En global epidemi växer i det tysta. Om trenden inte bryts kan över fem miljarder människor leva med diabetes eller insulinresistens inom 25 år. Men med hjälp av artificiell intelligens finns nu hopp om att bromsa utvecklingen.

Diabetes är redan idag en av världens mest utbredda folksjukdomar – men framtiden ser än mer dyster ut. Enligt Noosheen Hashemi, grundare och vd för hälsoteknikföretaget January AI, kommer 1,3 miljarder människor att ha diabetes år 2050, medan ytterligare tre gånger så många – över fem miljarder – förväntas vara prediabetiker eller insulinresistenta.

– Siffrorna är svindlande. Vi kommer att ha 1,3 miljarder människor (i världen) med diabetes år 2050 och ungefär tre gånger det antalet kommer att ha pre-diabetes, det vill säga över 5 miljarder människor, eller hälften av världens befolkning, säger Hashemi.

Denna utveckling oroar forskare och vårdgivare globalt – särskilt i regioner där livsstilsfaktorer, som kost, stress och fysisk inaktivitet, driver på ökningen i snabb takt.

Men mitt i denna växande kris finns en teknisk strimma av hopp. Artificiell intelligens börjar nu spela en allt viktigare roll i både förebyggande och behandling av diabetes. Genom att analysera data om kost, gener och livsstil kan AI hjälpa människor att fatta bättre hälsobeslut – och förutsäga framtida risker.

–  Den goda nyheten är att vi har alla verktyg vi behöver idag för att göra världen metaboliskt hälsosam, säger Noosheen Hashemi.

Hon lyfter fram teknik som med hjälp av bildigenkänning kan analysera innehållet i en måltid och uppskatta hur blodsockret sannolikt kommer att reagera.

Också Olfat Berro, Mellanösternchef för Roche Pharmaceuticals, ser stor potential i AI:

–  Vi ser konsekvenserna av denna epidemi på andra hälsofaktorer, som till exempel på syn och de utmaningar som patienterna kan möta i framtiden", säger hon. En mycket viktig aspekt är hur vi kan använda teknik för att verkligen förstå vad som är förändringarna, till exempel i de ögon som kan förutsäga vad sjukdomarna kan vara, och samtidigt kan vi ingripa tidigt.

Det som tidigare krävde dyra tester och avancerade medicinska analyser kan nu i många fall ersättas av AI-verktyg, tillgängliga via mobilappar. Noosheen Hashemi berättar att hennes företag byggt en prediktionsmotor baserad på data från över 1 000 deltagare. Genom att kombinera personlig hälsoinformation med livsstilsfaktorer kan appen förutsäga framtida hälsotillstånd – och därmed hjälpa användare att agera i tid.

– AI kan nu effektivt förutsäga din hälsas framtid, säger Noosheen Hashemi.

Trots de mörka prognoserna är flera hälsoledare optimistiska. Med rätt verktyg och rätt utbildning kan utvecklingen fortfarande vändas.

– Vi hoppas att man, med utbildning, fantastiska AI-verktyg och läkemedel, skulle kunna minska kurvan, snarare än att se den stiga i en sådan utsträckning, säger Leah Cotterill, vd för Cigna Healthcare i Mellanöstern och Afrika (utanför Saudiarabien).

Framtiden för global metabol hälsa avgörs inte bara av teknikens utveckling – utan av vår förmåga att använda den på rätt sätt, i rätt tid, och för alla.

Diabetes och insulinresistens ökar lavinartat

Hur påverkar kolhydraträkning blodsockerkontrollen hos barn med typ 1-diabetes? Vilka matstrategier är mest effektiva för att hantera blodsockret? Det är ett par av frågorna Elisabeth Jelleryd, dietist och doktorand vid Karolinska Institutet söker svar på.

Elisabeth jelleryd som också är ordförande för Dietisternas Riksförbunds sektion för diabetes, forskar om kost och typ 1-diabetes hos barn. Genom att bland annat analysera matvanor, blodsockerkontroll och olika sätt att anpassa insulindosering vid måltider, vill hon bidra till förbättrade kostråd för barn och minska stressen för deras föräldrar.

Den första av fyra delstudier publicerades nyligen i tidskriften Nutrients. Utgångspunkten här var att den 1 januari 2012 införde metoden kolhydraträkning på Karolinska Universitetssjukhusets två barndiabetesmottagningar och alla med nydebuterad diabetes.Det skapade en intressant möjlighet att jämföra blodsockerkontrollen hos barn som fick diabetes före och efter införandet. Det Elisabeth och hennes kollegor ville jämföra var om barnen faktiskt fick bättre blodsocker om de använde kolhydraträkning.

– Vi kan se att de som aktivt räknar kolhydrater har bättre blodsockerkontroll, säger Elisabeth Jelleryd och fortsätter:

– Intressant nog var det inte enbart kolhydraträkningen i sig som gav goda resultat, utan även att ha en tydlig metod för insulindosering vid måltider. Barn och unga som varierade sitt sätt att dosera insulin och saknade en tydlig rutin hade sämst blodsockervärden.

I en mindre delstudie (n=111) ville Elisabeth också undersöka om det kan finnas någon kop­pling mellan kolhydraträkning och så kallad ”empowerment”, känsla av egenkontroll. Något som andra studier tytt på. Och det visade sig att de med bra blodsockerkontroll hade högre grad av empowerment. Däremot gick det inte att påvisa om det berodde på just kolhydraträkning.

Drygt 79 procent av de som var med i uppföljningen räknade fortfarande kolhydrater och gjorde det till nästan alla måltider.

– Eftersom det var så många som hade fortsatt med kolhydraträkningen blev grupperna väldigt snedfördelade och då är det svårt att se resultat. Jag tror att om grupperna hade varit mer lika storleksmässigt så hade vi förmodligen sett kop­plingen till kolhydraträkning.

– Att så många fortfarande kolhydraträknar 8-10 år senare tyder på att det här är en metod som fungerar bra eftersom de fortsätter att göra det så lång tid efter det de fick sin diabetes, säger Elisabeth Jelleryd.

Hon betonar att kolhydraträkning inte behöver vara betungande och att många som lärt sig det från början ser det som en naturlig del av sin vardag. Hon påpekar dock att metoden inte alltid är nödvändig för alla – vissa med lång erfarenhet av diabetes kan utveckla en god känsla för insulindosering vid måltider utan att räkna exakt.

Hur vanligt är det att personer med typ 1-diabetes räknar kolhydrater i dag?

– Jag skulle säga att det är en åldersfråga. Jag tror att bland de som har fått diabetes i vuxen ålder så är det nog en hel del som inte har koll och inte fått lära sig det. Men i stort sett alla som i dag fått typ 1-diabetes som barn i Sverige får lära sig det.

Hon arbetar nu också med en studie där hon jämför matintaget hos barn i åldern 0-5 år med och utan typ 1. Här handlar det om att jämföra energi- och näringsintag samt måltidsrutiner. 
Jelleryd ska studera detta genom att analysera data från matdagböcker, insulinpumpar och kontinuerlig glukosmätning.

– Sedan tidigare vet man att barn med typ 1 ofta äter mindre kolhydrater än sina jämnåriga utan diabetes. Det finns också studier som pekar mot att de äter mindre frukt och grönsaker och att man har ett lite högre fettintag. Det här vill jag titta närmare på hos riktigt små barn. De ska ju ha diabetes ett helt långt liv och då är det väldigt viktigt att ha ett bra kostintag redan tidigt.

Elisabeth Jelleryd tittar också på hur föräldrar hanterar insulindosering i samband med måltider. Vissa väljer att ge hela dosen i förväg, medan andra delar upp den före och efter måltiden beroende på hur mycket barnet faktiskt äter. Syftet med den här delstudien är att identifiera vilka metoder som ger stabilast blodsocker och samtidigt minskar stressen kring måltider.

Osäkerhet kring aptiten är en vanlig utmaning, och många föräldrar upplever att det är svårt att förutse hur mycket deras barn kommer att äta. Studien kan bidra till att ge tydligare vägledning i hur man kan hantera detta på ett sätt som fungerar både för barnet och föräldrarna.

– Det pratas mycket om rädslan för lågt blodsocker. Men vad jag sett i intervjuerna med föräldrar är att man är minst lika rädd för höga blodsockervärden. Föräldrarna är rädda nästan oavsett. Det ska hela tiden göras något vilket blir otroligt jobbigt för dem.

I sina föräldraintervjuer har Elisabeth Jelleryd också kunnat se två grupper utkristalliseras. De föräldrar som har barn som krånglar mycket med maten är betydligt mer stressade och har mycket mer bekymmer med insulindosering än de föräldrar som har barn som gillar mat och äter bra.

– Det är väl kanske ett förväntat resultat. Det gäller att hitta strategier för den grupp föräldrar som är oroliga för att hantera insulindoseringen trots osäkert intag, för att undvika en negativ spiral som påverkar matintaget ännu mer.

