Till huvudinnehållet

Viktigt: Säkerställ att du får Dietisten framåt.  Läs mer

Glutenintolerans kopplat till ökad risk att dö i förtid

Personer med celiaki (glutenintolerans) har ökad risk att dö i förtid trots den ökade medvetenheten om sjukdomen och tillgången till glutenfri kost. Det visar en … Läs mer,

Dietisten
Redaktionen 29 mars, 2023 Uppdaterades 28 maj, 2025 3 minuters läsning

Personer med celiaki (glutenintolerans) har ökad risk att dö i förtid trots den ökade medvetenheten om sjukdomen och tillgången till glutenfri kost. Det visar en studie från Karolinska Institutet och Columbia University som publiceras i den ansedda tidskriften JAMA. Personer med celiaki hade ökad risk att dö i bland annat hjärt-kärlsjukdom, cancer och luftvägssjukdomar jämfört med kontrollgruppen.

Tidigare studier har visat på en lätt ökad risk för förtida död bland patienter med celiaki. Med ökad medvetenhet om sjukdomen och bättre diagnostik har dock fler personer med relativt få symtom fått diagnosen celiaki. Samtidigt har utbudet av glutenfria produkter ökat. Det har därför föreslagits att dagens patienter med celiaki inte skulle löpa någon förhöjd risk att dö.

Genom att länka data från alla Sveriges patologiavdelningar till svenska nationella hälsoregister, undersökte forskare vid Karolinska Institutet i Sverige och Columbia University i USA närmare 50 000 patienter med celiaki och deras risk att dö.

Jämfört med kontrollpersoner var dödligheten hos personer med celiaki 21 procent högre. Den relativa risken var förhöjd i alla åldersgrupper, men högst bland personer som fått sin diagnos i åldern 18–39 år.

– Vi har känt till att celiaki kan leda till ett antal långtidskomplikationer som kan påverka den förväntade livslängden, men den här studien undersöker ett helt lands celiakibefolkning i modern tid när medvetenheten om celiaki och tillgången till glutenfri kost är hög. Trots detta fann vi att celiaki har långsiktiga konsekvenser, säger Benjamin Lebwohl, chef för celiaki-forskningscentrum vid Columbia University och studiens försteförfattare.

Individer med celiaki löpte en ökad risk för död i hjärt-kärlsjukdom, cancer och luftvägssjukdomar. När forskarna jämförde med kontroller, var risken för död högst under det första året efter diagnos, men riskökningen kvarstod mer än tio år efter celiakidiagnos. En ökad risk för död sågs även bland personer som fått diagnosen under senare år (2010–2017).

– Celiaki karakteriseras av inflammation – något som i allmänhet är dåligt för hälsan. Jag är därför inte förvånad att personer med celiaki hade en ökad dödlighet i ett antal olika sjukdomar, säger studiens sisteförfattare Jonas F Ludvigsson, överläkare vid barnkliniken på Universitetssjukhuset Örebro och professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet.

Den höga dödligheten första året efter diagnos kan ha flera förklaringar, menar han.

– Tunntarmsinflammationen, som är typisk vid celiaki, är oftast som mest aktiv tiden just före och efter diagnos, och eventuell utläkning efter insättning av glutenfri kost kommer senare. Men den ökade dödligheten tidigt efter diagnos kan också bero på att celiakidiagnosen ställts hos personer som varit mycket sjuka i andra sjukdomar.

I separata analyser justerade forskarna för socioekonomisk status och samsjuklighet men den ökade risken för förtida död kvarstod vid celiaki.

Forskningen finansierades av Vetenskapsrådet, Celiac Disease Foundation och Louis and Gloria Flanzer Philanthropic Trust. Jonas F Ludvigsson har tidigare koordinerat en annan studie som mottagit finansiering från läkemedelsföretaget Janssen. Inga andra potentiella intressekonflikter uppges i artikeln.

Publikation: “Association Between Celiac Disease and Mortality Risk in a Swedish Population”. Benjamin Lebwohl, Peter H.R. Green, Jonas Söderling, Bjorn Roelstraete, Jonas F Ludvigsson. Journal of the American Medical Association (JAMA), online 7 april 2020, doi: 10.1001/jama.2020.1943.

Källa: Karolinska Institutet



Forskning

Unik obesitasstudie ger ny kunskap efter 40 år

SOS är en av världens mest omfattande långtidsstudier inom obesitasområdet. Efter mer än 40 års forskning är budskapet tydligt: omfattande, varaktig viktnedgång ger mätbara hälsovinster och minskar risken för flera sjukdomar.

Nina Granberg 8 juli, 2026 Uppdaterades 24 juli, 2026 4 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock

Sedan slutet av 1980-talet har forskare följt över 4 000 personer med obesitas i SOS-studien (Swedish Obese Subjects) för att undersöka hur en stor och varaktig viktnedgång påverkar hälsa, sjukdom och livskvalitet.

För Ingrid Larsson, dietist och docent i experimentell klinisk nutrition vid Göteborgs universitet, har SOS-studien varit en del av forskarkarriären under lång tid. Hon gjorde sin avhandling med data från studien och har därefter medverkat i flera arbeten med fokus på bland annat kroppssammansättning, energiintag och andra nutritionella aspekter av obesitas.

Hennes handledare var professor Lars Sjöström, som grundade SOS-studien. Enligt Ingrid Larsson var han tidigt övertygad om att det skulle krävas mycket långa uppföljningstider för att förstå hur en stor viktnedgång påverkar hälsa, sjukdom och överlevnad.

