Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Folkhälsa

Studie ger ny kunskap om hur människors fettceller påverkas av ålder

Insikt i hur människors fettvävnad påverkas av åldern har länge definierats av flertalet studier baserade på möss. Forskare vid Karolinska Institutet har nu, för första … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 3 minuters läsning

Insikt i hur människors fettvävnad påverkas av åldern har länge definierats av flertalet studier baserade på möss. Forskare vid Karolinska Institutet har nu, för första gången, kunnat genomföra en prospektiv studie på människor som presenterar ny kunskap om hur våra celler minskar fettnedbrytningen med åldern. Studien publiceras i tidskriften Cell Metabolism.

Med stigande ålder sker många förändringar i kroppens organ som påverkar kroppens funktioner. Tidigare studier av möss har visat att makrofager, i fettvävnaden på ett åldersberoende sätt inaktiverar noradrenalin, som är ett hormon som stimulerar fettnedbrytning. Man har länge trott att människan har haft en liknande mekanism, men den nya studien visar att fettnedbrytningen fungerar annorlunda hos människan. Istället för makrofager, som är en typ av cell i immunförsvaret, är det hos människan i stället fettcellerna själva som med åldern inaktiverar noradrenalin.

– Vi blev förvånade över att se denna skillnad mellan djur och människa. Studierna som tidigare har gjorts på möss är korrekta, men att göra liknande studier på människor har varit svårt eftersom det krävs prospektiva studier, där man följer samma människor över tid, berättar Mikael Rydén, överläkare och professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning vid Karolinska Institutet och en av de seniora författarna till studien.

Tydlig koppling till levnadsår

Grunden till forskningsprojektet lades redan för många år sedan när en dietstudie genomfördes bland kvinnor i 30–35-årsåldern. Då inhämtades små fettprover innan, under och efter kvinnornas diet. Samma kvinnor kontaktades nu för en uppföljningsstudie, drygt 13 år efter att de första proverna togs.

– Våra fynd ger för första gången insikter i de fettvävsförändringar som styrs av biologisk ålder hos människan. Det vi ser är att fettvävens omsättning av lipider minskar över tid. Dessa förändringar verkar inte heller ha påverkats av menopaus eller graviditeter, utan som ett resultat av just åldrandet, förklarar Mikael Rydén.

Fettnedbrytningen påverkar kroppens funktion

När fettnedbrytningen minskar kan det bidra till viktuppgång och fettinlagring i andra vävnader. Åderförkalkning kan exempelvis vara ett resultat av denna process, men också ändrade förutsättningar för hur kroppen hanterar kyla och hunger. Studiens resultat är även intressant ur ett folkhälsoperspektiv när det gäller fetma – ett problem som ökar och som medför risk att drabbas av ett flertal sjukdomar.

– Tidigare har man trott att fettcellen har en ganska inaktiv roll, men vi misstänker att den är mer aktiv och styr mycket mer än vad man trott. Om det finns möjlighet att styra fettlagringen på ett mer kontrollerat sätt kan det leda till många fördelar, menar Niklas Mejhert som också är senior författare till studien och gruppledare tillsammans med Mikael Rydén vid institutionen för medicin, Huddinge, på Karolinska Institutet.

Fortsatta cellstudier planeras

Forskningsresultatet, som förklarar varför fettvävnaden blir mindre effektiv och hur fettnedbrytningen minskar med ålder, är intressant i arbetet att hitta framtida behandlingar som kan förbättra fettvävens funktion.

– Vi planerar nu att undersöka fler genförändringar och hur olika celler påverkas av åldrandet. Det är speciellt intressant när det gäller stamceller som har en unik och viktig funktion att förnya sig och reparera kroppen vid skada. Detta är vi angelägna om att följa upp, avslutar Mikael Rydén.

Studien har genomförts med medel från Karolinska Institutets strategiska program för diabetes, Knut & Alice Wallenbergs Stiftelse, Vetenskapsrådet och Novo Nordisk Fonden.