Den nya tekniken med pumpar och sensor är också en källa till både trygghet och oro för föräldrar.

– Min reflektion är att innan vi hade sensorer och insulinpumpar, så var föräldrar stressade även då, men var tvungna att släppa taget lite mellan blodsockerkontroller. Och när vi fick sensorer skulle det ju egentligen betyda att man ska kunna koppla av eftersom man får larm om man behöver agera på någonting. Men paradoxalt har föräldrar aldrig varit så stressade som de är nu. Så tekniken är verkligen både en välsignelse och förbannelse, säger Elisabeth Jelleryd och tillägger:

– Jag tror det beror på att nu är informationen tillgänglig 24/7. Många föräldrar känner sig dåliga om de inte kollar värden hela tiden och är rädda att missa något trots larm. 

Det är laddat att prata mat, inte minst för föräldrar. Det är därför viktigt att vara ödmjuk och inte döma familjer och föräldrar i olika situationer med olika förutsät­tningar. Kunskapsnivåerna kan skilja sig mycket åt.
Ha backup-livsmedel – Om du introducerar en ny rätt och är osäker på om barnet kommer att äta, se till att det finns något välbekant med i rätten eller på bordet.
Skapa en trygg måltidssituation – Undvik att stressa över blodsockret vid matbordet och fokusera istället på att ha en positiv matupplevelse.
Acceptera att hunger är en del av måltidsrytmen – Småätande mellan måltider kan minska aptiten vid huvudmåltiderna, vilket kan påverka hur mycket barnet äter.
Lita på processen – Alla barn går igenom perioder när de är skeptiska till ny mat. Ha tålamod och ge dem tid att vänja sig vid olika smaker och konsistenser. Det är viktigt att inte ge upp att bredda barnens repertoar.
troll och näringsintag är en utmaning. Vissa föräldrar anpassar barnets mat för att blodsockret ska vara så stabilt som möjligt, men det kan leda till en obalanserad kost på längre sikt. Till exempel kan fett stabilisera blodsockret, men ett för högt intag av onyttiga fetter kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar på sikt. Därför behövs balanserade kostråd som tar hänsyn till både blodsockerkontroll och långsiktig hälsa.

”Carbohydrate Counting, Empowerment and Glycemic Outcomes in Adolescents and Young Adults with Long Duration of Type 1 Diabetes” by Elisabeth Jelleryd, Anna Lena Brorsson, Carmel E. Smart, Ulrika Käck and Anna Lindholm Olinder. doi.org/10.3390/nu15224825

Kolhydraträkning och matstrategier för barn med typ 1-diabetes

Det har skett en dramatisk ökning i användandet av de nya diabetesläkemedlen GLP-1 analoger och SGLT2-hämmare, där Ozempic är det mest kända varumärket. Dock skrivs läkemedlen ut i mindre utsträckning till kvinnor och till de som är svårt sjuka i diabetes, visar en studie från Karolinska Institutet.

– Nu finns nya möjligheter att skydda mot hjärt-kärlsjukdom för personer med diabetes. Då behöver vi uppmärksamma eventuella ojämlikheter i läkemedelsanvändning i strävan efter en jämlik vård, säger Anna Norhammar, professor vid Karolinska Institutet.

Studien omfattar över 38 000 patienter med diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Forskarna såg en tydlig ökning i användningen av dessa moderna läkemedel, samtidigt som äldre diabetesbehandlingar minskar. Men paradoxalt nog får patienter med störst behov dem i lägre utsträckning.

‒ De nya läkemedlen används allt oftare. Vi ser dock att grupper som har hög risk för återinsjuknande får läkemedlen i mindre utsträckning. De skrivs oftare ut till yngre och relativt sett friskare patienter, säger Viveca Ritsinger, kardiolog vid Karolinska Institutet och publikationens försteförfattare. Men, det är fortfarande många som inte alls får de nya diabetes­läkemedlen. 

Hjärtskyddande diabetesläkemedel når inte alla patienter

Stig Mattsson, dietist och forskare, har fördjupat sig inom idrotts­nutrition i allmänhet och kolhydrater för elitidrottande diabetiker i  synnerhet. Här delar han med sig av kunskapsläget inom området.

Han formtoppar svenska olympier

Dietisten Stig Mattson har de senaste tolv åren varit tjänstledig från Falu lasarett för att forska och hjälpa idrottare med kosten.  Han är knuten till Örebro Universitet och har bland annat fördjupat sig inom typ 1-diabetes och fysisk aktivitet. Fokus har legat på hur man justerar insulindoser, samt vilket kolhydratintag som är lämpligt för att uppnå en stabil glukosreglering, under och efter träning och tävling.

Han har inriktat sig lite extra mot långvariga prestationer, typ Vasaloppet, bland annat kring hur man på bästa sätt gör en kolhydratladdning. Vilka kolhydratintag och insulindoser som passar bäst för att både kunna prestera bra och uppnå ett stabilt blodsocker är frågor som har styrt hans forskning.

– Intensitet och duration är två faktorer som ofta leder till olika tillvägagångssätt när det handlar om insulinjusteringar och kolhydratintag, säger Stig Mattsson och tillägger:

– Blodsockret påverkas av många faktorer och en av dem – som ofta leder till för högt blodsocker vid tävlingar – är nervositet.

Tack vare dagens möjligheter att använda kontinuerlig glukosmätning (CGM) kan man med trygghet även öka insulindoserna inför och under fysiska prestationer.

– Det vågade vi inte tidigare med tanke på den ökade hypoglykemirisken. Men med hjälp av CGM har vi kunnat genomföra studier där personer med typ 1-­diabetes har kört Vasaloppet med högre insulindoser än vad de har under vila, med mycket gott resultat både blodsocker- och prestationsmässigt. Men när det gäller typ 1-diabetes och blodsocker måste man lära känna sig själv och hur man reagerar – samma råd gäller inte för alla, säger Stig Mattsson.

CGM är en liten sensor som sätts in subkutant, det vill säga under huden, oftast på baksidan av överarmen. De började användas 2006 av personer med typ 1 och har gjort livet med diabetes betydligt enklare. Utrustningen sänder även information om glukosvärdena direkt till insulinpumpen som då automatiskt kan öka eller minska doseringen av insulin.

– Det fungerar jättebra för ”vanligt leverne”, men i samband med träning på hög nivå fungerar det, än så länge, ofta inte lika bra. De algoritmer som pumparna styrs av har inte anpassats för mycket hög intensitet där adrenalinet ökar i kroppen och driver blodsockret uppåt. I dessa fall kan pumpen ge en korrektionsdos insulin vilket då leder till ett för lågt blodsocker. Det innebär att man vid vissa typer av träningspass måste gå in i ”manuellt läge” så att man själv kan styra pumpens insulindoseringar under träning och tävling.

Han menar dessutom att insulinutvecklingen i princip har stått still de senaste 20 åren och att insulinet är för långsamt – det slår till långsamt och har alldeles för lång varaktighet. I och med att en måltidsdos insulin har en varaktighet på åtminstone fyra timmar innebär detta i praktiken att personer med typ 1-diabetes nästan alltid har för mycket insulin i kroppen. Något som ofta leder till hypoglykemi under fysisk aktivitet.

Enligt Stig Mattsson skulle det behövas ett insulin med kortare räckvidd för att underlätta fysisk aktivitet nära inpå en måltid. Som insulinbehandlad diabetiker måste man alltid ha koll på när man tog den senaste måltidsdosen för att kunna bedöma hur mycket insulin man har i kroppen vid start av aktivitet. Det är även kroppens nivåer av insulin som primärt styr hur mycket kolhydrater man behöver inta under kortvarig aktivitet (<1timme). Om en person med typ 1 har tillräckligt låga nivåer av insulin i kroppen behövs inte extra kolhydrater för att bevara ett stabilt blodsocker under kortvarig aktivitet.

Utöver arbetet inom typ 1-diabetes jobbar han även som kostrådgivare inom Sveriges Olympiska kommitté (SOK). Det innebär att han hjälper olika landslag och elitidrottare (både med och utan diabetes) med nutritionsrelaterade frågor. Han räknar på kostregistreringar, har individuell rådgivning med olika idrottare och medverkar på landslagens läger och tävlingar. De landslag som Stig Mattsson har jobbat längst med är längdåkning och simning, men han stöttar även andra landslag exempelvis alpint, cykling, skidskytte, kanot och rodd – sporter som ofta kräver många timmars träning varje dag.

Ett begrepp som han jobbar mycket med är energitillgänglighet – och att förklara skil­lnaden mellan tillgänglig energi och energibalans. Om energitillgängligheten blir för låg kommer produktionen av könshormon att sänkas vilket påverkar kroppens uppbyggande processer på ett negativt sätt.

