De senaste framstegen inom diabetesbehandling har radikalt förbättrat vården för både typ 1- och typ 2-diabetes. Avancerad teknik som glukossensorer och insulinpumpar ger patienter större kontroll och bättre livskvalitet. Nya läkemedel förbättrar inte bara blodsockerkontrollen utan kan även skydda mot hjärt-kärlsjukdom och bidra till viktminskning. Men finns det risk att livsstilsfaktorer hamnar i skymundan?

Sedan slutet av 1990-­talet har en rad nya läkemedel introducerats för framför allt typ 2-diabetes. I dag finns det nio olika läkemedelsklasser att välja mellan, vilket ökar möjligheterna att hitta en individuell behandling för varje patient. Samtidigt gör den ökade valmöjligheten behandlingsbesluten mer komplexa jämfört med för 30 år sedan, då endast tre typer av diabetesläkemedel fanns tillgängliga.

– Farmakologisk behandling bör individualiseras utifrån vikt, kost, fysisk aktivitet, risk för hypoglykemi, njurfunktion, hjärt-kärlsjukdom, hjärtsvikt, ålder, beräknad livslängd, samsjuklighet samt patientens motivation och kapacitet. Ju yngre patienten är desto viktigare är det med bra kontroll på alla riskfaktorer och intensiv blodsockerbehandling, säger Peter Fors, överläkare vid medicinkliniken och ansvarig för diabetesmottagningen på Alingsås lasarett.

Målet med att sänka blodsockret vid diabetes är att förebygga långsiktiga komplikationer. Vid både typ 1- och typ 2-diabetes handlar det om att minska risken för skador på ögon, njurar, nerver och fötter. För personer med typ 2 är risken för hjärt-kärlsjukdom dessutom särskilt hög, eftersom patientgruppen ofta har andra riskfaktorer såsom högt blodtryck och störda blodfetter. Därför betraktas typ 2 ofta som en kärlsjukdom – sju av tio patienter avlider i någon form av hjärt-kärlkomplikation.

Effekten på hjärt-kärlsjukdom vid typ 2-diabetes har länge varit omdiskuterad. Här spelar riskfaktorer som rökning, fetma, stillasittande, onyttig kost, högt blodtryck, höga blodfetter, psykosociala faktorer och alkohol minst lika stor roll.

Nya läkemedel kan ge hjärt-kärlskyddande effekt

Under de senaste åren har omfattande kliniska studier visat att läkemedel ur två olika klasser kan minska risken för hjärt-kärldöd, hjärtinfarkt och stroke hos patienter med typ 2. Det handlar om SGLT2-hämmare (Forxiga, Jardiance) samt GLP-1-receptor­agonister som semaglutid (Victoza, Ozempic, Trulicity, Rybelsus). Dessa läkemedel har också fått stor uppmärksamhet för sina positiva effekter vid obesitasbehandling.

Nästan hälften av alla med typ 2 har ett BMI över 30 (obesitas) och framförallt en ökad mängd bukfett.  Fetma medför fettinlagringar i kroppens alla celler vilket leder till sämre insulinkänsligheten. I buksporttkörteln påverkas betacellsfunktionen.

 – Speciellt allvarligt är mängden fett i bukhålan som påverkar insulinkänsligheten i levern. Går du ner tio procent i vikt och har typ 2 förbättras insulinkänsligheten med mer än 50 procent. Detta innebär både ett lägre blodsocker och en förbättrad lipidprofil. Det har alltså en enorm effekt, säger Peter Fors och fortsätter:

– Ökar man däremot muskelmassa och förbättrar sin kondition (syreupptagningsförmågan) re­glerar man upp antalet insulinreceptorer i musklerna och ökar sin basalmetabolism.

 Konsten att gå ner i vikt på ett sunt sätt handlar alltså inte bara om kalorirestriktion. Målet är nyttig mat i nyttig mängd och fysisk aktivitet som gör att man bygger muskler, förbättrar konditionen och samtidigt minskar kroppens fettprocent (framförallt midjemåttet).

Metformin, som introducerades på 1950-talet, är fortfarande förstahandsvalet för nästan alla patienter med typ 2-diabetes. Men för patienter med samtidig hjärt-kärlsjukdom har SGLT2-hämmare och GLP-1-­receptoragonister blivit viktiga andrahandsalternativ när metformin inte är tillräckligt. Därför kan en betydande andel patienter nu behöva justera sin behandling.

– Alla med diabetes och hjärt-kärlsjukdom eller övervikt ska inte sättas över på dessa läkemedel. Men för de patienter som inte har några hinder mot att ta läkemedlen och har många levnadsår att vinna bör detta definitivt tas i beaktande.

Finns det en risk att livsstilsfaktorer som till exempel kost och motion kan hamna lite i skymundan när så mycket fokus läggs på de nya läkemedlen?

– Det finns en stor sådan risk. Jag tycker det är viktigt att trycka på att det ska vara en helhetsbehandling. Läkemedlen löser inte alla problem. Det handlar inte bara om blodsockret och vikten, utan det handlar också om att äta nyttig mat och röra på sig också, säger Peter Fors och tillägger:

– Det kommer nu dessutom i snabb takt nya läkemedel i denna grupp som i mycket höga doser påverkar mättnadscentrum hos icke diabetespatienter och leder till 20-25 procents viktnedgång. Det finns anledning att fundera över hälsoeffekterna av en okontrollerad hög förskrivning av dessa läkemedel för enbart viktnedgång, sammanfattar Peter Fors.

Vid typ 1-diabetes är läkemedels­valet betydligt mer okomplicerat. Insulin i olika former är den enda behandlingen.

– Typ 1-diabetes beror på att kroppens egna celler som producerar insulin går under och man behöver en substitutionsbehandling. Det man försöker göra är att efterlikna kroppens egen insöndring av insulin så mycket som möjligt, säger Jan Bolinder, professor i diabetesforskning vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet i en artikel i tidskriften Medicinsk Vetenskap.

Behandlingen bygger på en kombination av långtidsverkande basinsulin, som upprätthåller en grundnivå i kroppen, och snabbverkande måltidsinsulin, som tas i samband med måltider för att hantera blodsockerhöjningar.

Trots att insulinmolekylen har modifierats genom åren är grundprincipen för behandlingen densamma. De största framstegen inom typ 1-diabetes har istället skett inom den tekniska utvecklingen, med insulinpumpar och glukossensorer.

Insulinpumpar erbjuder ett alternativ till injektioner med spruta eller insulinpenna. Dessa kan styras av patienten och har varit särskilt framgångsrika bland barn, då de underlättar doseringen av måltidsinsulin, minskar behovet av nålstick och bidrar till bättre glukoskontroll.

– Ungefär två tredjedelar av alla barn och ungdomar i Sverige har pumpar, medan motsvarande siffra för vuxna med typ 1-diabetes ligger på ungefär en fjärdedel, säger Jan Bolinder.

Parallellt med utvecklingen av insulinpumpar har möjligheten till egenkontroll av blodsockret förbättrats avsevärt. Tidigare har patienter behövt kontrollera blodsockret genom enstaka mätningar med hjälp av ett stick i fingret. Problemet är att blodsockernivåerna varierar kraftigt under dagen, vilket gör att enstaka mätvärden kan ge en missvisande bild.

I dag används istället glukossensorer, som placeras i underhudsfettet och kontinuerligt mäter blodsockret. Sensorerna kan larma vid höga eller låga blodsockernivåer och därmed möjliggöra en mer proaktiv hantering. De har blivit en ännu större framgång än insulinpumparna och används i Sverige av sex av sju barn och sex av tio vuxna.

– Lanseringen av ett enklare och billigare sensorsystem som kräver en aktiv avläsning av användaren har bidragit starkt till detta ”paradigmskifte” för självkontroll. Kliniska studier har också dokumenterat att användning av sensorer leder till förbättrad sockerkontroll, mindre risk för lågt blodsocker och – inte minst viktigt – en förbättrad livskvalitet, säger Jan Bolinder.

Den senaste utvecklingen inom diabetesvård är att kombinera sensor och pump i ett mer självreglerande system, ofta kallat hybrid closed-loop.

