Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Folkhälsa

Unik satsning på vård för barn med ätstörningar

Ätstörningar kryper neråt i åldrarna. Nu gör Sahlgrenska Universitetssjukhuset en unik satsning på ätstörningsspecialiserad dag- och hembaserad vård för barn under 16 år. Varje år … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 2 minuters läsning

Ätstörningar kryper neråt i åldrarna. Nu gör Sahlgrenska Universitetssjukhuset en unik satsning på ätstörningsspecialiserad dag- och hembaserad vård för barn under 16 år.

\n\nVarje år registreras 150 nybesök på Anorexi och Bulimimottagningen i Göteborg. Hittills har majoriteten av patienterna varit tonåringar och unga vuxna mellan 16 och 25 år.\nMen ätstörningar drabbar allt yngre barn och fram till nu har det saknats möjlighet att ge dem tillräckligt bra stöd i vardagen.\n– För de yngsta har det varit ett glapp mellan öppen- och slutenvård som vi hoppas kunna överbrygga när vi öppnar verksamheten för alla barn och unga under 25 år, säger

Anne-Line Solberg

, sektionsledare och specialistpsykolog.\n\n

Det finns inte ett enskilt skäl till varför barn och ungdomar utvecklar anorexi och bulimi

, utan orsaken anses vara ”multifaktoriell”. Låg självkänsla, ångest, prestationskrav eller en känsla av att inte ha kontroll är några faktorer som har nämnts i forskningen.\nAntalet unga som insjuknar i anorexia har varit konstant genom åren och man räknar med att en procent av tonårsflickorna drabbas. Däremot har debutåldern sjunkit under tvåtusentalet och idag är det inte ovanligt att Anorexi och Bulimimottagningen möter patienter i låg- och mellanstadieåldern.\n– Vi har haft nioåringar inskrivna på mottagningen, säger

Annika Fransson

som är specialistsjuksköterska inom psykiatrin.\n\n

Skillnaden på att behandla de yngsta barnen

, jämfört med de äldre tonåringarna, är att ett större fokus läggs på familjen. Föräldrarna deltar i behandlingen och mycket av stödet handlar om att ge vårdnadshavarna verktyg att hantera måltidssituationerna.\n– Det gäller att hitta strategier för hur föräldrarna ska kunna hjälpa sina barn att äta. Att måltiderna inte är förhandlingsbara till exempel, säger Annika Fransson.\nEn av de nya rutinerna är att åka hem till familjerna och göra en del av arbetet på deras hemmaplan. Då sitter behandlingspersonalen med vid köksbordet och lotsar barnet genom måltiderna. Det kan vara konkreta instruktioner som att lägga upp rätt mängd på tallriken, lyfta gaffeln och ta en tugga av maten.\n\n

– Föräldrarna är ofta väldigt oroliga och ger efter för barnets önskemål

, bara hon eller han äter. Vi vill fungera som en påminnelse om att det är de som bestämmer vid matbordet, vilket är nödvändigt för att barnet ska bli friskt från sin ätstörning, säger Anne-Line Solberg.\nPå Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus finns även korttidsavdelning, Slottis, som tar emot ungdomar med psykiatriska problem. Här finns både dag- och dygnetruntomsorg för de barn och unga som bedöms vara i behov av sluten vård. En av sju platser på Slottis har varit avsatt för dem som är under 16 år och har en ätstörning, men nu konkurrerar de med övriga diagnoser om samma plats.\n– Nu hoppas vi att den här lösningen ska minska trycket på slutenvården, säger sektionsledaren Anne-Line Solberg.\n\nKälla: Sahlgrenska sjukhuset\n



Kvinnohälsa

Kosttillskott i klimakteriet – mellan marknadsföring och vetenskap

Klimakteriet har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren. Samtidigt växer marknaden för kosttillskott som utlovar allt från hormonell balans till bättre energi och minskade vallningar. Men hur väl stämmer löftena överens med forskningen?

Nina Granberg 30 juni, 2026 Uppdaterades 28 augusti, 2026 3 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

Dela artikeln

Yrkesfrågor

Dietistlegitimationen 20 år:”Det var ett helt maraton”

I år är det 20 år sedan dietister fick möjlighet att ansöka om legitimation i Sverige. Bakom beslutet låg strategiska insatser, politisk påverkan och ideellt engagemang. Anna Ottosson och Elisabet Rothenberg var två av dem som drev frågan.

Nina Granberg 27 augusti, 2026 3 minuters läsning
AdobeStock
Elisabet Rothenberg och Anna Ottosson.

