Hon är livsstilsprofessorn som hyllar vikten av vardags­prevention och som gärna sticker ut hakan i samhälls­debatten. Möt Mai-Lis Hellenius, läkaren och nestorn som ägnat hela 
sitt yrkesliv åt att vi alla ska må bättre.

Det där med att vara pensionär är relativt. I Mai-Lis Hellenius fall innebär det att hon efter ett långt yrkesliv som läkare och professor i allmänmedicin, med kardiovaskulär prevention som forskningsområde, jobbar minst lika mycket som tidigare – men nu i en friare roll som professor emerita.

– Jag är glad över mitt jobb och detta med att förebygga ohälsa har blivit så stort och efterfrågat att det är svårt att säga nej. Jag upplever även att det är nu allt händer, säger hon, när vi ses på Karolinska Institutet i Solna. Det har varit hennes arbetsplats under merparten av karriären och där hon bland annat varit med och öppnat Sveriges första livsstilsmottagning inom slutenvården.

När i livet bestämde du dig  för att det var läkare du ville bli?

– Det var en syokonsulent på gymnasiet som trodde att det skulle passa mig. Vi hade få akademiker i vår släkt men jag hade bra betyg och tyckte det var spännande med biologi och att bygga relationer med andra människor. Så jag flyttade från Hälsingland till Stockholm för att läsa medicin och trivdes redan från första dagen.

Intresset för hur nutrition, fysisk aktivitet, sömn och andra livsstilsfaktorer påverkar olika biologiska processer i kroppen kom redan under utbildningen.

– Det har länge stått klart att många sjukdomar har en direkt koppling till livsstilen och inspirerad av föregångare tyckte jag att det är betydligt bättre att förebygga i tid än att vänta på att folk ska bli sjuka, säger Mai-Lis Hellenius.

Som allmänläkare inom primärvården i Sollentuna var hon bland de första i värld­en som skrev ut fysisk aktivitet på recept, inom preventionsprogrammet ”En hjärtesak” som startade 1988, där man fångade upp människor med hjälp av hälsoundersökningar. Inspirationen hämtades från hälsoprojekt i Nordkarelen, Habo och USA, och man gav råd inte bara kring motion utan även om mat, stress, sömn och rökning – hela livsstilen.

– Vi hade även turen att ha en fantastisk dietist anställd på halvtid i projektet som hette Birgitta Schwinn.

Preventionsarbetet blev grunden till Mai-Lis Hellenius doktorsavhandling som blev klar 1995, om hur man med fysisk aktivitet och hälsosam mat kan förebygga hjärt- och kärlsjukdomar.

I en långtidsutvärdering av projektet, med 5 761 kvinnor och män som deltog i programmet och som jämförts med 34 556 andra personer med liknande riskfaktorer och bakgrund, har man kunnat se tydliga resultat.

– Vi lyckades verkligen hjälpa människor. Deltagarna hade lägre risk att drabbas av och dö i hjärt- och kärlsjukdom, och de som redan drabbats hade lägre risk att dö av sjukdomen. De som deltagit i programmet levde längre. Beräkningar visade att vi antagligen räddat livet på 175 personer, säger Mai-Lis Hellenius.

Erfarenheterna av de olika projekten har spridit sig och i dag bedriver hela 17 av 21 regioner någon form av riktade hälsodialoger.

– Överhuvudtaget har vi en mer preventivt inriktad vård i dag. Fler har insett att prevention är en investering, inte en kostnad.

Ett tydligt bevis på det är att Karolinska Institutet ordnat finansiering för ytterligare en professur inom prevention, en roll som Ylva Trolle Lagerros innehar sedan i höstas.

– Jag tror att det kommer att tillsättas liknande professurer på alla universitet och lärosäten i Sverige, det ligger verkligen i tiden.

Hur får man människor att ändra livsstil?

– Jag tror det handlar mycket om att bli bemött med respekt och att få stöttning, både av närstående och att vara en del av en grupp. Sedan ska man inte underskatta det här med att skriva ut motion på recept, det är något nästan magiskt med det. Precis som att det är bra att vara väldigt handgriplig i sina råd när det gäller att hitta bra mat i vardagliga situationer, som i butiken och på restaurangen. Sedan är det viktigt med uppföljning och återbesök – att man inte släpper taget om patienterna.

En viktig del av Mai-Lis Hellenius arbete har genom åren varit att samverka med det omgivande samhället och dela med sig av sin kunskap om livsstilens betydelse för hälsan i form av utbildningar och föreläsningar. Hon har även bidragit till otaliga tidningsartiklar, inslag i radio och tv, kokböcker och självhjälpsprogram kring hur man kan förändra sin livsstil.

– Jag är inte ute efter att synas själv men om kunskapen inte sprids utanför Karolinskas väggar och hälso- och sjukvården, då är den inte mycket värd.

Att vara så synlig i ”kostdebatten” har även bidragit till en del personliga påhopp, otrevliga mejl och telefonsamtal – och i några fall till och med direkta hot – från militanta förespråkare av olika dieter, som exempelvis LCHF.

– Det är skälet till att jag valt att inte finnas med på sociala medier. Det här med mat väcker känslor på ett helt annat sätt än fysisk aktivitet.

För några år sedan gav Mai-Lis Hellenius ut boken ”Ta en kaka till”, vilket kan låta aningen motsägelsefullt med tanke på hennes roll som nes­tor inom folkhälsa. Men nej då, tvärtom:

–  Vi som jobbar med hälsosam mat får inte vara för stränga och ta bort matglädjen och ge människor skuldkänslor, för då slutar folk att lyssna.

Hur ska man göra för att inte fastna i den fällan?

– Man behöver vara mer tillåtande och tala i ”vi-termer” för att inte peka ut. ”Vi kvinnor” eller ”vi som har problem med att…”. Det gäller att etablera en god dialog där man lyssnar in och ger svar på frågor i stället för att berätta och informera.