Dessa system kan automatiskt minska insulintillförseln om blodsockret blir för lågt och öka den vid höga nivåer. På så vis efterliknas en del av bukspottkörtelns naturliga funktion. Systemet fungerar automatiskt under natten och mellan måltider, men patienten måste fortfarande dosera måltidsinsulinet manuellt via pumpen.

– På kort sikt får man en förbä­ttrad glukoskontroll och livskvalitet och på lång sikt ger den förbättrade blodsockerkontrollen minskad risk för senkomplikationer. 

Andra delen om nya tekniska hjälpmedel grundar sig på en intervju pub­licerad i Karolinska Institutets tidskrift Medicinsk Vetenskap.

Överläkare vid Alingsås lasarett och ansvarig för diabetesmottagningen. Han har skapat den faktaspäckade webbsajten diabeteshandboken.se  Peter är också ordförande för terapigrupp diabetes i Västra Götalandsregionen.

Professor emeritus i diabetesforskning vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet.

Nya läkemedel och teknik revolutionerar behandlingen

Kosten har alltid spelat en central roll i diabetesbehandlingen. Men råd och rekommendationer har förändrats över tid i takt med nya forskningsrön och teorier.

Ganska tidigt stod det klart att det söta i urinen hos diabetiker härrörde från kolhydraterna i kosten (honungsurin). Från och med 1797 till det insulinet började användas 1923 var kosten den huvudsakliga behandlingen för diabetiker.

Målsättningen i behandlingen var att eliminera socker i urinen. En kemisk analysmetod för att bestämma B-glukos kom strax före insulinet. Innan dess fick man smaka på urinen. Exempel på några koster som utifrån denna princip tillämpades :

Rollos diet från 1797 var ett behandlingsprogram för diabetes utvecklat av John Rollo, en skotsk läkare och kirurg i den brittiska armén. ”As long as the stomach will bear”. Han rekommenderade en i stort sett kolhydratfri kost: Vilt eller fett kött (som snabbt blev härsket). Kosten var inte bara kolhydratfattig utan även energilåg och svår att stå ut med. När patienten blivit bättre tilläts en liten mängd grönsaker – grönsaker som inte gav glukosuri och som inte ”störde magen för mycket”.

Vid mitten av 1800-talet föreslog en annan läkare, Bourchardat, en variant av Rollodieten. 
Den bestod av fett kött + gröna grönsaker där man kokat dem för att få bort stärkelsen! Han rådde sina patienter att äta så lite som möjligt och föreslog fasta om nödvändigt för att undvika glukosuri.

Frederic Allen, Rockefeller Institutet, var en av giganterna inom diabetesforskningen i början av seklet och upphovsman till ”Allen starvation treatment”. Hans bok ”Studies Concerning Glycosuria and Diabetes” kom 1913 och blev en normgivare för diabetesbehandling i hela världen. Behandlingen utgjordes av en kost med lågt energiinnehåll där kolhydratmängden reducerats till 10g/dag. Allvarliga ketoacidoser behandlades med alkali och även med alkohol samt rikligt med vatten. En del patienter överlevde flera år. Allendieten började med några dagars fasta. Därefter byggdes matsedeln steg för steg upp tills socker i urinen visade sig igen. Dieten döptes snabbt till ”svältkuren” och var svår att acceptera både för omvärlden och för patienterna. Att vara välnärd i början av seklet var ett tydligt tecken på god hälsa. Valet stod mellan att dö av sockersjuka eller svält. Allen-dieten bildade skola även om många läkare ryggade inför sina utmärglade patienter och på olika sätt mot bättre vetande försökte mildra kuren.

Fettkuren utvecklades framför allt i Tyskland och byggde även den på kraftig nedskärning av kolhydrater men istället för att svälta patienterna ersattes kolhydraterna med fett. Fett inte bara tilläts, patienterna uppmanades äta så mycket de någonsin mäktade. Den svenske företrädaren för fettdieten var Lundaläkaren Karl Petrén (tidigt 1900). Hans behandlingar och inflytande sträckte sig långt utanför Sveriges gränser. Hans basdiet bestod av 225 g fett om dagen, 60g kolhydrater, 25 g protein.

En smördag i veckan. Vin, upptill en flaska om dagen, gjorde det lättare att härda ut. Även starksprit var tillåtet. Öl, söta viner och likörer var förbjudna. Till vindrickandet lades opiumdroppar tre gånger om dagen. Den lilla mängd kolhydrater som kunde accepteras skulle helst komma från kolhydratfattiga rotfrukter och grönsaker, gärna gurka, rabarber, spenat, bönor och kål, speciellt vitkål ”som passade att kokas i fettdrypande soppor”. En Petrénsk specialitet var lingon. Det var inte ovanligt att hans patienter åt mer än ett halvt kilo lingon och ett halvt kilo vitkål varje dag. Kött och fisk tilläts i små mängder. Potatis, bröd och annan mjölmat var bannlyst.

1923 går Nobelpriset i fysiologi och medicin för upptäckten av insulinet till Macleod och Banting. I februari 1923 behandlades ungefär tusen diabetiker dagligen med insulininjektioner. Ett par år senare var antalet omkring 25 000. Bukspottkörteln återvann inte sin förmåga att producera insulin trots stödet av dagliga injektioner. Men insulinet revolutionerade ändock den tidigare så tröstlösa diabetesbehandlingen.

Under de första åren var insulinbehandlingen långt ifrån enkel, Varje pulverdos måste först lösas upp i kokt vatten och sprutan måste kokas före varje injektion, kanylerna var grova och skulle slipas för hand. Injektionerna var i regel smärtsamma och ofta blev det bölder vid instickstället. Insulinet var det första läkemedlet som patienterna själva lärde sig injicera.

I och med insulinet kunde man öka kolhydratmängden i kosten vilket var önskvärt! Diskussionen om detta, typ ”fria koster” kontra kolhydratbegränsade, vägda koster startade då.

Att kosten för diabetiker kännetecknats av kolhydratbegränsning beror väl dels på teorier man hade innan insulinet kom dels på den allmänna uppfattningen att kolhydratrika koster försvårade insulinbehandlingen. I och med insulinet avtog intresset för kosten. Detta kan man spåra i handböcker för blivande läkare.

Fortfarande på 60-talet var kolhydratbegränsning den alltjämt förhärskande teorin och från denna tid härrör ”utbyteslistorna” – hjälpmedel vid kostrådgivning, portionslistor för måltidsplanering utarbetade av the American Diabetic Association och the American Dietetic Association. I listorna grupperas livsmedlen mjölk, grönsaker, frukt, bröd, kött och fett så att portioner med vikten angiven är i det närmaste likvärdiga i sammansättningen i fråga om energi och de tre energigivande näringsämnena. Ett livsmedel kan alltså bytas ut mot ett annat i samma grupp för att få variation i kosten.

På 1970-talet började man omvärdera ”standard diabeteskosten”. Epidemiologiska data talar för att den genom sitt låga kolhydratinnehåll och relativt höga fettinnehåll skulle kunna öka risken för hjärtkärlsjukdom. Bara det faktum att 75 procent av alla diabetiker dör i någon form av hjärtkärlsjukdom gjorde att man började inrikta sig mer på en sänkning av fettet i kosten och intresset riktade sig mer mot fettkvalitet!

I och med Burkitt och hans teorier om fibrer i kosten gjordes åtskilliga studier som visar att koster som är rika på kolhydrat/fibrer minskar hyperglykemi hos diabetiker. Sedan börjar man uppmärksamma olikheter i hur sockerarter, sammansatta kolhydrater och stärkelserika livsmedel påverkar blodsockret (glykemisk effekt). Några av de vanligaste livsmedlen med sammansatta kolhydrater till exempel bröd, cerealier, potatis ökar snabbt blodsockret, ja, till och med snabbare än glukos och sackaros medan pasta och baljväxter orsakar en mer moderat höjning.

Man fastställde att det primära målet i kost­rekommendationerna bör vara att upprätthålla så normala B-glukos- och blodfettvärden som möjligt och att se till att personer med diabetes tillförsäkras optimal näring genom maten.Rekommendationer för måltidsplanering skiljer sig inte särskilt mycket mellan diabetiker och icke-diabetiker, men vid behandling med insulin eller blodsockersänkande läkemedel är det extra viktigt ta hänsyn till: mängden mat, matens fördelning över dagen och tidpunkter för matintag för att undvika hyper/hypoglykemi. 