Han förklarar det som att exempelvis skidåkare har en ”stor motor” och gör av med väldigt mycket energi under sina träningspass. Vid mycket hård träning är energiförbrukningen så hög att det i praktiken blir omöjligt att få i sig tillräckligt med energi och kolhydrater med ”vanlig mat”. De måste komplettera med ”flytande” energi och kolhydrater, vilket är det lättaste sättet att öka upp energiintaget så att man når en tillräcklig energitillgänglighet.

För en elitidrottande person med typ 1-diabetes ligger ofta fokus primärt på att uppnå en stabil glukosreglering, men spelreglerna som gäller alla andra gäller även dem. För att klara av hård träning och bygga upp sig på ett optimalt sätt måste tillräcklig mängd energi finnas tillgänglig.

– För personer med typ 1-diabetes krävs lite extra kunskap när man tävlar och tränar på hög nivå, säger han. Man måste givetvis uppnå ett bra blodsocker och i olika situationer, till exempel vid resor, måste man även planera lite extra – och packa ryggsäcken så att man alltid har tillgång till det man vill äta och dricka.

Blodsocker under tävlingar och långlopp

Stig Mattsson berättar avslutningsvis hur han hjälper personer med diabetes till ett bra blodsocker under tävlingar. På startlinjen kan blodsockret bli högt på grund av nervositet och en ökad frisättning av hormonet adrenalin. Tidigare minskade man alltid insulinnivåerna under långvarig fysisk aktivitet vilket medförde att de flesta fick mycket högt blodsocker inför starten i en tävling. Det var inte ovanligt att de hade ett blodsocker kring 15-20 mmol/l.

– Har man så högt blodsocker en något längre tid, kommer också mängden fria fettsyror i blodet att öka, säger han. När de fria fettsyrorna ökar i cirkulationen och når muskulaturen svarar musklerna med att minska sitt glukosupptag. Det innebar i praktiken att de inte fick ner blodsockret under ett långlopp utan kunde åka flera timmar med omkring 15 mmol/l. Det minskade glukosupptaget gör dessutom att prestationsförmågan försämras betydligt.

– Enligt de nyare rönen – som baseras på de studier vi har genomfört – kan man behöva ha högre nivåer av insulin vid starten för att motverka adrenalinets effekt på blodsockret. 

Gemensamt för alla former av diabetes (Diabetes Mellitus) är det förhöjda blodsockret. Men orsakerna till att det är förhöjt, förekomst, prognos och behandling skiljer sig åt mellan de olika formerna.
Det är ibland problematiskt att säkert fastställa vilken typ av diabetes det rör sig om. Det finns inget specifikt prov eller fynd som avgör vilken typ av diabetes det handlar om. Man måste i varje enskilt fall göra en samlad klinisk bedömning av anamnes, förlopp, symtom, status, samsjuklighet, ärftlighet, provtagning samt hur patienten svarar på olika typer av behandling. 
Typ 2-diabetes. Under denna rubrik ryms med stor sannolikhet flera olika sjukdomar med olika orsaker och prognoser. Debuterar vanligtvis hos vuxna och förekomsten ökar med stigande ålder. I Sverige finns uppskattningsvis cirka en halv miljon personer med typ 2-diabetes varav cirka 20 procent klarar sig utan läkemedel med enbart kost- och motionsbehandling. Behandling: Kost och motion, diabetesläkemedel, i första hand metformin.
Typ 1-diabetes. En autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar attackerar de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln. Debuterar vanligtvis i ungdomsåren. I Sverige finns uppskattningsvis cirka 60 000 personer med typ 1-diabetes. Behandling: Insulin i olika former.
Lada - Latent autoimmune diabetes in adults. En autoimmun sjukdom, precis som typ 1, men som debuterar i vuxen ålder samtidigt som patienterna ofta är överviktiga som vid typ 2. Sjukdomen har ett långsammare förlopp än typ 1-diabetes. I Sverige finns uppskattningsvis cirka 30 000 personer med Lada. Behandling: Kost och motion, diabetesläkemedel, i första hand metformin eller insulin. Vilken behandling som är bäst är fortfarande oklart.
Sekundärdiabetes. En diabetessjukdom som beror på skador i bukspottkörteln efter exempelvis inflammation, kirurgiska ingrepp, cancer eller gallsten. I Sverige finns uppskattningsvis cirka 7  500 personer med sekundärdiabetes. Behandling: Beror på skadan, men ofta insulin liknande typ 1.
Mody - Maturity onset diabetes in youth. En grupp av 13 ärftliga sjukdomstillstånd som beror på mutationer i en dominant gen. Sjukdomen är vanlig i vissa familjer och drabbar både söner och döttrar. Förväxlas ofta med typ 1 eller typ 2. I Sverige finns uppskattningsvis cirka 6 000 personer med Mody. Behandling: Varierar med typ av mutation.
Graviditetsdiabetes. Temporärt förhöjt blodsocker på grund av ett ökat behov av insulin under graviditeten. Drabbar upp till fyra procent av alla gravida. Efter förlossningen återgår oftast blodsockret till det normala igen. Behandling: Kost och motion, metformin eller insulin kan användas.
Källor: Läkemedelsregistret, ANDIS-registret, Läkemedelsverket, Diabeteshandboken.se.



De senaste framstegen inom diabetesbehandling har radikalt förbättrat vården för både typ 1- och typ 2-diabetes. Avancerad teknik som glukossensorer och insulinpumpar ger patienter större kontroll och bättre livskvalitet. Nya läkemedel förbättrar inte bara blodsockerkontrollen utan kan även skydda mot hjärt-kärlsjukdom och bidra till viktminskning. Men finns det risk att livsstilsfaktorer hamnar i skymundan?

Sedan slutet av 1990-­talet har en rad nya läkemedel introducerats för framför allt typ 2-diabetes. I dag finns det nio olika läkemedelsklasser att välja mellan, vilket ökar möjligheterna att hitta en individuell behandling för varje patient. Samtidigt gör den ökade valmöjligheten behandlingsbesluten mer komplexa jämfört med för 30 år sedan, då endast tre typer av diabetesläkemedel fanns tillgängliga.

– Farmakologisk behandling bör individualiseras utifrån vikt, kost, fysisk aktivitet, risk för hypoglykemi, njurfunktion, hjärt-kärlsjukdom, hjärtsvikt, ålder, beräknad livslängd, samsjuklighet samt patientens motivation och kapacitet. Ju yngre patienten är desto viktigare är det med bra kontroll på alla riskfaktorer och intensiv blodsockerbehandling, säger Peter Fors, överläkare vid medicinkliniken och ansvarig för diabetesmottagningen på Alingsås lasarett.

Målet med att sänka blodsockret vid diabetes är att förebygga långsiktiga komplikationer. Vid både typ 1- och typ 2-diabetes handlar det om att minska risken för skador på ögon, njurar, nerver och fötter. För personer med typ 2 är risken för hjärt-kärlsjukdom dessutom särskilt hög, eftersom patientgruppen ofta har andra riskfaktorer såsom högt blodtryck och störda blodfetter. Därför betraktas typ 2 ofta som en kärlsjukdom – sju av tio patienter avlider i någon form av hjärt-kärlkomplikation.

Effekten på hjärt-kärlsjukdom vid typ 2-diabetes har länge varit omdiskuterad. Här spelar riskfaktorer som rökning, fetma, stillasittande, onyttig kost, högt blodtryck, höga blodfetter, psykosociala faktorer och alkohol minst lika stor roll.

Nya läkemedel kan ge hjärt-kärlskyddande effekt

Under de senaste åren har omfattande kliniska studier visat att läkemedel ur två olika klasser kan minska risken för hjärt-kärldöd, hjärtinfarkt och stroke hos patienter med typ 2. Det handlar om SGLT2-hämmare (Forxiga, Jardiance) samt GLP-1-receptor­agonister som semaglutid (Victoza, Ozempic, Trulicity, Rybelsus). Dessa läkemedel har också fått stor uppmärksamhet för sina positiva effekter vid obesitasbehandling.

Nästan hälften av alla med typ 2 har ett BMI över 30 (obesitas) och framförallt en ökad mängd bukfett.  Fetma medför fettinlagringar i kroppens alla celler vilket leder till sämre insulinkänsligheten. I buksporttkörteln påverkas betacellsfunktionen.

 – Speciellt allvarligt är mängden fett i bukhålan som påverkar insulinkänsligheten i levern. Går du ner tio procent i vikt och har typ 2 förbättras insulinkänsligheten med mer än 50 procent. Detta innebär både ett lägre blodsocker och en förbättrad lipidprofil. Det har alltså en enorm effekt, säger Peter Fors och fortsätter:

– Ökar man däremot muskelmassa och förbättrar sin kondition (syreupptagningsförmågan) re­glerar man upp antalet insulinreceptorer i musklerna och ökar sin basalmetabolism.