Hur ser du på dietisters roll i det preventiva folkhälsoarbetet?

– Dietister är extremt viktiga, med all sin erfar­enhet av svåra samtal om och kring mat. Det är även en yrkesgrupp som det behövs betydligt fler av. Jag skulle gärna se en dietist i varje team inom hälso- och sjukvården – inte minst för att vidareutbilda alla oss andra så att maten får den centrala roll som den förtjänar.

Så vilket är ditt bästa tips till alla dietister där ute?

– Våga sticka ut hakan mer och gör yrkesrollen mer synlig. Delta mer i samhällsdebatten, för det finns ett stort behov av fler röster som tränger genom bruset och står på en stabil vetenskaplig grund som trygg motvikt till alla dessa trender och populära dieter, säger hon och fortsätter:

– Alla vi som jobbar inom hälsovården behöver ta oss tid att jobba utanför våra vanliga arenor. Och i stället för att skälla på livsmedelsindustrin behöver vi bli bättre på att samarbete med den.

Du är gift med en professor i klinisk nutrition. Vad pratar ni två om vid köksbordet?

– Haha, det blir rätt mycket prat om jobb och forskning. Men många i vår bekantskapskrets är inte läkare och det är nog bra! Måltiderna är väldigt centrala i vår familj, det är ett stort gemensamt intresse där vi lägger mycket tid.

Jag vet att du lever som du lär, men det måste ju finnas något i ditt liv som är 
mindre hälsosamt?

– Ja, jag stressar ofta lite för mycket. Det beror på att jag är tidsoptimist – och det har inte blivit bättre med åren. I övrigt är jag en person som verkligen tycker att det är gott att äta hälsosamt och som gillar att röra på mig.

Mai-Lis Hellenius berättar att man i samband med framtagandet av de nya nordiska näringsrekommendationerna gjorde omfattande vetenskapliga skattningar på europeisk befolkningsnivå om vad det skulle betyda för hälsa och livslängd om vi alla åt efter hur kostråden faktiskt ser ut. Och resultatet visar att om vi äter hälsosamt redan från 20 års ålder kan det ge tio till 14 år extra i livslängd. Och om man äter hälsosamt från 60 års ålder åtta till nio år extra.

– Tänk vilken kraft det ligger i hälsosamma matvanor! Vi har ju egentligen vetat det länge men under de senaste åren har det varit något av en explosion av studier kring både kost och rörelse.

– Att det fortfarande finns så mycket hälsa kvar att vinna. Så länge jag tycker att det är roligt och så länge jag är efterfrågad så kommer jag fortsätta att hålla dörren till jobbet och forskningen öppen. 

Vi som jobbar med hälsosam mat får inte vara för stränga och ta bort matglädjen.

Ålder: 71 år.
Bor: Radhus i Sollentuna.
Familj: Maken Tommy Cederholm, vuxen son och stor släkt.
Är: Professor emerita i medicin vid KI, Solna.
Karriär: Läkarexamen vid KI 1978. Specialist i allmänmedicin 1986. Disputerade 1995 på en avhandling om hur man med råd om motion och bra mat kan förebygga hjärt-och kärlsjukdom. Docent, med inriktning på kardiovaskulär prevention, KI, 1999. Professor i allmänmedicin 2006, med inriktning mot kardiovaskulär prevention och med fokus på livsstil, KI. Professor på livsstilsmottagningen vid hjärtkliniken vid Karolinska i Solna, 2010-2019.

Gott, enkelt och hälsosamt. 
”Jag tycker att det är kul med mat och älskar traditionell medelhavsmat med mycket grönsaker, olivolja och saker från havet."

I folkhälsans tjänst

Ulf Risérus, professor i klinisk nutrition och metabolism vid Uppsala universitet, provar gärna nya grepp och okonventionella metoder i sin forskning. Fettsyror, biomarkörer och den nordiska hälsosamma kosten är den röda tråden.

En gammal löpsedel från DN pryder väggen i arbetsrummet på Uppsala universitet med sitt braskande budskap: ”Nya svenska forskarrön: Den nordiska maten som gör dig smalare och piggare”.

Den är från 2010, då tidningen uppmärksammar en forskningsstudie som Ulf Risérus och hans forskargrupp stod bakom, där man för första gången vetenskapligt kunde belägga att en så kallad ”nordisk hälsosam kost” har lika stor effekt på typiska riskmarkörer för hjärt-kärlsjukdom som den omtalade Medelhavsdieten.

– Det var slående och roliga resultat – och det är inte all forskning som får så stort medialt genomslag, säger han.

Ett lite ovanligt grepp var att alla deltagare fick all mat i matlådor för att underlätta följsamheten. Studien, som genomfördes av doktoranden Viola Adamsson, gjordes i samarbete med Lantmännen Cerealia.

– Så länge man som forskare kan stå helt fri och finansieringen inte påverkar vare sig forskningen eller hur man sedan tolkar resultaten kan sådana samarbeten leda till ökade kunskaper.

Vad är det som gör forskning så roligt?

– Att vara med och bygga ny kunskap genom att testa hypoteser är väldigt spännande. Man ställer en fråga och får sedan flera svar, det är mycket det som forskning går ut på.

Att Ulf Risérus skulle bli forskare var dock inte självklart. Som liten drömde han om att bli fältbiolog och fågelskådare. I tonåren tog intresset för träning över, där fotboll varvades med friidrott och kampsport. Det var tack vare träningen som han började intressera sig för kost och hälsa.

Militärtjänstgöringen som lapplandsjägare i Kiruna gjorde att han ett tag funderade på en karriär inom det militära, men började sedan läsa ekonomi vid Stockholms universitet.

– Det var verkligen inte min grej. Jag hop­pade över till psykologi i stället och insåg att det är kroppen jag är intresserad av – och började läsa medicin på Karolinska Institutet.