Sjukdomen finns beskriven på 3 500 gamla papyrusrullar och 600 år f Kr beskriver indiska läkare en sjukdom som kallades för ”honungsurin”. Honungsurin drabbade framför allt rika människor och berodde på för hög konsumtion av ris, mjölmat och socker. Symtomen var svaghet, viktförlust, stor törst och stora urinmängder. Ett säkert tecken på att en person led av honungsurin var att myror och flugor flockades runt den sjukes urin.
Den första riktiga ledtråden till sockersjukans säte bidrog britten Thomas Cawley med år 1788. Han obducerade en avliden diabetespatient och lade märke till grava förändringar i bukspottkörteln. Även om han själv trodde att diabetes var en njursjukdom utgjorde hans rapport ett viktigt spår för efterkommande forskare. Bukspottskörtelns funktion i kroppen, liksom de andra körtlarna, var fortfarande höljd i dunkel.

Historien om diabetes nr 15 utgiven av Svenska Diabetesförbundets 1998. Innehållet publicerat i en bilaga till tidningen Diabetes nr 4/96 i samband med 75-årsfirandet av insulinets upptäckt. ”Bra mat vid diabetes”, ICA förlaget som trycktes 1960 (6:e upplagan) av Ulla Sahlén samt en föreläsning som Gerd höll i början av 2000-talet.

Från honungsurin till genmanipulerad jäst

Ett ämne från broccoligroddar, sulforafan, kan kopplas till förbättrade blodsockernivåer hos personer med prediabetes som föregår typ 2. Det visar en ny studie från Göteborgs universitet. Hos vissa påverkades blodsockret extra mycket vid intag av broccoliämnet.

En forskargrupp vid Göteborgs universitet, ledd av professor Anders Rosengren, har tidigare identifierat sulforafan som en antidiabetisk substans vid typ 2-diabetes. En patientstudie från 2017 visade att personer med diabetes som intog höga doser av sulforafan från extrakt av broccoligroddar fick signifikant sänkta blodsockernivåer.

Den nya studien, som nu pub­licerats i Nature Microbiology, fokuserar istället på prediabetes. Det är ett förstadium till diabetes typ 2 som kännetecknas av långsamt stigande blodsockernivåer till följd av försämrad insulinproduktion.

I studien inkluderades 89 personer med förhöjt fasteblodsocker, ett tecken på prediabetes. Övriga kriterier var att deltagarna skulle ha övervikt eller fetma och vara 35-75 år gamla.

Resultaten visar att de som åt preparatet med sulforafan fick större genomsnittlig sänkning av fasteblodsockret än de som fick placebo. Skillnaden mellan de två grupperna i studien var signifikant.

Ännu större skillnad framkom vid analyser av kliniska undergrupper. Gruppen med störst förbättring efter intag av sulforafan hade tidiga tecken på mild åldersrelaterad diabetes, i sammanhanget relativt lågt BMI samt låg insulinresistens, låg förekomst av fettleversjukdom och låg insulinutsöndring.

I ett tredje steg studerades tarmbakterier, i samarbete med professor Fredrik Bäckhed vid Göteborgs universitet. Det visade sig finnas en tarmbakterie som samverkar med sulforafan och kunde kopplas till ytterligare förbättrad effekt av broccoliämnet.

I mätetal var skillnaderna i fasteblodsocker 0,2 millimol per liter mellan alla som åt sulforafan jämfört med placebogruppen, följt av 0,4 i den aktuella kliniska undergruppen och 0,7 hos dem som både tillhörde den kliniska undergruppen och hade tarmbakterien.

Förekomsten av prediabetes i Sverige bedöms vara uppemot tio procent och det saknas i dag en tydlig struktur för behandling. Tillståndet förblir ofta oupptäckt samtidigt som tidig upptäckt ökar möjligheterna att inte utveckla diabetes typ 2. Anders Rosengren betonar vikten av tidiga och individanpassade insatser för att hejda sjukdomen.

– Behandlingen av prediabetes är i dag eftersatt och de nya fynden öppnar upp en möjlighet till precisionsbehandling med sulforafan från broccoli som functional food. Det är dock svårt att äta sig till den mängd som behövs. Därför måste det intas som ett extrakt för att få den mängd som man hade i studien (150 mikromol).

– Det vi använde i studien motsvarar Diaopt som finns på marknaden och som vi samarbetat med. Vi gjorde en mängd tester och de flesta tillgängliga produkter innehöll alldeles för låga nivåer sulforafan, i många fall ingenting, så det gäller verkligen att se upp som konsument, säger Anders Rosengren, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och fortsätter:

– Resultaten i studien visar också på en allmän modell för hur patofysiologin och tarmfloran samverkar och påverkar behandlingssvar som kan ha bredare implikationer. 

Myt 1: Att äta för mycket socker orsakar diabetes.
Att äta socker orsakar inte direkt diabetes. Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom och är inte kopplad till kosten. Typ 2-diabetes påverkas av genetik, livsstilsfaktorer och vikt. Dock kan en kost med mycket tillsatt socker leda till viktuppgång, vilket ökar risken för typ 2-diabetes.
Myt 2: Att ta insulin innebär att du har misslyckats med att hantera din diabetes.
Insulin är en nödvändig behandling för typ 1-diabetes och kan även krävas för vissa personer med typ 2-diabetes. Det är inte ett tecken på misslyckande utan snarare ett sätt att hantera sjukdomen effektivt.
Myt 3: Personer med diabetes kan inte äta sötsaker eller kolhydrater.
Personer med diabetes kan äta sötsaker och kolhydrater i måttliga mängder. Nyckeln är portionskontroll och att balansera kolhydrater med insulin och fysisk aktivitet. Livsmedel med lågt glykemiskt index rekommenderas ofta för att hålla blodsockernivån stabil.
Myt 4: Endast överviktiga personer får diabetes.
Även om övervikt är en riskfaktor för typ 2-diabetes kan typ 1-diabetes och många fall av typ 2-diabetes förekomma hos personer i alla viktklasser. Genetik, ålder och andra faktorer spelar också en roll.

Sulforaphane reduces fasting blood glucose in a randomized trial in prediabetes with differential effect based on pathophysiology and microbiome composition.

Broccoliämne kan bromsa prediabetes

Högre intag av frukt och grönsaker och ett växtbaserat kostmönster kan tillsammans med hälsosam kolhydratkvalitet minska risken för typ-2 diabetes. Det tyder en avhandling på som dietisten och forskaren Kjell Olsson nyligen lade fram.

Typ 2-diabetes utgör i dag en av våra mest utbredda folksjukdomar och orsakar betydande mänskligt och ekonomiskt lidande, både i Sverige och världen i stort. Globalt lever var tionde vuxen med diabetes, varav över 90 procent med typ 2-diabetes. Förekomsten förväntas öka från 500 miljoner människor till närmare 800 miljoner till år 2045 (1). Den stora majoriteten, fyra av fem individer, bor i låg- och medelinkomstländer.

Intag av kolhydrater och kolhydratrika livsmedel har under lång tid visat samband med risken att utveckla typ 2-diabetes, till följd av bland annat påverkan på blodglukosnivåer, insulinresistens och risken för att utveckla övervikt och obesitas (2). Senare tids forskning har visat att kolhydraternas kvalitet troligtvis har en större betydelse för kardiometabol hälsa än den totala mängden eller andelen kolhydrater i kosten (3). I min avhandling var det övergripande målet att studera samband mellan kolhydratkvalitet och risken för att utveckla typ 2-diabetes (4).

Inom nutritionsepidemiologi kan vi välja att antingen studera kostmönster, specifika livsmedel eller livsmedelsgrupper, eller olika makro- och mikronutrienter i kosten. I de studier som ingick i avhandlingen använde vi olika metoder för att studera sambandet mellan kolhydratkvalitet och och typ-2 diabetes.

