Fråga: Att äta hälsosamt, är det alltid samma sak som att äta hållbart? Finns det några målkonflikter och hur löser man i så fall dessa?

Svar: Det går oftast alldeles utmärkt att äta hälsosamt på ett hållbart vis. Men att äta hållbart måste inte per definition vara hälso­samt, och att äta hälsosamt är inte alltid hållbart.

Vi vet ju alla att vi behöver äta mer växtbaserat, men därmed inte sagt att allt växtbaserat är bra. En helt vegetarisk kost skulle ju exempelvis kunna bestå av chips och baguette. Det är en kost med väldigt låg klimatpåverkan som även gynnar den biologiska mångfalden – men särskilt hälsosam är den ju inte.

Att äta hälsosamt behöver inte heller vara hållbart. Kyckling är exempelvis något som ofta lyfts fram av såväl klimat- som hälsoskäl för att vitt kött är bättre än rött. Samtidigt föds kycklingar upp på spannmål, sådant vi människor hellre skulle kunna äta direkt istället för att ta en omväg via djuren och på så vis förlora både markyta, energi och effektivitet. Dessutom finns det en del problem med djurvälfärden inom kycklingindustrin.

Kor däremot, som visserligen räknas som klimatbovar på grund av sina metanutsläpp, är bra på att omvandla grovfoder och gräs från naturbete till något vi människor kan äta – kött. Problemet är att vi i dag äter mer nötkött än befogat för att hålla dessa betesmarker öppna vilket belastar klimatet. Lösningen är att äta mindre rött kött och välja kött som är bättre producerat.

Här har de nya Nordiska näringsrekommendationerna (NNR) tagit ett stort och bra steg. I nya NNR har man dragit ned rekommendationen av rött kött från max 500 gram till max 350 gram kött per person och vecka med avseende på hälsa. Tar man hänsyn även till klimat och miljö säger NNR att man ska äta betydligt mindre än så. 

Enligt EAT Lancet (som jag har medverkat i) behöver vi minska ännu mer på det röda köttet, men nya NNR är en bra början för att skapa en förflyttning. 

Nötter och mandlar är ett annat område som kan vara lite problematiskt. De är bra för vår hälsa, men i och med att merparten i dag odlas i områden med vattenbrist kan man gärna vara lite försiktig och istället välja solroskärnor och andra frön. 

Här ser jag även stora möjligheter framåt att odla nötter på ett mer hållbart sätt. I Sverige kan vi till exempel producera hasselnötter, något vi har gjort tidigare i historien. Ur ett globalt perspektiv behövs det även fler riktade investeringar och jordbruksstöd för att utveckla mer hållbar nötproduktion.

Jag kan absolut förstå att man som dietist och kostrådgivare måste prioritera det medicinska framför det miljömässigt hållbara när det gäller rekommendationer till specifika grupper, men bäst är när hälsa och hållbarhet kan gå hand i hand. 

Professor i vetenskap om hållbar utveckling. Hon räknas som en av världens främsta experter på livsmedelssektorns påverkan på klimatet och miljön. Disputerade i systemekologi och har jobbat tvärvetenskapligt med jordbruk, mat, vattenresurser och ekosystemtjänster i många år.
Hon är även föreståndare på forskningscentret Stockholm Resilience Center, som är en del av Stockholms universitet. Här har hon arbetat sedan centret startades 2007 och sedan augusti 2018 ansvarar hon för hela verksamheten.

Hälsa eller hållbarhet?

Kan EU-gemensamma märkningsregler för livsmedelsförpackningar förbättra folkhälsan?

I dag saknas EU-gemensam framsides-märkning av livsmedelsförpackningar med fokus på hälsa. Den frivilliga re-glering som finns hittar vi i förordningen om närings- och hälsopåståenden. Förordningen syftar till att skydda konsumenter genom att säkerställa att påståenden är sanna, vetenskapligt välgrundade och inte vilseledande. Exempel på ett påstående som tillåts är ”högt proteininnehåll” under förutsättning att livsmedlet innehåller tillräcklig mängd av ämnet. 

