Folkhälsa

Studie ger ny kunskap om hur människors fettceller påverkas av ålder

Insikt i hur människors fettvävnad påverkas av åldern har länge definierats av flertalet studier baserade på möss. Forskare vid Karolinska Institutet har nu, för första … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning

Insikt i hur människors fettvävnad påverkas av åldern har länge definierats av flertalet studier baserade på möss. Forskare vid Karolinska Institutet har nu, för första gången, kunnat genomföra en prospektiv studie på människor som presenterar ny kunskap om hur våra celler minskar fettnedbrytningen med åldern. Studien publiceras i tidskriften Cell Metabolism.

Med stigande ålder sker många förändringar i kroppens organ som påverkar kroppens funktioner. Tidigare studier av möss har visat att makrofager, i fettvävnaden på ett åldersberoende sätt inaktiverar noradrenalin, som är ett hormon som stimulerar fettnedbrytning. Man har länge trott att människan har haft en liknande mekanism, men den nya studien visar att fettnedbrytningen fungerar annorlunda hos människan. Istället för makrofager, som är en typ av cell i immunförsvaret, är det hos människan i stället fettcellerna själva som med åldern inaktiverar noradrenalin.

– Vi blev förvånade över att se denna skillnad mellan djur och människa. Studierna som tidigare har gjorts på möss är korrekta, men att göra liknande studier på människor har varit svårt eftersom det krävs prospektiva studier, där man följer samma människor över tid, berättar Mikael Rydén, överläkare och professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning vid Karolinska Institutet och en av de seniora författarna till studien.

Tydlig koppling till levnadsår

Grunden till forskningsprojektet lades redan för många år sedan när en dietstudie genomfördes bland kvinnor i 30–35-årsåldern. Då inhämtades små fettprover innan, under och efter kvinnornas diet. Samma kvinnor kontaktades nu för en uppföljningsstudie, drygt 13 år efter att de första proverna togs.

– Våra fynd ger för första gången insikter i de fettvävsförändringar som styrs av biologisk ålder hos människan. Det vi ser är att fettvävens omsättning av lipider minskar över tid. Dessa förändringar verkar inte heller ha påverkats av menopaus eller graviditeter, utan som ett resultat av just åldrandet, förklarar Mikael Rydén.

Fettnedbrytningen påverkar kroppens funktion

När fettnedbrytningen minskar kan det bidra till viktuppgång och fettinlagring i andra vävnader. Åderförkalkning kan exempelvis vara ett resultat av denna process, men också ändrade förutsättningar för hur kroppen hanterar kyla och hunger. Studiens resultat är även intressant ur ett folkhälsoperspektiv när det gäller fetma – ett problem som ökar och som medför risk att drabbas av ett flertal sjukdomar.

– Tidigare har man trott att fettcellen har en ganska inaktiv roll, men vi misstänker att den är mer aktiv och styr mycket mer än vad man trott. Om det finns möjlighet att styra fettlagringen på ett mer kontrollerat sätt kan det leda till många fördelar, menar Niklas Mejhert som också är senior författare till studien och gruppledare tillsammans med Mikael Rydén vid institutionen för medicin, Huddinge, på Karolinska Institutet.

Fortsatta cellstudier planeras

Forskningsresultatet, som förklarar varför fettvävnaden blir mindre effektiv och hur fettnedbrytningen minskar med ålder, är intressant i arbetet att hitta framtida behandlingar som kan förbättra fettvävens funktion.

– Vi planerar nu att undersöka fler genförändringar och hur olika celler påverkas av åldrandet. Det är speciellt intressant när det gäller stamceller som har en unik och viktig funktion att förnya sig och reparera kroppen vid skada. Detta är vi angelägna om att följa upp, avslutar Mikael Rydén.

Studien har genomförts med medel från Karolinska Institutets strategiska program för diabetes, Knut & Alice Wallenbergs Stiftelse, Vetenskapsrådet och Novo Nordisk Fonden.

