre sjukhusvistelser. Det är en kostnad som kommer att öka om vi inte agerar nu, eftersom vi blir allt äldre och allt fler av oss bor hemma längre. I framtiden förväntas antalet äldre över 80 år att nära fördubblas, till cirka 900 000 år 2040 enligt Socialstyrelsen.

Tre frågor måste förtydligas i den nya omsorgslagen:

Mat och måltid måste lyftas fram som en viktig del av omsorgen.

Måltiden är en central del av livet och måste därför också vara en central del av omsorgen. Den nya äldreomsorgslagen måste tydligt definiera mat och måltid som en omsorgsinsats, inte som en serviceinsats.

Det måste finnas tillgång till dietistkompetens i alla kommuner.

Att tidigt identifiera de individer som har, eller riskerar att få, ett försämrat näringstillstånd på grund av ålder och sjukdom är en avgörande faktor för en god rehabilitering. Dietister är den yrkesgrupp som har den mest kvalificerade specialistkompetensen inom nutrition, mat och måltider. De behövs för att kunna bygga upp och utveckla arbetet med att minska förekomsten av undernäring i kommunerna.

Måltiden måste ses som en resurs i omsorgen.

Måltiden är en outnyttjad resurs i omsorgen, som skulle kunna bidra till så mycket mer än näring, till exempel social samvaro, finmotorisk aktivitet, bibehållande av fysiska och kognitiva förmågor och i slutändan ökad livskvalitet. Genom att definiera måltiden som en central del av omsorgen och involvera dietister i rehabiliteringsansvaret skulle kostnaden för maten kunna användas till så mycket mer än att enbart vara ett näringsintag, och därmed bidra till att minska behovet av andra kostsamma insatser.

Vi menar att den nya äldreomsorgslagen är ett viktigt verktyg för att minska undernäringen hos äldre genom att lyfta måltidens roll i omsorgen och tydliggöra ansvaret för arbetet mot undernäring.

Pernilla Fagerlin\nProjektledare, Livsmedelsakademin, samt ansvarig för Livsmedelsakademins remissvar

Maria Biörklund Helgesson\nForskare, forskningsinstitutet Rise

Jens Modéer\nMåltidschef, Kävlinge kommun

Stock.adobe.com

Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 • Uppdaterades 28 augusti, 2026 • 3 minuters läsning

– Det här handlar helt om marknadsföring. Det handlar inte om vad man behöver eller inte behöver, säger Ingrid Larsson, docent och dietist vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Många kvinnor upplever...

Yrkesfrågor

Dietistlegitimationen 20 år:”Det var ett helt maraton”

I år är det 20 år sedan dietister fick möjlighet att ansöka om legitimation i Sverige. Bakom beslutet låg strategiska insatser, politisk påverkan och ideellt engagemang. Anna Ottosson och Elisabet Rothenberg var två av dem som drev frågan.

Nina Granberg 27 augusti, 2026 • 3 minuters läsning

Den 1 april 2006 blev dietist ett legitimationsyrke. Därmed gick ett långt och intensivt arbete i mål. Elisabet Rothenberg, som var ordförande för Dietisternas Riksförbund (DRF) under perioden 2000–2015, ledde processen från förbundets sida.

– Legitimationen var en viktig del i arbetet med att lyfta fram dietistprofessionen som ett hälso- och sjukvårdsyrke med självständigt behandlingsansvar, vilket inte riktigt var en självklarhet.

Ett självständigt ansvar

Dietist var redan en skyddad yrkestitel. Legitimationen innebar dock en personlig behörighet som kunde återkallas och markerade yrkesutövarens individuella ansvar gentemot patienten.

– Det var viktigt att även dietistens arbete omfattades av legitimation, precis som andra legitimationsyrken inom vården. De mest närliggande jämförelserna var fysioterapeuter och arbetsterapeuter, säger Elisabet Rothenberg.

Patientsäkerheten var ett av argumenten som DRF lyfte fram. Förbundet behövde övertyga omvärlden om att dietisternas arbete och patientansvar motiverade legitimation.

Dietistyrket hade då redan genomgått flera decennier av förändring. De första dietisttjänsterna i Sverige inrättades i början av 1960-talet. Fram till slutet av 1990-talet var dietistspåret en förgrening av utbildningen till kostchef. En särskild högskoleutbildning startade 1978.

– I dag känns det som en självklarhet att utbildningen har en tydlig akademisk inriktning mot hälso- och sjukvård, säger Elisabet Rothenberg.

PR och politisk påverkan

En av styrelseledamöterna som deltog i arbetet var Anna Ottosson, som var vice ordförande i DRF under elva år. För henne var frågan nära kopplad till yrkets trovärdighet och en viktig anledning till engagemanget i förbundsstyrelsen.

Men att nå ända fram var långt ifrån givet.

– Det var ett helt maraton, ett tungt och strategiskt arbete.

Styrelsen drev frågan på flera fronter. Anna Ottosson och Elisabet Rothenberg beskriver ett intensivt lobbyarbete med kontakter på bland annat Rosenbad, dåvarande Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen.

Redan under Marlene Olivares Dalbys tid som ordförande tog styrelsen hjälp av en PR-byrå för att utveckla en strategi för opinionsbildning. Anna Ottosson fick rollen som PR-dietist och intervjuades återkommande i tv och tidningar.

– Vi ville sätta dietisterna på mediekartan, så att journalister skulle ringa en dietist i stället för någon som inte hade samma gedigna utbildning.

Enligt Anna Ottosson fick även frågan om dietister utanför den offentliga vården betydelse. I sådana verksamheter kunde det vara svårare för patienter och andra att bedöma vilken utbildning och nutritionskompetens en rådgivare faktiskt hade.

– Jag har länge vurmat för att dietistens kompetens ska användas i hela samhället. Under processen blev den privata sektorn en viktig del av argumentationen, säger hon.

”En stor befrielse”

När beslutet till slut kom väckte det starka känslor.

– Det kändes som en seger och en glädje. Det var det rätta som hände, självklart skulle vi ha legitimation precis som andra yrkesgrupper inom vården, säger Anna Ottosson.

Elisabet Rothenberg beskriver beskedet som en stor befrielse.

– För väldigt många dietister blev det en bekräftelse på att vi är en hälso- och sjukvårdsprofession, med samma förutsättningar som fysioterapeuter, arbetsterapeuter, sjuksköterskor, läkare och psykologer. Det betydde mycket för självkänslan i yrkesutövningen.

Båda lyfter fram lagarbetet bakom legitimationen.

– Legitimationen är resultatet av kvinnor som har lagt ner kopiöst mycket ideellt arbete. Vi är flera som arbetade intensivt med detta. Det är en kedja av drivna kvinnor, säger Anna Ottosson.

En starkare roll

Tjugo år senare ser både Anna Ottosson och Elisabet Rothenberg områden där dietisternas ställning kan stärkas ytterligare.

Anna Ottosson vill se fler dietister och en självklarare plats för professionen i olika vårdteam. Själv arbetar hon mycket med cancer och pekar på behovet av aktuell nutritionskompetens som en integrerad del av behandlingen.

– Dietister behöver få en ännu starkare position, både inom vården och på bredare front i samhället. Samtidigt måste vi förvalta ansvaret som följer med legitimationen genom att hålla oss uppdaterade och ligga i framkant.

Elisabet Rothenberg konstaterar att situationen varierar. I vissa verksamheter är dietisten välintegrerad, medan professionen nästan saknas i andra.

– Inom stora delar av äldreomsorgen skulle dietisten behöva bli mycket mer självklar. Även inom intensivvården finns stora utvecklingsmöjligheter.