Efter medicine kandidatexamen tog Ulf Risérus en master i klinisk nutrition i Göteborg för att därefter börja forska vid Uppsala universitet. Doktorsavhandlingen, som blev klar 2002, kretsade kring samma saker som han fortfarande arbetar med: effekten av olika fettsyror, det metabola syndromet, bukfetma och typ 2-diabetes. Efter några år som postdoktor vid Oxford University återvända han till Uppsala, avancerade till docent och 1 januari 2020 blev han professor i klinisk nutrition och metabolism.

I dag leder Ulf Risérus en forskargrupp på ett tiotal personer som studerar hur olika fettsyror såväl som olika kostmönster påverkar risken att utveckla fettlever, typ 2-diabetes, och hjärtkärlsjukdom. Målet är att bidra med vetenskapligt underlag för att mer effektivt kunna förebygga och behandla den här typen av kostrelaterade sjukdomar i framtiden.

– Vi försöker även hitta nya biomarkörer som på ett objektivt sätt speglar det vi har ätit, säger han och förklarar att exempel på sådana biomarkörer är fettsyror i blodplasma och vävnader.

– I många studier mäter man följsamhet till olika koster baserat på självrapporterad data. Men det finns ju en del begränsningar med detta, som att personerna inte minns vad de har ätit. I vårt fettsyralaboratorium kan vi analysera en rad olika fettsyror för att få en mer tillförlitlig bild.

Förutom fettsyrorna har den nordiska hälsosamma kosten löpt som en röd tråd genom Ulf Risérus forskargärning. En kost som baseras på fullkornsprodukter, fet fisk som lax och sill, rapsolja, rotfrukter, baljväxter, frukt och bär. Det innebär mycket fibrer, stora volymer och låg energitäthet men även rikligt med omättade fetter från växtriket.

Den där studien som hamnade på löpsedeln handlade om vanliga, friska människor. I senare studier har man riktat in sig på kosten som behandling av redan sjuka.

I den senaste har Ulf Risérus och hans forskar­grupp studerat huruvida en hälsosam nordisk kost kan vara till nytta vid typ 2-diabetes såväl som vid fettlever, två sjukdomar som är nära sammankopplade.

– De flesta riskfaktorer som mättes förbättrades markant: vikt, blodfetter, leverfett, inflammation och glukoskontroll. Det visar hur bra en hälsosam nordisk kost med mycket fullkorn och fleromättade fetter faktiskt fungerar även kliniskt och på längre sikt. Nu startar vi ytterligare en ny klinisk studie, där vi undersöker om en hälsosam nordisk kost kan bromsa åderförfettningen hos patienter som haft hjärtinfarkt.

Du har ju även forskat om hälsoeffekter av omättat fett, såsom förmågan att bygga muskler och hur fettet lagras i levern. Berätta!

– Jag fick idén till den så kallade muffins-studien under en lunch i Akademiska sjukhusets matsal. I den studien kunde vi – för första gången – vetenskapligt bevisa att mättat fett är mer fettbildande och möjligen även mindre muskeluppbyggande än fleromättat fett.

I studien fick unga, normalviktiga vuxna män och kvinnor äta cirka 750 extra kalorier per dag under sju veckor. Detta i form av muffins (bland annat för att åstadkomma en så kallad dubbel-blind studie) som bakades av doktoranden Fredrik Rosqvist. Hälften av del­tagarna blev lottade att äta sina överskottskalorier från solrosolja, den andra hälften från palmolja.

Ökningen av kroppsfett samt fördelningen av fett i kroppen mättes med magnetkamera före och efter viktökningen, liksom kroppens muskelmassa. Resultatet var enligt Ulf Risérus slående.

– Trots att bägge grupperna gick upp lika mycket i vikt orsakade överkonsumtionen av mättat fett flerfaldigt mer fett i levern och dubbelt så mycket bukfett jämfört med överkonsumtion av fleromättat fett. Dessutom blev den totala mängden kroppsfett högre, medan gruppen som fått fleromättat fett i stället ökade sin muskelmassa.

I en uppföljande studie på överviktiga medelålders personer, kunde forskarna dock inte bekräfta effekten på muskelmassa, däremot tydliga skillnader i leverfett.

– Dessa studier visar tydligt att typen av fett är en betydelsefull faktor som styr hur mycket fett som lagras in i levern. Detta kan ha stor betydelse vid diabetes, men även för förebyggandet av allvarlig leversjukdom, som alltid startar med ökad fettinlagring.

Ulf Risérus har även varit med och tagit fram de uppdaterade europeiska riktlinjerna för kostbehandling av diabetes, liksom de nationella.

Vilka är de viktigaste skillnaderna mot tidigare, och som man behöver ha koll på som dietist?

– Det som förändrats är evidensen, tack vare nya forskarstudier kan vi säga saker säkrare. I dag finns vetenskapligt stöd för att energireducerad kost kan bidra till att typ-2-diabetes går tillbaka, i alla fall vid relativt nydebuterad sjukdom. Forskning föreslår att hos ungefär var tredje person med typ 2 som går ned ordentligt i vikt och sedan håller vikten, blir blodsockernivåerna normala. Det är bra att kunna säga till sina patienter för att motivera dem!

De nya rekommendationerna fokuserar generellt sett mer på kvaliteten på livsmedlen och näringsinnehållet än på den totala mängden fett, protein eller kolhydrater man bör äta.

– Det är stor skillnad på att välja fett från nötter och från smör. Eller att välja kolhydrater från ett helt äpple jämfört med ett glas juice, säger Ulf Risérus.

Han menar att en energirik och felaktig kost är den enskilt viktigaste orsaken till övervikt, bukfetma och fettlever, vilket i sin tur kraftigt ökar risken att utveckla typ-2-diabetes, särskilt hos dem med ärftlighet.