Publikation: Age-Induced Reduction in Human Lipolysis: A Potential Role for Adipocyte Noradrenaline Degradation”, Hui Gao, Peter Amer, Gallic Beauchef, Christelle Guere, Katell Vie, Ingrid Dahlman, Niklas Mejhert and Mikael Rydén. Cell Metabolism, online 25 juni, 2020, doi: 10.1016/j.cmet.2020.06.007

Källa: Karolinska Institutet



Forskning

AI kan spela större roll i nutritionsbedömningen

Artificiell intelligens kan användas för att identifiera patienter med nutritionsrisk, analysera kroppssammansättning och ge stöd i kliniska beslut. En ny forskningsöversikt beskriver stora möjligheter för AI inom klinisk nutrition – men också risker och behovet av fortsatt mänsklig kontroll.

Dietisten
Redaktionen 16 september, 2026 3 minuters läsning
AI
Adobe.stock

Artificiell intelligens har på kort tid blivit en del av många områden inom hälso- och sjukvården. Nu utvecklas också tillämpningar som riktar sig specifikt mot klinisk nutrition.

I en ny översikt i Current Opinion in Clinical Nutrition and Metabolic Care går forskare igenom hur AI kan användas från screening och nutritionsbedömning till kliniskt beslutsstöd och uppföljning.

En grundläggande möjlighet är att snabbt bearbeta mycket stora mängder patientdata. Genom att kombinera exempelvis journaluppgifter, laboratorievärden, bilddiagnostik och annan klinisk information kan algoritmer hitta mönster som kan vara svåra att upptäcka manuellt.

Kan upptäcka nutritionsrisk 

Ett användningsområde är screening och tidig identifiering av patienter som löper risk för undernäring eller nutritionsrelaterade komplikationer.

AI-baserade modeller kan analysera stora databaser med patientinformation och användas för att förutsäga vilka patienter som har störst risk att utveckla problem. Det skulle kunna ge vårdpersonal möjlighet att sätta in nutritionsåtgärder tidigare.

Forskarna lyfter också fram användningen av medicinska bilder. Datortomografibilder som redan tagits av andra medicinska skäl innehåller information om bland annat patientens muskelmassa. Med hjälp av AI kan bilder analyseras automatiskt för att identifiera låg muskelmassa och sarkopeni och bidra till bedömningen av patientens risk och prognos.

Tekniken kan därmed göra information som redan finns i vården användbar även för nutritionsbedömningen.

Från bedömning till beslut 

Nästa steg är kliniskt beslutsstöd. Genom att väga samman stora mängder information skulle AI-system exempelvis kunna bidra till att identifiera patienter som behöver nutritionsbehandling och ge underlag för mer individualiserade beslut.

I intensivvården, där patienternas tillstånd kan förändras snabbt och stora mängder data genereras kontinuerligt, ser forskarna särskilt stora möjligheter.

AI kan också användas för att förutsäga nutritionsrelaterade komplikationer och patientutfall. På sikt kan sådana system bidra till en mer individualiserad nutritionsbehandling, där rekommendationerna i större utsträckning anpassas efter den enskilda patientens tillstånd och riskprofil.

Kräver stora mängder bra data 

Men möjligheterna kommer med tydliga begränsningar. AI-system är beroende av de data de tränats och testats på. Om underlaget är bristfälligt eller inte representerar de patienter som systemet senare används för finns risk för missvisande resultat.

För att utveckla tillförlitliga modeller behövs därför stora och välstrukturerade datamängder samt samarbete mellan kliniker, forskare och experter på dataanalys.

Det behövs också klinisk validering. Ett system som fungerar bra i en forskningsmiljö eller för en viss patientgrupp behöver inte automatiskt fungera lika bra i en annan vårdmiljö.

Stöd – inte ersättning för klinisk kompetens 

Forskarna ser en betydande potential för AI att förändra den kliniska nutritionen, framför allt genom bättre screening, riskbedömning och mer individualiserade beslut.

Samtidigt behöver införandet ske under noggrann uppföljning. Målet är inte att ersätta den kliniska bedömningen utan att ge vårdprofessionen ytterligare information och beslutsstöd.

För dietisten väcker utvecklingen därför frågor som går utöver själva tekniken. Om en algoritm identifierar en patient som undernärd eller föreslår en nutritionsåtgärd behöver någon fortfarande kunna värdera resultatet i sitt kliniska sammanhang.

Ju mer avancerade beslutsstöden blir, desto viktigare blir därmed också frågan om vilken kunskap dietisten behöver för att förstå när AI hjälper – och när den riskerar att leda fel.

