Diabetes

Fullkorn bästa skyddet mot typ 2-diabetes

Råg, havre eller vete spelar ingen större roll. Bara de innehåller fullkorn så skyddar de mot typ 2-diabetes. En portion havregrynsgröt och en fullkornsmacka om … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 5 minuters läsning

Råg, havre eller vete spelar ingen större roll. Bara de innehåller fullkorn så skyddar de mot typ 2-diabetes. En portion havregrynsgröt och en fullkornsmacka om dagen räcker för att minska risken för diabetes med 34 procent hos män och 22 procent hos kvinnor, visar en stor nordisk studie.\n\n\n

Studien, gjord av forskare på Chalmers och Cancerinstitutet i Köpenhamn ger en kraftfull bekräftelse av tidigare forskningsresultat om fullkornets stora betydelse för att förebygga typ 2-diabetes.

\nTidigare oklart om gäller alla sädesslag

Fullkornets skydd mot typ 2-diabetes – det man tidigare kallade ”åldersdiabetes” – har varit känt länge, men man har inte vetat om det är skillnad mellan olika fullkornsprodukter och sädesslag. Det har också varit oklart hur höga intag av fullkorn som minskar risken för diabetes.\n– Hittills har de flesta liknande undersökningar gjorts i USA, säger Rikard Landberg, professor i livsmedel och hälsa på Chalmers och senior forskare i studien. Där äter man främst fullkorn från vete. Vi ville ta reda på om det finns skillnader mellan de olika spannmålssorterna, vilket man hade kunnat vänta sig eftersom de innehåller olika mängd och typer av kostfibrer och bioaktiva ämnen, som har visats påverka riskfaktorer för typ 2-diabetes olika.

\nFullkorn är spannmål där man använder hela kornet: frövita, grodd och kli/skal. Det gäller både hela korn och korn som har krossats eller malts till fullkornsmjöl. Gryn, som havregryn och rågflingor, matkorn, matvete och fullkorns-couscous består helt av fullkorn. I bröd och pasta varierar mängden fullkorn mellan olika sorter.\nTill spannmål räknas bland annat vete, råg, havre, korn, majs, ris, hirs och durra.\n

Studien är gjord på danskar, som har en stor variation i sitt fullkornsintag, liksom övriga Skandinavien. Den visar att det inte spelar någon roll vilken fullkornsprodukt eller vilken spannmålssort man äter – rågbröd, havregrynsgröt och müsli till verkar till exempel ge likartat skydd mot typ 2-diabetes.

\nMängden fullkorn spelar roll

Däremot är mängden fullkorn man får i sig per dag viktig – och även när det gäller dosen ger studien betydelsefulla bidrag till kunskapsläget.\nDeltagarna delades in i fyra olika grupper beroende på hur mycket fullkorn de rapporterade att de hade ätit. De som hade högst konsumtion hade ätit minst 50 gram fullkorn per dag, vilket motsvarar drygt en portion havregrynsgröt och en skiva fullkornsknäckebröd till exempel.

\nLivsmedelsverkets råd är att äta cirka 70 gram fullkorn per dag för kvinnor och cirka 90 gram för män.\nNågra exempel på hur mycket fullkorn olika livsmedel innehåller:\n1 skiva rågbröd (50 gram): 16 gram fullkorn\n1 portion havregrynsgröt (35 gram gryn = 1 dl): 35 gram fullkorn\n1 skiva fullkornsknäckebröd (12 gram): 12 gram fullkorn\nKälla: Livsmedelsverket och Chalmers\n

Andelen som drabbades av typ 2-diabetes var lägst i den grupp som rapporterade högst fullkornsintag, och ökade för varje grupp ju mindre fullkorn de hade ätit. I gruppen som hade ätit mest fullkorn var diabetesrisken 34 procent lägre för män, och 22 procent lägre för kvinnor, än i gruppen som hade ätit minst fullkorn.\n– Det är ovanligt att kunna undersöka ett så stort spann när det gäller dosen av fullkorn, säger Rikard Landberg. Skandinavien ligger väldigt högt när det gäller fullkornskonsumtion. Om man hade delat in amerikanska deltagare i fyra grupper så hade den grupp som åt mest fullkorn konsumerat samma mängd som den grupp som åt minst fullkorn i Danmark. När det gäller Europa så är fullkornskonsumtionen högst i Skandinavien, och lägst i Spanien och Italien.

\nFöljdes under lång tid

Studien är dessutom ovanligt stor, med drygt 55 000 deltagare som följdes under 15 år, vilket är en lång tid.\nOm man jämför fullkornets betydelse för risken att utveckla typ 2-diabetes mot andra livsmedel som undersökts i andra studier så finner man att fullkorn är ett av de viktigaste livsmedlen för att minska risken. Även kaffe och frånvaro av rött kött minskar risken för typ 2-diabetes i motsvarande grad.\n– Våra resultat ligger i linje med kostråden, som rekommenderar att man byter ut livsmedel med vitt mjöl mot fullkorn, säger Rikard Landberg. Då får man en dubbel hälsovinst – vitt mjöl har vissa negativa effekter på hälsan, medan fullkorn har flera positiva effekter, utöver skyddet mot typ 2-diabetes.