– Men vi vet också att det inte bara är kalorierna som har betydelse. Kostens sammansättning och typ av livsmedel påverkar flera viktiga riskfaktorer vid diabetes, såsom höga blodfetter, fettlever, högt blodtryck och blodsockerreglering. Att följa ett hälsosamt kostmönster kan förebygga ett stort antal fall av både diabetes och hjärt-kärlsjukdom i befolkningen.

Alla typer av diabetes kan ju inte förebyggas. Är det ett problem att typ 1 och typ 2 ibland dras över en och samma kam?

– Jag kan förstå att de som har typ 1-diabetes inte alltid vill blandas samman med typ 2-diabetes, som till stor del orsakats av en ohälsosam livsstil och oftast debuterar på äldre dagar. Samtidigt är typ 2 till viss del ärftlig. Egentligen talar vi om en handfull olika typer av diabetes, som kanske alla borde ha olika namn.

Nya omtalade mediciner som Ozempic, hur påverkar detta forskning, kostråd och nutrition för diabetespatienter?

– Vid kraftig övervikt kan de här medicinerna göra stor nytta, särskilt för personer med typ 2-­diabetes, men de löser ju inte allt. Kostsammansät­tningen är fortfarande lika viktig, vad du äter, när du äter och hur du äter. Jag ser inte de nya medicinerna som ett hot mot nutritionsforskningen och den traditionella kostbehandlingen, det är ett komplement. Det är viktigt att medicinerna används i kombination med förbättrad livsstil. 

Att vara med och bygga ny kunskap genom att testa hypoteser är väldigt spännande.

Ålder: 57 år.
Bor: Hus i Nacka samt sommarhus i Stockholms skärgård.
Familj: Lever ”varannan-veckas-liv” med sonen Nils, 14 år, och dottern Lisa, 12 år.
Karriär: Nacka gymnasium. Militärtjänst vid Lapplands jägarregemente i Kiruna. Med kand. 1999 vid Karolinska Institutet; med mag. 2000 vid Göteborgs universitet; med dr. 2002 och docent 2009 i klinisk nutrition, båda vid Uppsala universitet. Postdoktor vid Oxford University, Oxford Centre for Diabetes, Endocrinology and Metabolism, Churchill Hospital 2003-2005. Forskare och sedan forskningsledare vid Uppsala universitet 2009-2019. Professor i klinisk nutrition och metabolism vid Uppsala universitet sedan 1 januari 2020.

Han öppnar dörren till forskarvärlden

Hon har fått njurar på hjärnan och hjärtat slår för att omvandla teoretiska modeller till mat som doftar och förför. Möt Carla Avesani, docent i näringslära vid enheten för medicinska njursjukdomar på Karolinska Institutet.

Hur hamnar egentligen en brasiliansk-italiensk dietist och forskare från mångmiljonstaden Rio de Janeiro i det pittoreska Trosa?

Tja, när det gäller Carla Avesani så är svaret lika delar njurar och kärlek. För drygt sex år sedan tog hon med sig familjen och flyttade till Sverige för en tjänst som senior forskarspecialist och docent i näringslära vid enheten för medicinska njursjukdomar på Karolinska Institutet. Och under en utflykt till Södermanland kände hon att hon hade hittat hem.

– Jag blev kär i Trosa och bestämde mig för att här vill jag bo, säger hon, när hon tar emot tidningen Dietisten i lokalerna i Huddinge.

Att det är en internationell arbetsplats framgår tydligt. Under en snabb rundvandring hinner vi hälsa på tre forskare från Italien, en från Kina, en från Turkiet och en från Brasilien.

Flera av dem ingår i Carla Avesanis researchgrupp inom forskningslinjen Food as Medicine.

– Vårt fokus ligger på hur nutrition kan förbättra
det kliniska tillståndet hos patienter med kronisk njursjukdom. Dels genom att behandla symptomen vid njursjukdom med hjälp av kosten, dels genom att öka kunskapen kring en miljömässigt hållbar diet genom vår forskning.

Vad är det som är så spännande med njursjukdom?

– Att maten spelar en så oerhört viktig roll för att förbättra det kliniska tillståndet hos de som drabbas. Både för att senarelägga sjukdom, skjuta upp dialys och undvika undernäring, säger Carla Avesani.

Man räknar med att en av tio svenskar drabbas av kronisk njursjukdom, en andel som väntas öka i takt med att befolkningen blir allt äldre. Obesitas påverkar också risken för att drabbas, liksom diabetes och högt blodtryck.

– Sjukdomen är liksom smygande och många lider av odiagnostiserad njursjukdom. Ju fortare den kan upptäckas, desto bättre möjlighet att sätta in behandling. En njurpatient som får dietistvård har bättre odds än de som inte diagnostiserats.

Problemet vid sviktande njurfunktion är att man får förhöjda kaliumvärden i blodet, vilket begränsar dieten. Men i stället för att fastna i strikta restriktioner gäller det att erbjuda möjligheter och skapa balans.

– Listan på vad man får lov att äta måste vara längre än listan på vad man ska undvika. Mat är så oerhört viktig för livskvaliteten, nästan alla våra sociala aktiviteter handlar om mat och mål­tider. Därför måste vi som arbetar med kostrådgivning vara kloka. Varje patient ska få bästa möjliga behandling efter sitt individuella behov.

Carla Avesani är född och uppvuxen i Campo Grande i Brasilien, i en matglad familj präglad av pappans italienska rötter.

– Allt viktigt hemma hos oss hände i köket. Det är nog därför som jag fortfarande alltid blir så lycklig av att se människor laga, äta och njuta av mat. Mat makes a difference, säger hon på den blandning av engelska och svenska som blivit hennes sätt att kommunicera, när hon inte pratar portugisiska eller italienska.

Det var när en äldre kusin började läsa till dietist som Carla, tolv år, bestämde sig för att det skulle hon också göra när hon blev stor.

– Jag blev fascinerad av att det vi väljer att äta kan göra oss sjuka eller faktiskt få oss att vara friska och må bra!