Publikation: Age-Induced Reduction in Human Lipolysis: A Potential Role for Adipocyte Noradrenaline Degradation”, Hui Gao, Peter Amer, Gallic Beauchef, Christelle Guere, Katell Vie, Ingrid Dahlman, Niklas Mejhert and Mikael Rydén. Cell Metabolism, online 25 juni, 2020, doi: 10.1016/j.cmet.2020.06.007

Källa: Karolinska Institutet

Gastroenterologi

Oxalat kan spela roll vid inflammatorisk tarmsjukdom

Personer med inflammatorisk tarmsjukdom kan ha en förändrad förmåga att hantera oxalat från maten. Det visar en studie som väcker frågor om vilken betydelse ämnet kan ha för inflammationen vid Crohns sjukdom och ulcerös kolit – och om samspelet mellan kost, tarmflora och sjukdom kan vara viktigare än man tidigare trott.

Redaktionen 18 september, 2026 • 2 minuters läsning

Oxalat är ett naturligt förekommande ämne som finns i många vegetabiliska livsmedel, bland annat spenat, nötter, rödbetor och sötpotatis. Ämnet har framför allt uppmärksammats i samband med njursten, eftersom oxalat kan binda till kalcium och bilda kristaller.

Men oxalat bryts också ned och transporteras i tarmen, bland annat med hjälp av tarmbakterier och särskilda transportproteiner. Forskarna bakom den aktuella studien ville därför undersöka om den processen fungerar annorlunda hos personer med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD.

Högre nivåer vid Crohns sjukdom

Studien kombinerar analyser av prover från patienter med Crohns sjukdom och ulcerös kolit med försök i celler och flera olika musmodeller.

I tarmvävnad från personer med IBD fann forskarna lägre nivåer av två transportproteiner som är involverade i kroppens hantering av oxalat. Hos personer med Crohns sjukdom uppmättes dessutom högre halter av oxalat i avföringen än hos personer utan IBD, trots att det rapporterade intaget av växtbaserade livsmedel var ungefär likartat.

Resultaten skulle kunna tyda på att det inte enbart är mängden oxalat i maten som spelar roll, utan också hur tarmen kan ta hand om ämnet.

I de experimentella delarna av studien såg forskarna också tecken på att oxalat kan förstärka en redan pågående inflammation i tarmen. När möss med experimentell kolit fick en kost med högre oxalatinnehåll förvärrades inflammationen, medan en kost med lägre innehåll gav motsatt effekt.

Inga nya kostråd ännu

Resultaten innebär dock inte att personer med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit bör börja undvika oxalatrika livsmedel. Patientmaterialet är begränsat och en stor del av studien bygger på experimentella modeller. Forskarna beskriver själva resultaten från patienterna som hypotesgenererande och efterlyser större och längre studier innan några kostrekommendationer kan ges.

Det är en viktig reservation eftersom många oxalatrika livsmedel också bidrar med fiber, vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. Att begränsa dem utan tydliga skäl kan därför få andra konsekvenser för kostens kvalitet.

Forskarna pekar i stället på flera möjliga vägar för fortsatt forskning. En är att undersöka om tarmfloran kan påverkas så att oxalat bryts ned mer effektivt. På sikt skulle kunskapen också kunna bidra till en mer individanpassad kostbehandling, där både kostintag, tarmfunktion och mikrobiom vägs in.

För dietister blir resultaten därför framför allt en intressant pusselbit i forskningen om IBD – snarare än ett skäl att redan nu förändra kostråden.

Källa: Salvador AC et al. Dietary Oxalate and Intestinal Inflammation: Evidence From Experimental Colitis and Inflammatory Bowel Disease Patient Cohorts. Cellular and Molecular Gastroenterology and Hepatology, 2026.

Forskning

AI kan spela större roll i nutritionsbedömningen

Artificiell intelligens kan användas för att identifiera patienter med nutritionsrisk, analysera kroppssammansättning och ge stöd i kliniska beslut. En ny forskningsöversikt beskriver stora möjligheter för AI inom klinisk nutrition – men också risker och behovet av fortsatt mänsklig kontroll.