 Konsten att gå ner i vikt på ett sunt sätt handlar alltså inte bara om kalorirestriktion. Målet är nyttig mat i nyttig mängd och fysisk aktivitet som gör att man bygger muskler, förbättrar konditionen och samtidigt minskar kroppens fettprocent (framförallt midjemåttet).

Metformin, som introducerades på 1950-talet, är fortfarande förstahandsvalet för nästan alla patienter med typ 2-diabetes. Men för patienter med samtidig hjärt-kärlsjukdom har SGLT2-hämmare och GLP-1-­receptoragonister blivit viktiga andrahandsalternativ när metformin inte är tillräckligt. Därför kan en betydande andel patienter nu behöva justera sin behandling.

– Alla med diabetes och hjärt-kärlsjukdom eller övervikt ska inte sättas över på dessa läkemedel. Men för de patienter som inte har några hinder mot att ta läkemedlen och har många levnadsår att vinna bör detta definitivt tas i beaktande.

Finns det en risk att livsstilsfaktorer som till exempel kost och motion kan hamna lite i skymundan när så mycket fokus läggs på de nya läkemedlen?

– Det finns en stor sådan risk. Jag tycker det är viktigt att trycka på att det ska vara en helhetsbehandling. Läkemedlen löser inte alla problem. Det handlar inte bara om blodsockret och vikten, utan det handlar också om att äta nyttig mat och röra på sig också, säger Peter Fors och tillägger:

– Det kommer nu dessutom i snabb takt nya läkemedel i denna grupp som i mycket höga doser påverkar mättnadscentrum hos icke diabetespatienter och leder till 20-25 procents viktnedgång. Det finns anledning att fundera över hälsoeffekterna av en okontrollerad hög förskrivning av dessa läkemedel för enbart viktnedgång, sammanfattar Peter Fors.

Vid typ 1-diabetes är läkemedels­valet betydligt mer okomplicerat. Insulin i olika former är den enda behandlingen.

– Typ 1-diabetes beror på att kroppens egna celler som producerar insulin går under och man behöver en substitutionsbehandling. Det man försöker göra är att efterlikna kroppens egen insöndring av insulin så mycket som möjligt, säger Jan Bolinder, professor i diabetesforskning vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet i en artikel i tidskriften Medicinsk Vetenskap.

Behandlingen bygger på en kombination av långtidsverkande basinsulin, som upprätthåller en grundnivå i kroppen, och snabbverkande måltidsinsulin, som tas i samband med måltider för att hantera blodsockerhöjningar.

Trots att insulinmolekylen har modifierats genom åren är grundprincipen för behandlingen densamma. De största framstegen inom typ 1-diabetes har istället skett inom den tekniska utvecklingen, med insulinpumpar och glukossensorer.

Insulinpumpar erbjuder ett alternativ till injektioner med spruta eller insulinpenna. Dessa kan styras av patienten och har varit särskilt framgångsrika bland barn, då de underlättar doseringen av måltidsinsulin, minskar behovet av nålstick och bidrar till bättre glukoskontroll.

– Ungefär två tredjedelar av alla barn och ungdomar i Sverige har pumpar, medan motsvarande siffra för vuxna med typ 1-diabetes ligger på ungefär en fjärdedel, säger Jan Bolinder.

Parallellt med utvecklingen av insulinpumpar har möjligheten till egenkontroll av blodsockret förbättrats avsevärt. Tidigare har patienter behövt kontrollera blodsockret genom enstaka mätningar med hjälp av ett stick i fingret. Problemet är att blodsockernivåerna varierar kraftigt under dagen, vilket gör att enstaka mätvärden kan ge en missvisande bild.

I dag används istället glukossensorer, som placeras i underhudsfettet och kontinuerligt mäter blodsockret. Sensorerna kan larma vid höga eller låga blodsockernivåer och därmed möjliggöra en mer proaktiv hantering. De har blivit en ännu större framgång än insulinpumparna och används i Sverige av sex av sju barn och sex av tio vuxna.

– Lanseringen av ett enklare och billigare sensorsystem som kräver en aktiv avläsning av användaren har bidragit starkt till detta ”paradigmskifte” för självkontroll. Kliniska studier har också dokumenterat att användning av sensorer leder till förbättrad sockerkontroll, mindre risk för lågt blodsocker och – inte minst viktigt – en förbättrad livskvalitet, säger Jan Bolinder.

Den senaste utvecklingen inom diabetesvård är att kombinera sensor och pump i ett mer självreglerande system, ofta kallat hybrid closed-loop.

Dessa system kan automatiskt minska insulintillförseln om blodsockret blir för lågt och öka den vid höga nivåer. På så vis efterliknas en del av bukspottkörtelns naturliga funktion. Systemet fungerar automatiskt under natten och mellan måltider, men patienten måste fortfarande dosera måltidsinsulinet manuellt via pumpen.

– På kort sikt får man en förbä­ttrad glukoskontroll och livskvalitet och på lång sikt ger den förbättrade blodsockerkontrollen minskad risk för senkomplikationer. 

Andra delen om nya tekniska hjälpmedel grundar sig på en intervju pub­licerad i Karolinska Institutets tidskrift Medicinsk Vetenskap.

Överläkare vid Alingsås lasarett och ansvarig för diabetesmottagningen. Han har skapat den faktaspäckade webbsajten diabeteshandboken.se  Peter är också ordförande för terapigrupp diabetes i Västra Götalandsregionen.

Professor emeritus i diabetesforskning vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet.

Nya läkemedel och teknik revolutionerar behandlingen

Kosten har alltid spelat en central roll i diabetesbehandlingen. Men råd och rekommendationer har förändrats över tid i takt med nya forskningsrön och teorier.

Ganska tidigt stod det klart att det söta i urinen hos diabetiker härrörde från kolhydraterna i kosten (honungsurin). Från och med 1797 till det insulinet började användas 1923 var kosten den huvudsakliga behandlingen för diabetiker.

Målsättningen i behandlingen var att eliminera socker i urinen. En kemisk analysmetod för att bestämma B-glukos kom strax före insulinet. Innan dess fick man smaka på urinen. Exempel på några koster som utifrån denna princip tillämpades :

Rollos diet från 1797 var ett behandlingsprogram för diabetes utvecklat av John Rollo, en skotsk läkare och kirurg i den brittiska armén. ”As long as the stomach will bear”. Han rekommenderade en i stort sett kolhydratfri kost: Vilt eller fett kött (som snabbt blev härsket). Kosten var inte bara kolhydratfattig utan även energilåg och svår att stå ut med. När patienten blivit bättre tilläts en liten mängd grönsaker – grönsaker som inte gav glukosuri och som inte ”störde magen för mycket”.

Vid mitten av 1800-talet föreslog en annan läkare, Bourchardat, en variant av Rollodieten. 
Den bestod av fett kött + gröna grönsaker där man kokat dem för att få bort stärkelsen! Han rådde sina patienter att äta så lite som möjligt och föreslog fasta om nödvändigt för att undvika glukosuri.

Frederic Allen, Rockefeller Institutet, var en av giganterna inom diabetesforskningen i början av seklet och upphovsman till ”Allen starvation treatment”. Hans bok ”Studies Concerning Glycosuria and Diabetes” kom 1913 och blev en normgivare för diabetesbehandling i hela världen. Behandlingen utgjordes av en kost med lågt energiinnehåll där kolhydratmängden reducerats till 10g/dag. Allvarliga ketoacidoser behandlades med alkali och även med alkohol samt rikligt med vatten. En del patienter överlevde flera år. Allendieten började med några dagars fasta. Därefter byggdes matsedeln steg för steg upp tills socker i urinen visade sig igen. Dieten döptes snabbt till ”svältkuren” och var svår att acceptera både för omvärlden och för patienterna. Att vara välnärd i början av seklet var ett tydligt tecken på god hälsa. Valet stod mellan att dö av sockersjuka eller svält. Allen-dieten bildade skola även om många läkare ryggade inför sina utmärglade patienter och på olika sätt mot bättre vetande försökte mildra kuren.

Fettkuren utvecklades framför allt i Tyskland och byggde även den på kraftig nedskärning av kolhydrater men istället för att svälta patienterna ersattes kolhydraterna med fett. Fett inte bara tilläts, patienterna uppmanades äta så mycket de någonsin mäktade. Den svenske företrädaren för fettdieten var Lundaläkaren Karl Petrén (tidigt 1900). Hans behandlingar och inflytande sträckte sig långt utanför Sveriges gränser. Hans basdiet bestod av 225 g fett om dagen, 60g kolhydrater, 25 g protein.

