Folkhälsa

Problem när hållbar utveckling ska genomsyra hem- och konsumentkunskapen

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 2 minuters läsning

I Sverige har skolämnet hem- och konsumentkunskap av Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten lyfts fram som en viktig aktör i utbildning för hållbar matkonsumtion. Men brister i skolledningarnas förståelse för både ämnets behov och potentiella kunskapsbidrag reducerar möjligheten att agera som en viktig aktör för hållbar matkonsumtion. Det framgår av en aktuell avhandling vid Göteborgs universitet.

Sedan läroplansrevideringen 2011 har ämnet hem- och konsumentkunskap getts ansvar att även inkorporera perspektivet hållbar utveckling i alla ämnets kunskapsområden – som måltidsplanering, matlagning, näringslära och resurshushållning. I jämförelse med exempelvis ämnets kursplan från 1962 innehåller de två senaste kursplanerna, från 2000 och 2011, också ett alltmer abstrakt och komplext innehåll.Genom att studera kursplaner för hem- och konsumentkunskapen, klassrumsundervisning i årskurs åtta under en termin, elevers deltagande och respons samt lärares uttalade uppfattningar via intervjuer undersöker Emmalee Gisslevik vad införandet av perspektivet hållbar utveckling innebär i hem- och konsumentkunskapen.

Svårtolkat och komplext– Det formulerade kunskapsinnehållet om mat har breddats och berikats på ett sätt som understryker ämnets och matens relevans inom lärande för hållbar utveckling i skolan. Samtidigt har ett stort ansvar lagts på ämneslärarna att tolka och översätta ett allt mer svårtolkat och komplext kunskapsinnehåll, säger hon.Ämneslärare uppfattar sitt ämne som ett starkt och nödvändigt utbildningsbidrag för både individer och för samhället i stort.– Men brister i skolledningarnas förståelse för både ämnets behov och potentiella kunskapsbidrag reducerar lärarnas möjligheter att arbeta enligt den avsedda läroplanen. Det handlar bland annat om brist på etiska och miljövänliga matvaror samt tid för planering, inventering, hantering av rester och avfall. Det gör att arbetet med att implementera en utbildning om hållbar mat ofta blir knapphändigt eller fragmenterat, säger Emmalee Gisslevik.

Positiva förutsättningarResultaten av hennes klassrumsobservationer visar att det ändå är möjligt att behandla hållbarhetsaspekter som en del av den vardagliga måltidspraktiken. Där ges eleverna stora valmöjligheter i utförandet av måltiden, vilket skapar positiva förutsättningar även när eleverna har helt olika förhållningssätt till tankarna om hållbarhet.– Kunskapsområdet är bland de främst prioriterade på den globala politiska agendan för hållbar utveckling. Samtidigt har hem- och konsumentkunskapsämnet fortfarande en mycket låg status inom det svenska skolsystemet. Den motsägelsen kan vara grundorsaken till de många problemen att nå ämnets mål och fulla potential, säger Emmalee Gisslevik.

Källa: Sahlgrenska sjukhuset

Geriatrik

Vegetarisk kost och styrketräning ökade äldres muskelmassa

Äldre som åt lakto-ovo-vegetariskt och styrketränade ökade både sin muskelmassa och styrka i en nederländsk studie. Men proteinintaget blev lägre än hos dem som åt blandkost, och forskarna kunde inte säkerställa att kostuppläggen var likvärdiga för muskelmassan.

Redaktionen 30 oktober, 2026 • 2 minuters läsning

När fler äldre väljer att äta mer växtbaserat väcks frågor om hur kosten kan stödja muskelmassa och fysisk funktion. I den randomiserade IMPACT-studien undersökte forskare vad som hände när personer från 55 års ålder kombinerade styrketräning med antingen lakto-ovo-vegetarisk kost eller blandkost.

Totalt deltog 108 personer. Båda grupperna fick kostrådgivning med målet att nå minst 1,2 gram protein per kilo kroppsvikt och dag. I den vegetariska gruppen skulle minst 60 procent av proteinet komma från växtriket. Blandkostgruppen skulle i stället få minst 60 procent från animaliska livsmedel. Samtidigt genomförde deltagarna tre styrketräningspass i veckan under tolv veckor.

Återkommande stöd med matvalen

Deltagarna valde själva sina livsmedel, men fick stöd genom en gruppträff och fem individuella rådgivningstillfällen. Ett praktiskt råd till båda grupperna var att sikta på omkring 25–30 gram protein per måltid.

För den vegetariska gruppen handlade rådgivningen bland annat om att använda soja, baljväxter, nötter och fullkorn som proteinkällor. Ägg och mejeriprodukter ingick också, medan kött och fisk uteslöts.

Deltagarna fick receptförslag, information om proteinrika livsmedel och stöd i att välja kött- och mejerialternativ. Matregistreringar användes för att följa intaget och anpassa rådgivningen.

