Glutenintolerans kopplat till ökad risk att dö i förtid

Personer med celiaki (glutenintolerans) har ökad risk att dö i förtid trots den ökade medvetenheten om sjukdomen och tillgången till glutenfri kost. Det visar en … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning

Personer med celiaki (glutenintolerans) har ökad risk att dö i förtid trots den ökade medvetenheten om sjukdomen och tillgången till glutenfri kost. Det visar en studie från Karolinska Institutet och Columbia University som publiceras i den ansedda tidskriften JAMA. Personer med celiaki hade ökad risk att dö i bland annat hjärt-kärlsjukdom, cancer och luftvägssjukdomar jämfört med kontrollgruppen.

Tidigare studier har visat på en lätt ökad risk för förtida död bland patienter med celiaki. Med ökad medvetenhet om sjukdomen och bättre diagnostik har dock fler personer med relativt få symtom fått diagnosen celiaki. Samtidigt har utbudet av glutenfria produkter ökat. Det har därför föreslagits att dagens patienter med celiaki inte skulle löpa någon förhöjd risk att dö.

Genom att länka data från alla Sveriges patologiavdelningar till svenska nationella hälsoregister, undersökte forskare vid Karolinska Institutet i Sverige och Columbia University i USA närmare 50 000 patienter med celiaki och deras risk att dö.

Jämfört med kontrollpersoner var dödligheten hos personer med celiaki 21 procent högre. Den relativa risken var förhöjd i alla åldersgrupper, men högst bland personer som fått sin diagnos i åldern 18–39 år.

– Vi har känt till att celiaki kan leda till ett antal långtidskomplikationer som kan påverka den förväntade livslängden, men den här studien undersöker ett helt lands celiakibefolkning i modern tid när medvetenheten om celiaki och tillgången till glutenfri kost är hög. Trots detta fann vi att celiaki har långsiktiga konsekvenser, säger Benjamin Lebwohl, chef för celiaki-forskningscentrum vid Columbia University och studiens försteförfattare.

Individer med celiaki löpte en ökad risk för död i hjärt-kärlsjukdom, cancer och luftvägssjukdomar. När forskarna jämförde med kontroller, var risken för död högst under det första året efter diagnos, men riskökningen kvarstod mer än tio år efter celiakidiagnos. En ökad risk för död sågs även bland personer som fått diagnosen under senare år (2010–2017).

– Celiaki karakteriseras av inflammation – något som i allmänhet är dåligt för hälsan. Jag är därför inte förvånad att personer med celiaki hade en ökad dödlighet i ett antal olika sjukdomar, säger studiens sisteförfattare Jonas F Ludvigsson, överläkare vid barnkliniken på Universitetssjukhuset Örebro och professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet.

Den höga dödligheten första året efter diagnos kan ha flera förklaringar, menar han.

– Tunntarmsinflammationen, som är typisk vid celiaki, är oftast som mest aktiv tiden just före och efter diagnos, och eventuell utläkning efter insättning av glutenfri kost kommer senare. Men den ökade dödligheten tidigt efter diagnos kan också bero på att celiakidiagnosen ställts hos personer som varit mycket sjuka i andra sjukdomar.

I separata analyser justerade forskarna för socioekonomisk status och samsjuklighet men den ökade risken för förtida död kvarstod vid celiaki.

Forskningen finansierades av Vetenskapsrådet, Celiac Disease Foundation och Louis and Gloria Flanzer Philanthropic Trust. Jonas F Ludvigsson har tidigare koordinerat en annan studie som mottagit finansiering från läkemedelsföretaget Janssen. Inga andra potentiella intressekonflikter uppges i artikeln.

Publikation: “Association Between Celiac Disease and Mortality Risk in a Swedish Population”. Benjamin Lebwohl, Peter H.R. Green, Jonas Söderling, Bjorn Roelstraete, Jonas F Ludvigsson. Journal of the American Medical Association (JAMA), online 7 april 2020, doi: 10.1001/jama.2020.1943.

