Som första kommun i Sverige erbjuder Lidingö ett evidensbaserat livsstilsprogram för kognitiv hälsa. Programmet Träna Hjärna som bygger på FINGER-­studien har utvecklats i samarbete med Karolinska Institutet. Så här långt har 90 personer genomfört programmet och intresset för att delta är stort. – Det är fantastiskt att se så positiva effekter hos många deltagare, säger Elin Liss Larsson, projektledare för Träna Hjärna.

Tanken med livsstilsprogrammet är att inspirera och stödja seniorer boende på Lidingö till att göra förändringar mot en bättre hjärnhälsa. Programmet vänder sig till 65-plussare som tillhör riskgrupper för demens. Efter ett lyckat pilotprojekt år 2021 blev projektet en permanent del av stadens verksamhet hösten 2022.

Utifrån FINGER-studien och tillhörande modell har programmet utvecklats och anpassats till den kommunala verksamheten i samarbete med professor Miia Kivipeltos forskargrupp på Karolinska Institutet.

– Det är första gången det faktiskt genomförs både i Sverige och i världen. Intresset för att delta är jättestort. Vi har i genomsnitt haft 250 sökande till varje omgång. Den yngsta som sökt var 63 och den äldsta 96 år, berättar Elin Liss Larsson, hälsopedagog som är projektledare för Träna Hjärna.

Engagemang, samarbete och stöd från förändringsvilliga politiker möjliggjorde att programmet kunde sjösättas.

– Lidingö Stad befann sig i ett förändringsarbete och man började fundera, gör vi verkligen rätt saker för att främja det som verkligen ger effekt? Och med FINGER-modellen hade vi ett konkret redskap med bevisad effekt. Vi har också haft nära samarbete med näringslivet. Och med målgruppen, det vill säga seniorerna som varit med, berättar Elin och fortsätter:

– Vi har faktiskt inte fått några extra resurser eller projektpengar för det här, utan det har handlar om engagemang och att vrida och vända på själva verksamheten.

Centralt för utvecklingen av programmet, som består av sex delar, var att utforma det så att det faktiskt kan leda till varaktiga livsstilsförändringar.

– Det är inte enkelt att ändra på sina levnadsvanor, det vet vi ju. Men vi har haft utvärderingar och workshops tillsammans med deltagarna och lyssnat in. Vad funkar? Vad kan vi göra bättre? Vi är nu inne på omgång tre. Vi har lärt oss mycket längs vägen och vi lär oss fortfarande.

Medelåldern hittills har varit 78 år och det är stor skillnad på vilka förutsättningar som deltag­arna kommer in i programmet med.

– Jag tycker det är så spännande att jobba med den här målgruppen, för det är ju en väldigt stor variation i alla avseenden. Vissa har tränat hela liv­et, andra har aldrig någonsin tränat. Det är också jättestor spridning i vilken kunskap och erfarenhet de har av matlagning. Sen har vi det digitala. Vissa tycker det är väldigt skrämmande och man undviker det gärna om man kan.

Därför har man gjort en anpassning av modellen och lagt till ett sjätte finger med individuella samtal som ett komplement till alla andra delar som genomförs i grupp. Deltagarna får reflektera över sina behov, möjligheter och målsättning.

– Kunskap är viktigt, men det krävs motivation för att det ska leda till en livsstilsförändring. Om man får lite mer individuellt stöd tror vi det kan bidra till att man faktiskt bibehåller motivationen över tid.

När det gäller kostens del i programmet så ingår det att laga mat tillsammans vid två tillfällen. Elin tycker inte att det är bristande kunskap om kostrekommendationer som är problemet.

– Det handlar mer om det praktiska. Hur får man till det i sin egen vardag? Det är det som är utmaningen. Vi fokuserar mycket på näring och att prata om vad kroppen behöver.

Vid träffarna bjuder Elin alltid på smakprov på näringsrik mat för att uppmuntra till att våga prova nytt.

– Deltagarna kanske äter det man alltid ätit och nytt vill man helst undvika. Vissa kan kan ha ganska förutfattade meningar som ”Jag tycker inte om grönsaker”. Så jag tycker det är roligt att få bjuda på sådant som de kanske inte testat tidigare. I veckan fick de smaka på linsgryta. Och tidigare har det bland annat varit hummus med fröknäcke, smoothie eller chiapudding.

Att mötas kring maten stärker också den sociala gemenskapen som är ett annat ”finger” i programmet.

Den största anpassningen har Lidingö gjort gällande det femte fingret. som handlar om hjärta och kärl.

– Vi som kommun kan ju inte ta blodprov på våra deltagare, utan där samverkar vi med primärvården.

De flesta deltagare har kärlsjukdomar, och besöker redan regelbundet sina vårdcentraler för att ta den här typen av prover.

– Vårdcentralen har ju möjlighet att följa upp sina patienter. Vi har sett att många inte längre behöver sin blodtrycks- eller diabetesmedicin när de har gått klart programmet.

Eftersom alla sökande inte kan erbjudas en plats har Elin tagit fram sex föreläsningar baserade på FINGER-modellen. Dessutom tipsar man intresserade om olika typer av aktiviteter som redan finns på Lidingö inom kommunens verksamhet, föreningar och även i näringslivet.

– Tillsammans med Karolinska Institutets forskarteam har vi tagit fram ett frågeformulär som handlar om livsstil kopplat till riskfaktorer för demens. Vi frågar bland annat om fysisk aktivitet, matvanor och hjärt- och kärlsjukdomar. Vi ställer också frågor om minnesproblematik samt psykosociala faktorer som oro och stress. Utifrån detta skapar vi ett livsstilsindex där vi försöker ringa in och fånga upp dem som har flest riskfaktorer och störst behov.

Den systematiska utvärderingen kommer att göras av Karolinska Institutet som fram till och med i år följt programmen. Men ännu finns inga resultat.

– Vi har själva gjort utvärderingar. Men det handlar ju mer om subjektiva upplevelser. Vissa har verkligen gjort otroliga resor. Som Asta som gick ner tio kilo och fick normalt blodtryck. Hon var deprimerad när hon klev in i programmet och nu lyser hon som en sol, säger Elin och tillägger:

– Vissa har verkligen gått ifrån att aldrig någonsin träna till att ha hittat en träningsform som de tycker är kul. Många av deltagarna håller fortfarande kontakten och ses nästan varje vecka. Vi har fått höra från väldigt många att det verkligen har blivit en räddning och en nystart. Flera har hittat nya vänner för livet. Det tycker vi är fantastiskt. 