I samtliga analyser använde vi oss av forskningsdata från den omfattande Malmö Kost Cancer-studien, där rekrytering och datainsamling genomfördes under den första halvan av 1990-talet (5). Studiepopulationen utgjordes av närmare 30 000 Malmöbor, både kvinnor och män, i åldrarna 44–74 år. Kostdata samlades in med hjälp av både matdagbok, frekvensformulär och en kompletterande kostintervju. Utfall i typ 2-­diabetes har kunnat följas med hjälp av regionala och nationella registerdata samt uppföljande screening i populationen.

I den första studien i min avhandling undersökte vi sambandet mellan intag av olika typer av kolhydrater och kolhydratrika livsmedel och risken att utveckla typ 2-diabetes (6). Resultaten visade signifikanta samband med en lägre risk för typ 2-diabetes för både ett högre intag av monosackarider och för frukt. Ett högre intag av disackarider och sötsaker å andra sidan var kopplat till en ökad risk. För vissa livsmedel identifierades ett samband enbart hos det ena könet. Till exempel, ett högre intag av grönsaker och syltprodukter var korrelerat med en lägre risk för typ 2-diabetes hos män, medan ett högre intag av choklad var korrelerat med en ökad risk hos kvinnor.

I den andra studien utforskade vi samband mellan olika kostmönster, baserade på intag av olika kolhydratrika livsmedel, och risken att utveckla typ 2-diabetes (7). Med hjälp av klusteranalys identifierades fem olika kostmönster, vilka karaktäriserades av 1) ett högt intag av grönsaker, 2) ett högt intag av sockersötade drycker 3) ett högt intag av juice,4) ett högt intag av frukt samt 5) ett generellt kostmönster. Efter justering för andra faktorer så var det enbart det kluster som karaktäriserades av en hög fruktkonsumtion som visade ett samband med en lägre risk för typ 2-diabetes.

I den tredje studien fortsatte vi att studera kolhydratkvalitet genom att använda fyra olika index för att mäta fördelning av kolhydrater, socker och kostfiber i kosten (8). Två av dessa index visade samband med minskad risk för typ 2-diabetes, särskilt efter att de deltagare som potentiellt felrapporterat eller nyligen ändrat sin kost exkluderades. Resultaten bekräftade de sannolikt skyddande effekterna av en hälsosam kolhydratkvalitet i kosten, med högre andel fiber och lägre andel socker.

I den fjärde studien undersökte vi sambandet mellan EAT-Lancetkosten – ett kostmönster som syftar till att främja såväl hälsa som hållbarhet – och risk för typ 2-diabetes (9). Med hjälp av ett särskilt framtaget index, som betonade ett högre intag av grönsaker, frukt, fullkorn, baljväxter, nötter, fisk och omättade fetter, samtidigt som intaget av nötkött, fläskkött, lamm, fågel, mejeriprodukter, ägg, potatis och tillsatt socker begränsades, kunde vi dela in deltagarna efter grad av följsamhet (10). Vi identifierade en signifikant lägre risk för typ 2-diabetes hos deltagare med högst följsamhet till EAT-Lancetkosten.

I den femte och sista studien avsåg vi att studera sambandet mellan intag av specifika frukter och grönsaker i relation till diabetesrisk (11). Resultaten visade signifikanta samband med en minskad risk för typ 2-diabetes vid högre intag av gröna bladgrönsaker och torkad frukt, samtidigt som ett högre intag av kålgrönsaker var kopplat till en ökad risk. Ett högt intag av rotfrukter sågs enbart vara skyddande hos män, medan ett högre intag av bär kopplades till en ökad risk hos kvinnor. Medan de skyddande sambanden i denna studie kan stärkas av tidigare forskning så förklaras sambanden med en ökad risk troligtvis av andra faktorer i kosten.

Sammanfattningsvis visar vår forskning på betydelsen av att främja ett högre intag av frukt och grönsaker (i synnerhet gröna bladgrönsaker) och ett i huvudsak växtbaserat kostmönster. I kombination med en hälsosam kolhydratkvalitet i kosten, med ett hög­re intag av kostfiber och begränsat intag av fritt socker, kan risken för typ 2-diabetes sannolikt reduceras. Dessa matvanor gynnar inte bara människors utan också planetens hälsa. 

International Diabetes Federation. IDF Diabetes Atlas, 10th edn. [Internet]. Brussels, Belgium: 2021. Available from: https://www.diabetesatlas.org. Blaak EE, Antoine JM, Benton D, Bjorck I, Bozzetto L, Brouns F, Diamant M, Dye L, Hulshof T, Holst JJ, et al. (2012) 
Impact of postprandial glycaemia on health and prevention of disease. Obes Rev 13:923-84. Sievenpiper J. L. (2020). Low-carbohydrate diets and cardiometabolic health: the importance of carbohydrate quality over quantity. Nutrition reviews, 78(Suppl 1), 69–77. Olsson, K. (2024). Carbohydrate Quality and Type 2 Diabetes Risk - With a Focus on Intake of Carbohydrates and Carbohydrate-Rich Foods. [Doctoral Thesis (compilation), Department of Clinical Sciences, Malmö]. Lund University, Faculty of Medicine. Manjer, J., Carlsson, S., Elmståhl, S., Gullberg, B., Janzon, L., Lindström, M., Mattisson, I., & Berglund, G. (2001). 
The Malmö Diet and Cancer Study: representativity, cancer incidence and mortality in participants and non-participants. European journal of cancer prevention : the official journal of the European Cancer Prevention Organisation (ECP), 10(6), 489–499. Olsson, K., Ramne, S., González-Padilla, E., Ericson, U., & Sonestedt, E. (2021). 
Associations of carbohydrates and carbohydrate-rich foods with incidence of type 2 diabetes. The British journal of nutrition, 126(7), 1065–1075. Olsson, K., González-Padilla, E., Janzi, S., Stubbendorff, A., Borné, Y., Ramne, S., Ericson, U., & Sonestedt, E. (2023). 
Clusters of carbohydrate-rich foods and associations with type 2 diabetes incidence: a prospective cohort study. Nutrition journal, 22(1), 71. Ramstedt, M., Janzi, S., Olsson, K., González-Padilla, E., Ramne, S., Borné, Y., Ericson, U., & Sonestedt, E. (2023). 
Comparisons of Different Carbohydrate Quality Indices for Risk of Type 2 Diabetes in the Malmö Diet and Cancer Study. Nutrients, 15(18), 3870. Zhang, S., Stubbendorff, A., Olsson, K., Ericson, U., Niu, K., Qi, L., Borné, Y., & Sonestedt, E. (2023). 
Adherence to the EAT-Lancet diet, genetic susceptibility, and risk of type 2 diabetes in Swedish adults. Metabolism: clinical and experimental, 141, 155401. Stubbendorff, A., Sonestedt, E., Ramne, S., Drake, I., Hallström, E., & Ericson, U. (2022). 
Development of an EAT-Lancet index and its relation to mortality in a Swedish population. The American journal of clinical nutrition, 115(3), 705–716. Olsson K, Janzi S, Stubbendorff A, Borné Y, Ericson U, and Sonestedt E. 
Associations between intake of sub-types of fruits and vegetables with incident type 2 diabetes in a cohort in southern Sweden. Kommande publikation.

Kolhydratkvalitet kan påverka risken för typ 2-diabetes

Att äta stora måltider på kvällen kan vara skadligt för din metaboliska hälsa, särskilt om du redan har prediabetes eller tidig typ 2-diabetes. En ny studie belyser hur våra matvanor påverkar blodsockret och risken för kroniska sjukdomar.

Enligt en ny studie publicerad i Nutrition & Diabetes kan konsumtionen av mer än 45 procent av det dagliga kaloriintaget efter kl. 17.00 kopplas till högre blodsockernivåer och sämre glukostolerans. Studien är särskilt relevant för äldre vuxna som redan har prediabetes eller tidig typ 2-diabetes, då dessa förändringar kan öka risken för sjukdomsutveckling, hjärt-kärlsjukdomar och kronisk inflammation.

Studien, som genomfördes av forskare från Universitat Oberta de Catalunya i Spanien och Columbia University i USA, undersökte 26 deltagare i åldrarna 50–75 år med övervikt eller fetma. Deltagarna delades in i två grupper: "tidiga ätare", som åt majoriteten av sina kalorier före kl. 17, och "sena ätare", som konsumerade mer än 45 procent av kalorierna efter denna tid. Resultatet visade att sena ätare hade betydligt högre blodsockernivåer vid orala glukostoleranstester, trots att grupperna åt liknande mängder kalorier och makronäringsämnen.