– Jag är väldigt glad för att Lars Sjöström grundade den här studien. Han var långt före sin tid i sitt tänkande om obesitas, säger hon.

Unik storlek och uppföljningstid

Den kirurgiskt behandlade gruppen omfattade drygt 2 000 personer och jämfördes med en lika stor kontrollgrupp. Varje deltagare följdes under lång tid, i många fall upp till 20 år.

– Det är storleken och uppföljningstiden som gör studien unik.

Det som framför allt har gjort SOS-studien betydelsefull är enligt Ingrid Larsson möjligheten att följa deltagarna under så lång tid att effekter på sjukdomsrisk, hälsa och överlevnad har kunnat studeras.

– Det stora och genomgående resultatet är hur viktig en varaktig viktnedgång är för hälsan. Det gäller inte bara metabola riskfaktorer utan också risken att insjukna i många olika sjukdomar.

Genom åren har SOS-studien visat att en stor och varaktig viktnedgång kan minska risken för typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom, vissa cancerformer och förtida död. Resultaten har också visat positiva effekter på psykiskt mående och livskvalitet. 

Samtidigt har forskningen bidragit med kunskap om de utmaningar som många möter när de försöker bibehålla förändrade mat- och aktivitetsvanor över tid.

Effekten av stor viktnedgång

SOS-studien bygger på personer som genomgått bariatrisk kirurgi. Men enligt Ingrid Larsson är det inte operationsmetoden i sig som är studiens viktigaste lärdom.

– Det är effekten av den omfattande viktnedgången som bibehålls som är det viktiga. Vilken operationsteknik som användes spelar mindre roll, säger hon.

Två nya delstudier illustrerar detta. Den ena visar att betydande och långvarig viktnedgång är kopplad till minskad risk för cancer och cancerrelaterad dödlighet hos kvinnor.

Forskarna har också undersökt möjliga mekanismer bakom sambandet. Resultaten pekar bland annat mot att särskilt de med högst insulinnivåer före kirurgin hade störst riskreduktion vad gäller bröstcancer, även om studien inte kan fastställa några direkta orsakssamband. 

Lättare vardag

Den andra nya delstudien visar att personer som lyckas bibehålla en stor viktnedgång klarar dagliga sysslor bättre och upplever färre begränsningar. När vardagliga aktiviteter blir mindre ansträngande påverkas även välbefinnandet.

– Då är det också lättare att bli gladare, att bli förnöjd med sin tillvaro.

Men att uppnå en stor viktnedgång är en sak. Att behålla den över tid är en annan.

I ett arbete som publicerades förra året undersökte forskarna vilka faktorer som var kopplade till långsiktig viktutveckling. Resultaten visade att personer som lyckades bibehålla ett lägre energiintag och en högre fysisk aktivitetsnivå hade mindre viktuppgång över tid.

IMG_1953
Ingrid Larsson, dietist och docent i experimentell klinisk nutrition.Pressbild

Samtidigt såg forskarna att många hade svårt att hålla fast vid de förändrade matvanorna. Under det första halvåret skedde de största förändringarna. Men därefter började många gradvis överge dem.

– Mellan sex månader och fyra år överger man i större grad de förändringar man hade gjort under det första halvåret.

Enligt Ingrid Larsson kan resultaten ur ett kliniskt perspektiv tolkas som att patienter behöver stöd under lång tid för att mat- och aktivitetsvanor som bidrar till en lägre vikt ska kunna bibehållas.

Viktkontroll på egen hand

SOS-studien ger också en bild av hur mycket arbete många personer med obesitas lägger ner på att försöka kontrollera sin vikt. I kontrollgruppen uppgav 83 procent av deltagarna att de försökte göra det under en tioårsperiod. Den vanligaste metoden var att göra det på egen hand, utan professionellt stöd.

– Vi har alltså en patientgrupp som hela tiden försöker kontrollera sin vikt, och de gör det på egen hand, med egen metod.

Frågan blir då vilket stöd patienter behöver för att bibehålla en lägre vikt över tid. Det är också något som uppmärksammas i det nya nationella kunskapsstödet för obesitas, som Ingrid Larsson har varit med och tagit fram.

Blick mot framtiden

Hundratals vetenskapliga publikationer senare anser Ingrid Larsson att SOS-studien fortfarande har mer att ge. Hon lyfter särskilt frågor om ärftlighet och hur obesitas utvecklas över generationer som intressanta framtida forskningsområden.

– Det skulle vara oerhört intressant att fortsätta studera barnen och barnbarnen till dem som opererades. Men om sådana studier kan bli möjliga avgörs i stor utsträckning av framtida forskningsanslag.

Delstudierna hittar du här: 

Sex-specific associations between surgery-induced weight loss and cancer outcomes: A post hoc analysis of the prospective, controlled Swedish Obese Subjects study.

Health outcomes and their association with weight regain after substantial weight loss in Sweden: a prospective cohort study.

Association between bariatric surgery and long‑term ability to perform household tasks in the Swedish Obese Subjects study: a controlled prospective cohort study.

Self-Reported Weight-Loss Methods and Weight Change: Ten-Year Analysis in the Swedish Obese Subjects Study Control Group




Forskning

Olika kosthållningar – olika utmaningar

Både växtbaserad kost och blandkost har näringsmässiga styrkor och svagheter. Det visar en ny avhandling från Göteborgs universitet där unga vuxna med olika kosthållningar jämfördes.

Nina Granberg 8 juli, 2026 Uppdaterades 16 juli, 2026 7 minuters läsning
AdobeStock
AdobeStock


Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Driva eget använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.