Kunskap är viktigt, men det krävs motivation för att det ska leda till en livsstilsförändring.

Programmet pågår från september till juni och inkluderar både gruppaktiviteter och eget engagemang. Det är ett omfattande program med träning två gånger i veckan samt flera föreläsningar om bland annat goda kostvanor, fysisk aktivitet och vikten av återhämtning. Fysisk träning I programmet ingår cirkelträning två gånger i veckan tillsammans med instruktör, och föreläsningar kring hälsoeffekter av fysisk aktivitet. Deltagarna får även själva reflektera kring hur de kan öka sin fysiska aktivitet i vardagen och minska stillasittande. Inga förkunskaper behövs. Träningen anpassas utifrån deltagarnas förutsättningar och egna förmåga. Bra mat för hjärnan I programmet ingår föreläsningar kring kost och hur viss mat kan främja hjärnhälsan. Reflektion kring egna kostvanor sker genom hemuppgifter och kostdagbok. Motto: En liten kostförändring är ett steg i rätt riktning. Kognitiv träning I programmet ingår föreläsningar kring kognitiv träning och vikten av att kontinuerligt stimulera och utmana hjärnan. Det finns också möjlighet att vecko­vis minnes­träna via ett digitalt program. De som behöver erbjuds tekniskt stöd. Möjlighet att knyta nya bekantskaper Genom att delta i de olika aktiviteterna får deltagarna möjlighet att knyta nya kontakter som bidrar till ökad social samvaro. Individuella samtal Under programmets gång erbjuds individuella samtal i syfte att stödja och motivera deltagarna att göra livsstilsförändringar. Kontroll av vaskulära riskfaktorer Under programmets gång uppmuntras alla att hålla koll på sina vaskulära riskfaktorer så som blodtryck, blodfetter och blodsocker.

Lidingös livsstilsprogram främjar seniorers hälsa

Under våren 2024 publicerades uppdaterade ESPEN guidelines för nutritions­behandling vid demenssjukdom. Rekommendationerna har blivit betydligt fler (40 mot tidigare 25) och tydligare, bland annat uppmärksammas risken för uttorkning.

De första riktlinjerna publicerades år 2015.  Arbets­gruppen för uppdateringen (läkare, dietister/nutritionister) bildades 2021 och tillsammans med min kollega Elisabeth Rothenberg, medverkade jag från Sverige. Övriga medförfattare kom från Australien, Canada, Danmark, England, Finland, Grekland och Tyskland.

Syftet med riktlinjerna är att ge evidensbaserade rekommendationer för nutritions­behandling vid demenssjukdom (förebygga och behandla undernäring/intorkning). Riktlinjerna gäller personer med demens (alla diagnoser och grader). Dock ej mild kognitiv försämring (MCI) eller prevention.

I arbetet med de nya riktlinjerna sökte vi i tre databaser, och graderade styrkan i evidens. Vi granskade rekommendationerna från guideline 2015, omformulerade dem och lade till nya rekommendationer i en konsensusprocess i projektgruppen.

I riktlinjerna beskrivs svårigheten att göra väl­designade studier av hög kvalitet inom området demens och nutrition, framför allt i ett senare skede av sjukdomen (jämför till exempel med forskning kring läkemedel). Exempel på svårigheter när man vill genomföra en vetenskaplig studie är att erhålla samtycke och randomisera personer inom ett boende. Kontrollgrupper utan någon intervention är heller inte etiskt försvarbart i dessa skeden. Därför är många av rekommendationerna (29 av 40) graderade GPP, det vill säga good practise points, alltså expertutlåtande. Det betyder inte att de inte är lika viktiga och relevanta.

Tre av rekommendationerna gäller på institutionsnivå och kan sammanfattas: organisationer som vårdar personer med demenssjukdom rekommenderas anställa tillräckligt med kunnig/kompetent personal för att kunna ombesörja en bra nutritionsvård. Nutritionsbehandlingen bör följa de nedskrivna riktlinjer (nutritionsvårdplan) som enheten har och en tydlig ansvarsfördelning bör finnas i organisationen.

Viktiga rekommendationer på individnivå:

Utbildning om mat och näring bör erbjudas informella vårdgivare (anhöriga, vänner) för att göra dem medvetna om vanliga ätproblem och åtgärder.

Personer med demens och deras informella vårdgivare bör erbjudas individuell kostrådgivning av nutritionsexpert (dietist) för att optimera intaget.

Medicingenomgång med läkare för att se över mediciner som kan inverka negativt på intag av mat/dryck.

Riskpersoner bör ofta erbjudas drycker, extra mellanmål/finger foods, för att underlätta intag av mat och dryck.

Vid försämrad förmåga att inta mat och dryck bör anpassade hjälpmedel erbjudas som understödjer oberoende.

Ett individuellt, multiprofessionellt och multikompetent omhändertagande bör erbjudas för att tillgodose mat/dryck intag och bibehålla eller förbättra nutritionsstatus.

Näringsdrycker rekommenderas för att förbättra nutritionstillståndet, men rutinmässig användning av demensspecifika näringsdrycker, ketogen kost eller omega-3 tillskott rekommenderas inte.

Enteral eller parenteral nutrition kan rekommenderas tillfälligt vid mild eller moderat demens, men inte vid svår demens eller i terminalt skede.

En av slutsatserna i rekommendationerna är ”Nutritionsbehandling bör vara en integrerad del av demensvården” och det känns angeläget att agera så att det blir så! 

Volkert D, Beck A-M, Faxén-Irving, Fruhwald T, Hooper L et al. ESPEN guideline on nutrition and hydration in dementia – Update 2024. Clinical Nutrition 43 (2024) 1599-1626.

Uppdaterade riktlinjer för nutrition vid demenssjukdom

Med en åldrande befolkning och därmed fler som drabbas av demenssjukdom står samhället inför en växande hälsoutmaning. Den finsk-svenska FINGER-studien visar en ny väg framåt. Med hjälp av en livsstilsmodell baserad på hälsosam kost, fysisk och social aktivitet, mental stimulans och vaskulär hälsa visar forskningen att det kan gå att förebygga kognitiv svikt.

Det pågår ett intensivt forskningsarbete, både i Sverige och internationellt för att förebygga och minska risken för demenssjukdomar. En av de globalt mest uppmärksammade studierna är FINGER-studien (Finnish Geriatric Intervention Study to Prevent Cognitive Impairment and Disability). Arbetet leds av professor Miia Kivipelto och bedrivs huvudsakligen vid Karolinska Institutet och det finska institutet för hälsa och välfärd.

