I folkhälsans tjänst

Det där med att vara pensionär är relativt. I Mai-Lis Hellenius fall innebär det att hon efter ett långt yrkesliv som läkare och professor i allmänmedicin, med kardiovaskulär prevention som forskningsområde, jobbar minst lika mycket som tidigare – men nu i en friare roll som professor emerita.

– Jag är glad över mitt jobb och detta med att förebygga ohälsa har blivit så stort och efterfrågat att det är svårt att säga nej. Jag upplever även att det är nu allt händer, säger hon, när vi ses på Karolinska Institutet i Solna. Det har varit hennes arbetsplats under merparten av karriären och där hon bland annat varit med och öppnat Sveriges första livsstilsmottagning inom slutenvården.

När i livet bestämde du dig för att det var läkare du ville bli?

– Det var en syokonsulent på gymnasiet som trodde att det skulle passa mig. Vi hade få akademiker i vår släkt men jag hade bra betyg och tyckte det var spännande med biologi och att bygga relationer med andra människor. Så jag flyttade från Hälsingland till Stockholm för att läsa medicin och trivdes redan från första dagen.

Intresset för hur nutrition, fysisk aktivitet, sömn och andra livsstilsfaktorer påverkar olika biologiska processer i kroppen kom redan under utbildningen.

– Det har länge stått klart att många sjukdomar har en direkt koppling till livsstilen och inspirerad av föregångare tyckte jag att det är betydligt bättre att förebygga i tid än att vänta på att folk ska bli sjuka, säger Mai-Lis Hellenius.

Som allmänläkare inom primärvården i Sollentuna var hon bland de första i värld­en som skrev ut fysisk aktivitet på recept, inom preventionsprogrammet ”En hjärtesak” som startade 1988, där man fångade upp människor med hjälp av hälsoundersökningar. Inspirationen hämtades från hälsoprojekt i Nordkarelen, Habo och USA, och man gav råd inte bara kring motion utan även om mat, stress, sömn och rökning – hela livsstilen.

– Vi hade även turen att ha en fantastisk dietist anställd på halvtid i projektet som hette Birgitta Schwinn.

Preventionsarbetet blev grunden till Mai-Lis Hellenius doktorsavhandling som blev klar 1995, om hur man med fysisk aktivitet och hälsosam mat kan förebygga hjärt- och kärlsjukdomar.

I en långtidsutvärdering av projektet, med 5 761 kvinnor och män som deltog i programmet och som jämförts med 34 556 andra personer med liknande riskfaktorer och bakgrund, har man kunnat se tydliga resultat.

– Vi lyckades verkligen hjälpa människor. Deltagarna hade lägre risk att drabbas av och dö i hjärt- och kärlsjukdom, och de som redan drabbats hade lägre risk att dö av sjukdomen. De som deltagit i programmet levde längre. Beräkningar visade att vi antagligen räddat livet på 175 personer, säger Mai-Lis Hellenius.

Erfarenheterna av de olika projekten har spridit sig och i dag bedriver hela 17 av 21 regioner någon form av riktade hälsodialoger.

– Överhuvudtaget har vi en mer preventivt inriktad vård i dag. Fler har insett att prevention är en investering, inte en kostnad.

Ett tydligt bevis på det är att Karolinska Institutet ordnat finansiering för ytterligare en professur inom prevention, en roll som Ylva Trolle Lagerros innehar sedan i höstas.

– Jag tror att det kommer att tillsättas liknande professurer på alla universitet och lärosäten i Sverige, det ligger verkligen i tiden.

Hur får man människor att ändra livsstil?

– Jag tror det handlar mycket om att bli bemött med respekt och att få stöttning, både av närstående och att vara en del av en grupp. Sedan ska man inte underskatta det här med att skriva ut motion på recept, det är något nästan magiskt med det. Precis som att det är bra att vara väldigt handgriplig i sina råd när det gäller att hitta bra mat i vardagliga situationer, som i butiken och på restaurangen. Sedan är det viktigt med uppföljning och återbesök – att man inte släpper taget om patienterna.