En smördag i veckan. Vin, upptill en flaska om dagen, gjorde det lättare att härda ut. Även starksprit var tillåtet. Öl, söta viner och likörer var förbjudna. Till vindrickandet lades opiumdroppar tre gånger om dagen. Den lilla mängd kolhydrater som kunde accepteras skulle helst komma från kolhydratfattiga rotfrukter och grönsaker, gärna gurka, rabarber, spenat, bönor och kål, speciellt vitkål ”som passade att kokas i fettdrypande soppor”. En Petrénsk specialitet var lingon. Det var inte ovanligt att hans patienter åt mer än ett halvt kilo lingon och ett halvt kilo vitkål varje dag. Kött och fisk tilläts i små mängder. Potatis, bröd och annan mjölmat var bannlyst.

1923 går Nobelpriset i fysiologi och medicin för upptäckten av insulinet till Macleod och Banting. I februari 1923 behandlades ungefär tusen diabetiker dagligen med insulininjektioner. Ett par år senare var antalet omkring 25 000. Bukspottkörteln återvann inte sin förmåga att producera insulin trots stödet av dagliga injektioner. Men insulinet revolutionerade ändock den tidigare så tröstlösa diabetesbehandlingen.

Under de första åren var insulinbehandlingen långt ifrån enkel, Varje pulverdos måste först lösas upp i kokt vatten och sprutan måste kokas före varje injektion, kanylerna var grova och skulle slipas för hand. Injektionerna var i regel smärtsamma och ofta blev det bölder vid instickstället. Insulinet var det första läkemedlet som patienterna själva lärde sig injicera.

I och med insulinet kunde man öka kolhydratmängden i kosten vilket var önskvärt! Diskussionen om detta, typ ”fria koster” kontra kolhydratbegränsade, vägda koster startade då.

Att kosten för diabetiker kännetecknats av kolhydratbegränsning beror väl dels på teorier man hade innan insulinet kom dels på den allmänna uppfattningen att kolhydratrika koster försvårade insulinbehandlingen. I och med insulinet avtog intresset för kosten. Detta kan man spåra i handböcker för blivande läkare.

Fortfarande på 60-talet var kolhydratbegränsning den alltjämt förhärskande teorin och från denna tid härrör ”utbyteslistorna” – hjälpmedel vid kostrådgivning, portionslistor för måltidsplanering utarbetade av the American Diabetic Association och the American Dietetic Association. I listorna grupperas livsmedlen mjölk, grönsaker, frukt, bröd, kött och fett så att portioner med vikten angiven är i det närmaste likvärdiga i sammansättningen i fråga om energi och de tre energigivande näringsämnena. Ett livsmedel kan alltså bytas ut mot ett annat i samma grupp för att få variation i kosten.

På 1970-talet började man omvärdera ”standard diabeteskosten”. Epidemiologiska data talar för att den genom sitt låga kolhydratinnehåll och relativt höga fettinnehåll skulle kunna öka risken för hjärtkärlsjukdom. Bara det faktum att 75 procent av alla diabetiker dör i någon form av hjärtkärlsjukdom gjorde att man började inrikta sig mer på en sänkning av fettet i kosten och intresset riktade sig mer mot fettkvalitet!

I och med Burkitt och hans teorier om fibrer i kosten gjordes åtskilliga studier som visar att koster som är rika på kolhydrat/fibrer minskar hyperglykemi hos diabetiker. Sedan börjar man uppmärksamma olikheter i hur sockerarter, sammansatta kolhydrater och stärkelserika livsmedel påverkar blodsockret (glykemisk effekt). Några av de vanligaste livsmedlen med sammansatta kolhydrater till exempel bröd, cerealier, potatis ökar snabbt blodsockret, ja, till och med snabbare än glukos och sackaros medan pasta och baljväxter orsakar en mer moderat höjning.

Man fastställde att det primära målet i kost­rekommendationerna bör vara att upprätthålla så normala B-glukos- och blodfettvärden som möjligt och att se till att personer med diabetes tillförsäkras optimal näring genom maten.Rekommendationer för måltidsplanering skiljer sig inte särskilt mycket mellan diabetiker och icke-diabetiker, men vid behandling med insulin eller blodsockersänkande läkemedel är det extra viktigt ta hänsyn till: mängden mat, matens fördelning över dagen och tidpunkter för matintag för att undvika hyper/hypoglykemi. 

Sjukdomen finns beskriven på 3 500 gamla papyrusrullar och 600 år f Kr beskriver indiska läkare en sjukdom som kallades för ”honungsurin”. Honungsurin drabbade framför allt rika människor och berodde på för hög konsumtion av ris, mjölmat och socker. Symtomen var svaghet, viktförlust, stor törst och stora urinmängder. Ett säkert tecken på att en person led av honungsurin var att myror och flugor flockades runt den sjukes urin.
Den första riktiga ledtråden till sockersjukans säte bidrog britten Thomas Cawley med år 1788. Han obducerade en avliden diabetespatient och lade märke till grava förändringar i bukspottkörteln. Även om han själv trodde att diabetes var en njursjukdom utgjorde hans rapport ett viktigt spår för efterkommande forskare. Bukspottskörtelns funktion i kroppen, liksom de andra körtlarna, var fortfarande höljd i dunkel.

Historien om diabetes nr 15 utgiven av Svenska Diabetesförbundets 1998. Innehållet publicerat i en bilaga till tidningen Diabetes nr 4/96 i samband med 75-årsfirandet av insulinets upptäckt. ”Bra mat vid diabetes”, ICA förlaget som trycktes 1960 (6:e upplagan) av Ulla Sahlén samt en föreläsning som Gerd höll i början av 2000-talet.

Från honungsurin till genmanipulerad jäst

Ett ämne från broccoligroddar, sulforafan, kan kopplas till förbättrade blodsockernivåer hos personer med prediabetes som föregår typ 2. Det visar en ny studie från Göteborgs universitet. Hos vissa påverkades blodsockret extra mycket vid intag av broccoliämnet.

En forskargrupp vid Göteborgs universitet, ledd av professor Anders Rosengren, har tidigare identifierat sulforafan som en antidiabetisk substans vid typ 2-diabetes. En patientstudie från 2017 visade att personer med diabetes som intog höga doser av sulforafan från extrakt av broccoligroddar fick signifikant sänkta blodsockernivåer.

Den nya studien, som nu pub­licerats i Nature Microbiology, fokuserar istället på prediabetes. Det är ett förstadium till diabetes typ 2 som kännetecknas av långsamt stigande blodsockernivåer till följd av försämrad insulinproduktion.

I studien inkluderades 89 personer med förhöjt fasteblodsocker, ett tecken på prediabetes. Övriga kriterier var att deltagarna skulle ha övervikt eller fetma och vara 35-75 år gamla.

Resultaten visar att de som åt preparatet med sulforafan fick större genomsnittlig sänkning av fasteblodsockret än de som fick placebo. Skillnaden mellan de två grupperna i studien var signifikant.

Ännu större skillnad framkom vid analyser av kliniska undergrupper. Gruppen med störst förbättring efter intag av sulforafan hade tidiga tecken på mild åldersrelaterad diabetes, i sammanhanget relativt lågt BMI samt låg insulinresistens, låg förekomst av fettleversjukdom och låg insulinutsöndring.

I ett tredje steg studerades tarmbakterier, i samarbete med professor Fredrik Bäckhed vid Göteborgs universitet. Det visade sig finnas en tarmbakterie som samverkar med sulforafan och kunde kopplas till ytterligare förbättrad effekt av broccoliämnet.

I mätetal var skillnaderna i fasteblodsocker 0,2 millimol per liter mellan alla som åt sulforafan jämfört med placebogruppen, följt av 0,4 i den aktuella kliniska undergruppen och 0,7 hos dem som både tillhörde den kliniska undergruppen och hade tarmbakterien.

Förekomsten av prediabetes i Sverige bedöms vara uppemot tio procent och det saknas i dag en tydlig struktur för behandling. Tillståndet förblir ofta oupptäckt samtidigt som tidig upptäckt ökar möjligheterna att inte utveckla diabetes typ 2. Anders Rosengren betonar vikten av tidiga och individanpassade insatser för att hejda sjukdomen.

– Behandlingen av prediabetes är i dag eftersatt och de nya fynden öppnar upp en möjlighet till precisionsbehandling med sulforafan från broccoli som functional food. Det är dock svårt att äta sig till den mängd som behövs. Därför måste det intas som ett extrakt för att få den mängd som man hade i studien (150 mikromol).

– Det vi använde i studien motsvarar Diaopt som finns på marknaden och som vi samarbetat med. Vi gjorde en mängd tester och de flesta tillgängliga produkter innehöll alldeles för låga nivåer sulforafan, i många fall ingenting, så det gäller verkligen att se upp som konsument, säger Anders Rosengren, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och fortsätter:

– Resultaten i studien visar också på en allmän modell för hur patofysiologin och tarmfloran samverkar och påverkar behandlingssvar som kan ha bredare implikationer. 