Med sitt ”femfingerskoncept” har studien introducerat en banbrytande metod där flera livsstilsfaktorer kombineras för att stärka hjärnhälsan och fördröja insjuknande i demenssjukdom.

Studiens kärna är FINGER-modellen där varje finger representerar ett område som har betydelse för hjärnans välmående: hälsosam kost, fysisk aktivitet, kognitiv stimulans, social interaktion och vaskulär hälsa. Forskningen visar att det är helheten, alltså kombinationen av dessa faktorer, som ger störst effekt.

– Det går inte att separera dessa områden helt, de hänger ihop, förklarar Miia Kivipelto.

Denna insikt skiljer FINGER-studien från många tidigare projekt som ofta fokuserat på enstaka faktorer, exempelvis enbart fysisk aktivitet eller en specifik diet, utan att uppnå lika starka resultat.

Kosten spelar en avgörande roll i FINGER-studien och är en av de delar som först introducerades i studien. Kivipelto betonar hälsofördelarna med en kost som följer NNR med rikligt av grönsaker, fullkorn, fisk och hälsosamma fetter som oliv- och rapsolja.

– Att äta bra är grundläggande för att orka vara fysiskt aktiv och hålla hjärnan i gång.

En av de viktigaste lärdomarna från FINGER-studien är att kosthållningen påverkar hjärnan både direkt och indirekt.

Utöver kosten är fysisk aktivitet en central del av metoden. Regelbunden motion har visat sig vara viktig för att bibehålla hjärnans funktioner och den kognitiva förmågan hos äldre. Men fysisk aktivitet har även kopplingar till andra områden inom femfingersmodellen.

– Utan rätt näring orkar man inte vara fysiskt aktiv, och utan fysisk aktivitet minskar hjärnans motståndskraft.

Social interaktion och kognitiv stimulans spelar också en stor roll för hjärnhälsan, särskilt för äldre som kan vara mer utsatta för ensamhet. Modellens sociala komponent handlar om att främja meningsfulla sociala kontakter, vilket kan ske genom allt från gruppaktiviteter till matlagning i sällskap.

– Vi vill skapa positiva spiraler i vardagen där social interaktion blir en del av andra hälsosamma aktiviteter, säger hon.

Modellen fungerar även som en praktisk guide: individer kan reflektera över vilket ”finger” de har störst behov av och börja där.  Det är en flexibel och anpassningsbar metod. Kivipelto betonar att olika faktorer kan vara viktigare i olika livsfaser:

– Det är vanligt att vi har mer stress och arbete mitt i livet, medan äldre kanske kämpar mer med ensamhet eller behovet av att röra på sig, säger hon och forsätter:

– "One size fits all" fungerar inte. Vi måste anpassa modellen för olika målgrupper och livsfaser.

Denna individanpassade approach kallas ofta FINGER 2.0 och har visat lovande resultat i nya studier där FINGER-modellens grundläggande principer kombinerats med specifika kosttillskott för att ge extra stöd till personer med tidig Alzheimers sjukdom. Man testar också FINGER-modellens livsstilsinterventioner tillsammans med det beprövade diabetesläkemedlet metformin för att se om en sådan kombination kan förstärka den demensförebyggande effekten.

För äldre personer, och särskilt de som uppvisar tecken på kognitiv svikt, kan undernäring bli ett problem. För dessa grupper rekommenderas ibland näringstillskott, som omega-3-fettsyror, för att stärka hjärnan och säkerställa att de får i sig rätt näringsämnen.

Dietister spelar en central roll i att implementera FINGER-studiens rekommendationer, enligt Kivipelto.

– Det behövs mer utbildning och stöd för att nå ut med korrekt information om hälsosamma kostvanor och hjärnhälsa, säger hon och lyfter fram dietisternas kompetens i att förmedla vetenskapligt baserade kostråd och att dietister har potential att bli en viktig resurs i kommunernas förebyggande arbete mot demens.

Hon påpekar att rätt stöd kan vara avgörande för att till exempel äldre ska kunna ta till sig nya matvanor. Enligt Kivipelto behövs dietisternas expertis också för att förmedla evidensbaserad information i en tid då många hälsotrender, ofta helt ogrundade i vetenskap, florerar på internet.

FINGER-forskningen lyfter inte bara fram fördelarna för individen utan också de stora samhällsvinster som förebyggande insatser kan ge. Forskning visar att om insjuknandet i demens kan skjutas upp med fem år, skulle antalet drabbade minska med 50 procent.

– Vi kan inte hantera framtidens demensepidemi om vi inte agerar nu, menar Kivipelto.

Många kommuner i Sverige har redan påbörjat arbetet med att införa FINGER-studiens rekommendationer på olika sätt.

– Det finns ett växande intresse för modellen som en lösning på lång sikt. I Sverige har vi sett hur kommuner som Lidingö leder vägen, och många andra följer efter.

FINGER-studiens framgång har lett till att modellen fått stor spridning internationellt. Det svenska institutet FINGERS Brain Health Institute har blivit ett nav för ny FINGER-baserad forskning och samarbeten kring hjärnhälsa med nya studier och initiativ som utvecklar modellen vidare. Ett globalt nätverk, World-Wide FINGERS, har skapats för att främja forskning, samordna forskargrupper och stödja implementering av modellen. Nätverket omfattar nu forskargrupper i 68 länder.

– Vi anpassar och testar FINGER-modellen baserat på kostmönster och livsstilar från olika delar av världen för att bygga upp en bred kunskapsbas som hjälper oss att förstå vad som är optimalt för hjärnan

Ett särskilt initiativ, FINGER+ för kvinnor, undersöker även könsskillnader i riskfaktorer och interventioner, eftersom kvinnor är överrepresenterade bland demensdrabbade. Till exempel är cirka 70 procent av alla som får Alzheimers kvinnor.

Kivipelto betonar att det aldrig är för tidigt eller för sent att investera i sin hjärnhälsa.

– Vi kan alla få en friskare framtid genom att göra små förändringar i vår vardag, säger hon och uppmanar alla att se över sina livsstilsval och tänka långsiktigt.

Till sist, lever du som du lär i din bok?

– Bra fråga! Vissa fingrar täcker jag nog ganska bra. Jag har alltid älskat medelhavsinspirerad mat och jag gillar olivolja, nötter och grönt med mycket färg. Blåbär vill jag gärna ha varje morgon. När det gäller fysisk aktivitet är jag ganska rörlig. Jag går gärna och säger till mina kollegor: om ni vill prata så gå med mig. Kognitiv stimulans och sociala kontakter tror jag att jag får tillräckligt av! 