Båda grupperna ökade muskelmassan

Efter tolv veckor hade muskelmassan i armar och ben ökat med i genomsnitt 0,38 kilo i den vegetariska gruppen och 0,66 kilo i blandkostgruppen. Båda grupperna förbättrade också sin benstyrka och förmåga att resa sig från en stol. För dessa funktionstester sågs inga statistiskt säkerställda skillnader mellan grupperna.

Proteinintaget nådde i genomsnitt målet i båda grupperna, men skilde sig tydligt åt: 1,24 gram per kilo kroppsvikt och dag i den vegetariska gruppen, jämfört med 1,58 gram i blandkostgruppen.

Studien var utformad för att undersöka om vegetarisk kost kunde ge resultat som inte var sämre än blandkost inom förutbestämda gränser. Det kunde forskarna inte fastställa för muskelmassan. Resultaten ska därför inte tolkas som att kostuppläggen har visats vara likvärdiga.

Samtidigt visar studien att deltagarna kunde bygga muskler med vegetarisk kost inom ett upplägg med regelbunden träning och återkommande kostrådgivning. Eftersom proteinmängden skilde sig mellan grupperna går det inte att enkelt skilja betydelsen av proteinets ursprung från betydelsen av det totala intaget. Studien visar heller inte vad ett kostbyte utan motsvarande stöd och träning skulle innebära.

Källa: van Oppenraaij et al. Effects of a self-selected vegetarian compared with an omnivorous diet on protein intake and muscle mass in older adults during resistance exercise: the IMPACT randomized controlled trial. American Journal of Clinical Nutrition, 2026.

Forskning

Ny EU-satsning ska ge bättre kostråd vid psykisk ohälsa

Vilka kostförändringar kan hjälpa vid psykisk ohälsa – och hur ska råden utformas för att fungera i vardagen? Det ska EU-projektet Beethoven undersöka. Örebro universitet leder den biomedicinska delen av satsningen, som kombinerar kliniska studier med forskning om tarmflora, inflammation och människors livsvillkor.

Redaktionen 28 oktober, 2026 • 2 minuters läsning

Sambanden mellan kost och psykisk hälsa har fått allt större uppmärksamhet. Men det återstår frågor om vilka livsmedel och kostmönster som kan göra skillnad, vilka mekanismer som är inblandade och vilka personer som kan ha nytta av förändrade matvanor.

Det fyraåriga forskningsprojektet Beethoven ska bidra till att fylla dessa kunskapsluckor. Tretton organisationer deltar i projektet, som samordnas av Universität für Weiterbildung Krems i Österrike och pågår till augusti 2030. Finansieringen från EU uppgår till omkring 55 miljoner kronor, varav Örebro universitet får 5,5 miljoner.

Kostinsatser ska prövas i kliniska studier

Arbetet inleds med en sammanställning av befintlig forskning och kostråd. Forskarna ska kartlägga livsmedel, näringsämnen och kostmönster som har samband med psykisk hälsa och undersöka hur dessa samspelar med tarmens mikroorganismer och kroppens ämnesomsättning.

Därefter ska kliniska studier i tre europeiska länder kombineras med laboratoriestudier och analyser av biologiska markörer. Riktade kostinsatser ska undersökas hos personer med lindriga till måttliga symtom på psykisk ohälsa.

En central fråga är hur kosten påverkar inflammation och kommunikationen mellan tarm och hjärna. Ambitionen är också att bidra till mer individanpassade kostrekommendationer. Enligt Robert Brummer, professor vid Örebro universitet, behövs mer kunskap om både vilka kostförändringar som kan hjälpa och vilka personer som har nytta av dem.

Råden måste fungera i olika livssituationer

Projektet ska även undersöka varför kostråd kan vara olika lätta att följa. Forskare vid universitetet i Bayreuth leder arbetet med sociala, kulturella och geografiska faktorer. Utgångspunkten är att människors livsvillkor och sociala ojämlikheter behöver vägas in redan när rekommendationerna utvecklas.

Allmänheten ska bidra med erfarenheter genom bland annat enkäter, workshoppar och medborgarforskning. Även ekonomiska frågor och hållbar livsmedelsproduktion ingår i satsningen.

Målet är att utveckla vetenskapligt underbyggd vägledning som kan användas av yrkesverksamma inom nutrition och anpassas till olika åldrar och förutsättningar. De nordiska näringsrekommendationerna från 2023 är en av de referensmodeller som projektet ska utgå från.

För dietister är kopplingen mellan biologiska mekanismer och praktiskt genomförbara kostråd särskilt relevant. Kunskap om vilka insatser som hjälper behöver också följas av kunskap om hur patienterna kan få stöd att genomföra dem.

Projektet startade i september 2026 och har ännu inga egna behandlingsresultat. Om och hur de planerade kostinsatserna påverkar psykiska symtom återstår alltså att undersöka.

Källor: Örebro universitet, Universität für Weiterbildung Krems, universitetet i Bayreuth och projektpartnern Safe Food Advocacy Europe, 2026.

Läs om den svenska medverkan och projektets inriktning