Myt 1: Att äta för mycket socker orsakar diabetes.
Att äta socker orsakar inte direkt diabetes. Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom och är inte kopplad till kosten. Typ 2-diabetes påverkas av genetik, livsstilsfaktorer och vikt. Dock kan en kost med mycket tillsatt socker leda till viktuppgång, vilket ökar risken för typ 2-diabetes.
Myt 2: Att ta insulin innebär att du har misslyckats med att hantera din diabetes.
Insulin är en nödvändig behandling för typ 1-diabetes och kan även krävas för vissa personer med typ 2-diabetes. Det är inte ett tecken på misslyckande utan snarare ett sätt att hantera sjukdomen effektivt.
Myt 3: Personer med diabetes kan inte äta sötsaker eller kolhydrater.
Personer med diabetes kan äta sötsaker och kolhydrater i måttliga mängder. Nyckeln är portionskontroll och att balansera kolhydrater med insulin och fysisk aktivitet. Livsmedel med lågt glykemiskt index rekommenderas ofta för att hålla blodsockernivån stabil.
Myt 4: Endast överviktiga personer får diabetes.
Även om övervikt är en riskfaktor för typ 2-diabetes kan typ 1-diabetes och många fall av typ 2-diabetes förekomma hos personer i alla viktklasser. Genetik, ålder och andra faktorer spelar också en roll.

Sulforaphane reduces fasting blood glucose in a randomized trial in prediabetes with differential effect based on pathophysiology and microbiome composition.

Broccoliämne kan bromsa prediabetes

Högre intag av frukt och grönsaker och ett växtbaserat kostmönster kan tillsammans med hälsosam kolhydratkvalitet minska risken för typ-2 diabetes. Det tyder en avhandling på som dietisten och forskaren Kjell Olsson nyligen lade fram.

Typ 2-diabetes utgör i dag en av våra mest utbredda folksjukdomar och orsakar betydande mänskligt och ekonomiskt lidande, både i Sverige och världen i stort. Globalt lever var tionde vuxen med diabetes, varav över 90 procent med typ 2-diabetes. Förekomsten förväntas öka från 500 miljoner människor till närmare 800 miljoner till år 2045 (1). Den stora majoriteten, fyra av fem individer, bor i låg- och medelinkomstländer.

Intag av kolhydrater och kolhydratrika livsmedel har under lång tid visat samband med risken att utveckla typ 2-diabetes, till följd av bland annat påverkan på blodglukosnivåer, insulinresistens och risken för att utveckla övervikt och obesitas (2). Senare tids forskning har visat att kolhydraternas kvalitet troligtvis har en större betydelse för kardiometabol hälsa än den totala mängden eller andelen kolhydrater i kosten (3). I min avhandling var det övergripande målet att studera samband mellan kolhydratkvalitet och risken för att utveckla typ 2-diabetes (4).

Inom nutritionsepidemiologi kan vi välja att antingen studera kostmönster, specifika livsmedel eller livsmedelsgrupper, eller olika makro- och mikronutrienter i kosten. I de studier som ingick i avhandlingen använde vi olika metoder för att studera sambandet mellan kolhydratkvalitet och och typ-2 diabetes.

I samtliga analyser använde vi oss av forskningsdata från den omfattande Malmö Kost Cancer-studien, där rekrytering och datainsamling genomfördes under den första halvan av 1990-talet (5). Studiepopulationen utgjordes av närmare 30 000 Malmöbor, både kvinnor och män, i åldrarna 44–74 år. Kostdata samlades in med hjälp av både matdagbok, frekvensformulär och en kompletterande kostintervju. Utfall i typ 2-­diabetes har kunnat följas med hjälp av regionala och nationella registerdata samt uppföljande screening i populationen.

I den första studien i min avhandling undersökte vi sambandet mellan intag av olika typer av kolhydrater och kolhydratrika livsmedel och risken att utveckla typ 2-diabetes (6). Resultaten visade signifikanta samband med en lägre risk för typ 2-diabetes för både ett högre intag av monosackarider och för frukt. Ett högre intag av disackarider och sötsaker å andra sidan var kopplat till en ökad risk. För vissa livsmedel identifierades ett samband enbart hos det ena könet. Till exempel, ett högre intag av grönsaker och syltprodukter var korrelerat med en lägre risk för typ 2-diabetes hos män, medan ett högre intag av choklad var korrelerat med en ökad risk hos kvinnor.

I den andra studien utforskade vi samband mellan olika kostmönster, baserade på intag av olika kolhydratrika livsmedel, och risken att utveckla typ 2-diabetes (7). Med hjälp av klusteranalys identifierades fem olika kostmönster, vilka karaktäriserades av 1) ett högt intag av grönsaker, 2) ett högt intag av sockersötade drycker 3) ett högt intag av juice,4) ett högt intag av frukt samt 5) ett generellt kostmönster. Efter justering för andra faktorer så var det enbart det kluster som karaktäriserades av en hög fruktkonsumtion som visade ett samband med en lägre risk för typ 2-diabetes.

I den tredje studien fortsatte vi att studera kolhydratkvalitet genom att använda fyra olika index för att mäta fördelning av kolhydrater, socker och kostfiber i kosten (8). Två av dessa index visade samband med minskad risk för typ 2-diabetes, särskilt efter att de deltagare som potentiellt felrapporterat eller nyligen ändrat sin kost exkluderades. Resultaten bekräftade de sannolikt skyddande effekterna av en hälsosam kolhydratkvalitet i kosten, med högre andel fiber och lägre andel socker.

I den fjärde studien undersökte vi sambandet mellan EAT-Lancetkosten – ett kostmönster som syftar till att främja såväl hälsa som hållbarhet – och risk för typ 2-diabetes (9). Med hjälp av ett särskilt framtaget index, som betonade ett högre intag av grönsaker, frukt, fullkorn, baljväxter, nötter, fisk och omättade fetter, samtidigt som intaget av nötkött, fläskkött, lamm, fågel, mejeriprodukter, ägg, potatis och tillsatt socker begränsades, kunde vi dela in deltagarna efter grad av följsamhet (10). Vi identifierade en signifikant lägre risk för typ 2-diabetes hos deltagare med högst följsamhet till EAT-Lancetkosten.

I den femte och sista studien avsåg vi att studera sambandet mellan intag av specifika frukter och grönsaker i relation till diabetesrisk (11). Resultaten visade signifikanta samband med en minskad risk för typ 2-diabetes vid högre intag av gröna bladgrönsaker och torkad frukt, samtidigt som ett högre intag av kålgrönsaker var kopplat till en ökad risk. Ett högt intag av rotfrukter sågs enbart vara skyddande hos män, medan ett högre intag av bär kopplades till en ökad risk hos kvinnor. Medan de skyddande sambanden i denna studie kan stärkas av tidigare forskning så förklaras sambanden med en ökad risk troligtvis av andra faktorer i kosten.

Sammanfattningsvis visar vår forskning på betydelsen av att främja ett högre intag av frukt och grönsaker (i synnerhet gröna bladgrönsaker) och ett i huvudsak växtbaserat kostmönster. I kombination med en hälsosam kolhydratkvalitet i kosten, med ett hög­re intag av kostfiber och begränsat intag av fritt socker, kan risken för typ 2-diabetes sannolikt reduceras. Dessa matvanor gynnar inte bara människors utan också planetens hälsa. 

International Diabetes Federation. IDF Diabetes Atlas, 10th edn. [Internet]. Brussels, Belgium: 2021. Available from: https://www.diabetesatlas.org. Blaak EE, Antoine JM, Benton D, Bjorck I, Bozzetto L, Brouns F, Diamant M, Dye L, Hulshof T, Holst JJ, et al. (2012) 
Impact of postprandial glycaemia on health and prevention of disease. Obes Rev 13:923-84. Sievenpiper J. L. (2020). Low-carbohydrate diets and cardiometabolic health: the importance of carbohydrate quality over quantity. Nutrition reviews, 78(Suppl 1), 69–77. Olsson, K. (2024). Carbohydrate Quality and Type 2 Diabetes Risk - With a Focus on Intake of Carbohydrates and Carbohydrate-Rich Foods. [Doctoral Thesis (compilation), Department of Clinical Sciences, Malmö]. Lund University, Faculty of Medicine. Manjer, J., Carlsson, S., Elmståhl, S., Gullberg, B., Janzon, L., Lindström, M., Mattisson, I., & Berglund, G. (2001). 
The Malmö Diet and Cancer Study: representativity, cancer incidence and mortality in participants and non-participants. European journal of cancer prevention : the official journal of the European Cancer Prevention Organisation (ECP), 10(6), 489–499. Olsson, K., Ramne, S., González-Padilla, E., Ericson, U., & Sonestedt, E. (2021). 
Associations of carbohydrates and carbohydrate-rich foods with incidence of type 2 diabetes. The British journal of nutrition, 126(7), 1065–1075. Olsson, K., González-Padilla, E., Janzi, S., Stubbendorff, A., Borné, Y., Ramne, S., Ericson, U., & Sonestedt, E. (2023). 
Clusters of carbohydrate-rich foods and associations with type 2 diabetes incidence: a prospective cohort study. Nutrition journal, 22(1), 71. Ramstedt, M., Janzi, S., Olsson, K., González-Padilla, E., Ramne, S., Borné, Y., Ericson, U., & Sonestedt, E. (2023). 
Comparisons of Different Carbohydrate Quality Indices for Risk of Type 2 Diabetes in the Malmö Diet and Cancer Study. Nutrients, 15(18), 3870. Zhang, S., Stubbendorff, A., Olsson, K., Ericson, U., Niu, K., Qi, L., Borné, Y., & Sonestedt, E. (2023). 
Adherence to the EAT-Lancet diet, genetic susceptibility, and risk of type 2 diabetes in Swedish adults. Metabolism: clinical and experimental, 141, 155401. Stubbendorff, A., Sonestedt, E., Ramne, S., Drake, I., Hallström, E., & Ericson, U. (2022). 
Development of an EAT-Lancet index and its relation to mortality in a Swedish population. The American journal of clinical nutrition, 115(3), 705–716. Olsson K, Janzi S, Stubbendorff A, Borné Y, Ericson U, and Sonestedt E. 
Associations between intake of sub-types of fruits and vegetables with incident type 2 diabetes in a cohort in southern Sweden. Kommande publikation.

