Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Diabetes

Insulin ökar innan celler utvecklar resistens, antyder ny diabetesforskning

Forskare vid Göteborgs universitet presenterar nu resultat som kanske kan förändra grundsynen om hur diabetes typ 2 uppstår. Studien tyder på att fria fettsyror i … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 4 minuters läsning

Forskare vid Göteborgs universitet presenterar nu resultat som kanske kan förändra grundsynen om hur diabetes typ 2 uppstår. Studien tyder på att fria fettsyror i blodet triggar frisättning av insulin redan vid normalt blodsocker, utan tecken på att detta drivs av fettceller med någon uppenbar insulinresistens. Forskarna visar också att mängden fria fettsyror beror på hur många extra kilo fettvävnad man bär på, och hur kroppen anpassar sig till ökad fetma.

Det pågår omfattande forskning i hela världen för att klarlägga exakt vad som händer i kroppen när diabetes typ 2 utvecklas och varför fetma är en så stor riskfaktor för sjukdomen. I närmare femtio år har diabetesforskare diskuterat sin variant av hönan eller ägget: vad kommer egentligen först – insulinresistens eller förhöjda insulinnivåer? Den tongivande hypotesen har länge varit att bukspottskörteln ökar sin produktion av insulin för att cellerna redan blivit insulinresistenta och blodsockret stiger, men resultat publicerade i tidskriften EBioMedicine stärker nu den andra idén, att det är insulinet som ökar först.

Omfattande undersökningar

Studien pekar på att det är höga nivåer av fria fettsyror i blodet efter nattens fasta som på morgonen triggar ökad insulinproduktion. Fria fettsyror har länge ingått i den stora forskningsekvationen kring diabetes typ 2, men de föreslås nu också ha en annan roll i sjukdomsutvecklingen.

För studien har forskarna jämfört ämnesomsättningen i fettvävnaden hos 27 noga utvalda forskningspersoner (nio normalviktiga, nio med fetma och normalt blodsocker, samt nio med både fetma och utvecklad diabetes typ 2). Under flera dagar genomgick forskningspersonerna omfattande undersökningar, där de fick ge prover tagna under olika förutsättningar. Forskarna analyserade ämnesomsättning och genuttryck i underhudsfettet samt nivåer av blodsocker, insulin och fria fettsyror i blodet.

Fettsyror verkar trigga insulinproduktion

Personerna med fetma, men som inte hade diabetes, visade sig ha samma, normala blodsockernivåer som normalviktiga friska personer.

– Intressant nog hade diabetesfria personer med fetma förhöjda nivåer i blodet av både fria fettsyror och av insulin, och nivåerna var likartade eller högre jämfört med de nivåer vi kunde mäta i blodet från dem som hade både fetma och typ 2 diabetes, säger Emanuel Fryk, ST-läkare i allmänmedicin, och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som är en av studiens försteförfattare.

I samarbete med forskare vid Uppsala universitet sågs samma mönster i en befolkningsstudie med blodprover tagna från 500 personer efter en natts fasta:

– Att vi även där såg ett samband mellan fria fettsyror och insulin talar för att fettsyrorna är kopplade till insulinfrisättning och bidrar till ökad insulinproduktion på fastande mage, när blodsockret inte ökat, säger Emanuel Fryk, som dock poängterar fyndet behöver bekräftas med mer forskning.

Forskning fortsätter

Fria fettsyror finns naturligt i blodomloppet, och är tillsammans med glycerol en produkt av kroppens fettomsättning. Frisättningen av glycerol visade sig vara i stort sett det samma per kilo kroppsfett, oavsett om man är normalviktig, har fetma eller dessutom har diabetes typ 2.

– Vår hypotes är att de fria fettsyrorna i blodet ökar för att fettvävnaden inte längre klarar att lagra överskottsenergin, och vi tror att det i så fall skulle kunna vara ett tidigt tecken på begynnande diabetes typ 2. Om våra fynd bekräftas med andra forskningsmetoder kan det finnas en möjlighet att några specifika fettsyror skulle kunna utvecklas till biomarkörer, men det är en lång väg kvar dit, säger Emanuel Fryk.

Livsstilen avgörande

Diabetes är en av de stora folksjukdomarna, med uppskattningsvis en halv miljon drabbade i Sverige. Det finns dessutom ett stort mörkertal, eftersom många med diabetes typ 2 ännu inte vet att de är sjuka. Den som har diabetes har ökad risk för en rad andra sjukdomar, bland annat hjärtinfarkt och stroke.