En viktig del av Mai-Lis Hellenius arbete har genom åren varit att samverka med det omgivande samhället och dela med sig av sin kunskap om livsstilens betydelse för hälsan i form av utbildningar och föreläsningar. Hon har även bidragit till otaliga tidningsartiklar, inslag i radio och tv, kokböcker och självhjälpsprogram kring hur man kan förändra sin livsstil.

– Jag är inte ute efter att synas själv men om kunskapen inte sprids utanför Karolinskas väggar och hälso- och sjukvården, då är den inte mycket värd.

Att vara så synlig i ”kostdebatten” har även bidragit till en del personliga påhopp, otrevliga mejl och telefonsamtal – och i några fall till och med direkta hot – från militanta förespråkare av olika dieter, som exempelvis LCHF.

– Det är skälet till att jag valt att inte finnas med på sociala medier. Det här med mat väcker känslor på ett helt annat sätt än fysisk aktivitet.

För några år sedan gav Mai-Lis Hellenius ut boken ”Ta en kaka till”, vilket kan låta aningen motsägelsefullt med tanke på hennes roll som nes­tor inom folkhälsa. Men nej då, tvärtom:

–  Vi som jobbar med hälsosam mat får inte vara för stränga och ta bort matglädjen och ge människor skuldkänslor, för då slutar folk att lyssna.

Hur ska man göra för att inte fastna i den fällan?

– Man behöver vara mer tillåtande och tala i ”vi-termer” för att inte peka ut. ”Vi kvinnor” eller ”vi som har problem med att…”. Det gäller att etablera en god dialog där man lyssnar in och ger svar på frågor i stället för att berätta och informera.

Hur ser du på dietisters roll i det preventiva folkhälsoarbetet?

– Dietister är extremt viktiga, med all sin erfar­enhet av svåra samtal om och kring mat. Det är även en yrkesgrupp som det behövs betydligt fler av. Jag skulle gärna se en dietist i varje team inom hälso- och sjukvården – inte minst för att vidareutbilda alla oss andra så att maten får den centrala roll som den förtjänar.

Så vilket är ditt bästa tips till alla dietister där ute?

– Våga sticka ut hakan mer och gör yrkesrollen mer synlig. Delta mer i samhällsdebatten, för det finns ett stort behov av fler röster som tränger genom bruset och står på en stabil vetenskaplig grund som trygg motvikt till alla dessa trender och populära dieter, säger hon och fortsätter:

– Alla vi som jobbar inom hälsovården behöver ta oss tid att jobba utanför våra vanliga arenor. Och i stället för att skälla på livsmedelsindustrin behöver vi bli bättre på att samarbete med den.

Du är gift med en professor i klinisk nutrition. Vad pratar ni två om vid köksbordet?

– Haha, det blir rätt mycket prat om jobb och forskning. Men många i vår bekantskapskrets är inte läkare och det är nog bra! Måltiderna är väldigt centrala i vår familj, det är ett stort gemensamt intresse där vi lägger mycket tid.

Jag vet att du lever som du lär, men det måste ju finnas något i ditt liv som är
mindre hälsosamt?

– Ja, jag stressar ofta lite för mycket. Det beror på att jag är tidsoptimist – och det har inte blivit bättre med åren. I övrigt är jag en person som verkligen tycker att det är gott att äta hälsosamt och som gillar att röra på mig.

Mai-Lis Hellenius berättar att man i samband med framtagandet av de nya nordiska näringsrekommendationerna gjorde omfattande vetenskapliga skattningar på europeisk befolkningsnivå om vad det skulle betyda för hälsa och livslängd om vi alla åt efter hur kostråden faktiskt ser ut. Och resultatet visar att om vi äter hälsosamt redan från 20 års ålder kan det ge tio till 14 år extra i livslängd. Och om man äter hälsosamt från 60 års ålder åtta till nio år extra.

– Tänk vilken kraft det ligger i hälsosamma matvanor! Vi har ju egentligen vetat det länge men under de senaste åren har det varit något av en explosion av studier kring både kost och rörelse.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Att det fortfarande finns så mycket hälsa kvar att vinna. Så länge jag tycker att det är roligt och så länge jag är efterfrågad så kommer jag fortsätta att hålla dörren till jobbet och forskningen öppen.