– Problemet med att äta sent på kvällen tror vi är att vi konsumerar kalorier vid en tidpunkt då vår kropp inte behöver dem, förklarar Dr. Nate Wood, specialist inom kulinarisk medicin vid Yale School of Medicine. Föreställ dig att du äter några bitar pizza och sedan går och lägger dig. Kroppen bryter ner maten till energi, men eftersom vi sover används inte energin och lagras istället som fett.

Enligt Dr. Pouya Shafipour, specialist inom fetmamedicin, påverkas vår insulinresistens också av vår dygnsrytm. Under kvällstid minskar bukspottkörtelns aktivitet på grund av utsöndringen av melatonin, vilket innebär att kroppen har svårare att hantera kolhydrater och socker sent på dagen.

– Om du äter stora kolhydratmängder på kvällen kan det orsaka en högre frekvens av insulinresistens och därmed öka risken för diabetes, säger Pouya Shafipour. Detta är särskilt tydligt hos nattarbetare som läkare, brandmän och skiftarbetare.

För att minimera riskerna rekommenderar experter att dagens sista måltid bör vara lätt och bestå av hälsosamma proteinkällor och fetter, tillsammans med grönsaker. Kolhydrater, sötsaker och alkohol bör undvikas.

– Den optimala middagen innehåller färre kolhydrater och enkla sockerarter, menar Pooya Shafipour. En sallad med en proteinkälla som fisk eller kyckling och hälsosamma fetter som avokado är ett bra val. Undvik vitt bröd, pasta och potatis.

Studien pekar också på vikten av en god natts sömn för att balansera glukosmetabolismen och aptiten. Sömn är avgörande för hormonbalansen. Leptin, ett aptitdämpande hormon, utsöndras mest effektivt efter sex till sju timmars sömn, vilket hjälper till att reglera hungerkänslor under dagen.

– De flesta vuxna behöver mellan sju och åtta timmars sömn. Ett konsekvent sömnschema förbättrar både metabolism och hälsa, avslutar Nate Wood.

Sena måltider kan öka risken för typ 2-diabetes

År 2025 lämnar barn inom TEDDY-studien in de sista proverna på mottagningar i Sverige, Finland, Tyskland och USA. Den internationella studien har gett mycket ny kunskap om hur typ 1-diabetes utvecklas. Nu fortsätter analysarbetet med det långsiktiga målet att förebygga sjukdomen.

Sverige och Finland är de två länder i världen som har högst andel barn som insjuknar i typ 1-diabetes, med hänsyn till befolkningsmängd. I dag har över 1,2 miljoner barn och unga under 20 år typ 1-diabetes. Sjukdomen ökar också i hela världen. Eftersom typ 1-diabetes kräver livslång behandling med insulin är det viktigt att förstå vad som orsakar typ 1-diabetes. Detta för att förhindra eller fördröja sjukdomsförloppet.

TEDDY-studien har pågått sedan 2004 och omfattar närmare 8 700 barn från Sverige, Finland, Tyskland och USA. Forskningsprojektet finansieras av den amerikanska hälsovårdsmyndigheten NIH. Målet med studien är att ta reda på vad det är som gör att barn får typ 1-diabetes. Studien, som har lett till många vetenskapliga artiklar i ansedda tidskrifter, ger ökat stöd för att en kombination av genetiska faktorer och miljöfaktorer påverkar vem som insjuknar.

I samband med att insamlingen av data och prover avslutas i mars år 2025 presenteras de viktigaste lärdomarna i tidskriften Nature Reviews Endocrinology.

– Studiens framgång beror på engagemanget och uppoffringarna från barnen som har deltagit och deras familjer. De flesta har känt sig trygga med att delta, tack vare den nära kontakten med våra studiekoordinatorer och den noggranna uppföljningen av risken för sjukdom. Många av familjerna som har varit med i studien vill hjälpa oss att förstå orsakerna till sjukdomen, säger Jeffrey Krischer, professor och chef för Health Informatics Institute vid University of South Florida.

Screening för typ 1-diabetes
I TEDDY-studien har forskarna följt utvecklingen av diabetesrelaterade autoantikroppar hos deltagarna. Ett blodprov med positivt resultat för en av fyra diabetesrelaterade autoantikroppar tyder på att de celler i bukspottkörteln som tillverkar insulin blir angripna av kroppens eget immunförsvar.

Studien har bland annat visat att autoantikroppar som bildas mot insulin är vanligast under barnets tre första år. Forskarnas analyser av genetiska data från barnen innebär att det är möjligt att göra uppskattningar av individers genetiska risk att utveckla sjukdomen.

Forskarna har även funnit en koppling mellan enterovirusinfektion, utvecklingen av diabetesrelaterade autoantikroppar och typ 1-diabetes. Ett annat viktigt fynd är att probiotika som ges till spädbarn med förhöjd risk att utveckla sjukdomen kan minska risken för att utveckla diabetesrelaterade autoantikroppar.

Resultaten från TEDDY har haft betydelse för flera nya studier. Forskning inom studien POInT har till exempel visat att små barn med genetisk risk för typ 1-diabetes hade ökad risk att utveckla diabetesrelaterade autoantikroppar i samband med covid-19-infektion.

Forskare vid Lunds universitets diabetescentrum försöker nu förebygga typ 1-diabetes genom covidvaccin inom studien AVAnT1A. I studien SINT1A undersöker forskare vid LUDC om typ 1-diabetes kan förebyggas med hjälp av probiotika med förhöjd risk.

TEDDY-studien har även ökat kunskapen om celiaki och tyreoidit, två andra autoimmuna sjukdomar. Deltagarna i TEDDY har screenats för autoantikroppar som är associerade med celiaki och tyreoidit. Denna kunskap används inom studien TRIAD, som screenar skånska barn för de tre sjukdomarna typ 1-diabetes, celiaki och tyreoidit. Målet med TRIAD är att undersöka olika metoder som kan användas för screening av autoimmuna sjukdomar inom sjukvården.

Teddy-studien 
TEDDY-studien har pågått sedan 2004 och omfattar närmare 8 700 barn från Sverige, Finland, Tyskland och USA. Forskningsprojektet har som målsättning att ta reda på vad det är som gör att barn får typ 1-diabetes. Barnen lämnade sina första prover när de var fyra månader och följs upp till 15 års ålder. Forskarna har samlat in många olika typer av material från barnen, som mätningar av fysisk aktivitet, blodprov, näsprov, tånaglar, urin- och avföringsprov, mjölktänder och vattenprov. Deltagarna har också deltagit i intervjuer och kostundersökningar. TEDDY-studien avslutar insamlingen av data i mars 2025. Analyser av data beräknas pågå till och med år 2035.

Snart avslutas jättestudien TEDDY

De stora barnkullarna från 40- och 50-talen lever längre, men har sämre hälsa än tidigare generationer. Det visar brittiska forskare som varnar för följderna. Det handlar om fetma, typ 2-diabetes, cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

Den här hälsoutvecklingen förutspås skapa stora ekonomiska påfrestningar för hälso- och sjukvårdssystemet i västvärlden. Resultaten från en omfattande studie utförd vid Oxford University och University College London visar att boomers i 50-, 60- och 70-årsåldern i högre grad drabbas av kroniska sjukdomar som fetma, typ 2-diabetes, cancer samt hjärt- och kärlsjukdomar. Dessa hälsoproblem leder till en högre risk för funktionsnedsättningar och ett ökat behov av vård i tidigare åldrar jämfört med äldre generationer.

Enligt insamlade data mellan 2004 och 2018 från cirka 100 000 individer över 50 år i England, USA och Europa, noteras en markant ökning av allvarliga diagnoser i framför allt Europa och England. Forskarna betonar att trots framsteg inom medicinsk forskning är riskerna för kroniska sjukdomar i den här åldersgruppen betydligt högre än för tidigare generationer.

