Strukturerat och individ­anpassat stöd hjälper IBS-patienter

Dietisten Cecilia Weznaver lade tidigare i år fram sin licentiatavhandling "Patients experiences and effects of dietary changes when living with irritable bowel syndrome (IBS) – Various impacts of dietary changes”. Den bygger på två delstudier som hon genomfört inom gastroenterologi vid Mag-tarmlaboratorium, Sahlgrenskas universitetssjukhus.

Syftet var att undersöka kolhydraternas roll och effekt i kostbehandlingen samt att öka förståelsen för hur IBS-patienten upplever de kostförändringar som en kostbehandling innebär.

Avhandlingens första studie (som Dietisten rapporterade om tidigare i år och som fått stort internationellt genomslag efter publicering i bland annat The Lancet) undersökte effekten av olika kolhydrater i kosten genom en randomiserad kontrollerad studie där två kostbehandlingar, som tidigare inte har jämförts, ställdes mot medicinsk klinisk behandling under fyra veckor. Totalt medverkade 294 patienter med IBS.

Bägge kostbehandlingarna kan beskrivas som restriktiva i sin sammansättning. De bestod av lika energiinnehåll, men energiprocenten av makronutrienterna skiljde sig åt, specifikt gällande innehållet av olika kolhydrater. Den ena kosten var en kombination av de så kallade traditionella kost­råden tillsammans med ett lågt FODMAP-innehåll. Den andra kostbehandlingen var en för IBS outforskad kostbehandling som hade ett lågt innehåll av kolhydrater och en hög fetthalt.

Resultaten visade att båda kostbehandlingarna, trots olika sammansättning och kolhydratsinnehåll, var de mest effektiva behandlingsformerna jämfört med medicinsk behandling för patienter med IBS. Förutom symptomlindring förbättrades även psykisk hälsa och livskvalitet. Effekterna kvarstod under uppföljningstiden på sex månader i båda kostbehandlingsgrupperna. Kosten som hade ett lågt kolhydratsinnehåll och hög fetthalt har inte studerats tidigare vad gäller IBS-symptom. Den visade lika god effekt som de mer etablerade kostbehandlingarna. Det var ett överraskande resultat som behöver studeras vidare.

Detta innebär förhoppningsvis att vi i framtid­en kommer att kunna erbjuda fler och mer individanpassade kostalternativ vid IBS.

Patienter med IBS intresserar sig ofta för kost då den både kan lindra och trigga mag-tarmsymtom och många patienter har behandlats med olika kostråd genom åren. Ingen forskargrupp har dock tidigare undersökt hur det faktiskt är att genomföra kostförändringar som en behandling vid IBS innebär.

Den andra studien i avhandlingen tar därför ett helt nytt grepp. Den omfattar djupintervjuer med deltagarna tre månader efter kostinterventionen och undersöker patienternas upplevelser av att genomföra kostbehandlingarna för att lindra sina IBS-symptom. Detta är en viktig pusselbit för att kunna förbättra och förenkla kostbehandlingarna i framtiden.

Analyserna av deltagarnas upplevelser från den randomiserade kontrollerade studiens två kostbehandlingar utkristalliserade tre teman. Studiens kostbehandlingar beskrivs som 1) Stödjande, utbildande och motiverande. Samtidigt innebar kostförändringarna 2) Flerdimensionella utmaningar som i slutändan bidrog till 3) Reflektion och utveckling av den egna kosten.

I intervjuerna framkom det att studiens insatser som inkluderade kostinformation, färdiga menyer, matkassar och uppföljningar upplevdes som mycket stöttande. Att få det här stödet var en avgörande faktor för att både påbörja och fortsätta med kostförändringarna. Stödet påverkade följsamheten av kostförändringarna positivt och var början till möjligheten att lära sig utifrån vad man åt.

Men trots stödet upplevdes kostförändringarna som utmanande. Vad som upplevdes som besvärligt var beroende av den individuella livssituationen (barn, arbete, tid och energi). Personliga uppfattningar om kost och hälsa samt brist på socialt stöd från till exempel familjen försvårade genomförandet av kostförändringarna. Men att utföra dem och att hantera utmaningar ledde till nya insikter och startade en process som ledde till en utveckling av kosten.

Ingen av deltagarna hade behållit studiekosten helt i någon av kostgrupperna efter tre månader. Patienterna rapporterade att de kostförändringar som bibehölls inte enbart var relaterade till en symptomlindring av IBS. De kostförändringar som deltagarna ansåg som hälsosamma och mest praktiskt genomförbara i vardagen bibehölls också.

Sammanfattningsvis bekräftar avhandlingens resultat att kosten spelar en viktig roll i behandlingen av patienter med IBS. Fyra veckor med två kostbehandlingar med olika kolhydratsinnehåll visade sig vara lika effektiva trots deras olikheter jämfört med medicinsk behandling. När deltagarna fick stöd för att initiera och implementera kostförändringarna fick de samtidigt ny kunskap och erfarenheter. Patienterna påbörjade en process som ledde till individuellt anpassade kostjusteringar och därför blev de mer hållbara på sikt. Fler studier krävs dock om implementering av kostförändringar vid IBS samt för att utröna mer om olika kolhydraters påverkan på IBS-symptom på både kort och lång sikt.