Kolhydratkvalitet kan påverka risken för typ 2-diabetes

Att äta stora måltider på kvällen kan vara skadligt för din metaboliska hälsa, särskilt om du redan har prediabetes eller tidig typ 2-diabetes. En ny studie belyser hur våra matvanor påverkar blodsockret och risken för kroniska sjukdomar.

Enligt en ny studie publicerad i Nutrition & Diabetes kan konsumtionen av mer än 45 procent av det dagliga kaloriintaget efter kl. 17.00 kopplas till högre blodsockernivåer och sämre glukostolerans. Studien är särskilt relevant för äldre vuxna som redan har prediabetes eller tidig typ 2-diabetes, då dessa förändringar kan öka risken för sjukdomsutveckling, hjärt-kärlsjukdomar och kronisk inflammation.

Studien, som genomfördes av forskare från Universitat Oberta de Catalunya i Spanien och Columbia University i USA, undersökte 26 deltagare i åldrarna 50–75 år med övervikt eller fetma. Deltagarna delades in i två grupper: "tidiga ätare", som åt majoriteten av sina kalorier före kl. 17, och "sena ätare", som konsumerade mer än 45 procent av kalorierna efter denna tid. Resultatet visade att sena ätare hade betydligt högre blodsockernivåer vid orala glukostoleranstester, trots att grupperna åt liknande mängder kalorier och makronäringsämnen.

– Problemet med att äta sent på kvällen tror vi är att vi konsumerar kalorier vid en tidpunkt då vår kropp inte behöver dem, förklarar Dr. Nate Wood, specialist inom kulinarisk medicin vid Yale School of Medicine. Föreställ dig att du äter några bitar pizza och sedan går och lägger dig. Kroppen bryter ner maten till energi, men eftersom vi sover används inte energin och lagras istället som fett.

Enligt Dr. Pouya Shafipour, specialist inom fetmamedicin, påverkas vår insulinresistens också av vår dygnsrytm. Under kvällstid minskar bukspottkörtelns aktivitet på grund av utsöndringen av melatonin, vilket innebär att kroppen har svårare att hantera kolhydrater och socker sent på dagen.

– Om du äter stora kolhydratmängder på kvällen kan det orsaka en högre frekvens av insulinresistens och därmed öka risken för diabetes, säger Pouya Shafipour. Detta är särskilt tydligt hos nattarbetare som läkare, brandmän och skiftarbetare.

För att minimera riskerna rekommenderar experter att dagens sista måltid bör vara lätt och bestå av hälsosamma proteinkällor och fetter, tillsammans med grönsaker. Kolhydrater, sötsaker och alkohol bör undvikas.

– Den optimala middagen innehåller färre kolhydrater och enkla sockerarter, menar Pooya Shafipour. En sallad med en proteinkälla som fisk eller kyckling och hälsosamma fetter som avokado är ett bra val. Undvik vitt bröd, pasta och potatis.

Studien pekar också på vikten av en god natts sömn för att balansera glukosmetabolismen och aptiten. Sömn är avgörande för hormonbalansen. Leptin, ett aptitdämpande hormon, utsöndras mest effektivt efter sex till sju timmars sömn, vilket hjälper till att reglera hungerkänslor under dagen.

– De flesta vuxna behöver mellan sju och åtta timmars sömn. Ett konsekvent sömnschema förbättrar både metabolism och hälsa, avslutar Nate Wood.

Sena måltider kan öka risken för typ 2-diabetes

År 2025 lämnar barn inom TEDDY-studien in de sista proverna på mottagningar i Sverige, Finland, Tyskland och USA. Den internationella studien har gett mycket ny kunskap om hur typ 1-diabetes utvecklas. Nu fortsätter analysarbetet med det långsiktiga målet att förebygga sjukdomen.

Sverige och Finland är de två länder i världen som har högst andel barn som insjuknar i typ 1-diabetes, med hänsyn till befolkningsmängd. I dag har över 1,2 miljoner barn och unga under 20 år typ 1-diabetes. Sjukdomen ökar också i hela världen. Eftersom typ 1-diabetes kräver livslång behandling med insulin är det viktigt att förstå vad som orsakar typ 1-diabetes. Detta för att förhindra eller fördröja sjukdomsförloppet.

TEDDY-studien har pågått sedan 2004 och omfattar närmare 8 700 barn från Sverige, Finland, Tyskland och USA. Forskningsprojektet finansieras av den amerikanska hälsovårdsmyndigheten NIH. Målet med studien är att ta reda på vad det är som gör att barn får typ 1-diabetes. Studien, som har lett till många vetenskapliga artiklar i ansedda tidskrifter, ger ökat stöd för att en kombination av genetiska faktorer och miljöfaktorer påverkar vem som insjuknar.

I samband med att insamlingen av data och prover avslutas i mars år 2025 presenteras de viktigaste lärdomarna i tidskriften Nature Reviews Endocrinology.

– Studiens framgång beror på engagemanget och uppoffringarna från barnen som har deltagit och deras familjer. De flesta har känt sig trygga med att delta, tack vare den nära kontakten med våra studiekoordinatorer och den noggranna uppföljningen av risken för sjukdom. Många av familjerna som har varit med i studien vill hjälpa oss att förstå orsakerna till sjukdomen, säger Jeffrey Krischer, professor och chef för Health Informatics Institute vid University of South Florida.

Screening för typ 1-diabetes
I TEDDY-studien har forskarna följt utvecklingen av diabetesrelaterade autoantikroppar hos deltagarna. Ett blodprov med positivt resultat för en av fyra diabetesrelaterade autoantikroppar tyder på att de celler i bukspottkörteln som tillverkar insulin blir angripna av kroppens eget immunförsvar.

Studien har bland annat visat att autoantikroppar som bildas mot insulin är vanligast under barnets tre första år. Forskarnas analyser av genetiska data från barnen innebär att det är möjligt att göra uppskattningar av individers genetiska risk att utveckla sjukdomen.

Forskarna har även funnit en koppling mellan enterovirusinfektion, utvecklingen av diabetesrelaterade autoantikroppar och typ 1-diabetes. Ett annat viktigt fynd är att probiotika som ges till spädbarn med förhöjd risk att utveckla sjukdomen kan minska risken för att utveckla diabetesrelaterade autoantikroppar.

Resultaten från TEDDY har haft betydelse för flera nya studier. Forskning inom studien POInT har till exempel visat att små barn med genetisk risk för typ 1-diabetes hade ökad risk att utveckla diabetesrelaterade autoantikroppar i samband med covid-19-infektion.

Forskare vid Lunds universitets diabetescentrum försöker nu förebygga typ 1-diabetes genom covidvaccin inom studien AVAnT1A. I studien SINT1A undersöker forskare vid LUDC om typ 1-diabetes kan förebyggas med hjälp av probiotika med förhöjd risk.

TEDDY-studien har även ökat kunskapen om celiaki och tyreoidit, två andra autoimmuna sjukdomar. Deltagarna i TEDDY har screenats för autoantikroppar som är associerade med celiaki och tyreoidit. Denna kunskap används inom studien TRIAD, som screenar skånska barn för de tre sjukdomarna typ 1-diabetes, celiaki och tyreoidit. Målet med TRIAD är att undersöka olika metoder som kan användas för screening av autoimmuna sjukdomar inom sjukvården.

