Obesitas

Tio år efter fetmaoperationen: Så blev livet?

I en ny studie från Lunds och Göteborgs universitet har patienter intervjuats om deras upplevelser 10 år efter att ha genomgått fetmakirurgi. Sammanfattningsvis kan sägas … Läs mer,

Redaktionen 29 mars, 2023 • Uppdaterades 28 maj, 2025 • 3 minuters läsning

I en ny studie från Lunds och Göteborgs universitet har patienter intervjuats om deras upplevelser 10 år efter att ha genomgått fetmakirurgi. Sammanfattningsvis kan sägas att effekten på ätandet håller i sig medan andra problem, som exempelvis en skuldkänsla över att fortfarande inte vara tillräckligt hälsosamma, finns kvar.

\n\n\n\n

– Detta är en få uppföljningar som har gjorts så lång tid efter en fetmaoperation, säger My Engström, forskare i omvårdnad vid Göteborgs universitet.

18 patienter intervjuades i studien. Samtliga upplevde att deras ätande och aptit fortfarande var påverkat efter operationen: kroppen sa fortfarande ifrån, vilket gjorde att de inte kunde äta så stora mängder, och det minskade suget efter ohälsosam mat höll i sig. Flera deltagare tog också upp att de fortfarande påverkades lättare av alkohol och att detta fick konsekvenser i det sociala livet.

Men samtidigt som operationen hade inneburit många förändringar beskrev flera tillvaron med den opererade kroppen som det nya normala eller deras nya vardag.

– Flera menade att en anledning till att de klarade sin nya tillvaro med mindre magsäck så bra som de gjorde, var att de hade blivit varnade och förväntat sig fler komplikationer än vad de faktiskt fått, säger My Engström.\n\n– Detta var intressant att höra eftersom drygt 70 procent av de som vi intervjuade faktiskt hade haft någon händelse som sjukvården klassificerade som en komplikation, som exempelvis näringsbrist, buksmärtor, galloperation eller tarmvred.

Fortsatt kämpig tillvaro

Deltagarna berättade att de fortsatte att kämpa för att hantera sina liv och sin vikt efter fetmaoperationen. Det handlade bland annat om hur de skulle stötta sina barn som också ofta var överviktiga. Några av föräldrarna sa att de kände sig uppgivna inför sina barns viktproblem; de försökte vägleda på bästa sätt, men upplevde att det var svårt.

Flera talade också om den fysiska aktiviteten som ett ständigt dåligt samvete. De var väl medvetna om att de borde röra på sig, men hittade ingen bra väg framåt. Som skäl uppgav de smärta eller den personliga historien av att alltid ha varit den som varit sämst på fysisk aktivitet.

– Även om övervikten inte länge var stor eller utgjorde ett verkligt hinder så låg den gamla självbilden kvar som ett hinder i vägen, säger My Engström.

Anklagade sig själva

Gemensamt för de patienter som intervjuades var att de uttryckte stor tacksamhet över viktoperationen och mot samhället som hade bekostat denna. Vissa deltagare anklagade sig själva när något inte fungerade optimalt och menade att de inte var ”duktiga patienter”.

– Uppföljningen av de fetmaopererade är ofta bristfällig och måste bli bättre, säger Kajsa Järvholm, forskare i psykologi vid Lunds universitet. Patienterna borde kallas till vårdcentral en gång om året men detta fungerar sällan. Patienterna förväntades själva komma ihåg att ta kontakt med primärvården i stället för att bli kallade. När de väl kom i kontakt med vårdcentralen så upplevde de ofta att kunskapen om fetmakirurgi var dålig.

Sammanfattningsvis menar forskarna att långtidsuppföljningen av fetmaoperationer måste bli bättre både inom specialist- och primärvård.

– De som möter fetmaopererade i sitt arbete behöver både hjälpa till att skapa realistiska förväntningar av vad operationen kan förändra och ta hänsyn till att många patienter anklagar sig själva och därför tvekar att ta upp problem med sin vårdgivare, säger Kajsa Järvholm. Denna process underlättas om vårdgivarna har en icke-dömande attityd och tar sig tid att fråga patienterna om hur de har det i sin vardag.

Text: Ulrika Oredsson, Lunds universitet

Ladda ner den vetenskapliga artikeln:\nPatients´view of long-term results of bariatric surgery for superobesity: sustained effects but continuing struggles

\n\n\n

Obesitas

Ny GLP-1-tablett godkänd i Storbritannien: ”Nu går utvecklingen av obesitasläkemedel in i en ny fas”

Storbritannien blir först i Europa med att godkänna GLP-1-läkemedlet orforglipron i tablettform för behandling av obesitas och typ 2-diabetes. British Nutrition Foundation lyfter samtidigt behovet av nutritionsstöd i takt med den ökande användningen av GLP-1-läkemedel.