är professor i klinisk geriatrik och världsledande forskare inom området demens kopplat till livsstil. Hon leder ett team med 100-talet forskare och klinisk personal på Karolinska Institutet och Karolinska universitetssjukhuset samt i Finland och Storbritannien. Hon är också grundare till 
FINGERS Brain Health Institute som är ett fristående, icke vinst­drivande institut som stödjer och utvecklar FINGER-
forskningen globalt. Hon har tilldelats många utmärkelser och priser, bland annat Ryman-priset.

Ett svenskt FINGER-nätverk initierades 2023 av FINGERS Brain Health Institute (FBHI) och Lidingö Stad i samarbete med Karolinska Institutet och Svenskt Demenscentrum. Nätverket vänder sig till kommuner, regioner, vårdorganisationer och beslutsfattare i Sverige. Syftet är att sprida kunskap om FINGER-modellen, så att den kan komma till nytta ute i olika verksamheter. Nätverket ska också vara en plattform för erfarenhetsutbyte och samverkan mellan olika aktörer. Det ordnas online-seminarier varje kvartal där olika experter presenterar ämnen och aktiviteter som har koppling till FINGER-modellen. Man har alltid minst en kommun på programmet, som berättar om sitt arbete. Dessutom kommunicerar FBHI med nätverket via digitala kanaler, producerar material som kan användas för lokal information, ger stöd till kommuner som vill starta eller har påbörjat FINGER-­inspirerade aktiviteter. Över 90 av Sveriges 290 kommuner är nu representerade i nätverket.

Svenskt Demenscentrum har FINGERS Brain Health Institute tagit fram en webbaserad utbildning, FINGER abc, som lanserades i somras. Den är avgiftsfri och vänder sig i första hand till allmänheten. Utbildningen innehål­ler animeringar, filmer med experter och fördjupande texter. Totalt tar det cirka 1,5 timme att gå igenom utbildningen. Här kan du nå utbildningen och läsa mer: demenscentrum.se/utbildning/finger-abc-
battre-hjarnhalsa 

FINGER-modellen minskar risken för demenssjukdom och stärker hjärnhälsan

Undernäring hos äldre är ett växande problem i Sverige. Ändå har utvecklingen när det gäller att förebygga undernäring stått stilla de senaste åren, visar en enkätundersökning som Livsmedelsakademin nyligen gjort. 

Följden av undernäring hos äldre är både ett stort personligt lidande och försämrad livskvalitet för den enskilda individen, men också stora samhällskostnader. Undernärda äldre individer besöker vården oftare, och de har dessutom längre vårdtider med högre risk för komplikationer och dödlighet. Undernäring försvårar tillfrisknandet vid sjukdom, och kan ge upphov till bland annat fallolyckor, trycksår och försämrad munhälsa. 

Orsakerna bakom bristande näringsintag och undernäring kan vara många och svåröverskådliga. Exempel på orsaker kan vara sjukdom, ensamhet, sväljsvårigheter, bristande aptit, depression, låg tillgång till bra mat eller okunskap om nutrition hos ansvariga individer och organisationer. Ofta är det flera faktorer som samverkar, vilket gör problematiken komplex.

Vi vet att undernäring kostar samhället enorma summor, men någon beräkning av den totala kostnaden finns inte. Vad gäller förebyggande och behandlande åtgärder gjorde Socialstyrelsen en uppskattning år 2001 som visade en besparingspotential i sjukvården på 0,5 – 1 miljard kronor per år (Socialstyrelsen, Näringsproblem i vård och omsorg, 2001).

Detta är en siffra som sannolikt är mycket högre idag, med tanke på den demografiska utvecklingen. Förebyggande insatser skulle inte bara kunna spara pengar, utan också rädda liv. Undernärda äldre har längre vårdtider, högre risk för komplikationer, skrivs oftare in på sjukhus och har sämre immunförsvar. Genom att förebygga undernäring kan vi minska dessa risker och därmed avlasta vården. 

En viktig anledning till att arbetet mot undernäring inte fungerar i dag är att det saknas samverkan mellan olika aktörer. Kommuner, regioner, sjukhus och äldreboenden arbetar ofta isolerade från varandra, vilket gör det svårt att följa upp de äldres näringsstatus på ett effektivt sätt och sätta in rätt insatser i tid.

Kompetensbristen är också en avgörande faktor – merparten av Sveriges kommuner saknar dietister, och personalen inom vård och omsorg har ofta inte den nutritionskunskap som krävs för att identifiera och förebygga undernäring. Bristen på tid och resurser är ytterligare ett stort problem i sammanhanget – i utarmade verksamheter är det ofta det viktiga förebyggande arbetet som prioriteras bort.

Livsmedelsverkets riktlinjer för nutrition används i många kommuner för att skapa policys och utbilda personal, men tids- och resursbristen gör det svårt att följa dessa riktlinjer fullt ut. Samtidigt används Socialstyrelsens kunskapsstöd av få. Det saknas också både tid och resurser att följa upp de rutiner som finns, vilket gör det omöjligt att veta om de följs och om de åtgärder som vidtas har någon effekt. 

För att verkligen komma till rätta med bristerna i systemet behöver vi en nationell nollvision mot undernäring hos äldre. En sådan vision skulle innebära ett tydligt mål – ingen äldre ska bli undernärd – och den skulle skapa ett strukturerat och långsiktigt arbete där samarbete och kunskap står i centrum.

En nationell nollvision skulle underlätta bättre samverkan mellan kommuner, regioner och andra vårdgivare. Dessutom skulle den ge möjlighet att satsa på kontinuerlig utbildning av personal inom vård och omsorg, där nutritionskompetens blir en naturlig del av verksamheten.

En nollvision skulle inte bara öka fokus på utbildning utan också säkerställa att den kompetens som finns faktiskt når ut och tillämpas i verksamheterna.

1. Besluta om en nationell nollvision mot undernäring hos äldre
2. Ge en myndighet i uppdrag att ansvara för nollvisionen
3. Ge myndigheten förutsättningar att arbeta långsiktigt med uppdraget

Konkret behöver ansvarig myndighet skapa förutsättningar för ökad kompetens om nutrition och förebyggande arbete, beräkna vad undernäringen kostar samhället, beräkna förekomst av undernäring och hur många som riskerar att bli undernärda. Effekten av Socialstyrelsens föreskrifter om att förebygga undernäring och allmänna råd (HSLF-FS 2022:49) behöver också följas upp. Alla kommuner och regioner ska förebygga undernäring, men det finns ingen som säkerställer att arbetet ger effekt.