Carla Avesani beskriver den femåriga dietistutbildningen i Brasilien som en blandning av dietist och nutritionist, om man jämför med svenska förhållanden. Njurmedicin blev tidigt ett specialområde och 2004 doktorerade hon med avhandlingen "Resting energy expenditure and body composition in patients with chronic kidney disease”. Ett år senare åkte hon till Sverige för att göra sin postdoc med docent Bengt Lindholm och professor Peter Stenvinkel på KI som handledare.

– Vi behöll kontakten och jag fortsatte att åka tillbaka till Sverige med jämna mellanrum och kunde även skicka över en del av mina egna studenter hit, säger Carla Avesani, som snabbt avancerade till associerad professor vid Rio de Janeiro State University.

Men så kom barnen, en dotter och en son som föddes åren efter varandra, och Rio började med ens kännas som en ganska otrygg och våldsam plats. Eftersom maken arbetar som förläggare i bokbranschen ”och kan jobba var som helst i hela världen” gick tankarna till det där kalla landet i Norden som i jämförelse framstod som en Bullerbyidyll.

– Jag hörde av mig till mina gamla handledare och 24 timmar senare hade jag fått ett löfte om en fast tjänst. Det var helt fantastiskt!

Sedan 2018 bor Carla Avesani i Sverige med sin familj och är väldigt tacksam över hur Karolinska Institutet öppnade dörren för henne.

– Även många dietister i Sverige har varit väldigt öppna för mitt arbete och delat med sig av kunskap och idéer; det är inte alls så att var och en håller på sitt.

Forskningsstudierna hon är inblandad i är många och spänner över ett ganska brett fält. En av dem som hon lyfter är en studie där man tillhandahöll en ”food basket” till ett antal njursjuka patienter, fylld med växtbaserade råvaror såsom frukt, grönsaker, nötter och fullkornsprodukter, tillsammans med en inspirerande kokbok. Syftet var att minska mängden kalium i maten, och alla blod- och urinvärden mättes innan och efter.

– Vi fick fantastiskt goda resultat och studien publicerades i The American Journal of Clinical Nutrition, säger Carla Avesani, och tillägger att hon nyligen fick besked om ytterligare forsknings­medel så att studien nu kan expandera.

En annan studie, Respons K, går ut på att undersöka tillsatser i så kallad ultraprocessad mat. Hela 34 av de E-nummer som ofta används innehåller kalium och tanken är att utveckla en app som gör det lättare för njursjuka patienter att handla mat i livsmedelsbutiken.

– Vi kan inte tala om för människor vad de ska äta, det måste de bestämma själva, men vi kan påverka valet genom att göra det tydligare och enklare.

En annan del av hennes jobb är att undervisa studenter som läser en tvåårig master i nutrition på KI. Det är ett 30-tal studenter i varje årskurs som kommer från hela Europa, men även Mellanöstern och USA. De har ofta en grund inom medicin eller biokemi och kan exempelvis vara dietister, läkare och tandläkare.

– Studenterna är min största källa till inspiration och kunskap. Jag lär mig betydligt mer av dem än tvärtom.

Varje kull får besöka ett provkök för att tillsammans köra praktisk matlagning med en duktig kock. Detta görs i samarbete med Di Luca, som producerar olivolja och andra produkter i Medelhavsköket.

– Det blir en bra brygga mellan teori och praktik. En måltid för mig handlar om fräscha råvaror som lagas från grunden, inte att köpa fryst färdigmat i affären och värma i mikron, säg­er Carla Avesani, som tycker att det är extremt viktigt att man som både dietist och forskare kan transformera kalorier och kunskap till en tallrik mat.

– Annars misslyckas vi. Man kan inte prata om 25 gram protein hit och dit, man måste alltid översätta det till mat på en tallrik, säger hon och berättar att hon just nu håller på att validera sin brasilianska dietistexamen för att få en svensk legitimation.

– Jag längtar efter att kunna jobba som dietist och ha patienter igen. Att bara hålla på med forskning är lite som att sakna en arm.

För ett par år sedan köpte familjen ett semesterhus på Sardinien. Ön tillhör den så kallade blå zonen, alltså demografiska och/eller geografiska områden i världen där människor anses leva mätbart längre på grund av sin livsstil.

– Sardinien är mitt Rio i Europa och mitt happy place. Här är maten medicin hela tiden. Invånarna är väldigt stolta över sin mat och använder bara råvaror som växer där. De älskar att laga mat och många producerar sitt eget vin och olivolja på samma sätt som vi mustar äpplen här i Sverige.

Vid ett par tillfällen har hon tagit med sig sina närmaste forskarkollegor till det italienska huset, för att laga mat tillsammans, dricka vin och prata.

– Jag är nog rätt bra på att njuta av livet och tycker om att sprida kärlek omkring mig. Därför säger jag alltid ”I love you with all my kidneys”. Det är mycket bättre än love by heart, för njurar har man ju två av! 

Listan på vad man får lov att äta måste vara längre än listan vad man ska undvika.

Är: Senior forskarspecialist och docent i näringslära vid Karolinska Institutet med fokus på njurar och mat som medicin. Bor: Kedjehus i Trosa och ett semesterhus på Sardinien. Karriär: Utbildad dietist och nutritionist i Brasilien. Började forska inom njurmedicin och doktorerade vid Federal University of Sao Paulo. Gjorde sin postdoc 2005-2006 vid Karolinska Institutet i Sverige. 2010 blev hon associerad professor vid Rio de Janeiro State University. 2018 flyttade hon till Sverige tillsammans med familjen och har fortsatt sin forskning här, med fokus på hur nutrition kan förbättra det kliniska tillståndet hos patienter med kronisk njursjukdom. Fritid: ”Jag älskar att laga mat, att dricka vin och umgås med familj och vänner.”