Källa: Karolinska Institutet

Obesitas

Avbruten läkemedelsbehandling vid obesitas ger stora konsekvenser

När behandling med läkemedlet tirzepatid, som används vid obesitas, avbryts återkommer både kilon och kardiometabola riskfaktorer. Det visar en ny studie publicerad i Jama Internal Medicine.

Nina Granberg 3 december, 2025 • Uppdaterades 3 december, 2025 • 2 minuters läsning

Forskningsresultaten, som Läkemedelsvärlden rapporterar om, är en delanalys av studien Surmount-4 och omfattar 308 personer som behandlades med tirzepatid i 36 veckor. Därefter randomiserades deltagarna till att antingen fortsätta behandlingen eller få placebo under ytterligare 52 veckor. Under den inledande perioden förbättrades flera värden kopplade till risken för hjärt-kärlsjukdom och diabetes, bland annat blodtryck, blodfetter, midjemått, blodsocker och insulinkänslighet.

När behandlingen sattes ut återkom stora delar av vikten. Efter ett år hade 82 procent av de som fått placebo återfått minst 25 procent av sin viktnedgång. Hos dem som återfick 50–75 procent av viktnedgången steg till exempel det systoliska blodtrycket med i genomsnitt 9,6 mmHg, icke-HDL-kolesterolet ökade med 8,4 procent, långtidsblodsockret med 0,27 procent och fasteinsulinet med 46,2 procent.

Resultatet misstolkas ibland

– Den nya studien som nu diskuteras säger egentligen något vi redan vet men som fortfarande behöver sägas högt: obesitas är en kronisk sjukdom. Och precis som vid andra kroniska tillstånd kräver många en fortsatt behandling för att behålla sina hälsovinster, skriver Jenny Vinglind i en kommentar på Linkedin.

Hon påpekar att resultatet ibland misstolkas som att effekten av läkemedlen avtar:

– Det här tolkas ibland som att ”läkemedlen inte fungerar i längden”. Men i själva verket visar studien det motsatta: behandlingen fungerar så länge sjukdomen behandlas.

Jenny Vinglind lyfter också vikten av att anpassa behandlingens längd efter individen:

– I mitt arbete har jag mött många patienter som berättar att de är viktstabila på underhållsdoser ibland betydligt lägre än behandlingsdos. Vissa tar GLP-1 var 14:e dag i stället för varje vecka. Andra trappar ned successivt men fortsätter på låg dos för att behålla hungerregleringen och sin hälsa. Precis som vid andra livslånga behandlingar är det individens biologi och sjukdomsprofil som avgör vad som behövs över tid – inte en mall som passar alla.

Läs mer HÄR

Forskning

Psykologiska barriärer stoppar hållbara val

Många svenskar uttrycker en stark vilja att äta mer hållbart. En stor andel säger också att de vill minska sin köttkonsumtion. Ändå ligger köttintaget på i stort sett samma nivå år efter år. Miljöpsykologen Noah Linder har i två nya studier undersökt varför intentionen ofta krockar med vardagens matvanor - och vad som faktiskt får människor att ändra sina val.

Nina Granberg 1 december, 2025 • Uppdaterades 1 december, 2025 • 4 minuters läsning

När Noah Linder, miljöpsykolog vid Kungliga Vetenskapsakademiens Beijerinstitut, började analysera svenska attitydundersökningar såg han en tydlig trend: många uttrycker en stark vilja att äta mer hållbart och minska sin köttkonsumtion.

– Det målades upp en bild av ganska hållbara konsumenter i teorin. Det fanns starka intentioner att minska sin köttkonsumtion och många beskrev sig som flexitarianer, sa Noah Linder under ett seminarium i november arrangerat av Mission Mat Miljö om psykologiska barriärer för hållbara matval.

Men när dessa ambitioner jämfördes med faktisk konsumtion var skillnaderna små.

– Om så många vill, varför händer det så lite i praktiken?

Frågan ledde till studien “Psychological Barriers for Sustainable Diets”, där runt 1 000 deltagare rapporterade sina matvanor, attityder och intentioner.