En nationell nollvision skulle ge kommuner och regioner de verktyg och resurser som krävs för att göra skillnad på riktigt. Den skulle också vara en ekonomiskt klok investering. Vi måste sluta se undernäring som en oundviklig del av åldrandet och i stället se det som något som kan och måste förebyggas. 

Ingrid Landgren, vd Livsmedelsakademin
Liza di-Paolo Sandberg, förbundsordförande SKPF
Kjell Olsson, ordförande Dietisternas riksförbund

Debatt: Nationell nollvision för undernäring hos äldre

Den nya äldreomsorgslagen måste tydligt definiera mat och måltid som en omsorgsinsats, inte som en leveransservice, anser debattörer från Kävlinge kommun, Livsmedelsakademin och Rise. Sverige … Läs mer

Den nya äldreomsorgslagen måste tydligt definiera mat och måltid som en omsorgsinsats, inte som en leveransservice, anser debattörer från Kävlinge kommun, Livsmedelsakademin och Rise.

Sverige håller på att få en helt ny lag för äldreomsorgen. Den ska förtydliga kommunernas uppdrag om att ge äldre trygghet och omsorg utifrån individens behov. Lagen syftar till att stödja en äldreomsorg som har likvärdigt god kvalitet och som ger stöd och hjälp utifrån den enskilda individens förutsättningar, behov, önskemål och möjlighet till delaktighet. Det är bra. Alla har rätt till hög livskvalitet, oavsett ålder, och rätt att vara delaktig i beslut som rör en själv.

Viktigt verktyg för att minska undernäring

Den nya lagen skulle kunna bli ett viktigt verktyg för att minska förekomsten av undernäring hos äldre. Förutom att undernäring orsakar ett enormt lidande, kostar det samhället otaliga miljarder kronor. Undernäring ökar bland annat risken för fallskador, följdsjukdomar och längre sjukhusvistelser. Det är en kostnad som kommer att öka om vi inte agerar nu, eftersom vi blir allt äldre och allt fler av oss bor hemma längre. I framtiden förväntas antalet äldre över 80 år att nära fördubblas, till cirka 900 000 år 2040 enligt Socialstyrelsen.

Tre frågor måste förtydligas i den nya omsorgslagen:

Mat och måltid måste lyftas fram som en viktig del av omsorgen.

Måltiden är en central del av livet och måste därför också vara en central del av omsorgen. Den nya äldreomsorgslagen måste tydligt definiera mat och måltid som en omsorgsinsats, inte som en serviceinsats.

Det måste finnas tillgång till dietistkompetens i alla kommuner.

Att tidigt identifiera de individer som har, eller riskerar att få, ett försämrat näringstillstånd på grund av ålder och sjukdom är en avgörande faktor för en god rehabilitering. Dietister är den yrkesgrupp som har den mest kvalificerade specialistkompetensen inom nutrition, mat och måltider. De behövs för att kunna bygga upp och utveckla arbetet med att minska förekomsten av undernäring i kommunerna.

Måltiden måste ses som en resurs i omsorgen.

Måltiden är en outnyttjad resurs i omsorgen, som skulle kunna bidra till så mycket mer än näring, till exempel social samvaro, finmotorisk aktivitet, bibehållande av fysiska och kognitiva förmågor och i slutändan ökad livskvalitet. Genom att definiera måltiden som en central del av omsorgen och involvera dietister i rehabiliteringsansvaret skulle kostnaden för maten kunna användas till så mycket mer än att enbart vara ett näringsintag, och därmed bidra till att minska behovet av andra kostsamma insatser.

Vi menar att den nya äldreomsorgslagen är ett viktigt verktyg för att minska undernäringen hos äldre genom att lyfta måltidens roll i omsorgen och tydliggöra ansvaret för arbetet mot undernäring.

Pernilla Fagerlin\nProjektledare, Livsmedelsakademin, samt ansvarig för Livsmedelsakademins remissvar

Maria Biörklund Helgesson\nForskare, forskningsinstitutet Rise

Jens Modéer\nMåltidschef, Kävlinge kommun

Debatt: Fler insatser mot undernäring behövs i ny lag

Måltidsverksamheterna på landets sjukhus har utvecklats positivt de senaste åren, trots det äts maten inte alltid upp. Det är allvarligt för patienter som riskerar undernäring. … Läs mer

Måltidsverksamheterna på landets sjukhus har utvecklats positivt de senaste åren, trots det äts maten inte alltid upp. Det är allvarligt för patienter som riskerar undernäring.

Överlag har det skett en positiv utveckling av måltidsverksamheten. 15 av 21 regioner kan i dag erbjuda måltider dygnet runt och det finns en bredd av rätter för patienterna att välja bland. Denna flexibilitet är en förutsättning för att kunna anpassa måltiderna till patienternas individuella behov och önskemål.

– Måltidsverksamheterna har utvecklat måltidsutbudet de senaste åren, men det finns fortfarande hinder på vårdavdelningarna för att maten fullt ut ska göra nytta för patienterna, säger Emelie Eriksson, projektledare för Livsmedelsverkets Kompetenscentrum för måltider i vård, skola och omsorg.

Många patienter som vårdas på sjukhus är eller riskerar att bli undernärda. Sjukdom och hög ålder ökar risken. 2021 vårdades drygt 160 000 personer över 80 år i slutenvården, med en genomsnittlig vårdtid på drygt fem dygn. Var fjärde patient på vårdavdelning riskerar att få trycksår, något som i många fall beror på att patienten fått i sig för lite mat. Utan tillräckligt med näring och energi finns det även risk för att mediciner blir verkningslösa.

– Måltiderna är en viktig del i den medicinska behandlingen. Det är dags att vårdens beslutsfattare ser värdet av sjukhusmåltiderna och ger personalen rätt förutsättningar i form av kunskap, tid för måltidsarbetet och bättre möjligheter att samarbeta, säger Emelie Eriksson.

Livsmedelsverkets kartläggning av sjukhusmåltiderna är den första nationella undersökningen av regionernas måltidsarbete. Samtliga 21 regioner deltog i kartläggningen.

Bättre sjukhusmåltider - kortare vårdtider

Äntligen – efter fyra års uppehåll, på grund av pandemin, genomförde Dietisternas Riksförbunds Sektion inom Gerontologisk och Geriatrisk Nutrition den 26–27 oktober i Stockholm. Konferensen … Läs mer

Äntligen – efter fyra års uppehåll, på grund av pandemin, genomförde Dietisternas Riksförbunds Sektion inom Gerontologisk och Geriatrisk Nutrition den 26–27 oktober i Stockholm. Konferensen lockade närmare 100 personer.