\nLCHF-dieten missar positiva hälsoeffekter av fullkorn

Fullkorn innebär att alla delar av spannmålskärnan finns med: skalet, grodden och frövitan. Den som undviker allt spannmål – till exempel för att följa en LCHF-diet – går alltså miste om de positiva hälsoeffekterna av fullkorn, som framförallt kommer från skalet och grodden. Rikard Landberg anser att spannmål, och kolhydrater generellt, inte ska uteslutas i kosten.\n– Kolhydrater är en väldigt varierad grupp av näringsämnen som innefattar både socker, stärkelse och kostfibrer. Vi borde diskutera dessa mer var för sig och inte slå ihop dem till en grupp, eftersom de har helt olika effekter på vår fysiologi och hälsa. När det gäller fullkorn är forskningsresultaten entydiga; det finns inte en enda studie som visar negativa hälsoeffekter, bland de många stora studier som har gjorts i varierande befolkningsgrupper runt om i världen.

\nArtikeln

Higher Whole-Grain Intake Is Associated with Lower Risk of Type 2 Diabetes among Middle-Aged Men and Women: The Danish Diet, Cancer, and Health Cohort

Mer om studien\nTill studien användes data från en dansk prospektiv kohort-studie om kost, cancer och hälsa. De drygt 55 000 deltagarna var 50 – 65 år och friska när studien startade. Deltagarna hade fyllt i detaljerade formulär om sina matvanor. Ur formulären kunde man få fram deltagarnas konsumtion av total mängd fullkorn (gram per dag), mängd fullkorn från de vanligaste spannmålsslagen (vete, råg och havre, gram per dag), total mängd fullkornsprodukter (gram per dag) och olika produktsorter (rågbröd, övrigt fullkornsbröd och havregrynsgröt/müsli). Kohort-studien kopplades samman med data från Danmarks nationella diabetesregister för att undersöka vilka deltagare som utvecklade typ 2-diabetes under 15 års lopp; totalt drygt 7 000 personer.

Källa: Chalmers tekniska högskola

\n\n

Obesitas

Stephan Rössner – pionjär inom svensk obesitasvård: ”Kvar i korridoren stod de tjocka gubbarna som ingen brydde sig om”

När Stephan Rössner började arbeta med obesitas på 1970-talet var behandlingsmöjligheterna få och fördomarna många. Drygt femtio år senare har han fått se området utvecklas till ett av medicinens mest dynamiska forskningsfält. Men en av de största utmaningarna återstår fortfarande.

Nina Granberg 13 juli, 2026 • Uppdaterades 31 juli, 2026 • 5 minuters läsning

– Det är ett dramatiskt genombrott.

Så beskriver Stephan Rössner de senaste årens utveckling inom läkemedelsbehandlingen av obesitas.

Som läkare, forskare, författare och folkbildare har han varit en av de mest inflytelserika personerna inom svensk obesitasvård. Under sin karriär har han handlett ett stort antal doktorander, skrivit ett 50-tal böcker och publicerat över tusen populärvetenskapliga artiklar. Men vägen in i obesitasområdet var inte självklar.

– Jag blev rekryterad till medicinkliniken på Karolinska sjukhuset när jag var färdig läkare 1968. Då arbetade jag bland annat med åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar. Mitt jobb var inte alls att arbeta med patienter med obesitas.

Till en början var hans arbete framför allt inriktat på forskning om blodfetter. Kirurger hade börjat operera och värdena förbättrades dramatiskt. När den dåvarande kirurgiska obesitasverksamheten lades om blev en stor grupp patienter kvar – utan någon som egentligen tog ansvar för dem.

– Kvar i korridoren stod de tjocka gubbarna som ingen brydde sig om.

Mötet med dessa patienter kom att prägla Stephan Rössners fortsatta arbete. För honom blev det tydligt hur eftersatt området var och hur lite vården hade att erbjuda.

Från käkfixering till teamarbete

På 1970-talet var behandlingsmöjligheterna begränsade. De första obesitasoperationerna var betydligt mer drastiska än dagens kirurgi.

– De första operationerna gick ut på att man kopplade ur nästan hela tunntarmen. Patienterna hade många diarréer om dagen och mådde dåligt. Vikten rasade, men det var ingen bra lösning.

Under samma period prövades även andra metoder som i dag framstår som närmast otänkbara. En av dem var käkfixering, där patientens käkar låstes så att endast flytande föda kunde intas.

– För vissa personer med hetsätning var det inte helt illa som startsträcka. Men det var bara ett sätt att komma ner så mycket i vikt att diabetesen blev bättre och rörligheten ökade.