Vanor och smak – viktigare än värderingar

En femtedel av deltagarna hade tydliga intentioner att minska sin köttkonsumtion. Men i praktiken åt de nästan lika mycket kött som gruppen utan sådana intentioner.

När Linders team analyserade vad som hindrade intentionerna från att omsättas i handling var två faktorer avgörande:

Starka vanor att köpa och laga kött
Positiva attityder till kött – man tycker helt enkelt mycket om det

Miljöidentitet och hållbarhetsvärderingar, som ofta antas styra matval, spelade däremot liten roll när beteendet skulle förändras.

– Vanebrytning spelar en avgörande roll. Det är det som driver fortsatt köttkonsumtion hos dem som egentligen vill äta mindre kött.

Är osäkerhet kring vegetarisk matlagning ett hinder?

En åhörare frågade om konsumenter helt enkelt kan känna osäkerhet kring hur man lagar vegetariskt. Linder svarade:

– Jag tror absolut att det kan vara så, och i min studie fann vi att det var en relativt stor motivator för att vilja minska sin köttkonsumtion, d v s att man kände sig bekväm med att komma på och laga vegetariska rätter. Däremot kom det inte fram som en av de starkaste barriärerna hos dem som redan hade intentionen att minska sin köttkonsumtion.

Vad styr acceptansen för förändring?

I en annan studie undersökte Noah Linder och kollegor hur konsumenter uppfattar olika initiativ som syftar till ett mer växtbaserat proteinskifte. Fem typer av insatser testades: information, normbaserade budskap, nudging*, prisåtgärder och utbudsrestriktioner.

Tre av interventionerna fick tydligt positiv respons:

Faktabaserad information
Normer och social jämförelse
Nudging/valarkitektur*

Prisåtgärder och restriktioner väckte mer motstånd. Men det kanske mest intressant enligt Linder var fördelningen hos deltagarna: många var helt neutrala.

– Den stora massan var väldigt obrydd. Polariseringen drivs av två små grupper i svansarna – de som är starkt för och de som är starkt emot, menar han.

Upplevd effektivitet stack ut som den viktigaste faktorn för om en åtgärd accepterades.

– Det mest avgörande var om man tror att interventionen fungerar.

Strunta i de mest motsträviga

Under seminariet lyftes också risken för backlash när man kommunicerar om minskad köttkonsumtion. Linder betonade att risken finns, men att den inte bör överskattas.

– En bra väg är att rikta budskapen till dem som redan vill minska sin köttkonsumtion. Det minimerar risken och kan skapa momentum.

Försök att omvända de mest motsträviga konsumenterna är däremot inte en effektiv strategi.

– Det genererar högre risk för backlash och är relativt lönlöst.

Sammantaget visar studierna att det inte är viljan som saknas, utan att starka vanor och invanda preferenser håller människor kvar i gamla mönster. Men just där finns också möjligheten till förändring.

– Det finns en väldigt stor förändringspotential om man lyckas få intentionerna att omsättas i handling.

Vad betyder resultaten för dietister?

För dietister inom rådgivning, prevention och folkhälsa pekar studierna på flera insikter:

Beteendeförändring kräver mer än värderingar. Vanor och preferenser väger tungt – även hos motiverade individer.
Neutrala konsumenter är en nyckelgrupp. De utgör majoriteten och kan påverkas utan att åtgärder upplevs som påträngande.
Information fungerar, men bäst i rätt sammanhang. Normer, konkreta exempel och små förändringar i matmiljön kan förstärka effekten.
Backlash drivs av en minoritet. De flesta är mottagliga för stöd och guidning i vardagen.

*Nudging innebär små förändringar i miljön som gör det enklare att välja ett visst alternativ, utan att begränsa valfriheten.

*Valarkitektur är den övergripande utformningen av miljön och de val som presenteras — nudging är ett verktyg inom denna struktur.

Mission Mat Miljö är en plattform som samlar aktörer inom livsmedelssektorn för att stärka matmiljöer och främja hållbar konsumtion.

Läs mer om studierna HÄR: