Ingen koppling mellan celiaki och autism

En ny registerstudie avfärdar den omdiskuterade kopplingen mellan tarmsjukdomen celiaki – glutenintolerans – och ökad risk för autism. Studien, som letts från Karolinska Institutet, publiceras … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 2 minuters läsning

Flera rapporterade fallbeskrivningar har tidigare pekat på en eventuell koppling mellan förekomst av celiaki och autism. De vetenskapliga studier som gjorts har dock varit motsägelsefulla och har i de flesta fall inte hittat belägg för något orsaksamband. I den aktuella studien har forskarna identifierade patienter med så kallad autismspektrumstörning i det nationella patientregistret.

Forskarna jämförde sedan med data från 28 svenska biopsiregister, där de identifierade patienter med celiaki (26 995 personer), inflammation i tunntarmen (12 304 personer) och med normal tarmvägg men där ett blodprov gett utslag för glutenintolerans (3 719 personer). Informationen jämfördes också med en kontrollgrupp ur normalbefolkningen (213 208 personer).

Resultaten visade att det inte finns någon statistisk koppling mellan tidigare diagnos för autismspektrumstörning och ökad risk för celiaki respektive inflammation i tunntarmen. Det gick dock att se en viss koppling mellan autism och förekomst av antikroppar för glutenintolerans i blodet hos personer med frisk tarm, enligt ett vanligt förekommande test. Mekanismen för detta samband med ökad antikroppsförekomst är ännu oklar, men skulle enligt forskarna kunna förklaras med en ökad genomsläpplighet i tarmen (där peptider lättare korsar tarmbarriären).

– Våra resultat stämmer överens med tidigare forskning och vi har inte hittat några övertygande bevis för att autism kan kopplas till celiaki eller autoimmun sjukdom i tarmen, utom en något förhöjd risk direkt efter att celiaki diagnostiserats. Men när det gäller detta kan vi inte utesluta att riskökningen beror på att barn med autism oftare utreds för celiaki än andra grupper i samhället, säger Jonas Ludvigsson, professor och barnläkare som lett arbetet med studien.

Celiaki är en så kallad autoimmun sjukdom som på sikt leder till att kroppens immunförsvar förstör det egna tarmluddet i tunntarmen och därmed hindrar upptaget av näring. Hos personer med celiaki reagerar immunförsvaret på glutenprotein som finns i vete, korn och råg \u0013 där av benämningen glutenintolerans. Det finns idag cirka 35 000 personer med diagnosen celiaki i Sverige. Den nu publicerade studien har finansieras genom anslag från Örebro universitetssjukhus, Karolinska Institutet, Vetenskapsrådet, Svenska sällskapet för medicinskt forskning, Celiakiförbundet, Fulbrightkommissionen och National Institutes of Health.

Publikation:\nA Nationwide Study of the Association Between Celiac Disease and the Risk of Autism Spectrum Disorders\nJONAS F. LUDVIGSSON, ABRAHAM REICHENBERG, CHRISTINA M. HULTMAN, JOSEPH A. MURRAY

Källa: Karolinska sjukhuset

Geriatrik

Vegetarisk kost och styrketräning ökade äldres muskelmassa

Äldre som åt lakto-ovo-vegetariskt och styrketränade ökade både sin muskelmassa och styrka i en nederländsk studie. Men proteinintaget blev lägre än hos dem som åt blandkost, och forskarna kunde inte säkerställa att kostuppläggen var likvärdiga för muskelmassan.

Redaktionen 30 oktober, 2026 • 2 minuters läsning

När fler äldre väljer att äta mer växtbaserat väcks frågor om hur kosten kan stödja muskelmassa och fysisk funktion. I den randomiserade IMPACT-studien undersökte forskare vad som hände när personer från 55 års ålder kombinerade styrketräning med antingen lakto-ovo-vegetarisk kost eller blandkost.

Totalt deltog 108 personer. Båda grupperna fick kostrådgivning med målet att nå minst 1,2 gram protein per kilo kroppsvikt och dag. I den vegetariska gruppen skulle minst 60 procent av proteinet komma från växtriket. Blandkostgruppen skulle i stället få minst 60 procent från animaliska livsmedel. Samtidigt genomförde deltagarna tre styrketräningspass i veckan under tolv veckor.

Återkommande stöd med matvalen

Deltagarna valde själva sina livsmedel, men fick stöd genom en gruppträff och fem individuella rådgivningstillfällen. Ett praktiskt råd till båda grupperna var att sikta på omkring 25–30 gram protein per måltid.

För den vegetariska gruppen handlade rådgivningen bland annat om att använda soja, baljväxter, nötter och fullkorn som proteinkällor. Ägg och mejeriprodukter ingick också, medan kött och fisk uteslöts.

Deltagarna fick receptförslag, information om proteinrika livsmedel och stöd i att välja kött- och mejerialternativ. Matregistreringar användes för att följa intaget och anpassa rådgivningen.

