Glutenintolerans kopplat till ökad risk att dö i förtid

Personer med celiaki (glutenintolerans) har ökad risk att dö i förtid trots den ökade medvetenheten om sjukdomen och tillgången till glutenfri kost. Det visar en … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning

Personer med celiaki (glutenintolerans) har ökad risk att dö i förtid trots den ökade medvetenheten om sjukdomen och tillgången till glutenfri kost. Det visar en studie från Karolinska Institutet och Columbia University som publiceras i den ansedda tidskriften JAMA. Personer med celiaki hade ökad risk att dö i bland annat hjärt-kärlsjukdom, cancer och luftvägssjukdomar jämfört med kontrollgruppen.

Tidigare studier har visat på en lätt ökad risk för förtida död bland patienter med celiaki. Med ökad medvetenhet om sjukdomen och bättre diagnostik har dock fler personer med relativt få symtom fått diagnosen celiaki. Samtidigt har utbudet av glutenfria produkter ökat. Det har därför föreslagits att dagens patienter med celiaki inte skulle löpa någon förhöjd risk att dö.

Genom att länka data från alla Sveriges patologiavdelningar till svenska nationella hälsoregister, undersökte forskare vid Karolinska Institutet i Sverige och Columbia University i USA närmare 50 000 patienter med celiaki och deras risk att dö.

Jämfört med kontrollpersoner var dödligheten hos personer med celiaki 21 procent högre. Den relativa risken var förhöjd i alla åldersgrupper, men högst bland personer som fått sin diagnos i åldern 18–39 år.

– Vi har känt till att celiaki kan leda till ett antal långtidskomplikationer som kan påverka den förväntade livslängden, men den här studien undersöker ett helt lands celiakibefolkning i modern tid när medvetenheten om celiaki och tillgången till glutenfri kost är hög. Trots detta fann vi att celiaki har långsiktiga konsekvenser, säger Benjamin Lebwohl, chef för celiaki-forskningscentrum vid Columbia University och studiens försteförfattare.

Individer med celiaki löpte en ökad risk för död i hjärt-kärlsjukdom, cancer och luftvägssjukdomar. När forskarna jämförde med kontroller, var risken för död högst under det första året efter diagnos, men riskökningen kvarstod mer än tio år efter celiakidiagnos. En ökad risk för död sågs även bland personer som fått diagnosen under senare år (2010–2017).

– Celiaki karakteriseras av inflammation – något som i allmänhet är dåligt för hälsan. Jag är därför inte förvånad att personer med celiaki hade en ökad dödlighet i ett antal olika sjukdomar, säger studiens sisteförfattare Jonas F Ludvigsson, överläkare vid barnkliniken på Universitetssjukhuset Örebro och professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet.

Den höga dödligheten första året efter diagnos kan ha flera förklaringar, menar han.

– Tunntarmsinflammationen, som är typisk vid celiaki, är oftast som mest aktiv tiden just före och efter diagnos, och eventuell utläkning efter insättning av glutenfri kost kommer senare. Men den ökade dödligheten tidigt efter diagnos kan också bero på att celiakidiagnosen ställts hos personer som varit mycket sjuka i andra sjukdomar.

I separata analyser justerade forskarna för socioekonomisk status och samsjuklighet men den ökade risken för förtida död kvarstod vid celiaki.

Forskningen finansierades av Vetenskapsrådet, Celiac Disease Foundation och Louis and Gloria Flanzer Philanthropic Trust. Jonas F Ludvigsson har tidigare koordinerat en annan studie som mottagit finansiering från läkemedelsföretaget Janssen. Inga andra potentiella intressekonflikter uppges i artikeln.

Publikation: “Association Between Celiac Disease and Mortality Risk in a Swedish Population”. Benjamin Lebwohl, Peter H.R. Green, Jonas Söderling, Bjorn Roelstraete, Jonas F Ludvigsson. Journal of the American Medical Association (JAMA), online 7 april 2020, doi: 10.1001/jama.2020.1943.

Källa: Karolinska Institutet

Obesitas

Dietistkompetensen behöver stärkas i obesitasvården

Socialstyrelsens första nationella utvärdering av vården vid obesitas visar att sjukdomen fortfarande är underdiagnostiserad och underbehandlad. Specialistdietisten Liisa Tolvanen menar samtidigt att dietisternas kompetens används i alltför liten utsträckning, trots att nutrition och levnadsvanebehandling utgör en grund i behandlingen.

Nina Granberg 2 juni, 2026 • Uppdaterades 4 juni, 2026 • 3 minuters läsning

Omkring 1,3 miljoner vuxna och 80 000 barn i Sverige uppskattas leva med obesitas. I rapporten Nationell utvärdering av vården vid obesitas konstaterar Socialstyrelsen att många patienter söker vård under lång tid utan att sjukdomen uppmärksammas eller behandlas, samtidigt som få får behandling i form av levnadsvanestöd, läkemedel eller kirurgi.

