Vart femte barn rapporterar en matöverkänslighet, många saknar en korrekt diagnos

Rapporterad födoämnesöverkänslighet är vanligt bland skolbarn i Norrbotten, visar en avhandling från Umeå universitet. Barn som undvek mjölk, fisk, ägg eller vete på grund av … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 4 minuters läsning

Rapporterad födoämnesöverkänslighet är vanligt bland skolbarn i Norrbotten, visar en avhandling från Umeå universitet. Barn som undvek mjölk, fisk, ägg eller vete på grund av födoämnesöverkänslighet hade inte sämre livskvalitet jämfört med jämnåriga som åt normalkost. Även om en födoämnesprovokation som genomförts i studien visade att många barn skulle kunna återintroducera livsmedlet, var rädsla för reaktioner ett hinder för återintroduktion.

I en stor populationsbaserad studie med 2 585 barn i åldern 7-8 år i Norrbotten uppgav 21 procent att de hade överkänslighet för något livsmedel. Vid 11-12 års ålder hade den rapporterade överkänsligheten ökat ytterligare. Fem procent undvek baslivsmedlen mjölk, fisk, ägg och vete och dessa utreddes vidare med klinisk undersökning och dubbelblinda matprovokationer. Av 94 barn som deltog i de uppföljande undersökningarna bedömdes endast 9 barn ha en pågående födoämnesallergi.\n– Studien visade att barn som uteslutit viss mat inte hade sämre livskvalitet jämfört med barn som inte hade några matrestriktioner, säger Åsa Strinnholm, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och allergikonsulent på Barn- och ungdomscentrum vid Norrlands Universitetssjukhus.\n– Att den uteslutna maten inte upplevs som ett problem kan bidra till att barnen och deras föräldrar inte söker sig till sjukvården för att få korrekt diagnos. Detta kan i sin tur medföra att barn som vuxit ifrån sin allergi står på en eliminationskost som inte behövs samtidigt som barn som har en allvarlig allergi inte får rätt behandling och kunskap i att hantera svåra reaktioner.\nDe barn i studien som vid den kliniska undersökningen bedömdes ha en pågående matallergi undersöktes sedan med dubbelblind matprovokation. Efter ett år intervjuades barnen och deras föräldrar om sina upplevelser och i vilken omfattning livsmedlet återintroducerades. De barn och deras föräldrar som deltog i matprovokationerna uppgav att det var en positiv upplevelse. Barnen som fick allergiska symtom under provokationen sa sig ha fått bättre kunskap om vilka symtom de kunde få om de åt livsmedlet av misstag och hur de då skulle hantera situationen. De som kunde återintroducera livsmedlet i sin kost efter matprovokationen upplevde att livet blivit mindre begränsat än tidigare och ansåg också att det sociala umgänget blivit lättare.\nStudien visade också att en del barn inte återintroducerade livsmedlet trots att de inte fick några allergiska besvär i samband med matprovokationen.\n– En anledning till detta var fortsatt rädsla för födoämnesorsakade reaktioner, vilket styrker vikten av uppföljning och utvärdering efter födoämnesprovokationer, säger Åsa Strinnholm.

Om studien:

Studien var ett gemensamt projekt mellan OLIN-studierna (Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten) och Umeå universitet. 2006 inbjöds alla barn i årskurs 1 och 2 i Kiruna, Luleå och Piteå till studien, som innefattade en föräldrabesvarad enkät med frågor om bland annat astma, rinit, eksem och födoämnesöverkänslighet. Studien hade en deltagarfrekvens på 96 procent (2 585 barn).\nNär deltagarna var 11-12 år gjordes en uppföljning med samma metoder och samma höga svarsfrekvens. Vid uppföljningen uppgav 125 barn (5 procent av kohorten) att de helt eliminerat mjölk, ägg, fisk och vete på grund av födoämnesöverkänslighet. Dessa barn inbjöds till en klinisk undersökning, provtagning och att besvara livskvalitetsenkäter. Hälsorelaterad livskvalitet jämfördes mellan barn med eliminationskost på grund av födoämnesöverkänslighet och en kontrollgrupp med jämnåriga barn med normalkost. Hälsorelaterad livskvalitet jämfördes också efter att barnen med födoämnesöverkänslighet delats in i grupperna: pågående födoämnesallergi, utläkt allergi och laktosintolerans. Avhandlingen innefattar även en tidigare studie där mödrar till barn som genomgått dubbelblind matprovokation intervjuats om sina upplevelser av matprovokationen.\nÅsa Strinnholm bor i Umeå. Hon är legitimerad sjuksköterska och arbetar som allergikonsulent på Barn- och ungdomscentrum vid Norrlands Universitetssjukhus. Doktorandstudierna har bedrivits vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och Enheten för yrkesmedicin, vid OLIN-studierna samt vid Institutionen för omvårdnad.\nLänk till avhandlingen

Om disputationen:

Fredagen den 7 april försvarar Åsa Strinnholm, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin samt institutionen för omvårdnad sin avhandling med titeln: Födoämnesöverkänslighet bland skolbarn – prevalens, livskvalitet och upplevelser vid dubbel-blind placebo-kontrollerad födoämnesprovokation. Engelsk titel: Food hypersensitivity among schoolchildren – prevalence, Health- Related Quality of life and experiences of double-blind placebo-controlled food challenges.

Fakultetsopponent: Universitetslektor Inger Kull, Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Karolinska Institutet. Huvudhandledare: Professor Eva Rönmark.

Gastroenterologi

Oxalat kan spela roll vid inflammatorisk tarmsjukdom

Personer med inflammatorisk tarmsjukdom kan ha en förändrad förmåga att hantera oxalat från maten. Det visar en studie som väcker frågor om vilken betydelse ämnet kan ha för inflammationen vid Crohns sjukdom och ulcerös kolit – och om samspelet mellan kost, tarmflora och sjukdom kan vara viktigare än man tidigare trott.

Redaktionen 18 september, 2026 • 2 minuters läsning

Oxalat är ett naturligt förekommande ämne som finns i många vegetabiliska livsmedel, bland annat spenat, nötter, rödbetor och sötpotatis. Ämnet har framför allt uppmärksammats i samband med njursten, eftersom oxalat kan binda till kalcium och bilda kristaller.

Men oxalat bryts också ned och transporteras i tarmen, bland annat med hjälp av tarmbakterier och särskilda transportproteiner. Forskarna bakom den aktuella studien ville därför undersöka om den processen fungerar annorlunda hos personer med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD.

Högre nivåer vid Crohns sjukdom

Studien kombinerar analyser av prover från patienter med Crohns sjukdom och ulcerös kolit med försök i celler och flera olika musmodeller.

I tarmvävnad från personer med IBD fann forskarna lägre nivåer av två transportproteiner som är involverade i kroppens hantering av oxalat. Hos personer med Crohns sjukdom uppmättes dessutom högre halter av oxalat i avföringen än hos personer utan IBD, trots att det rapporterade intaget av växtbaserade livsmedel var ungefär likartat.

Resultaten skulle kunna tyda på att det inte enbart är mängden oxalat i maten som spelar roll, utan också hur tarmen kan ta hand om ämnet.

I de experimentella delarna av studien såg forskarna också tecken på att oxalat kan förstärka en redan pågående inflammation i tarmen. När möss med experimentell kolit fick en kost med högre oxalatinnehåll förvärrades inflammationen, medan en kost med lägre innehåll gav motsatt effekt.

Inga nya kostråd ännu

Resultaten innebär dock inte att personer med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit bör börja undvika oxalatrika livsmedel. Patientmaterialet är begränsat och en stor del av studien bygger på experimentella modeller. Forskarna beskriver själva resultaten från patienterna som hypotesgenererande och efterlyser större och längre studier innan några kostrekommendationer kan ges.

Det är en viktig reservation eftersom många oxalatrika livsmedel också bidrar med fiber, vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. Att begränsa dem utan tydliga skäl kan därför få andra konsekvenser för kostens kvalitet.

Forskarna pekar i stället på flera möjliga vägar för fortsatt forskning. En är att undersöka om tarmfloran kan påverkas så att oxalat bryts ned mer effektivt. På sikt skulle kunskapen också kunna bidra till en mer individanpassad kostbehandling, där både kostintag, tarmfunktion och mikrobiom vägs in.

För dietister blir resultaten därför framför allt en intressant pusselbit i forskningen om IBD – snarare än ett skäl att redan nu förändra kostråden.

Källa: Salvador AC et al. Dietary Oxalate and Intestinal Inflammation: Evidence From Experimental Colitis and Inflammatory Bowel Disease Patient Cohorts. Cellular and Molecular Gastroenterology and Hepatology, 2026.