Båda grupperna ökade muskelmassan

Efter tolv veckor hade muskelmassan i armar och ben ökat med i genomsnitt 0,38 kilo i den vegetariska gruppen och 0,66 kilo i blandkostgruppen. Båda grupperna förbättrade också sin benstyrka och förmåga att resa sig från en stol. För dessa funktionstester sågs inga statistiskt säkerställda skillnader mellan grupperna.

Proteinintaget nådde i genomsnitt målet i båda grupperna, men skilde sig tydligt åt: 1,24 gram per kilo kroppsvikt och dag i den vegetariska gruppen, jämfört med 1,58 gram i blandkostgruppen.

Studien var utformad för att undersöka om vegetarisk kost kunde ge resultat som inte var sämre än blandkost inom förutbestämda gränser. Det kunde forskarna inte fastställa för muskelmassan. Resultaten ska därför inte tolkas som att kostuppläggen har visats vara likvärdiga.

Samtidigt visar studien att deltagarna kunde bygga muskler med vegetarisk kost inom ett upplägg med regelbunden träning och återkommande kostrådgivning. Eftersom proteinmängden skilde sig mellan grupperna går det inte att enkelt skilja betydelsen av proteinets ursprung från betydelsen av det totala intaget. Studien visar heller inte vad ett kostbyte utan motsvarande stöd och träning skulle innebära.

Källa: van Oppenraaij et al. Effects of a self-selected vegetarian compared with an omnivorous diet on protein intake and muscle mass in older adults during resistance exercise: the IMPACT randomized controlled trial. American Journal of Clinical Nutrition, 2026.

Forskning

Ny EU-satsning ska ge bättre kostråd vid psykisk ohälsa

Vilka kostförändringar kan hjälpa vid psykisk ohälsa – och hur ska råden utformas för att fungera i vardagen? Det ska EU-projektet Beethoven undersöka. Örebro universitet leder den biomedicinska delen av satsningen, som kombinerar kliniska studier med forskning om tarmflora, inflammation och människors livsvillkor.

Redaktionen 28 oktober, 2026 • 2 minuters läsning

Sambanden mellan kost och psykisk hälsa har fått allt större uppmärksamhet. Men det återstår frågor om vilka livsmedel och kostmönster som kan göra skillnad, vilka mekanismer som är inblandade och vilka personer som kan ha nytta av förändrade matvanor.

Det fyraåriga forskningsprojektet Beethoven ska bidra till att fylla dessa kunskapsluckor. Tretton organisationer deltar i projektet, som samordnas av Universität für Weiterbildung Krems i Österrike och pågår till augusti 2030. Finansieringen från EU uppgår till omkring 55 miljoner kronor, varav Örebro universitet får 5,5 miljoner.

Kostinsatser ska prövas i kliniska studier

Arbetet inleds med en sammanställning av befintlig forskning och kostråd. Forskarna ska kartlägga livsmedel, näringsämnen och kostmönster som har samband med psykisk hälsa och undersöka hur dessa samspelar med tarmens mikroorganismer och kroppens ämnesomsättning.

Därefter ska kliniska studier i tre europeiska länder kombineras med laboratoriestudier och analyser av biologiska markörer. Riktade kostinsatser ska undersökas hos personer med lindriga till måttliga symtom på psykisk ohälsa.

En central fråga är hur kosten påverkar inflammation och kommunikationen mellan tarm och hjärna. Ambitionen är också att bidra till mer individanpassade kostrekommendationer. Enligt Robert Brummer, professor vid Örebro universitet, behövs mer kunskap om både vilka kostförändringar som kan hjälpa och vilka personer som har nytta av dem.

Råden måste fungera i olika livssituationer

Projektet ska även undersöka varför kostråd kan vara olika lätta att följa. Forskare vid universitetet i Bayreuth leder arbetet med sociala, kulturella och geografiska faktorer. Utgångspunkten är att människors livsvillkor och sociala ojämlikheter behöver vägas in redan när rekommendationerna utvecklas.

Allmänheten ska bidra med erfarenheter genom bland annat enkäter, workshoppar och medborgarforskning. Även ekonomiska frågor och hållbar livsmedelsproduktion ingår i satsningen.

Målet är att utveckla vetenskapligt underbyggd vägledning som kan användas av yrkesverksamma inom nutrition och anpassas till olika åldrar och förutsättningar. De nordiska näringsrekommendationerna från 2023 är en av de referensmodeller som projektet ska utgå från.

För dietister är kopplingen mellan biologiska mekanismer och praktiskt genomförbara kostråd särskilt relevant. Kunskap om vilka insatser som hjälper behöver också följas av kunskap om hur patienterna kan få stöd att genomföra dem.

Projektet startade i september 2026 och har ännu inga egna behandlingsresultat. Om och hur de planerade kostinsatserna påverkar psykiska symtom återstår alltså att undersöka.

Källor: Örebro universitet, Universität für Weiterbildung Krems, universitetet i Bayreuth och projektpartnern Safe Food Advocacy Europe, 2026.

Läs om den svenska medverkan och projektets inriktning