Ämnena var både aktuella och intressanta. Första dagen inleddes av Maj Rom, projektledare SKR, som presenterade God och nära vård och vad det innebär för alla som arbetar inom vård- och omsorg av äldre. För närvarande pågår det stora genombrott runt om i Sverige i riktning mot en god och nära vård med primärvården som både bas och nav. Själva poängen med omställningen är att hälso- och sjukvården inte bara ska bli mer begriplig och hanterbar för patienterna utan också mer användarvänlig. När det gäller nutrition handlar det om att ett nära samarbete mellan olika professioner runtom patienten måste samverka.

Naman Limani, leg. Dietist, berättade om sitt arbete som projektledare för DRF:s projekt Hälsofrämjande Sjukhusmåltider och om hur viktigt uppdrag vi har att påverka alla patienter på sjukhus om sunda matvanor.

Dagen avslutades med den hemliga gästen Ingmar Skoog, överläkare och professor i psykiatri vid Sahlgrenska Akademin på Göteborgs Universitet. Han är föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa, AgeCap, ett tvärvetenskapligt forskningscentrum som arbetar för att öka människors möjlighet till ett gott åldrande. Han delade med sig av sina erfarenheter från befolkningsundersökningarna H70 i Göteborg där han bland annat skapat en unik möjlighet att studera den allra tidigaste sjukdomsprocessen vid Alzheimers sjukdom.

Forskningen visar bland annat att äldres hälsa mest har att göra med vilket år man är född och inte hur många år man är. De som föddes i början av 1900-talet hade till exempel inte tillgång till samma välfärdssystem som senare generationer. Dagens 70-åringar har en hälsa som motsvarar tidigare 50-åringars.

Torsdagen inleddes med Per Stjernfeldt Elgestad, leg tandläkare, Akademiskt centrum för äldretandvård. Han talade om tuggförmågans inverkan på livsmedelsval hos äldre. Hans forskning fokuserar på hur tandhälsan påverkar livskvaliteten under hela livet.

Cecilia Svanberg, leg dietist, Växjö kommun, och Ylva Orrevall, leg dietist, docent, Klinisk nutrition, Karolinska Universitetssjukhuset, presenterade hur de använder GLIM-kriterierna för att diagnostisera undernäring ur ett kommun- och sjukhusperspektiv. Det här är ett relativt nytt och värdefullt verktyg för att diagnostisera undernäring.

Sarah Forsberg, PhD i sensorisk vetenskap samt universitetsadjunkt i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad, presenterade sin forskning om hur Finger Foods kan ge ökad matglädje, självständighet och välmående bland äldre.

Nicholas Levak, leg dietist, doktorand, Karolinska Institutet, avslutade med att ge oss en inblick i FINGER-studien och hur den sprider sig över världen i snabb takt. FINGER-studien är världens första stora multifaktoriella studie av livsstilsinterventioner. Det studien fastställt är att fysisk aktivitet, hälsosam kost, sociala och mentala aktiviteter samt hantering av blodkärlsrelaterade riskfaktorer är bra för hjärnan och skyddat mot kognitiva sjukdomar.

Arrangörer av konferensen var Josephine Garpsäter, registerhållare Senior alert, Linda Nyholm, projektledare/dietist Nestor FoU-center, Cecilia Svanberg, dietist Växjö kommun, Susann Engström, dietist Skellefteå kommun Naman Limani, projektledare Hälsofrämjande Sjukhusmåltider, DRF.

Geriatriska nutritionsdagarna 2022

Endast två portioner grönsaker per dag kan minska risken för inflammation som slår till mot flera ställen i kroppen samtidigt. Frukt däremot verkar inte ha … Läs mer

Endast två portioner grönsaker per dag kan minska risken för inflammation som slår till mot flera ställen i kroppen samtidigt. Frukt däremot verkar inte ha samma effekt. Det visar en ny avhandling om äldre från Örebro universitet.

I sin avhandling har nyligen disputerade Konstantinos-Georgios Papaioannou visat att nivåerna av den inflammatoriska markören interleukin-6 (IL-6) är betydligt lägre hos äldre som åt minst två portioner grönsaker dagligen jämfört med dem som äter mindre än så. Sambandet är oberoende av deltagarnas fysiska aktivitet, stillasittande, mängden kroppsfett eller mängden hälsosam mat de åt i övrigt.

– Det är i linje med tidigare forskning. Att vi har tagit hänsyn till mängden kroppsfett i vår studie stärker ytterligare våra resultat eftersom det finns ett samband mellan inflammatoriska markörer och mängden kroppsfett, säger Konstantinos-Georgios Papaioannou.

Det visade sig också att frukt inte har samma effekt som grönsaker på någon av de sex inflammatoriska biomarkörerna som ingick i studien.

Två portioner grönsaker per dag skyddar äldre mot inflammation

En studie om Alzheimers sjukdom undersöker effekten av omega-3 fettsyror – med minnestester och prover från ryggmärgsvätska. – Studien är unik. Det är den första … Läs mer

En studie om Alzheimers sjukdom undersöker effekten av omega-3 fettsyror – med minnestester och prover från ryggmärgsvätska.

– Studien är unik. Det är den första som samlar in data om dessa nya biomarkörer på människor med Alzheimers sjukdom, säger Yvonne Freund-Levi, forskare i neurovetenskap vid Örebro universitet.

– Vi ska vara försiktiga och inte dra långtgående slutsatser men vi kan se en skillnad i testerna av minnet. Patienter som ätit omega-3 tidigt i sjukdomsförloppet får bättre resultat, säger Yvonne Freund-Levi, som har samarbetat med forskare vid Karolinska institutet, Sahlgrenska universitetssjukhus och Uppsala universitet.

Samtidigt betonar hon att studien är liten – 33 patienter är med varav 18 fick tillskott med omega-3 morgon och kväll och 15 ingår i en kontrollgrupp. Hon samlade in prover från ryggmärgsvätska och patienterna fick göra ett minnestest – både vid starten för studien och efter sex månader.

– Vi kan se att gruppen som tagit omega-3 är stabila i minnesfunktionen medan kontrollgruppen har blivit sämre. Det visar minnestesterna, säger Yvonne Freund-Levi.

– Men vi kan inte se några skillnaderna mellan grupperna när vi tittar på de olika biomarkörerna i proverna i ryggmärgsvätskan.

Forskarna kan däremot se att det finns skillnader inom gruppen som fick omega-3. De fick en ökning av två av de markörer som är kopplade till skador på nervceller. Men det finns inte en klinisk koppling till minnestesterna.