Teddy-studien 
TEDDY-studien har pågått sedan 2004 och omfattar närmare 8 700 barn från Sverige, Finland, Tyskland och USA. Forskningsprojektet har som målsättning att ta reda på vad det är som gör att barn får typ 1-diabetes. Barnen lämnade sina första prover när de var fyra månader och följs upp till 15 års ålder. Forskarna har samlat in många olika typer av material från barnen, som mätningar av fysisk aktivitet, blodprov, näsprov, tånaglar, urin- och avföringsprov, mjölktänder och vattenprov. Deltagarna har också deltagit i intervjuer och kostundersökningar. TEDDY-studien avslutar insamlingen av data i mars 2025. Analyser av data beräknas pågå till och med år 2035.

Snart avslutas jättestudien TEDDY

De stora barnkullarna från 40- och 50-talen lever längre, men har sämre hälsa än tidigare generationer. Det visar brittiska forskare som varnar för följderna. Det handlar om fetma, typ 2-diabetes, cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

Den här hälsoutvecklingen förutspås skapa stora ekonomiska påfrestningar för hälso- och sjukvårdssystemet i västvärlden. Resultaten från en omfattande studie utförd vid Oxford University och University College London visar att boomers i 50-, 60- och 70-årsåldern i högre grad drabbas av kroniska sjukdomar som fetma, typ 2-diabetes, cancer samt hjärt- och kärlsjukdomar. Dessa hälsoproblem leder till en högre risk för funktionsnedsättningar och ett ökat behov av vård i tidigare åldrar jämfört med äldre generationer.

Enligt insamlade data mellan 2004 och 2018 från cirka 100 000 individer över 50 år i England, USA och Europa, noteras en markant ökning av allvarliga diagnoser i framför allt Europa och England. Forskarna betonar att trots framsteg inom medicinsk forskning är riskerna för kroniska sjukdomar i den här åldersgruppen betydligt högre än för tidigare generationer.

Två faktorer som bidragit till detta är ändrade kostvanor och en mer stillasittande livsstil. Efter andra världskriget blev en kost rik på kött, fett och socker vanligare. För boomers har kontorsjobb och en stillasittande vardag blivit normen, vilket ytterligare belastar hälsan. Detta har resulterat i ett större antal fall av fetma, vilket i sin tur ofta är kopplat till typ 2-diabetes och andra komplikationer.

– Risken för att drabbas av kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar är betydligt högre för personer födda efter 1945 än för tidigare generationer, säger forskningsledaren Laura Gimeno. Om livslängden fortsätter att öka kommer yngre generationer att leva längre, men med sämre hälsa.

Hälsoproblemen hos boomers riskerar att leda till en alltmer påtaglig ekonomisk börda. En åldrande befolkning som kräver mer vård innebär ökade kostnader för staten och det offentliga vårdsystemet. Upp till en femtedel av befolkningen i västvärldens höginkomstländer är i dag över 65 år, vilket ökar trycket på både hälso- och sjukvården samt social omsorg.

Laura Gimeno varnar för att de försämrade hälsoutfallen även har konsekvenser för sysselsättningspolitiken. Flera västländer strävar efter att förlänga arbetslivet för att hantera den åldrande befolkningen, men den försämrade hälsan kan försvåra dessa ambitioner. Boomers som tvingas till förtidspension på grund av ohälsa riskerar att bli en betydande kostnadsbörda, både i form av vårdutgifter och minskad skatteintäkt från arbetskraften.

Studien, som omfattar data från fem olika generationer, visar på en tydlig koppling mellan födelseår och hälsoutfall. Forskarna delade in de 100 000 studiedeltagarna i följande grupper:

Den största generationen (födda före 1925)

Den tidiga tysta generationen (födda 1925–1935)

Den sena tysta generationen (1936–1945)

Resultaten bekräftar att boomers har fler hälsoproblem än de födda innan andra världskriget. Den ökande efterfrågan på vård och social omsorg förväntas därmed få långtgående konsekvenser för offentliga utgifter och samhällsekonomin.

För att hantera denna utveckling krävs förebyggande åtgärder och medvetenhet kring livsstil. Hälsoproblem som kan förebyggas genom kost och motion bör prioriteras i folkhälsoprogram för att motverka det ökande vårdbehovet. Vidare krävs det insatser för att möjliggöra längre arbetsliv utan att hälsan blir lidande.

Sammanfattningsvis pekar forskningen på en brådskande utmaning för vårdsektorn och politiken: om boomers och yngre generationer ska få en god livskvalitet i ålderdomen krävs krafttag för att möta de hälsomässiga och ekonomiska utmaningarna i en åldrande befolkning.

Studien har publicerats i The Journals of Gerontology.

Det här är en boomer 
En babyboom är en period av kraftigt förhöjda födelsetal, ibland definierad av att de årliga födelsetalen överstiger 2,0 per 100 kvinnor i ett land eller annat område. Personer födda under en sådan period sägs tillhöra en babyboomgeneration.

På engelska åsyftar termen babyboom främst de dramatiskt ökade födelsetalen under och strax efter andra världskriget i stora delar av västvärlden, och som gav upphov till den stora fyrtiotalistgenerationen.

Sviktande hälsa bland ”boomers”

Vuxna med typ 1-diabetes fick flera hälsofördelar när de åt en kost med måttligt med kolhydrater. Det handlar inte om någon extrem diet och de flesta upplevde att den var enkel att följa, säger Sofia Sterner Isaksson, forskare och dietist.

I studien lottades 50 vuxna med typ 1-diabetes till att antingen inleda med fyra veckors diet med traditionell kost eller fyra veckor med en mindre mängd kolhydrater. Efter fyra veckor gjorde alla deltagare ett uppehåll för att sedan gå över till den andra dieten – på så sätt jämfördes deltagarna med sig själva.

Till skillnad från typ 2-diabetes, som kan uppstå på grund av livsstil, finns det få studier på hur kost med mindre kolhydrater påverkar personer med typ 1.
Deltagarna, som alla hade förhöjda blodsockervärden vid studiens början, använde en kontinuerlig mätare (CGM) som skattade blodsockernivåerna varje kvart. När alla hade testat båda dieterna konstaterade forskarna att äta måttligt med kolhydrater gjorde att deltagarna hade bättre medelvärden för sitt blodsocker än med den traditionella dieten.

Resultaten har publicerats i tidskriften Lancet Regional Health Europe.
– Det är positivt eftersom de aktuella förbättringarna anses minska risken för organskador, säger Sofia Sterner Isaksson, som tillsammans med bland andra Marcus Lind, professor i diabetologi, står bakom studien.

I den traditionella kosten kom hälften av energin från kolhydrater. I den måttliga kolhydratkosten var det i stället 30 procent. Det handlar alltså inte om en nolltolerans. Dieterna var sammansatta så att både kolhydrater och fetter var av bra sort. Det handlar till exempel om fullkorn och fiberrika kolhydrater liksom hälsosamma fetter.
Kolesterol- och blodtrycksnivåer låg på samma nivå för båda dietvarianterna. Dessutom upplevde deltagarna sig mer nöjda med den kolhydratsnåla kosten.

Att dra ner på kolhydraterna kan alltså vara ett sätt att förbättra blodsockervärdena för vuxna med typ 1-diabetes. Men det är viktigt att göra större förändringar i samråd med vården, enligt Sofia Sterner Isaksson som är verksam vid Göteborgs universitet.

– Alla behöver finna en kost som passar dem. Därför är det viktigt att vi kan presentera data som visar att måttlig lågkolhydratkost är effektiv och säker. Däremot behövs det separata studier framöver för barn som växer där behovet är ett annat.

Maten som sänker blodsockret

Att dra ner på kött och chark kan minska risken för att utveckla typ 2-diabetes. De slut­satserna drar forskare av en omfattande inter­nationell studie.

När de uppdaterade nordiska närings­rekommendationerna presenterades 2023 var rådet tydligt: Begränsa mängden kött till max 350 gram om dagen. Av processat kött, som skinka, salami och bacon, bör vi äta ”så lite som möjligt”, sade projektledaren Rune Blomhoff till TT då.

Råden får nu stöd i en stor så kallad metaanalys där forskare från flera länder, däribland Sverige, har analyserat data om mängden kött och chark i kosten och typ 2-diabetes. Totalt omfattas nästan två miljoner deltagare från 20 länder.

Slutsatsen i studien, som publicerats i The Lancet Diabetes & Endocrinology, är att risken att utveckla diabetes typ 2 ökar stegvis ju mer kött man äter. Även konsumtion av fågel kopplas till ökad risk, om än inte lika hög.

– Det här är en av de största observations­studierna kring köttkonsumtion och diabetes som har gjorts. Den är väldigt gedigen, säger Mai-Lis Hellénius, läkare och professor vid Karolinska Institutet, som inte själv deltagit i studien.

I den här typen av studier går det inte att slå fast att det är köttkonsumtionen som ger den ökade risken, men Hellénius säger att den är ytterligare ett tecken på att dagens näringsrekommendationer om att begränsa köttintaget ligger rätt..

Diabetes