– Det är många faktorer som bidrar till utvecklingen av diabetes typ 2, men det är vår livsstil som har absolut störst betydelse. Vår studie ger ytterligare ett argument för att det viktigaste man kan göra för att bromsa diabetesutvecklingen är att gå in med livsstilsförändringar tidigt, gärna innan sockret börjar stiga, säger Emanuel Fryk.

Titel: Hyperinsulinemia and insulin resistance in the obese may develop as part of a homeostatic response to elevated free fatty acids

Källa: Götebrogs Universitet


Dela artikeln

Yrkesfrågor

Digital teknik tar större plats i dietistens arbete

Videokonsultationer, digitala journaler, appar och kliniska beslutsstöd används i allt fler delar av dietistens arbete. En ny forskningsöversikt visar samtidigt att det fortfarande finns stora kunskapsluckor kring vad digitaliseringen faktiskt betyder för patienter, dietister och vårdens resultat.

Dietisten
Redaktionen 9 september, 2026 2 minuters läsning
Webbmöte
Videomöten är ett verktyg många dietister använder sig av i dag. Adode.stock

Digital teknik har blivit en del av den kliniska vardagen även inom nutrition och dietetik. I en ny scoping review, publicerad i Journal of the Academy of Nutrition and Dietetics, har forskare kartlagt hur olika digitala tekniker används av dietister inom akutsjukvård.

Översikten omfattar 101 studier från 24 länder, drygt 333 000 patienter och 2 800 yrkesverksamma inom nutrition och dietetik. Forskarna har gått igenom studier publicerade mellan 2014 och april 2025 och kartlagt var i nutritionsbehandlingen tekniken används och vilka effekter som har studerats.

Från videomöten till beslutsstöd 

Vanligast var telehälsa, som förekom i 31 procent av studierna. Därefter följde elektroniska patientjournaler och mobil hälsa, exempelvis appar, med 19 procent vardera. Kliniska beslutsstöd stod för 15 procent.

Forskarna hittade också nyare användningsområden som maskininlärning, visualisering av kliniska data och digitala måltidssystem. Tekniken användes i hela nutritionsprocessen, men framför allt vid nutritionsbehandling och bedömning.

Dietistens digitala roll kunde se mycket olika ut. Det handlade bland annat om att genomföra behandling på distans, tolka riskbedömningar, hämta och analysera information ur elektroniska journaler och använda digital patientuppföljning som underlag för kliniska beslut.

Undernäring var det vanligaste området för den digitala tekniken och stod för 39 procent av de studerade tillämpningarna.

Effekterna på patienterna mindre studerade 

Trots den snabba utvecklingen finns betydande kunskapsluckor. Två tredjedelar av studierna var observationsstudier och forskningen hade oftare undersökt processmått – exempelvis kvalitet, effektivitet och säkerhet – än effekter på patienternas hälsa, kostnader eller upplevelser.

Forskarna konstaterar därför att digital teknik redan används brett inom dietetiken, men att det behövs mer forskning för att avgöra vilka lösningar som faktiskt förbättrar vården och hur de bäst integreras i dietistens arbete.

Källa: Canfell OJ. et al. Digital health in acute care nutrition and dietetics practice: a scoping review. Journal of the Academy of Nutrition and Dietetics, 2026.

Läs mer i nästa  nummer av Dietisten!

En del av digitaliseringen är mötet mellan dietist och patient på distans. När fungerar videokonsultationer bra – och när gör de det inte?

Sarah Persson, legitimerad dietist och doktorand vid Umeå universitet, är förstaförfattare till den nya svenska studien Dietitian reflections on video consultations. I nästa nummer av Dietisten berättar hon mer om studien och dietisters erfarenheter av videokonsultationer.


Dela artikeln

Obesitas

GLP-1-behandling kan dölja nutritionsproblem

Kraftig aptitminskning och lägre energiintag vid behandling med GLP-1-läkemedel kan öka risken för otillräckligt intag av protein och mikronäringsämnen. En ny översikt uppmärksammar risken för ”dold undernäring” och efterlyser större fokus på nutrition under behandlingen.