"Mat är alltid bästa medicinen"

Anna Granström på länsdietis­t­­enheten Region Norrbotten har kämpat hårt för att lyfta dietisternas roll i vården och vikten av god nutritionsbehandling. – Det som drivit mig är att jag har varit så förbannad, säger hon.

I våras utsågs Anna Granström till Årets dietist, en utmärkelse som årligen delas ut av Dietisternas riksförbund, DRF.

– Det var nog många som undrade ”Vem sjutton är det där?” för det finns ju massor av dietister som har utmärkt sig betydligt mer än vad jag har gjort, säger hon när vi ses, så här några månader senare, på hennes arbetsplats på länsdietistenheten Region Norrbotten på Sunderby sjukhus.

Att Anna Granström alls blev dietist är som så mycket annat här i livet en slump. Hon hade börjat läsa kemi i Umeå, men insåg snabbt att det inte var hennes grej. En kompis, som läste till nutritionist i Stockholm, fick henne att välja det spåret i stället.

– Sedan kompletterade jag med dietistutbildningen i Göteborg för att kunna jobba som klinisk dietist, inte minst med tanke på arbetsmarknaden här uppe i norr.

En gång norrbottning, alltid norrbottning?

– Ja, jag trivs med mentaliteten här uppe, älskar vintersport och uppskattar att vi har fyra riktiga årstider. Åker jag utomlands på semester så längtar jag alltid hem igen.

Efter sin dietistexamen 1988 flyttade hon hem till Luleå, fick in en fot på sjukhuset och sedan har det rullat på. Efter att Sunderby sjukhus stod klart 1999 är det här hon har varit verksam.

Under hela sin karriär har Anna Granström kämpat för att dietisterna i Norrbotten ska få en tydligare och mer självklar roll.

– Det som drivit mig är att jag varit förbannad. Jag tyckte att utvecklingen gick så långsamt och att yrkesrollen blev marginaliserad där resten av vården inte efterfrågade våra kunskaper – vilket i sin tur gick ut över patienterna.

I Norrbotten finns fem sjukhus på 250 000 invånare. Förutom Sunderby även sjukhusen i Kiruna, Kalix, Gällivare och Piteå. Långa geografiska avstånd innebär bland annat att man som dietist måste vara generalist och jobba med både bredd och spets.

För att samla kompetensen och tillsammans bli starkare bildades en särskild länsdietistenhet 2013, något som Anna Granström var en viktig pådrivare av och sedan även blev enhetschef för.

– Det innebar att vi kunde fördela vårt arbete bättre. Vi har även gått från att vara 14 dietister i län­et till att nu vara 20.

Som enhetschef har hon varit drivande i arbetet med att ta fram tydliga och evidensbaserade riktlinjer som stöd vid nutritionsbehandling, att ta fram verksamhetsplaner, prioriteringsverktyg och rutiner, något som både underlättat arbetet och bidragit till en mer jämlik vård.

Kollegorna, som var de som nominerade Anna Granström till Årets Dietist, vittnar även om ett gott ledarskap där allas åsikter och idéer lyssnas in.

– Det jag blev gladast över var att de såg mig som en god förebild som var lojal mot verksamheten och satte laget före jaget.

Efter drygt tio år på tjänsten har hon dock precis valt att kliva av för att i stället jobba med pediatrik.

– Jag längtade efter att jobba kliniskt igen och kunna fokusera på det till 100 procent. Dessutom tror jag att det bara är nyttigt för en grupp att byta chef med jämna mellanrum.

– Goda grundkunskaper och att hålla sig à jour. Det är viktigt att nätverka för att inte stagnera, men även att ifrågasätta för att driva utvecklingen framåt. 

"Jag vill vara en god förebild"

Elin Lövestam är docent i kostvetenskap med språkkänsla som drivs av lust och nyfikenhet. Nu koordinerar hon Sveriges första forskar­skola med fokus på nutrition och dietetik.

En forskares bästa egenskap är nyfikenhet, och det har Elin Lövestam gott om.

– Jag blir lätt intresserad av nya saker och är öppen som person, säger hon när vi träffas på Institutionen för kostvetenskap på Uppsala universitet.

Det var här hon började läsa till dietist för 20 år sedan och här som hon nu arbetar som lektor och docent i kostvetenskap. Dessutom är hon studierektor för forskarutbildningen på institutionen och handledare för flera doktorander i kostvetenskap.

Att det är fullt upp märks inte bara på högarna av arbetsmaterial på skrivbordet utan även på att vi hela tiden blir avbrutna av doktorander och kollegor som knackar på dörren.

– Även om det kanske inte ser ut så, är jag väldigt strukturerad och vet exakt vad som ska göras och när. Det gör att jag är helt oberörd av yttre kaos och sällan blir stressad.

Och tur är väl det, för sedan ett drygt år tillbaka har Elin Lövestam ytterligare ett stort uppdrag: att koordinera den nya forskarskolan InSyNC (Integrating Sustainability in Nutrition Care). Det är den första forskarskolan någonsin i Sverige med fokus på nutrition och dietetik, och ett samarbete mellan universiteten i Uppsala, Umeå och Göteborg.

– Det var Paulina Nowicka, professor här på institutionen, som noterade att Vetenskapsrådet skulle göra en utlysning kring forskarskolor som en del av ett regeringsuppdrag att säkra fram­tidens kompetens inom hälso- och sjukvården. Vi såg möjligheten för dietistprogrammet och satte ihop en ansökan på bara en månad – det var oerhört intensivt, men vi lyckades ringa in vad vi behöver inom dietistprofessionen.

Forskarskolan genomsyras av det övergripande temat att integrera hållbarhet i nutritionsvård­en, med forskningsprojekt och aktiviteter inom tre underkategorier (se faktaruta).

Utlysningen gjordes internationellt och man fick hundratals sökanden till totalt tio doktorand­tjänster: fyra i Uppsala, tre i Umeå och tre i Göteborg.