Det blev också tydligt att ingen behandling gav bestående resultat om patienterna lämnades ensamma efter den första viktnedgången.

– Samma dag som den intensiva behandlingen avslutades skulle patienterna gå in i ett långtidsprojekt. Det var där det riktiga jobbet började.

Som chef för dagvården började Stephan Rössner bygga upp den vårdmodell som skulle forma obesitasvården på Karolinska under de följande decennierna. Patienterna fick stöd av flera olika professioner och målet var att ge dem verktyg att hantera sin sjukdom även efter att den första behandlingsfasen var över.

Under 1990-talet utvecklades verksamheten till en av landets största forsknings- och behandlingsmiljöer inom obesitas.

– Vi var nästan 50 personer. Det var dietister, sjukgymnaster, psykologer, läkare, ekonomer och andra professioner. Vi fick fram nästan 25 avhandlingar under de här åren.

Flera av hans tidigare doktorander och medarbetare har senare blivit ledande namn inom svensk obesitasforskning.

– Ylva Trolle Lagerros är en av mina babies. Hon är skitduktig.

Stephan Rössner gick i pension för drygt ett decennium sedan. Han diskuterar fortfarande forskningsfrågor med tidigare medarbetare och blir ibland tillfrågad om att granska vetenskapliga artiklar. Samtidigt upplever han att seniora experters erfarenhet alltför sällan tas till vara.

– Jag skulle kunna göra lite mer nytta.

Ett dramatiskt genombrott

Med sin långa erfarenhet som utgångspunkt beskriver Stephan Rössner dagens läkemedel som det största medicinska genombrottet han har upplevt inom obesitasvården.

Han jämför utvecklingen med den omvälvning som magsårsmedicinen Losec innebar för behandlingen av magsår och som i praktiken gjorde många operationer överflödiga.

– Obesitaskirurgin kommer inte att dö ut, men den kommer att avta dramatiskt. Först kom semaglutid, sedan tirzepatid och nu kommer nästa generation preparat. Det blir bara bättre och bättre och bättre.

Men genombrottet kommer ännu inte alla till del. De höga kostnaderna gör att tillgången till läkemedlen riskerar att bli ojämlik, särskilt när patienterna själva måste betala för behandlingen. På längre sikt är han ändå optimistisk. När patenten löper ut och fler tillverkare kommer in på marknaden tror han att priserna kan sjunka och behandlingen nå fler.

Samtidigt tror han inte att läkemedlen kommer att ersätta behovet av kostbehandling, beteendestöd och långsiktig uppföljning.

– När man når vägs ände med läkemedel är det viktigt att man går ut i livet med riktiga kunskaper. Dietisterna kommer att behövas i fortsättningen också.

Men många frågor återstår om hur den långsiktiga behandlingen ska utformas. Hur länge patienter behöver behandling, om lägre underhållsdoser räcker och vilka patienter som kan avsluta läkemedelsbehandling är områden där kunskapen fortfarande utvecklas.

Stigmatiseringen består

När han får frågan om vilken uppfattning om obesitas som visat sig vara fel genom åren återkommer Stephan Rössner till en föreställning som fortfarande lever kvar.

– Många tycker fortfarande att tjockisar får skylla sig själva.

Trots decennier av forskning om sjukdomens biologiska, genetiska och miljömässiga orsaker möter personer med obesitas fortfarande fördomar, menar han.

– Varje vecka får jag nyheter från mitt område och nästan varje vecka handlar något om stigma. Patienter behandlas nedlåtande både i samhället och i sjukvården.

Han pekar också på att personer med obesitas fortfarande missgynnas i arbetslivet.

– De får sämre lön, de får sämre pensionsförmåner. På många sätt behandlas man fortfarande på ett nedlåtande sätt.

När han ser tillbaka på sin långa karriär är det inte främst forskningen han lyfter fram, utan just arbetet med att förändra hur obesitas betraktas.

– Många säger att jag var en av dem som bidrog till att flytta synen på obesitas från att människor fick skylla sig själva till att den kom att betraktas som en medicinsk sjukdom. Men vi är inte i mål ännu, det finns fortfarande mycket att jobba vidare med.

Forskning

Unik obesitasstudie ger ny kunskap efter 40 år

SOS är en av världens mest omfattande långtidsstudier inom obesitasområdet. Efter mer än 40 års forskning är budskapet tydligt: omfattande, varaktig viktnedgång ger mätbara hälsovinster och minskar risken för flera sjukdomar.

Nina Granberg 8 juli, 2026 • Uppdaterades 24 juli, 2026 • 4 minuters läsning

Sedan slutet av 1980-talet har forskare följt över 4 000 personer med obesitas i SOS-studien (Swedish Obese Subjects) för att undersöka hur en stor och varaktig viktnedgång påverkar hälsa, sjukdom och...