Källa: Singer P., Slavin Kish M. & Raphaeli O. Artificial intelligence in nutritional assessment and decision making. Current Opinion in Clinical Nutrition and Metabolic Care, 2026; 29(5):434–440.


Dela artikeln

Forskning

”Eating jetlag” kopplas till hjärt-kärlsjukdom

Att äta på olika tider under arbetsdagar och lediga dagar kan ha betydelse för hjärt-kärlhälsan. I en stor fransk studie var större variationer i måltidstider kopplade till högre risk för hjärt-kärlsjukdom hos män – även när forskarna tog hänsyn till bland annat kostkvalitet och sömn.

Dietisten
Redaktionen 14 september, 2026 3 minuters läsning
Eat lag
Adobe.stock

Vad vi äter har länge stått i centrum för kostforskningen. På senare år har intresset också ökat för när vi äter och hur måltidernas timing samspelar med kroppens dygnsrytm.

Nu har forskare från den stora franska NutriNet-Santé-studien undersökt fenomenet ”eating jetlag” – skillnaden mellan tidpunkten för måltider under arbetsdagar och lediga dagar.

Studien omfattade 104 806 vuxna, varav 79 procent var kvinnor. Deltagarnas medelålder vid studiens början var knappt 43 år och de följdes under en median på drygt åtta år.

Mätte första och sista intaget 

Deltagarna fick vid upprepade tillfällen registrera allt de åt och drack under 24 timmar. Forskarna använde tidpunkterna för dagens första och sista energiintag för att beräkna mitten av varje deltagares dagliga ”ätfönster”.

Därefter jämfördes denna tidpunkt mellan arbetsdagar och lediga dagar. Ju större förskjutningen var, desto större var deltagarens så kallade eating jetlag.

Forskarna delade också in deltagarna efter om de åt ungefär samma tider under arbetsdagar och lediga dagar, försköt sitt ätande till senare tider när de var lediga eller i stället åt tidigare.

Drygt 70 procent behöll ungefär samma måltidsrytm. Omkring en fjärdedel försköt ätandet till senare tider under lediga dagar, medan knappt fem procent åt tidigare.

Samband sågs hos män 

Under uppföljningen analyserade forskarna förekomsten av hjärt-kärlsjukdom, inklusive kranskärlssjukdom och cerebrovaskulär sjukdom.

Hos män var större eating jetlag kopplat till 14 procent högre risk för hjärt-kärlsjukdom och 21 procent högre risk för kranskärlssjukdom.

Män som försköt sitt ätande mer än en timme till tidigare tider under lediga dagar hade högre risk för både hjärt-kärlsjukdom och kranskärlssjukdom jämfört med dem som höll ungefär samma tider. Även en förskjutning till senare tider var kopplad till högre risk för kranskärlssjukdom.

Motsvarande tydliga samband sågs inte hos kvinnor.

Resultaten kvarstod efter att forskarna justerat analyserna för en rad faktorer, däribland ålder, fysisk aktivitet, rökning, alkoholintag, kostkvalitet och sömn.

Dygnsrytmen kan spela roll 

En möjlig förklaring är kroppens cirkadiska rytm. Kroppens biologiska klockor påverkar bland annat glukosomsättning, blodtryck, hormonproduktion och metabolism. Om tidpunkterna för matintag regelbundet flyttas fram och tillbaka skulle det kunna bidra till en störning av dessa rytmer.

Men forskarna betonar att studien är observationell. Den kan därför inte visa att oregelbundna måltidstider i sig orsakar hjärt-kärlsjukdom.

Det är också oklart varför sambanden framför allt sågs hos män. Deltagarna i NutriNet-Santé är frivilliga och gruppen bestod till stor del av kvinnor, vilket också behöver vägas in när resultaten tolkas.

Forskarna menar att resultaten behöver bekräftas i andra populationer innan regelbundna måltidstider kan rekommenderas som en specifik strategi för att förebygga hjärt-kärlsjukdom. Studien bidrar samtidigt till ett växande forskningsområde där frågan inte bara är vad och hur mycket vi äter – utan också när vi äter.

Källa: Le Folcalvez X. et al. Eating jetlag based on meal timing discrepancies and risk of cardiovascular disease using the prospective cohort NutriNet-Santé. Communications Medicine, 2026.



Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.