– Även om det inte är data som gör att vi kan ge patienter nya råd i dagsläget så är det intressant material för forskare att gå vidare med.

Studien bygger på en större studie med över 200 patienter med mild till måttlig Alzheimers sjukdom som Yvonne Freund-Levi startade tillsammans med sin forskargrupp för 15 år sedan. I denna undersökte forskarna bland annat om omega-3 passerar från kosttillskotten till hjärnan och kunde konstatera att så var fallet.

– Vi är försiktiga med att ge råd men vi vet att det bästa är att börja tidigt – det är svårt att påverka sjukdomen i ett senare skede. Det bästa rådet vi har att ge i nuläget är att vara fysisk aktiv och att äta omega-3 – i mat som till exempel fet fisk eller som kosttillskott.

Ett stort steg framåt är att forskarna i framtiden kommer kunna undersöka biomarkörerna i blodtester istället för att behöva ta ryggmärgsprover på patienter.

– Det har vi redan testat vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Det är givetvis mycket bättre för patienterna.

Läs artikeln i Journal of Alzheimer’s Disease Volume 83 Issue 3

Bättre resultat i minnestest när patienter med Alzheimers ätit omega-3

Att få i sig ett rejält mål mat om dagen är viktigt för äldre personers hälsa. En stor måltid är bättre för näringsintaget än många … Läs mer

Att få i sig ett rejält mål mat om dagen är viktigt för äldre personers hälsa.\nEn stor måltid är bättre för näringsintaget än många mellanmål, visar en ny doktorsavhandling från Örebro universitet.\n– En god trerättersmåltid kan betyda mycket, säger forskaren Stina Engelheart.

Under senare år har betydelsen av många mellanmål för äldre betonats. Inom äldreomsorgen kan till exempel frukost, lunch och middag kompletteras med så många som fem mellanmål per dag. Orsaken är att man vill få de som har svag aptit att få i sig tillräckligt mycket energi och näring.

Nu visar den nya doktorsavhandlingen Nutritional status in a functional perspective: A study in a cohort of older people in home health care att många mellanmål inte har samma effekt för näringsintaget som om man äter en större lunch eller middag.

– Det verkar mer gynnsamt att äta ett rejält mål mat, säger Stina Engelheart, nybliven doktor i medicinsk vetenskap vid Örebro universitet.

I studien har 69 personer över 65 år följts, i de flesta fall under tre års tid. Från det att de skrevs in i hemsjukvården har personerna fått lämna olika sorters prover. Ett team med olika kompetenser har kartlagt bland annat deras sjukdomar, näringsintag, välmående och fysiska funktion.

Det visade sig då att ett större mål mat var viktigare för det totala intaget av energi och protein än att sprida ut ätandet till många tillfällen under dygnet .

– Det gäller att få i sig så tillräckligt mycket energi. Om du inte orkar äta så stor portion mat, så måste portionen vara energi- och näringstät för att du ska få i dig tillräckligt. Man kanske också kan tänka sig en trerättersmåltid, med förrätt, huvudrätt och efterrätt, för att få så mycket energi som möjligt.

Även nattfastans betydelse har undersökts, för att se hur det totala näringsintaget påverkas.

Idag finns en rekommendation för äldreomsorgen om max elva timmar mellan sista kvällsmålet och det första som serveras på morgonen. Det blir svårt att täcka näringsbehovet genom alla måltider och mellanmål under dagen om det ska ske under färre timmar.

Men i den nya studien finns inga bevis för att nattfastans längd påverkar hur mycket näring de äldre får i sig totalt under dygnet.

– Det behöver undersökas mer. Det finns ganska lite forskning kring det, säger Stina Engelheart.

Avhandlingen visar också att det finns stora möjligheter att förbättra äldres hälsa genom en helhetssyn på födointaget. Nutritionen, alltså hur vi får i oss mat, omvandlar den till energi och tillgodogör oss näringsämnen, påverkas till exempel av sjukdomar och medicinering. Det gör att många olika yrkesgrupper behöver samarbeta i team för att få bästa möjliga resultat.

– Det saknas till viss del i vård och omsorg. När det handlar om nutrition lägger man det ofta på dietisten, och dietisten är ju egentligen bara intresserad av mat. Så då får man bara matperspektivet. För de här personerna är det så mycket som spelar in, så man måste få till ett bra samarbete i dessa frågor, säger Stina Engelheart.

Ät tillräckligt mycket\nDet är inte ovanligt att äldre personer äter mindre än tidigare. Men tappade kilon är inte samma sak när man är 80 som när man är 30. Högre upp i åldrarna kan det få allvarliga konsekvenser.\n– Man ska helst inte gå ner i vikt, för då tappar man viktig muskelmassa. Det gäller oavsett om man överviktig från början eller inte. Ju äldre man blir desto viktigare är det att bibehålla vikten. Oavsett på vilken nivå man har sin kroppsvikt, säger Stina Engelheart, dietist och doktor i medicinsk vetenskap vid Örebro universitet.

Ät olika saker\nPrecis som tidigare i livet är det lämpligt att blanda vad som ligger på tallriken och inte heller äta samma sak varje dag.\n– Det är alltid bra att variera livsmedlen så mycket som möjligt. Då har man större chans att få sig det man behöver.

Håll koll på proteinerna\nProtein är viktigt för att minska den muskelnedbrytning som sker med stigande ålder. Det betyder att till exempel kött, fisk, mjölkprodukter, ägg, spannmål eller baljväxter är bra att ha på tallriken.\n– Se till att det finns något proteinrikt vid varje måltid. Hoppa inte över det. Drick gärna mjölk till maten och ät yoghurt eller någon annan mjölkprodukt till frukost. Tar du kaffe och smörgås på kvällen, så se till att det finns något proteinrikt på smörgåsen. Kanske en ägg- och sillmacka, säger Stina Engelheart.

Länk till doktorsavhandlingen: https://oru.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1522488&dswid=30

(Foto: Jesper Mattsson/Örebro universitet)

En stor måltid är bättre än många små för äldre

Just nu pratas det mycket om D-vitamin. Personer över 75 år och de som inte får tillräckligt med solljus på huden på grund av heltäckande … Läs mer

Just nu pratas det mycket om D-vitamin. Personer över 75 år och de som inte får tillräckligt med solljus på huden på grund av heltäckande kläder är exempel på grupper som behöver ta tillskott med D-vitamin. Barn under 2 år är också en sådan grupp.