– Vi har tagit fram en skräddarsydd struktur med gemensamma kurser, seminarier och andra aktiviteter. Förutom forskarutbildning får de ett fantastiskt nätverk, säger Elin Lövestam.

– Den kommer att stärka kopplingen mellan forskning och utbildning, skapa synergier mellan utbildningsorterna och generera ny kunskap rätt in i dietistutbildningen. Det är viktigt då dietistprofessionen utvecklas fort med många nya arbetsområden och arbetsytor.

Att Elin Lövestam själv en gång valde att utbilda sig till just dietist är som så mycket annat i livet en slump.

– Alla dietister har sina personliga berättelser. För mig handlade det om att jag blev vegetarian i tonåren och började läsa på väldigt mycket om hur man skulle göra för att få i sig tillräckligt med näringsämnen. Det gjorde i sin tur att jag fick upp ögonen för hur komplext det här med mat och måltider faktiskt är. Under utbildningen växte intresset även för de kulturella och sociala delarna.

Hade det inte varit för matintresset hade hon kanske blivit språkvetare precis som sin storasyster Sara Lövestam – för många känd som författare och domare i radioprogrammet Lantzkampen.

– Som barn utvecklade vi ett hemligt språk tillsammans. Det var överlag väldigt mycket språklekar, ramsor och trams hemma, säger Elin Lövestam.

I sin forskning intresserar hon sig ofta för nu­tritionsfrågor relaterade till språk och kommunikation. När hon disputerade 2015 var det med en avhandling om innehåll och språk i dietistens dokumentation i patientjournaler, alltså hur man uttrycker mat och ätande i en medicinsk kontext.

– En del hävdar att språket styr hela verkligheten, men så radikal är inte jag. Däremot är jag övertygad om att språket har betydelse för hur vi tänker och värderar, och att krocken mellan vardagen och medicinen finns i språket, säger Elin Lövestam.

Hon förklarar att i dag, när dietisterna alltmer går mot det medicinska, innebär det att språkbruket måste harmoniseras med fler vårdkategorier.

– Språket, tillsammans med vassa armbågar, blir en del av professionaliseringen för att dietisterna ska kunna ta mer plats.

Som en direkt följd av avhandlingen leder och koordinerar Elin Lövestam nu ett internationellt forskningsprojekt som heter INIS – International Nutrition Care Process Implementation Survey. Det är en studie där forskare från 23 olika länder deltar för att tillsammans undersöka användandet av en standardiserad arbetsmodell och terminologi bland dietister i olika delar av världen.

– Det är intressant att se att liknande diskussioner pågår i alla länder samtidigt som det finns stora skillnader kring vad man egentligen menar med olika begrepp. Dessutom finns det en del kulturella skillnader, som att elektroniska patientjournaler inte är självklart överallt.

Via sina doktorander är Elin Lövestam involverad i flera spännande forskningsprojekt. Ett av dessa är en studie som handlar om att utveckla personcentrerade verktyg för att följa upp behandling av patienter med risk för undernäring. Det är ett samarbete med forskare från Karolinska Institutet, Karolinska Universitetssjukhuset och Region Sörmland, kring dietistens roll i behandlingen.

– Det är inte ovanligt att de här patienterna är lite nöjda med att ha tappat vikt eftersom det kanske är något de strävat efter tidigare i livet. Då gäller det att jobba med tydlig kommunikation och sätta upp gemensamma mål för att säkerställa att man är på väg åt samma håll.

En annan av de doktorander som Elin Lövestam handleder är Susanna Pohjola, som arbetar med ett tvärvetenskapligt projekt vid Centrum för medicinsk humaniora i Uppsala, där man utforskar etiska aspekter inom kostrådgivning i primärvården. Det handlar bland annat om de prioriteringar mellan olika patientgrupper som behöver göras, samt hur olika socioekonomiska aspekter spelar roll i samtalet mellan dietist och patient. Forskningen görs i samarbete med etikforskaren Anna Höglund, som för övrigt varit med och tagit fram DRF:s etiska kod.

Samarbete, tvärvetenskap och spännande skärningspunkter verkar vara den röda tråden för alla forskningsprojekt som Elin Lövestam är engagerad i. Ytterligare ett exempel på detta är ”Den smaklösa måltiden”, en kvalitativ intervjustudie som görs tillsammans med Lukt- och smakmottagningen vid Karolinska sjukhuset. Syftet är att utforska covidpatienters upplevelser och strategier kring lukt- och smakförändringar och hur det påverkar deras vardagsliv.

– Det är många som har fått förvrängt doft­sinne och smak efter covid och som nu tvingas leva med detta. Det kallas ”parosmi” och vi vill ta reda på vad det innebär för måltiden och vad det betyder rent socialt och nutritionsmässigt.

Arbetet görs i samarbete med kollegorna Nicklas Neuman och Pernilla Sandvik, även de docenter i kostvetenskap.

– Vi har följts åt ända sedan vi var doktorander men det är första gången som vi har hittat ett projekt där vi kan sy ihop våra skilda kompetenser, säger Elin Lövestam.

Hon berättar att det varit drabbande intervjuer där många fått hela livet upp och nedvänt.

– En del får kväljningar av matos och börjar kräkas om någon steker köttbullar. Det innebär att de knappt kan vistas på allmänna platser, som exempelvis en galleria.

Nästa steg är att ta reda på hur parosmin förändrat matval och måltidsmönster.

– Vi har nyligen fått godkännande från Etikprövningsmyndigheten för att be patienterna göra kostregistreringar. Det gör att vi kan under­söka mönster och ta reda på hur vi kan hjälpa dem rent nutritionsmässigt.

Att Elin Lövestam har ett genuint engagemang för det hon gör går inte att missta ta sig på, det gäller inte bara forskning utan även själva professionen:

– Vi må vara en liten profession men vi är drivna och har nått långt, mycket tack vare att DRF är duktiga på lobbyarbete. Vi har sett till att vi har fått legitimation och vi skapar många nya tjänster. Det är sällan någon som öppnar dörrarna för oss dietister, men vi slår in dem själva! 