Dietisten
Redaktionen 7 september, 2026 3 minuters läsning
GLP-1
Adobe.stock

GLP-1-receptoragonister och kombinerade GIP/GLP-1-läkemedel har förändrat behandlingen av obesitas och kan ge en betydande och långvarig viktnedgång. Men den snabba utvecklingen har samtidigt väckt nya frågor om vad som händer med patienternas näringsintag när aptiten och mängden mat minskar kraftigt.

I en ny narrativ översikt, publicerad i tidskriften Nutrients, sammanfattar forskare kunskapsläget kring mikronäringsstatus, proteinintag och förändringar i fettfri massa vid behandling med GLP-1-baserade läkemedel.

Forskarna pekar på risken för vad de beskriver som ”hidden malnutrition” – nutritionsproblem som kan vara svåra att upptäcka när behandlingen samtidigt ger den eftersträvade viktnedgången.

Mindre mat ställer högre krav på kvaliteten 

GLP-1-läkemedlens effekt bygger bland annat på minskad aptit, ökad mättnad och ett lägre spontant energiintag. Gastrointestinala biverkningar som illamående och kräkningar kan hos vissa patienter minska intaget ytterligare.

Det innebär att patienten behöver få i sig tillräckligt med protein, vitaminer och mineraler genom en betydligt mindre mängd mat än tidigare.

Samtidigt kan personer med obesitas ha otillräcklig mikronäringsstatus redan innan läkemedelsbehandlingen påbörjas. Ett minskat och ensidigt matintag under behandlingen kan därför enligt forskarna förstärka befintliga problem eller skapa nya.

Bland de näringsämnen som diskuteras finns bland annat järn, vitamin B12, folat och vitamin D. Kunskapsläget är dock fortfarande begränsat och det saknas långtidsstudier som visar hur vanligt det är att patienter utvecklar kliniskt betydelsefulla näringsbrister under GLP-1-behandling.

Muskelmassa behöver uppmärksammas 

Även förändringar i kroppssammansättningen är en viktig fråga. Den största delen av viktminskningen vid GLP-1-behandling utgörs av fettmassa, men studier visar att även fettfri massa minskar.

Förlust av fettfri massa är inte unik för läkemedelsbehandling utan förekommer även vid annan större viktnedgång. Forskarna framhåller ändå att muskelmassa och muskelfunktion behöver uppmärksammas, framför allt hos personer som redan före behandlingen har liten muskelreserv eller ökad risk för sarkopeni.

Äldre personer och patienter med andra sjukdomar eller lågt proteinintag kan vara särskilt sårbara.

Tillräckligt proteinintag och fysisk aktivitet, framför allt styrketräning, lyfts därför som viktiga delar av behandlingen för att bidra till att bevara muskelmassa och funktion under viktnedgången.

Efterlyser strukturerad nutritionsuppföljning

Forskarna menar att nutritionsperspektivet behöver integreras tydligare i behandlingen med GLP-1-läkemedel. Uppföljningen bör inte enbart handla om kroppsvikt och läkemedlets biverkningar utan även om vad och hur mycket patienten faktiskt äter.

Det kan bland annat innebära bedömning av kostens kvalitet och proteinintag samt, för patienter med ökad risk, uppföljning av mikronäringsstatus och kroppssammansättning.

Samtidigt betonar forskarna att kunskapsluckorna fortfarande är stora. Det behövs fler prospektiva långtidsstudier för att avgöra hur vanligt det är med nutritionsbrister och kliniskt betydelsefull muskelförlust och vilka patienter som löper störst risk.

Den ökande användningen av GLP-1-baserade läkemedel gör enligt forskarna att nutritionsbedömning behöver bli en tydligare del av obesitasbehandlingen – så att en framgångsrik viktnedgång inte sker på bekostnad av patientens nutritionsstatus.

Källa: Sorić T. et al. Hidden Malnutrition in the GLP-1 Era: Micronutrient Status, Protein Adequacy, and Lean Mass as Emerging Nutritional Considerations—A Narrative Review. Nutrients, 2026; 18(17):2757.

Missa inte nästa nummer av Dietisten!

I nästa nummer av Dietisten fördjupar vi oss i nya trender inom obesitasbehandling – från GLP-1 och nutrition till nya behandlingsstrategier och dietistens roll när obesitasvården förändras.

Vill du läsa mer? Som prenumerant får du tillgång till Dietistens digitala innehåll och tidningen.


Dela artikeln

Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.