Två faktorer som bidragit till detta är ändrade kostvanor och en mer stillasittande livsstil. Efter andra världskriget blev en kost rik på kött, fett och socker vanligare. För boomers har kontorsjobb och en stillasittande vardag blivit normen, vilket ytterligare belastar hälsan. Detta har resulterat i ett större antal fall av fetma, vilket i sin tur ofta är kopplat till typ 2-diabetes och andra komplikationer.

– Risken för att drabbas av kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar är betydligt högre för personer födda efter 1945 än för tidigare generationer, säger forskningsledaren Laura Gimeno. Om livslängden fortsätter att öka kommer yngre generationer att leva längre, men med sämre hälsa.

Hälsoproblemen hos boomers riskerar att leda till en alltmer påtaglig ekonomisk börda. En åldrande befolkning som kräver mer vård innebär ökade kostnader för staten och det offentliga vårdsystemet. Upp till en femtedel av befolkningen i västvärldens höginkomstländer är i dag över 65 år, vilket ökar trycket på både hälso- och sjukvården samt social omsorg.

Laura Gimeno varnar för att de försämrade hälsoutfallen även har konsekvenser för sysselsättningspolitiken. Flera västländer strävar efter att förlänga arbetslivet för att hantera den åldrande befolkningen, men den försämrade hälsan kan försvåra dessa ambitioner. Boomers som tvingas till förtidspension på grund av ohälsa riskerar att bli en betydande kostnadsbörda, både i form av vårdutgifter och minskad skatteintäkt från arbetskraften.

Studien, som omfattar data från fem olika generationer, visar på en tydlig koppling mellan födelseår och hälsoutfall. Forskarna delade in de 100 000 studiedeltagarna i följande grupper:

Den största generationen (födda före 1925)

Den tidiga tysta generationen (födda 1925–1935)

Den sena tysta generationen (1936–1945)

Resultaten bekräftar att boomers har fler hälsoproblem än de födda innan andra världskriget. Den ökande efterfrågan på vård och social omsorg förväntas därmed få långtgående konsekvenser för offentliga utgifter och samhällsekonomin.

För att hantera denna utveckling krävs förebyggande åtgärder och medvetenhet kring livsstil. Hälsoproblem som kan förebyggas genom kost och motion bör prioriteras i folkhälsoprogram för att motverka det ökande vårdbehovet. Vidare krävs det insatser för att möjliggöra längre arbetsliv utan att hälsan blir lidande.

Sammanfattningsvis pekar forskningen på en brådskande utmaning för vårdsektorn och politiken: om boomers och yngre generationer ska få en god livskvalitet i ålderdomen krävs krafttag för att möta de hälsomässiga och ekonomiska utmaningarna i en åldrande befolkning.

Studien har publicerats i The Journals of Gerontology.

Det här är en boomer 
En babyboom är en period av kraftigt förhöjda födelsetal, ibland definierad av att de årliga födelsetalen överstiger 2,0 per 100 kvinnor i ett land eller annat område. Personer födda under en sådan period sägs tillhöra en babyboomgeneration.

På engelska åsyftar termen babyboom främst de dramatiskt ökade födelsetalen under och strax efter andra världskriget i stora delar av västvärlden, och som gav upphov till den stora fyrtiotalistgenerationen.

Sviktande hälsa bland ”boomers”

Vuxna med typ 1-diabetes fick flera hälsofördelar när de åt en kost med måttligt med kolhydrater. Det handlar inte om någon extrem diet och de flesta upplevde att den var enkel att följa, säger Sofia Sterner Isaksson, forskare och dietist.

I studien lottades 50 vuxna med typ 1-diabetes till att antingen inleda med fyra veckors diet med traditionell kost eller fyra veckor med en mindre mängd kolhydrater. Efter fyra veckor gjorde alla deltagare ett uppehåll för att sedan gå över till den andra dieten – på så sätt jämfördes deltagarna med sig själva.

Till skillnad från typ 2-diabetes, som kan uppstå på grund av livsstil, finns det få studier på hur kost med mindre kolhydrater påverkar personer med typ 1.
Deltagarna, som alla hade förhöjda blodsockervärden vid studiens början, använde en kontinuerlig mätare (CGM) som skattade blodsockernivåerna varje kvart. När alla hade testat båda dieterna konstaterade forskarna att äta måttligt med kolhydrater gjorde att deltagarna hade bättre medelvärden för sitt blodsocker än med den traditionella dieten.

Resultaten har publicerats i tidskriften Lancet Regional Health Europe.
– Det är positivt eftersom de aktuella förbättringarna anses minska risken för organskador, säger Sofia Sterner Isaksson, som tillsammans med bland andra Marcus Lind, professor i diabetologi, står bakom studien.

I den traditionella kosten kom hälften av energin från kolhydrater. I den måttliga kolhydratkosten var det i stället 30 procent. Det handlar alltså inte om en nolltolerans. Dieterna var sammansatta så att både kolhydrater och fetter var av bra sort. Det handlar till exempel om fullkorn och fiberrika kolhydrater liksom hälsosamma fetter.
Kolesterol- och blodtrycksnivåer låg på samma nivå för båda dietvarianterna. Dessutom upplevde deltagarna sig mer nöjda med den kolhydratsnåla kosten.

Att dra ner på kolhydraterna kan alltså vara ett sätt att förbättra blodsockervärdena för vuxna med typ 1-diabetes. Men det är viktigt att göra större förändringar i samråd med vården, enligt Sofia Sterner Isaksson som är verksam vid Göteborgs universitet.

– Alla behöver finna en kost som passar dem. Därför är det viktigt att vi kan presentera data som visar att måttlig lågkolhydratkost är effektiv och säker. Däremot behövs det separata studier framöver för barn som växer där behovet är ett annat.

Maten som sänker blodsockret

Att dra ner på kött och chark kan minska risken för att utveckla typ 2-diabetes. De slut­satserna drar forskare av en omfattande inter­nationell studie.

När de uppdaterade nordiska närings­rekommendationerna presenterades 2023 var rådet tydligt: Begränsa mängden kött till max 350 gram om dagen. Av processat kött, som skinka, salami och bacon, bör vi äta ”så lite som möjligt”, sade projektledaren Rune Blomhoff till TT då.

Råden får nu stöd i en stor så kallad metaanalys där forskare från flera länder, däribland Sverige, har analyserat data om mängden kött och chark i kosten och typ 2-diabetes. Totalt omfattas nästan två miljoner deltagare från 20 länder.

Slutsatsen i studien, som publicerats i The Lancet Diabetes & Endocrinology, är att risken att utveckla diabetes typ 2 ökar stegvis ju mer kött man äter. Även konsumtion av fågel kopplas till ökad risk, om än inte lika hög.

– Det här är en av de största observations­studierna kring köttkonsumtion och diabetes som har gjorts. Den är väldigt gedigen, säger Mai-Lis Hellénius, läkare och professor vid Karolinska Institutet, som inte själv deltagit i studien.

I den här typen av studier går det inte att slå fast att det är köttkonsumtionen som ger den ökade risken, men Hellénius säger att den är ytterligare ett tecken på att dagens näringsrekommendationer om att begränsa köttintaget ligger rätt..

Forskarna tar upp några exempel: För varje 100 gram rött, icke-processat, kött om dagen som äts ökar risken att utveckla typ 2-diabetes med 10 procent. För processat kött ger varje intag à 50 gram en riskökning på 15 procent.

Men Mai-Lis Hellénius tycker inte att man ska vara rädd för skinkskivan på smörgåsen.
– Det handlar om balans och vilken livsstil vi har i övrigt. Både kost och fysisk aktivitet är viktigt. Människor är allätare och det finns plats för både snabba kolhydrater och kött. Men många i Sverige, framförallt unga män, äter för mycket kött.

Varför kött och chark skulle öka risken för typ 2-diabetes svarar inte studien på. Men det finns några teorier. Exempelvis att kött kan innehålla nitrosaminer, som kan vara cancerframkallande och även påverka många celler och funktioner i kroppen vilket påverkar risken för diabetes. Kött innehåller också mättade fettsyror som inte är bra för oss.
– Men även protein och järn som är bra. Än en gång – det handlar om att inte äta för mycket, säger Mai-Lis Hellénius.