– Fler behöver få vård. Obesitas är en kronisk sjukdom som ska tas på samma allvar som andra folksjukdomar, säger Björn Eriksson, generaldirektör för Socialstyrelsen i ett pressmeddelande.

Liisa Tolvanen, medicine doktor och specialistdietist inom obesitas på Centrum för obesitas i Region Stockholm, välkomnar Socialstyrelsens rapport och beskriver den som ett viktigt underlag för det fortsatta utvecklingsarbetet inom obesitasvården.

– Den tydliggör att vi fortfarande har ett omfattande utvecklingsarbete framför oss, men också att det finns goda möjligheter att förbättra obesitasvården i Sverige.

Socialstyrelsen pekar bland annat på stora regionala skillnader och behov av bättre samordning, kontinuitet och individanpassning. Myndigheten lyfter också att patienternas kostnader för obesitasläkemedel ökat kraftigt, vilket riskerar att bidra till ojämlik vård.

Vilka delar av utvärderingen tycker du är viktigast ur ett dietistperspektiv?

– En särskilt viktig del är frågan om jämlik vård. Tillgången till dietistkompetens är i dag ojämnt fördelad i landet, och många dietister har dessutom fått i uppdrag att prioritera andra patientgrupper framför personer med obesitas. Detta är problematiskt, eftersom det innebär att patienter inte får tillgång till specialiserad nutritionskompetens, vilket är en central del av en evidensbaserad obesitasbehandling.

Hon pekar också på rapportens uppgifter om uppföljning, där endast en tredjedel av vårdcentralerna uppger att patienter erbjuds regelbundna uppföljningsbesök.

– Detta är särskilt oroande med tanke på att obesitas är en kronisk sjukdom som kräver långsiktig och kontinuerlig behandling, säger hon och fortsätter:

– Det är positivt att Socialstyrelsen betonar vikten av multiprofessionella team. I dessa team har dietisten en nyckelroll, bland annat i att tillhandahålla nutritionsbehandling som en del av kombinerad levnadsvanebehandling. Dietistens roll är också viktig för patientsäkerheten.

Liisa Tolvanen framhåller också att kombinerad levnadsvanebehandling fortfarande används i alltför begränsad omfattning. Enligt henne finns det en tydlig möjlighet att i större utsträckning ta tillvara dietistens kompetens inom nutritionsbehandling, bland annat genom strukturerade nutritionsbedömningar, individanpassad behandling och stöd till hållbara matvanor.

– Nutritionsbehandling är särskilt viktig i samband med kirurgisk och läkemedelsbehandling.

Utvärderingen lyfter även behovet av utbildningsinsatser för vårdpersonal, något som Liisa Tolvanen menar att dietister kan bidra mer till.

– Dietister kan spela en tydligare roll, inte bara som kliniska experter utan även som utbildare, processledare och som stöd i implementeringen av riktlinjer kring nutrition och levnadsvanor. Utbildning är också en viktig del i att minska viktstigma inom vården och bidra till ett mer respektfullt och jämlikt bemötande.

Har dietister fått en tydligare och mer självklar roll i obesitasvården de senaste åren, eller finns det fortfarande viktiga delar som saknas?

– Vi rör oss i rätt riktning, men det finns fortfarande viktiga utvecklingsområden. Att ordet dietist endast nämns vid tre tillfällen i rapporten är anmärkningsvärt, med tanke på hur central nutrition och levnadsvanebehandling är i obesitasvården.

Enligt Liisa Tolvanen finns det fortfarande behov av att tydliggöra dietistens roll, både i riktlinjer och i vårdens organisation. Hon lyfter också behovet av tillräckliga resurser för att anställa fler dietister.

Hon menar att rapporten samtidigt skickar en viktig signal till regionerna om behovet av stärkt dietistkompetens, både tidigare i vårdkedjan och i den långsiktiga uppföljningen, och tillägger:

– Särskilt i primärvården framstår dietistens kompetens som underutnyttjad. Det finns stor potential att ge dietister ett mer strukturellt ansvar i behandling och uppföljning, exempelvis efter obesitaskirurgi och vid läkemedelsbehandling.

Parallellt behöver arbetet med att motverka stigma fortsätta, framhåller Liisa Tolvanen.

– Det påverkar både prioriteringar, resursfördelning och patienters möjlighet att få tillgång till vård på lika villkor.

Alkohol

Kan obesitasläkemedel minska alkoholsug?

Flera nya studier tyder på att läkemedel mot obesitas kan påverka mer än aptit och vikt. I kliniken beskriver patienter minskat sug även efter alkohol, men forskningsläget är fortfarande ungt.

Nina Granberg 5 juni, 2026 • 2 minuters läsning

– Det har kommit ganska många studier de senaste åren som handlar om alkohol, säger Ylva Trolle Lagerros, överläkare och professor i medicin med inriktning mot obesitas.

Hon beskriver att bilden nu...