Diabetes

Hundars diabetes kan visa på ökad risk för deras ägare att utveckla typ 2-diabetes

Hundägare som har en hund med diabetes löper högre risk att själva diagnosticeras med typ 2-diabetes jämfört med ägare till hundar utan diabetes. För kattägare … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning

Hundägare som har en hund med diabetes löper högre risk att själva diagnosticeras med typ 2-diabetes jämfört med ägare till hundar utan diabetes. För kattägare och deras katter tycks dock inga sådana samband finnas. Det här visar en ny registerstudie som gjorts vid bland annat Uppsala universitet. Resultaten publiceras i tidskriften The BMJ.

Tidigare studier har visat på ett möjligt samband mellan övervikt hos hundägare och övervikt hos deras hundar. Men finns det också en gemensam risk för hundar, katter och deras ägare att drabbas av diabetes? Det har forskare vid Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Karolinska Institutet och University of Liverpool nu tillsammans undersökt i en stor studie.

Genom att kombinera information från ett svenskt veterinärförsäkringsregister med svenska befolknings- och hälsoregister identifierades vuxna personer i Sverige med hund eller katt i hushållet. Totalt ingick drygt 175 000 hundägare och närmare 90 000 kattägare och deras djur i studien.

Hund- och kattägarna var alla medelålders eller äldre när studien startade och både de och deras husdjur följdes under sex års tid. Alla nyinsjuknanden av typ 2-diabetes hos djurägarna och av diabetes hos hundarna och katterna analyserades sedan.

Forskarna kunde se att ägare till hundar med diabetes hade 38 procent högre risk för att själva drabbas av typ 2-diabetes, jämför med ägare till hundar utan diabetes. Hos kattägare och deras katter hittade forskarna inget sådant samband. Den högre risken för hundägare kunde inte förklaras av andra faktorer som till exempel ägarnas ålder, kön eller socioekonomi, och inte heller av hundarnas ålder, kön eller ras.

– Våra resultat tyder på att en hund med diabetes skulle kunna signalera en ökad risk för hundägaren att också själv utveckla typ 2-diabetes. Vi har inte haft tillgång till information om hushållens levnadsvanor, men vi tror att sambandet skulle till exempel kunna bero på gemensamma motionsvanor och kanske också i viss mån kostvanor och gemensam risk för övervikt. Om gemensamma motionsvanor skulle utgöra en viktig faktor skulle det också kunna förklara varför vi inte ser någon liknande gemensam diabetesrisk för kattägare och deras katter, säger Beatrice Kennedy, postdoktor i medicinsk epidemiologi vid Uppsala universitet och en av studiens huvudförfattare.

Diabetes hos hund kräver som regel insulinbehandling livet ut och uppträder framför allt hos äldre hundar och är vanligare hos okastrerade tikar i samband med efterlöp. Den form som drabbar tikar har också kopplats till övervikt och förekommer oftare hos några av de svenska jakthundraserna. Hur vanligt det är med kastration och vilka raser som är populärast varierar mellan olika länder och det är därför inte säkert att den gemensamma diabetesrisken för svenska hundägare och hundar som studien visar på är densamma på andra håll i världen.

– Hundar och människor har levt tillsammans under minst 15 000 år och delar sin vardag på gott och ont. I den här unika studien visar vi att det verkar finnas gemensamma livsstils- och miljöfaktorer som ökar risken för diabetes inom hushållet, både hos hunden och dess ägare, säger Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet och medförfattare till studien.

Källa: Uppsala universitet

Gastroenterologi

Många med IBD saknar kunskap om sin behandling

Många personer med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD, upplever att de inte fått tillräcklig information om sin behandling och uppföljning. Samtidigt lever en stor andel med återkommande symtom varje vecka eller dagligen. Det tyder en ny svensk patientundersökning på.

Nina Granberg 19 maj, 2026 • 2 minuters läsning

I Sverige lever närmare 100 000 personer med Crohns sjukdom, ulcerös kolit eller ospecificerad IBD. Sjukdomarna är kroniska och debuterar ofta i unga år.

I undersökningen, där 279 personer med IBD deltog, uppgav 43 procent att de aldrig fått information om en målinriktad behandlingsplan. 42 procent svarade att de inte informerats om slemhinneläkning som behandlingsmål. Dessutom uppgav 67 procent att de saknar information, eller är osäkra på, hur F-kalprotektin används i uppföljningen av sjukdomsaktivitet.

– Det här visar ett tydligt gap mellan vad vi inom vården ser som centralt och vad patienterna faktiskt får med sig. För att nå moderna behandlingsmål behöver patienten förstå vad vi strävar efter och varför, säger Hans Stridh, överläkare i gastroenterologi vid Karolinska Universitetssjukhuset, i ett pressmeddelande.