Just nu pratas det mycket om D-vitamin. Bland annat förs det fram att det kan förebygga eller lindra Covid-19. Det pågår mycket forskning om D-vitamin och luftvägsinfektioner men det finns idag inte tillräckligt vetenskapligt stöd för att D-vitamin specifikt påverkar risken för Covid-19 eller sjukdomsförloppet. Det är ändå viktigt att inte ha för låg nivå av D-vitamin i kroppen eftersom D-vitamin reglerar kalkbalansen i skelett och tänder.

Alla över 75 år behöver tillskott med D-vitamin

Sedan flera år rekommenderar Livsmedelsverket att alla över 75 år tar tillskott med D-vitamin. Även personer som täcker kroppen helt på sommaren behöver tillskott. Detsamma gäller barn och vuxna som inte äter fisk eller D-vitaminberikad mat. Övriga i befolkningen behöver inte ta tillskott.

– Även om det inte klarlagt att D-vitamin har någon specifik effekt på Covid-19 finns det all anledning att följa rekommendationerna om D-vitamin. Det innebär tillskott på 10-20 mikrogram per dag för vissa utpekade grupper. Däremot finns det risker med att äta väldigt stora doser, säger Åsa Brugård Konde, rådgivare på Livsmedelsverket

Många får tillräckligt med D-vitamin tack vare berikning

I Sverige berikas sedan många år matfetter och många mjölkprodukter med D-vitamin. För drygt två år sedan fördubblade Livsmedelsverket berikningsmängden och det blev obligatoriskt att berika fler produkter, som vegodrycker och mejeriprodukter med högre fetthalt. Tack vare berikningen får de som äter berikad mat tillräckligt med D-vitamin. Den D-vitamin som finns naturligt i exempelvis fisk och ägg är också viktiga källor.

Den som inte får tillräckligt med sol på huden behöver tillskott

På sommaren är solen den viktigaste D-vitaminkällan. I juni och juli räcker det att vara ute barärmad upp till en kvart 2-3 gånger i veckan för att få ett bra tillskott oavsett hudfärg. Vitaminet lagras i kroppen och kan täcka en del av vinterns behov. Men den som klär sig heltäckande nås inte av solen tillräckligt mycket för att det ska bildas vitamin.

– Svenska undersökningar pekar på att kvinnor födda i Afrika eller Asien betydligt oftare har D-vitaminbrist jämfört med kvinnor födda i norra Europa. Det kan finnas flera anledningar, till exempel andra solvanor och att mörk hud producerar D-vitamin långsammare än ljus. Det är en grupp som kan behöva ta tillskott med D-vitamin, särskilt den som bär heltäckande klädsel på sommaren, säger Åsa Brugård Konde.

Forskning visar att aptiten ofta minskar i takt med åldern, samtidigt som näringsbehovet är detsamma eller högre. Bristande aptit är därför en vanlig orsak till … Läs mer

Forskning visar att aptiten ofta minskar i takt med åldern, samtidigt som näringsbehovet är detsamma eller högre. Bristande aptit är därför en vanlig orsak till att alltför många äldre är undernärda eller riskerar att bli det, med stora personliga lidanden och höga samhällskostnader som följd. Siffror pekar på att undernäring kostar dubbelt så mycket som övervikt. Den 3 november startar en pilot i två svenska kommuner med behovsanpassade matkassar som ska göra det enklare för de äldre att få i sig den goda mat de behöver.

Kävlinge kommun och stadsdelsförvaltningen Enskede-Årsta-Vantör i Stockholm är innovationskommuner i Nollvisionen för undernäring hos äldre, där privata företag och offentliga organisationer tillsammans arbetar för att förebygga att äldre blir undernärda. Här ska nu 16 äldre på serviceboenden under sex veckor få hemleverans av färdiga måltider för hela dygnet.

-Vi hoppas att de behovsanpassade matkassarna ska bidra till hälsa och välbefinnande för den enskilde. Vi hoppas också kunna bidra till att avlasta omsorgspersonalen som, i och med att måltiden levereras färdig, får mer tid att fokusera på att ge en god vård och omsorg, säger Malin Ljung, leg. dietist i Enskede-Årsta-Vantör stadsdelsförvaltning.

– I Kävlinge inser vi att vi inte kan finna lösningen på hur vi ska utrota undernäring hos äldre på egen hand, och vi är oerhört tacksamma för möjligheten att få vara testbädd för Nollvisionen för undernäring. Vårt mål är att på sikt kunna erbjuda en behovsanpassad matkasse till seniorer som bor i eget hem, säger Ellen Hugosson, måltidsutvecklare i Kävlinge kommun.

Utformningen av matkassarna är ett unikt samarbete mellan kommunerna och privata livsmedelsföretag. Kommunerna tillagar själva en del av måltiderna, medan andra, till exempel näringstäta mellanmål, levereras av livsmedelsföretag. Matkassarna som erbjuds följer Livsmedelsverkets rekommendationer och den senaste forskningen kring måltider för seniorer.

-Vi lägger lika stor vikt vid mellanmål som vid lunch och middag, för att de äldre ska få i sig det de behöver. Många små och näringstäta mål utspridda över dygnet gör det lättare att få i sig all näring man behöver, säger Janina Blomberg, affärsutvecklare på Compass Group, ett av de företag som levererar maten.

Under testperioden kommer de äldre och hemtjänstpersonalen få svara på frågor via en digital plattform kring bland annat hälsa, välmående, och vad de tycker om maten. Förutom ett friskare liv och högre välmående hos de äldre, förväntas testet kunna visa att det lönar sig ekonomiskt för Sveriges kommuner att investera i behovsanpassade måltider för äldre, även de som bor hemma.

-Vår hypotes är att det på sikt lönar sig för kommunerna att subventionera behovsanpassade matkassar till de äldre, säger Lotta Törner, vd på Livsmedelsakademin som driver Nollvisionen.

Samarbete mellan privata och offentliga organisationer har varit avgörande

Planering, innehåll, distribution och mätning av effekterna är ett resultat av samarbetet mellan kommuner, privata företag och offentliga myndigheter inom satsningen Nollvisionen för undernäring hos äldre. Matkassarna är ett resultat av en systemförändring, med individen i centrum snarare än befintliga beslutsstrukturer, och en förutsättning för att problemet med undernäring hos äldre ska gå att lösa.

Partnerskapet i Nollvisionen för undernäring hos äldre är Livsmedelsakademin, Kävlinge kommun, stadsdelsförvaltningen Enskede-Årsta-Vantör i Stockholm, Livsmedelsverket, Socialstyrelsen, Compass Group, Findus, Bergendahls, Orkla, Mathem.se, Cuviva, Högskolan Kristianstad, Jämställd Utveckling Skåne. Det finansieras av Vinnova.

Geriatrik