Tre beskrivande ord: 
Nyfiken, eftertänksam 
och strukturerad.
Gör mig glad: En kopp te och ett korsord.
Gör mig arg: Regler som inte känns logiska eller rimliga. Saker och ting måste vara begripliga.
Matfilosofi: Äter vegetariskt men inklusive mejeriprodukter och fisk. När det ska gå fort blir det ofta något smakrikt med asiatisk touch, av typen tofu med ris, lime och färsk koriander.

"När ingen öppnar dörren får vi slå in den själva"

Fysioterapeuten Jacob Gudiol är bloggaren, poddaren och debattören som gjort sig känd för sin förmåga att bemöta ovetenskapligt trams med fakta – och som älskar att göra det. 

Att fråga tränings- och hälsoexpert­en Jacob Gudiol vilket kafé som är trevligast att träffas på för att göra en intervju i hans hemstad Helsingborg är lönlöst. Han fikar aldrig och har ingen som helst aning.

Det slutar med att vi träffas på stadsbiblioteket. Passande nog för en person som för några år sedan belönades med utmärkelsen ”Årets folkbildare” av föreningen Vetenskap och Folkbildning. Detta för sin mångåriga insats att ha utbildat allmänheten i frågor om träning och kost på ett sätt som främjar folkhälsan. 

– Problemet i dag är inte brist på information utan att sortera den. Det mesta finns på internet, men det är uppblandat med en väldig massa pseudovetenskap och annat trams, vilket gör det svårt för folk att navigera. Om man inte har bra faktakunskaper själv inom ett område så är det väldigt lätt att bli lurad, säger han.

För den som till äventyrs inte har koll på vem Jacob Gudiol är så är han en legitimerad fysioterapeut med en master i Sport Science som driver sajten Träningslära samt två populära podcasts: Tyngre Träningssnack och Hälsoveckan by Tyngre. Dessutom är han en flitig debattör på sociala medier, där han sammantaget når ut till långt över 100 000 unika följare.

Han medverkar regelbundet i artiklar i stora dagstidningar och som expert i TV4 Nyhetsmorgon, där han är en objektiv röst som effektivt slår hål på aktuella hälsomyter och kommenterar färska forskningsstudier. Det kan handla om allt från sötningsmedel och ultraprocessad mat till proteinintag och fasta i samband med träning.

Du har rykte om dig att alltid ”hamna rätt” och vara väldigt grundlig i dina analyser. 
Hur gör du?

– Jag lägger oerhört mycket tid och intresse på det här, det handlar säkert om 50-60 timmar per vecka som jag sitter framför datorn. Jag har stor nytta av att ha studerat sannolikhetslära och att jag har ganska bra koll på hur forskning fungerar. 

Du är även väldigt snabb. Nya studier hinner knappt publiceras innan du lägger upp och kommenterar. 

– Jag läser mycket och följer inte minst vad som får stora rubriker utomlands. När en svensk tidning eller influenser sedan kopierar det är jag väl förberedd.

Du är även duktig på att ta trollen. Vad har du för knep?

– Det är alltid väldigt lätt att påstå grejer medan det tar tid att sakligt besvara dem. Jag märker ganska snabbt när folk bara vill använda mina kanaler till sin egen röst, och då begränsar jag deras möjligheter att kommentera. 

Är det ett problem att dina poddar sponsras av ett företag som Tyngre?

– Nej, det är en bra plattform. De säljer träningsprylar, t-shirts och proteinpulver och sådant, men inget man åker fast för i en dopingkontroll. Om de börjar sälja skit, då säger jag upp avtalet.

– Det är en produkt som absolut kan fylla sitt syfte. Proteinpulver är smidigt att använda och kan ge snabbt resultat för den som styrketränar. Sedan är det inget man måste ta för att få resultat. Till viss del är det en imagegrej, precis som det här med alla burkar med energidryck som folk går runt med.

Att Jacob Gudiol alls började blogga och folkbilda om kost, hälsa och träning handlar egentligen om oflyt. Han har idrottat hela sitt liv och spelat fotboll på hög nivå vilket även medför en del skador. Han tyckte alltid att de som hjälpte honom att komma tillbaka verkade ha intressanta och roliga jobb. Det fick honom att hoppa av utbildningen till civilingenjör och börja läsa till fysioterapeut i stället. Hjälp till självhjälp, alltså.

– Det är väl lite som att det bland psykologer finns många som själva har haft psykiska problem – och att det finns många med ätstörningsproblematik som väljer att bli dietister, säger han och skrattar.

Under sista terminen på utbildningen blev han sjukskriven på grund av ytterligare en idrottsskada – den här gången en fraktur i handen.

– Vi skulle precis ut på praktik, men det funkade inte med en gipsad hand. I stället satt jag hemma vid datorn och började svara på frågor på olika träningssidor där jag var medlem – och på den vägen är det.

Nöj dig inte bara med att läsa utan kommentera och dela vidare sådant som är bra.

2008 startade han hemsidan Träningslära som ett sätt att samla kunskap och sprida information om kost och träning. Här granskar och kommenterar han aktuell forskning inom dessa ämnesområden, och är tydlig med länkar och referenser. 

– Jag försöker även sätta forskningen i någon typ av kontext. En studie är ofta bara en liten del av en större helhet, säger Jacob Gudiol.

Profilen

I folkhälsans tjänst

Han öppnar dörren till forskarvärlden

"Mat är alltid bästa medicinen"

"Jag vill vara en god förebild"

"När ingen öppnar dörren får vi slå in den själva"

Han slår hål på hälsomyter

Hon vill minska hälsoklyftan

Hemma hos ”Lina” – Sveriges mest kända dietist

På väg mot nästa utmaning!