Chark eller rött kött?
Med rött kött menas kött från fyrbenta djur som nöt, gris, får/lamm, vilt och ren.
Med charkprodukter menas kött som har rökts, behandlats med nitrit eller konserverats på annat sätt. Det kan vara till exempel korv, bacon, rökt skinka, salami och leverpastej.
Sedan tidigare är det känt att en hög konsumtion av kött, framför allt processat, ökar risken för bland annat tjocktarmscancer och hjärt-kärlsjukdomar.
Källa: Livsmedelsverket, Mai-Lis Hellénius

Kött kan öka risken för typ 2-diabetes

Tio procent av alla barn som föds i Sverige har en förhöjd ärftlig risk att drabbas av typ 1-diabetes. Men vad påverkar om sjukdomen utvecklas eller inte? Tusentals skånska barn och deras föräldrar har i flera studier bidragit till att forskarna kommit närmare svaren.

Typ 1-diabetes är en allvarlig autoimmun sjukdom som varje år drabbar cirka 350 barn i Sverige. Trots att sjukdomen är genetiskt betingad, pekar ny forskning från Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet på att livsstilsfaktorer som kost och fysisk aktivitet också kan spela en avgörande roll.

Forskningen har visat att vad vi äter kan ha en direkt inverkan på utvecklingen av autoantikroppar, vilka är tidiga markörer för typ 1-diabetes. I en omfattande studie följde forskarna över 5 000 barn som vid två års ålder ännu inte hade utvecklat några autoantikroppar. Barnen observerades fram till åtta års ålder, och deras kostvanor och fysiska utveckling analyserades noggrant.

Studien fann ett tydligt samband mellan ett högt energiintag och utvecklingen av en första diabetes-autoantikropp. Barn som hade en snabb tillväxt och ett högre BMI visade sig vara särskilt sårbara. Carin Andrén Aronsson, enhetschef på Teddy-mottagningen vid Skånes universitetssjukhus i Malmö och forskare vid Lunds universitet, förklarar:

–Vi såg att ett högre energiintag ledde till högre BMI, vilket i sin tur ökade risken för att utveckla en första diabetes-autoantikropp. Särskilt intressant var att en kost med hög andel protein ökade risken oberoende av det totala energiintaget.

Resultaten tyder på att det inte bara handlar om hur mycket barn äter, utan också vad de äter. En kost rik på protein kan, enligt studien, öka risken för att utveckla autoantikroppar, vilket är en varningssignal för typ 1-diabetes.

Fysisk aktivitet har länge varit känt som en viktig del av ett hälsosamt liv, men ny forskning visar att det också kan minska risken för att utveckla typ 1-diabetes hos barn med förhöjd risk.

I Teddy-studien, som inleddes 2004, följdes över 8 700 barn med ökad risk för typ 1-diabetes, varav 4 400 deltog i en delstudie som undersökte sambandet mellan fysisk aktivitet och utvecklingen av autoantikroppar.

Rörelse och färre kalorier minskar risken för typ 1-diabetes

Med hjälp av nanoteknik kan insulin förpackas och tas genom munnen. Det kommer normalt att ske i pillerform, men det går också att föreställa sig att insulinet levereras i till exempel en chokladkaka.

Peter McCourt, ursprungligen från Australien och nu verksam som forskare vid Norges arktiska universitet i Tromsø, har tillsammans med kollegor från University of Sydney, banat väg för en revolutionerande förändring i diabetesvård. Deras arbete, publicerat i Nature Nanotechnology, introducerar en ny metod för insulinadministration som använder nanoteknik för att förbättra effektiviteten och patientkomforten.

Tidigare har diabetiker varit hänvisade till att ta insulin genom sprutor eller pumpar, en process som inte bara är obekväm utan även bristfällig i precision. Insulinet distribueras ofta i hela kroppen snarare än att riktas mot de nödvändiga områdena, vilket ökar risken för biverkningar såsom hypoglykemi.

Peter McCourts metod skiljer sig genom en strategisk användning av nanoteknik.

– När du tar insulin via spruta går mycket av insulinet till musklerna och magområdet. Med hjälp av nanoteknik kan insulin istället levereras på ett riktat sätt till levern. Denna metod tillåter en mer kontrollerad frisättning av insulin tack vare små silverpartiklar som skyddar insulinet på dess väg genom matsmältningssystemet.

Metoden representerar inte bara en bekvämare lösning för patienter, den är också mer lik den naturliga processen hos friska personer där bukspottkörteln producerar insulin och skickar direkt till levern. Insulinet har redan testats framgångsrikt på 20 babianer.

– Insulinet är insvept i sockerfri choklad, vilket de gillar, säger Peter McCourt. Dessutom får de ett pris för att ta ett blodprov, så de räcker villigt fram handen varje gång.

Nu är forskarna redo att testa den nya behandlingen på människor. Först ska läkemedlet testas på 20–80 friska personer, och sedan ska experimenten fortsätta på personer med diabetes. Förhoppningen är att den nya medicinen ska vara tillgänglig för patienterna om 2–3 år.

Med hjälp av nanoteknik kan insulinet förpackas och tas genom munnen. Detta kommer normalt att ske i pillerform, men det kan även levereras i till exempel en chokladkaka.

När behandlingen testades på babianer provades flera olika inpackningar där insulin i sockerfri choklad fungerade bäst. Man kan också tänka sig att detta blir lösningen för människor, åtminstone när insulinet ska tas av barn.

Läs mer: Oral nanoterapeutisk formulering av insulin med minskade episoder av hypoglykemi

Sockerfri choklad istället för insulinsprutor

Vuxna som sover bara 3–5 timmar per dygn löper högre risk att få typ 2-diabetes. Det visar en ny studie från Uppsala universitet, publicerad i tidskriften Jama Open Network. Den visar också att det inte går att kompensera kronisk sömnbrist bara genom att äta hälsosamt.

Christian Benedict, universitetslektor och sömnforskare vid institutionen för farmaceutiska biovetenskaper vid Uppsala universitet och ansvarig för studien, har

tillsammans med en grupp forskare tittat på sambandet mellan typ 2-diabetes och sömnbrist.

Typ 2-diabetes påverkar kroppens förmåga att använda socker (glukos), vilket hindrar insulinupptagningen och resulterar i höga blodsockernivåer. En rapport från 2020 visade att över 462 miljoner människor lider av sjukdomen. Med tiden kan den orsaka allvarliga skador, särskilt på nerver och blodkärl, och utgör därmed ett eskalerande folkhälsoproblem globalt.

– Tidigare forskning har visat att återkommande kort dygnsvila ökar risken för typ 2-diabetes, medan hälsosamma kostvanor som att äta frukt och grönsaker regelbundet kan minska risken. Men det har varit oklart om personer som sover för lite kan minska risken att utveckla typ 2-diabetes genom att äta hälsosamt, säger Diana Noga, sömnforskare vid institutionen för farmaceutiska biovetenskaper vid Uppsala universitet.

Forskarna använde data från en av de största populationsdatabaserna i världen, UK Biobank, där nära en halv miljon deltagare från Storbritannien har kartlagts genetiskt och svarat på frågor om hälsa och livsstil. De följde deltagarna i över tio års tid och fann att en sömntid mellan tre och fem timmar var kopplad till en högre risk att utveckla typ 2-diabetes. 

Hälsosamma kostvanor ledde däremot till en lägre risk att utveckla sjukdomen, men även personer som åt hälsosamt men sov mindre än sex timmar per dygn löpte fortfarande en högre risk för typ 2-diabetes.

– Våra resultat är de som första ifrågasätter om en hälsosam kost kan kompensera för brist på sömn när det gäller risken för typ 2-diabetes. De bör inte orsaka oro, utan istället ses som en påminnelse om att sömn spelar en viktig roll för hälsan, säger Christian Benedict.

Han menar också att effekterna av sömnbrist varierar mellan individer beroende på bland annat genetik och en persons faktiska sömnbehov.

För lite sömn ökar risken för typ 2-diabetes

Att ha hund tycks inte hjälpa vid typ 2-diabetes. Det visar en ny studie vid Umeå universitet, där forskare har jämfört värden och utfall av behandling hos hundägare och icke-hundägare med typ 2 diabetes. Resultatet var att hundägarna snarare hade sämre värden än de som saknade hund.