Den 1 april 2006 blev dietist ett legitimationsyrke. Därmed gick ett långt och intensivt arbete i mål. Elisabet Rothenberg, som var ordförande för Dietisternas Riksförbund (DRF) under perioden 2000–2015, ledde processen från förbundets sida.

–  Legitimationen var en viktig del i arbetet med att lyfta fram dietistprofessionen som ett hälso- och sjukvårdsyrke med självständigt behandlingsansvar, vilket inte riktigt var en självklarhet.

Ett självständigt ansvar

Dietist var redan en skyddad yrkestitel. Legitimationen innebar dock en personlig behörighet som kunde återkallas och markerade yrkesutövarens individuella ansvar gentemot patienten.

– Det var viktigt att även dietistens arbete omfattades av legitimation, precis som andra legitimationsyrken inom vården. De mest närliggande jämförelserna var fysioterapeuter och arbetsterapeuter, säger Elisabet Rothenberg.

Patientsäkerheten var ett av argumenten som DRF lyfte fram. Förbundet behövde övertyga omvärlden om att dietisternas arbete och patientansvar motiverade legitimation.

Dietistyrket hade då redan genomgått flera decennier av förändring. De första dietisttjänsterna i Sverige inrättades i början av 1960-talet. Fram till slutet av 1990-talet var dietistspåret en förgrening av utbildningen till kostchef. En särskild högskoleutbildning startade 1978.

– I dag känns det som en självklarhet att utbildningen har en tydlig akademisk inriktning mot hälso- och sjukvård, säger Elisabet Rothenberg.

PR och politisk påverkan

En av styrelseledamöterna som deltog i arbetet var Anna Ottosson, som var vice ordförande i DRF under elva år. För henne var frågan nära kopplad till yrkets trovärdighet och en viktig anledning till engagemanget i förbundsstyrelsen.

Men att nå ända fram var långt ifrån givet.

– Det var ett helt maraton, ett tungt och strategiskt arbete.

Styrelsen drev frågan på flera fronter. Anna Ottosson och Elisabet Rothenberg beskriver ett intensivt lobbyarbete med kontakter på bland annat Rosenbad, dåvarande Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen.

Redan under Marlene Olivares Dalbys tid som ordförande tog styrelsen hjälp av en PR-byrå för att utveckla en strategi för opinionsbildning. Anna Ottosson fick rollen som PR-dietist och intervjuades återkommande i tv och tidningar.

– Vi ville sätta dietisterna på mediekartan, så att journalister skulle ringa en dietist i stället för någon som inte hade samma gedigna utbildning.

Enligt Anna Ottosson fick även frågan om dietister utanför den offentliga vården betydelse. I sådana verksamheter kunde det vara svårare för patienter och andra att bedöma vilken utbildning och nutritionskompetens en rådgivare faktiskt hade.

– Jag har länge vurmat för att dietistens kompetens ska användas i hela samhället. Under processen blev den privata sektorn en viktig del av argumentationen, säger hon.

”En stor befrielse”

När beslutet till slut kom väckte det starka känslor.

– Det kändes som en seger och en glädje. Det var det rätta som hände, självklart skulle vi ha legitimation precis som andra yrkesgrupper inom vården, säger Anna Ottosson.

Elisabet Rothenberg beskriver beskedet som en stor befrielse.

– För väldigt många dietister blev det en bekräftelse på att vi är en hälso- och sjukvårdsprofession, med samma förutsättningar som fysioterapeuter, arbetsterapeuter, sjuksköterskor, läkare och psykologer. Det betydde mycket för självkänslan i yrkesutövningen.

Båda lyfter fram lagarbetet bakom legitimationen.

– Legitimationen är resultatet av kvinnor som har lagt ner kopiöst mycket ideellt arbete. Vi är flera som arbetade intensivt med detta. Det är en kedja av drivna kvinnor, säger Anna Ottosson.

En starkare roll

Tjugo år senare ser både Anna Ottosson och Elisabet Rothenberg områden där dietisternas ställning kan stärkas ytterligare.

Anna Ottosson vill se fler dietister och en självklarare plats för professionen i olika vårdteam. Själv arbetar hon mycket med cancer och pekar på behovet av aktuell nutritionskompetens som en integrerad del av behandlingen.

– Dietister behöver få en ännu starkare position, både inom vården och på bredare front i samhället. Samtidigt måste vi förvalta ansvaret som följer med legitimationen genom att hålla oss uppdaterade och ligga i framkant.

Elisabet Rothenberg konstaterar att situationen varierar. I vissa verksamheter är dietisten välintegrerad, medan professionen nästan saknas i andra.

– Inom stora delar av äldreomsorgen skulle dietisten behöva bli mycket mer självklar. Även inom intensivvården finns stora utvecklingsmöjligheter.



Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.