Redaktionen 16 september, 2026 • 3 minuters läsning

Artificiell intelligens har på kort tid blivit en del av många områden inom hälso- och sjukvården. Nu utvecklas också tillämpningar som riktar sig specifikt mot klinisk nutrition.

I en ny översikt i Current Opinion in Clinical Nutrition and Metabolic Care går forskare igenom hur AI kan användas från screening och nutritionsbedömning till kliniskt beslutsstöd och uppföljning.

En grundläggande möjlighet är att snabbt bearbeta mycket stora mängder patientdata. Genom att kombinera exempelvis journaluppgifter, laboratorievärden, bilddiagnostik och annan klinisk information kan algoritmer hitta mönster som kan vara svåra att upptäcka manuellt.

Kan upptäcka nutritionsrisk

Ett användningsområde är screening och tidig identifiering av patienter som löper risk för undernäring eller nutritionsrelaterade komplikationer.

AI-baserade modeller kan analysera stora databaser med patientinformation och användas för att förutsäga vilka patienter som har störst risk att utveckla problem. Det skulle kunna ge vårdpersonal möjlighet att sätta in nutritionsåtgärder tidigare.

Forskarna lyfter också fram användningen av medicinska bilder. Datortomografibilder som redan tagits av andra medicinska skäl innehåller information om bland annat patientens muskelmassa. Med hjälp av AI kan bilder analyseras automatiskt för att identifiera låg muskelmassa och sarkopeni och bidra till bedömningen av patientens risk och prognos.

Tekniken kan därmed göra information som redan finns i vården användbar även för nutritionsbedömningen.

Från bedömning till beslut

Nästa steg är kliniskt beslutsstöd. Genom att väga samman stora mängder information skulle AI-system exempelvis kunna bidra till att identifiera patienter som behöver nutritionsbehandling och ge underlag för mer individualiserade beslut.

I intensivvården, där patienternas tillstånd kan förändras snabbt och stora mängder data genereras kontinuerligt, ser forskarna särskilt stora möjligheter.

AI kan också användas för att förutsäga nutritionsrelaterade komplikationer och patientutfall. På sikt kan sådana system bidra till en mer individualiserad nutritionsbehandling, där rekommendationerna i större utsträckning anpassas efter den enskilda patientens tillstånd och riskprofil.

Kräver stora mängder bra data

Men möjligheterna kommer med tydliga begränsningar. AI-system är beroende av de data de tränats och testats på. Om underlaget är bristfälligt eller inte representerar de patienter som systemet senare används för finns risk för missvisande resultat.

För att utveckla tillförlitliga modeller behövs därför stora och välstrukturerade datamängder samt samarbete mellan kliniker, forskare och experter på dataanalys.

Det behövs också klinisk validering. Ett system som fungerar bra i en forskningsmiljö eller för en viss patientgrupp behöver inte automatiskt fungera lika bra i en annan vårdmiljö.

Stöd – inte ersättning för klinisk kompetens

Forskarna ser en betydande potential för AI att förändra den kliniska nutritionen, framför allt genom bättre screening, riskbedömning och mer individualiserade beslut.

Samtidigt behöver införandet ske under noggrann uppföljning. Målet är inte att ersätta den kliniska bedömningen utan att ge vårdprofessionen ytterligare information och beslutsstöd.

För dietisten väcker utvecklingen därför frågor som går utöver själva tekniken. Om en algoritm identifierar en patient som undernärd eller föreslår en nutritionsåtgärd behöver någon fortfarande kunna värdera resultatet i sitt kliniska sammanhang.

Ju mer avancerade beslutsstöden blir, desto viktigare blir därmed också frågan om vilken kunskap dietisten behöver för att förstå när AI hjälper – och när den riskerar att leda fel.

Källa: Singer P., Slavin Kish M. & Raphaeli O. Artificial intelligence in nutritional assessment and decision making. Current Opinion in Clinical Nutrition and Metabolic Care, 2026; 29(5):434–440.