I studien har forskarna följt 218 000 personer i Sverige som nyligen fått diagnosen diabetes typ 2. Av dessa var knappt fyra procent hundägare. Vid uppföljningen, som varade i genomsnitt fem år, kunde forskarna se att hundägarna hade en mindre gynnsam utveckling av blodsockernivåerna jämfört med övriga. 

– Resultatet är onekligen en smula överraskande, men ska inte tolkas som att det i sig är någon nackdel att ha hund. Det kan säkert vara bra på många sätt, men det innebär inte att man kan slarva med att ta sin medicin eller med att följa rekommendationer om att lägga om livsstil vid diabetes, säger Olov Rolandsson, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet och ansvarig för studien.

Hundägarna visade sig ha det svårare att uppnå behandlingsmålen för blodfetter, blodsocker och blodtryck. Det gick inte att se någon tydlig skillnad i dödlighet mellan grupperna; hundägarna i studien levde alltså vare sig längre eller kortare än icke-hundägarna. Resultaten går delvis på tvärs med tidigare etablerade uppfattningar att hundägare generellt har bättre hälsa än andra.

– Det återstår att forska om vad som är orsaken till fynden, om det finns andra underliggande faktorer som spelar in, som övrig livsstil och hur man följer rekommendationer. Att ibland gå ut med hunden tycks i varje fall inte vara tillräckligt vid diabetes, säger Olov Rolandsson.

Underlaget för den aktuella studien har hämtats från bland annat Nationella diabetesregistret, Socialstyrelsens diagnosregister och dödsorsaksregistret. Studien har genomförts i samarbete mellan forskare vid Umeå universitet, Linköpings universitet, Sahlgrenska akademin, Örebro universitet, Uppsala universitet samt University of New South Wales i Sydney och Imperial College i London.

Läs hela studien publicerad i den vetenskapliga tidskriften Frontiers in Public Health:

Dog ownership, glycaemic control and all-cause death in patients with newly diagnosed type 2 diabetes: a national cohort study
Karin Rådholm, Peder af Geijerstam, Mark Woodward, John Chalmers, Margareta Hellgren, Stefan Jansson, Olov Rolandsson

Hund hjälper inte vid typ 2-diabetes

Personer med förhöjd risk för typ 2-diabetes reagerar olika på samma måltid. Det har livsmedelsforskare vid Chalmers sett genom ett enkelt test för mätning av blodsocker. 

Ny studie visar på vikten av skräddarsydda kostråd

De två grupper som utkristalliserades är båda inom riskgrupp för sjukdomen, men en grupp uppvisade ett tydligt sämre blodsockersvar – och kan därmed behöva skräddarsydda kostråd.

– Det är en bra start för att karaktärisera gruppen med förhöjd risk ytterligare. I ett senare skede kan man använda informationen för att skräddarsy kostråd som skulle kunna ge bättre effekt än de allmänna kostråden för riskgruppen, säger Viktor Skantze, doktorand på avdelningen för livsmedelsvetenskap och delad förstaförfattare till studien.

Avdelningens forskning inom området precisionsnutrition, skräddarsydd kost, går ut på att utveckla metoder för att analysera hur en person, till exempel personer i riskgrupp för typ 2-diabetes, svarar på olika sorters mat. I förlängningen ska detta kunna leda till att man kan ge individuella kostråd till enskilda individer.

− Resultaten från studien pekar mot att det kanske inte hjälper alla i en riskgrupp att äta en kost med lågt glykemiskt index, för de får ändå ett högt blodsockersvar. Det kan finnas undergrupper inom riskgrupperna som reagerar annorlunda och där kostråden bör skräddarsys efter deras speciella förutsättningar, säger Viktor Skantze.

De 155 deltagarna kom från tre länder; USA, Italien och Sverige. De delades upp i två grupper som fick äta en standardiserad kost, en med högt glykemiskt index (GI) och en med lågt.

Forskargruppen mätte glukoshalterna i försökspersonernas blod efter att de ätit specialdesignade frukostar. Genom att analysera toppar och hastigheter, det vill säga hur högt blodsockret gick upp och hur snabbt det gick ner igen efter måltiden, kunde forskarna dela in försökspersonerna i två olika grupper.

− Studien utgick från två interventionsgrupper, men det spelade ingen roll vilken av de två måltiderna de fick. Vi såg ändå två olika grupperingar, varav en hade sämre glukossvar, vilket är en riskfaktor för typ 2-diabetes, säger Thérése Hjorth, doktorand på avdelningen för livsmedelsvetenskap och delad förstaförfattare.

Studien är bara början på att urskilja och karaktärisera de olika riskgrupperna, men man ser positivt på att använda modellen vidare.

− Nu när vi har uppvisat skillnader med den här modellen genom blodprov ser vi framför oss att man i framtiden skulle kunna använda kontinuerliga glukosmätningar (CGM-mätare), av samma som typ 1-diabetiker använder, i sitt hem och slippa blodprov. Detta är något vi nu jobbar med, säger Viktor Skantze. 

Länk till studien: Differential Responders to a Mixed Meal Tolerance Test Associated with Type 2 Diabetes Risk Factors and Gut Microbiota—Data from the MEDGI-Carb Randomized Controlled Trial

Från Bamses älskade universum kommer nu Lill-Mickel, en gosedjursvän som ska hjälpa barn att förstå och hantera sin diabetes. Svenska Diabetesförbundet lanserade Lill-Mickel inför Världsdiabetesdagen den 14 november.

Svenska Diabetesförbundet och Story House Egmont har arbetat tillsammans under flera år för att, med hjälp av Bamse, underlätta hanteringen av de utmaningar och frågor som ofta uppstår runt skolgången för barn med diabetes. 

Med hjälp av figuren Lill-Mickel har flera pedagogiska verktyg tagits fram, bland annat specialtidningen ”Bamse och Lill-Mickel – en specialtidning om diabetes” och spelet ”Lill-Mickels dag”. Materialet syftar till att öka förståelsen för hur det är att leva med diabetes samt att avdramatisera samtalssituationen runt sjukdomen.

Forskning visar att antalet barn med diabetes ökar. Varje dag diagnostiseras ungefär två barn med den vanligaste diabetesformen hos barn, typ 1, i Sverige. Orsakerna bakom denna ökning är fortfarande oklara, men möjliga förklaringar inkluderar infektioner, virus, ökad stress, miljögifter eller kostförändringar. 

Det nya Lill-Mickel-gosedjuret, samt tidningen och spelet, finns att beställa för både privatpersoner, vårdinstitutioner och skola via butik.diabetes.se. Gosedjuret kostar 250 kr varav 100 kr går till Svenska Diabetesförbundets ändamål, såsom forskning och kunskapsspridning om diabetes.

Lill-Mickel stöttar barn med diabetes

Forskningsresultat från Högskolan i Skövde visar att människor med diabetes typ 2 ökar sin förmåga att hantera sjukdomen när de får samtala om den i grupp. Reflektionsverktyg i form av fotografier hade extra stor, positiv påverkan på inlärningen.

I det fleråriga forskningsprojektet Att ta rodret i livet med diabetes typ 2 har en forskargrupp sammansatt av forskare från Högskolan i Skövde, Högskolan Väst och Skaraborgs Sjukhus utvecklat ett koncept för gruppundervisning som visat sig ha positiva effekter för patienter med diabetes typ 2. 

– Dialog i grupp har visat sig ha stor betydelse. Patienterna kan känna igen sig i varandras berättelser och får en förståelse för sitt eget sätt att handla. Våra resultat visar också på ett ömsesidigt lärande där patienter och vårdare lär av varandra, säger Mia Berglund som är projektledare och professor i omvårdnad vid Högskolan i Skövde.

En central del i konceptet är reflektion och forskningen visar att det gruppbaserade upplägget gjorde det möjligt för patienterna att lära sig genom just reflektion kring sina egna och andras erfarenheter. Att få prata om skuld och skam över att ha drabbats av diabetes och de förändringar som man gör i livet med sjukdomen och deras betydelse på lång och kort sikt upplevdes vara till stor hjälp för att hantera sjukdomen. 