Forskning

AI kan spela större roll i nutritionsbedömningen

Artificiell intelligens kan användas för att identifiera patienter med nutritionsrisk, analysera kroppssammansättning och ge stöd i kliniska beslut. En ny forskningsöversikt beskriver stora möjligheter för AI inom klinisk nutrition – men också risker och behovet av fortsatt mänsklig kontroll.

Redaktionen 16 september, 2026 • 3 minuters läsning

Artificiell intelligens har på kort tid blivit en del av många områden inom hälso- och sjukvården. Nu utvecklas också tillämpningar som riktar sig specifikt mot klinisk nutrition.

I en ny översikt i Current Opinion in Clinical Nutrition and Metabolic Care går forskare igenom hur AI kan användas från screening och nutritionsbedömning till kliniskt beslutsstöd och uppföljning.

En grundläggande möjlighet är att snabbt bearbeta mycket stora mängder patientdata. Genom att kombinera exempelvis journaluppgifter, laboratorievärden, bilddiagnostik och annan klinisk information kan algoritmer hitta mönster som kan vara svåra att upptäcka manuellt.

Kan upptäcka nutritionsrisk

Ett användningsområde är screening och tidig identifiering av patienter som löper risk för undernäring eller nutritionsrelaterade komplikationer.

AI-baserade modeller kan analysera stora databaser med patientinformation och användas för att förutsäga vilka patienter som har störst risk att utveckla problem. Det skulle kunna ge vårdpersonal möjlighet att sätta in nutritionsåtgärder tidigare.

Forskarna lyfter också fram användningen av medicinska bilder. Datortomografibilder som redan tagits av andra medicinska skäl innehåller information om bland annat patientens muskelmassa. Med hjälp av AI kan bilder analyseras automatiskt för att identifiera låg muskelmassa och sarkopeni och bidra till bedömningen av patientens risk och prognos.

Tekniken kan därmed göra information som redan finns i vården användbar även för nutritionsbedömningen.

Från bedömning till beslut

Nästa steg är kliniskt beslutsstöd. Genom att väga samman stora mängder information skulle AI-system exempelvis kunna bidra till att identifiera patienter som behöver nutritionsbehandling och ge underlag för mer individualiserade beslut.

I intensivvården, där patienternas tillstånd kan förändras snabbt och stora mängder data genereras kontinuerligt, ser forskarna särskilt stora möjligheter.

AI kan också användas för att förutsäga nutritionsrelaterade komplikationer och patientutfall. På sikt kan sådana system bidra till en mer individualiserad nutritionsbehandling, där rekommendationerna i större utsträckning anpassas efter den enskilda patientens tillstånd och riskprofil.

Kräver stora mängder bra data

Men möjligheterna kommer med tydliga begränsningar. AI-system är beroende av de data de tränats och testats på. Om underlaget är bristfälligt eller inte representerar de patienter som systemet senare används för finns risk för missvisande resultat.

För att utveckla tillförlitliga modeller behövs därför stora och välstrukturerade datamängder samt samarbete mellan kliniker, forskare och experter på dataanalys.

Det behövs också klinisk validering. Ett system som fungerar bra i en forskningsmiljö eller för en viss patientgrupp behöver inte automatiskt fungera lika bra i en annan vårdmiljö.

Stöd – inte ersättning för klinisk kompetens

Forskarna ser en betydande potential för AI att förändra den kliniska nutritionen, framför allt genom bättre screening, riskbedömning och mer individualiserade beslut.

Samtidigt behöver införandet ske under noggrann uppföljning. Målet är inte att ersätta den kliniska bedömningen utan att ge vårdprofessionen ytterligare information och beslutsstöd.

För dietisten väcker utvecklingen därför frågor som går utöver själva tekniken. Om en algoritm identifierar en patient som undernärd eller föreslår en nutritionsåtgärd behöver någon fortfarande kunna värdera resultatet i sitt kliniska sammanhang.

Ju mer avancerade beslutsstöden blir, desto viktigare blir därmed också frågan om vilken kunskap dietisten behöver för att förstå när AI hjälper – och när den riskerar att leda fel.

Källa: Singer P., Slavin Kish M. & Raphaeli O. Artificial intelligence in nutritional assessment and decision making. Current Opinion in Clinical Nutrition and Metabolic Care, 2026; 29(5):434–440.