Lång sjukdomstid kopplas till lägre kunskap

Undersökningen visar också att patienter som levt länge med sin sjukdom ofta har sämre kunskap om dagens behandlingsprinciper än personer som fått diagnosen senare.

– IBD-vården har utvecklats mycket de senaste åren, men alla patienter har inte fått ta del av den utvecklingen. Det gör att många saknar en tydlig vårdplan och förståelse för hur sjukdomen ska följas upp, säger Hans Stridh.

Trots att många patienter har digital tillgång till sina provsvar uppger endast en tredjedel att de fullt ut förstår resultaten. Följsamheten till provtagning varierar också. Drygt hälften uppger att de alltid lämnar sina prover, medan andra gör det mer sällan, bland annat på grund av bristande information eller utebliven initiering från vården.

Målet med dagens IBD-behandling är inte bara symtomlindring utan också att kontrollera den underliggande inflammationen och minska risken för komplikationer på sikt.

I samband med Internationella IBD-dagen den 19 maj lyfts nu behovet av bättre patientinformation, tydligare vårdplaner och ökad delaktighet i behandlingen.

Om undersökningen

Undersökningen genomfördes av Netdoktor på uppdrag av läkemedelsföretaget AbbVie under december 2025 och januari 2026. Totalt deltog 279 personer i Sverige med Crohns sjukdom, ulcerös kolit eller ospecificerad IBD.

Debatt

”Debatten om skolmaten missar helheten”

Ett stort antal företrädare för skolmåltidsområdet varnar i en opinionsartikel på Altinget.se för att den intensiva debatten om skolmaten reduceras till en fråga om kött eller inte kött. Dietisten bad Anna Lindelöw Mannheimer, ordförande för Föreningen Frisk Mat och förste undertecknare, att utveckla resonemanget.

Nina Granberg 13 maj, 2026 • Uppdaterades 15 maj, 2026 • 2 minuters läsning

I artikeln skriver undertecknarna, däribland forskare, måltidsutvecklare och representanter för kommunala måltidsverksamheter, att måltiderna i skolan behöver ses i ett bredare perspektiv där hälsa, hållbarhet, livsmedelsberedskap och matglädje vägs samman. De varnar också för att beskriva växtbaserad mat som ett hot mot barns hälsa eller matvanor.

Vad tycker du saknas i dagens diskussion om skolmåltider?

– Jag tycker att det ofta saknas ett helhetsperspektiv. Debatten reduceras lätt till enskilda råvaror eller symbolfrågor, när fokus borde ligga på skolmåltidens roll för barns hälsa och utveckling, säger Anna Lindelöw Mannheimer.

Hon beskriver måltiderna i skolan som viktiga för barns matvanor och relation till mat, men framhåller samtidigt att barn också påverkas av reklam, sociala medier, butiksmiljöer och den matkultur som omger dem.

– Då blir det märkligt att just skolmåltiden så ofta lyfts som ett problem i debatten.

Samtidigt framhåller hon skollunchen som en viktig del av skolans kompensatoriska uppdrag.

– Svenska skolmåltider utgår från forskning, näringsrekommendationer och nationella riktlinjer, inte från tillfälliga opinioner, smakpreferenser eller ideologiska infall.

Anna Lindelöw Mannheimer tror också att många har en förlegad bild av hur skolmåltider ser ut idag och uppmanar fler att besöka en skola under lunchen för att själva se hur måltiderna fungerar.

Vilken roll tycker du att nutrition och folkhälsa får i den här debatten idag?

– Jag upplever att nutrition och folkhälsa ibland hamnar i skymundan för mer polariserade och känslostyrda diskussioner. Det skapas ofta en motsättning mellan hälsa, hållbarhet och matglädje, trots att professionen i skolköken arbetar med att få dessa perspektiv att fungera tillsammans i vardagen.

ALM_pressbild — Anna Lindelöw Mannheimer

Hon menar att uppdraget är komplext och kräver både nutritionskompetens, matlagningskunskap och förståelse för barns beteenden och smakutveckling.

Behövs det stärkt kompetens inom kommunerna för att skolmåltider ska kunna utvecklas både hållbart och näringsmässigt?

– Jag tror framför allt att det behövs bättre förutsättningar för den kompetens som redan finns.

Anna Lindelöw Mannheimer menar att många offentliga kök har små resurser samtidigt som kraven är höga. För att utveckla måltider som både är näringsriktiga, hållbara och uppskattade behövs enligt henne tvärprofessionellt arbete där kostkompetens, pedagogik, gastronomi och hållbarhetskunskap samverkar.

– Det handlar också om att ge måltidsverksamheterna mandat och arbetsro att arbeta utvecklingsinriktat tillsammans med elever och pedagoger, säger hon.

Läs hela debattartikeln HÄR.