Nina Granberg 13 augusti, 2026 • Uppdaterades 14 augusti, 2026 • 2 minuters läsning

Den brittiska läkemedelsmyndigheten MHRA har godkänt orforglipron, med produktnamnet Foundayo, för viktbehandling hos vuxna med BMI på minst 30, eller BMI 27–30 med minst en viktrelaterad samsjuklighet. Läkemedlet är också godkänt vid otillräckligt kontrollerad typ 2-diabetes.

Till skillnad från exempelvis semaglutid och tirzepatid i injektionsform tas GLP-1-läkemedlet orforglipron som en tablett en gång om dagen, utan särskilda restriktioner kring mat eller vatten.

I fas 3-studien ATTAIN-1, med drygt 3 100 deltagare med obesitas utan diabetes, gav den högsta studerade dosen i genomsnitt 11,2 procents viktnedgång efter 72 veckor, jämfört med 2,1 procent med placebo. Studien, som finansierades av tillverkaren Eli Lilly, har publicerats i New England Journal of Medicine.

Kan nå fler

Simon Cork, som forskar om aptitreglering och obesitas vid Anglia Ruskin University, konstaterar i en intervju med BBC Radio 4 att dagens tabletter ger mindre viktnedgång än de mest effektiva injektionsbehandlingarna, men tror att det kan förändras snabbt.

– Nu går utvecklingen av obesitasläkemedel i tablettform in i en ny fas. Jag tror att vi inom de närmaste fem åren kommer att få se tabletter som närmar sig, eller till och med överträffar, effekten av injektionsläkemedlen, säger Simon Cork.

Han pekar också på att tabletten är enklare att ta och kan bli billigare att producera. Cork tror samtidigt att obesitasläkemedel i allt större utsträckning kommer att användas långsiktigt.

– Precis som blodtrycksmedicin och statiner kan vara livslånga behandlingar tror jag att många som behöver hjälp med sin vikt kommer att använda de här läkemedlen under lång tid.

Nutritionsstöd fortsatt viktigt

För viktbehandling ska orforglipron användas tillsammans med energireducerad kost och ökad fysisk aktivitet. British Nutrition Foundation, BNF, betonar samtidigt att nutritionsstöd bör vara en integrerad del av behandlingen när användningen av GLP-1-läkemedel ökar.

De vanligaste biverkningarna är gastrointestinala, bland annat illamående, diarré och kräkningar.

Foundayo är ännu inte tillgängligt inom den brittiska offentliga sjukvården NHS. En eventuell användning där ska först utvärderas av bland andra NICE.

Forskning

Tarmbakterier kan signalera diabetesrisk flera år i förväg

Förändringar i tarmfloran kan ses flera år innan typ 2-diabetes utvecklas. Det visar en ny stor svensk studie. Resultaten pekar också på att kostens fiberinnehåll kan påverka om vissa tarmbakterier är förknippade med ökad eller minskad risk.

Nina Granberg 12 augusti, 2026 • Uppdaterades 13 augusti, 2026 • 2 minuters läsning

Forskare vid Chalmers tekniska högskola har undersökt tarmmikrobiomet hos 4 685 svenska vuxna. Under en genomsnittlig uppföljning på fem år utvecklade 383 deltagare typ 2-diabetes.

Redan vid studiens början fanns skillnader i tarmfloran mellan dem som senare utvecklade sjukdomen och övriga deltagare. Forskarna identifierade nio bakterier som var associerade med risken att insjukna.

– Vår studie kunde visa förändringar i tarmfloran flera år innan sjukdomen utvecklades. Det skulle kunna tyda på att mikrobiomets sammansättning spelar en roll i utvecklingen av diabetes, och inte tvärtom, säger Gaël Toubon, postdoktor inom livsmedelsvetenskap vid Chalmers.

Fiber kan påverka bakteriernas roll

Ett oväntat fynd gällde Akkermansia muciniphila, en bakterie som ofta har förknippats med positiva hälsoeffekter. Höga nivåer av bakterien sågs hos personer som senare utvecklade diabetes.

Enligt forskarna kan förklaringen hänga samman med kosten. Under gynnsamma förhållanden använder bakterien fibrer från maten, men vid ett lågt fiberintag kan den i stället börja bryta ned tarmens skyddande slemlager. Det skulle i sin tur kunna bidra till inflammation och metabola förändringar kopplade till insulinresistens.

Även bakterien Coprococcus catus visade ett intressant samband. Mycket låga nivåer var kopplade till diabetesrisk, medan sambandet inte sågs över en viss nivå.

Forskarna ser på sikt en möjlighet att använda information om tarmfloran tillsammans med etablerade riskfaktorer för att bättre identifiera personer med förhöjd risk för typ 2-diabetes. Resultaten behöver dock först bekräftas i ytterligare stora studier.

– Vi kan ännu inte ge den typen av individuella kostråd, men på en generell nivå stöder studiens resultat dagens rekommendationer om att äta fiberrika livsmedel som frukt, grönsaker, baljväxter och fullkorn, säger Rikard Landberg, professor i livsmedelsvetenskap vid Chalmers och en av forskarna bakom studien.

Läs mer: ”Gut microbiome composition and functional potential associate with incident type 2 diabetes in 4,685 adults from a Swedish prospective cohort”