Utöver denna reglering finns krav på att märka livsmedel med ingrediensförteckning och näringsdeklaration enligt den så kallade Informationsförordningen. Genom att förordningen gjort det obligatoriskt att ange näringsinnehåll och ingredienser på livsmedelsförpackningar kan konsumenterna fatta medvetna beslut om sin kost. Utmaningen för den vanliga konsumenten är dock att det kan vara ganska komplicerat att avgöra om ett livsmedel är nyttigare än ett annat bara genom denna information. 

Därför pågår just nu diskussioner på EU-nivå om att ta fram en gemensam framsidesmärkning med fokus på hälsa. En uppenbar fördel med en sådan märkning är just enhetlighet inom hela unionen.

En annan fördel är att det blir betydligt enklare för konsumenterna att jämföra olika produkters näringsegenskaper mot varandra, när köpbeslutet ska fattas i butiken.

Ytterligare en fördel är att det skulle ge ett incitament för livsmedelsproducenter att produkt-utveckla med fokus på hälsa. 

Det finns i dag framsidesmärkning med fokus på hälsa på nationell nivå. I Sverige har vi Nyckelhålet som använts i över 30 år och som även används i våra nordiska grannländer.

Märkningen Nutri score finns också och används i bland annat Frankrike. Märkningen har utvecklats för att hjälpa konsumenter att fatta hälsosammare kostval genom att ge en enkel visuell representation av produkters näringsprofil genom färger och bokstäver. Till skillnad från Nyckelhål-et måste producenten använda märkningen på samtliga erbjudna produkter, vilket innebär att även mindre nyttiga livsmedel går att jämföra. 

Jag tror att en EU-gemensam framsidesmärkning med fokus på hälsa har potential att förbättra folkhälsan. Märkningen behöver dock ta hänsyn till de olika ländernas folkhälsoutmaningar och mattraditioner, varför initiativet och framtagandet bör ske inom EU. Jag tror nämligen att det skulle vara svårt att enas om en redan befintlig märkning. 

Advokat och delägare på advokatfirman MarLaw, som är särskilt inriktad på regleringen om marknadsföring och märkning av livsmedel. Hon är verksam som processombud vid domstol och biträder vid förhandlingar med myndigheter och privata organ. Dessutom flitigt anlitad som föreläsare, av universitet och högskolor, organisationer och företag.

Märkningsregler och folkhälsa

Fråga: Många dietister drömmer om att starta eget. Vad ska man tänka på innan – och vilka är fallgroparna man ska undvika?

Svar: Innan man startar kan det vara bra att jobba några år som ”vanlig dietist”. Det gör att du får erfarenhet och skapar ett nätverk, något du garanterat kommer att behöva i ditt framtida egna företag. Eventuellt kan det också vara bra att behålla din anställning under en övergångsperiod. I bästa fall går det att successivt trappa ner i takt med att det egna företaget växer. 

Något som är viktigt att komma ihåg när det gäller egenföretagande är att det oftast är en själv som är alla roller; personalchef, ekonomiansvarig, vaktmästare… Dels är det bra att försöka göra en rimlig uppskattning av hur lång tid det tar att sköta allt sådant, dels fundera över vilka bitar som man kan ta hjälp med. För egen del tycker jag till exempel att bokföringsbiten är svår, så jag har från start valt att köpa den tjänsten, det blir betydligt mer tidseffektivt.

Tajming är också en viktig del av starten av ett nytt bolag. Fundera lite extra på vad du har planerat både jobbmässigt och privat framöver så att det inte krockar.

Att ta hjälp är ett av mina viktigaste tips. Kolla upp möjligheter för stöd och resurser i kommunen där du bor. Ofta finns det företagarcenter och kommunalt stöd i form av olika kurser. Även Naturvetarna och andra fackförbund kan ha bra information att ta del av. Och våga fråga! Skapa gärna ett forum för samtal, eller hitta någon som gjort samma sak som du själv är på väg att göra, och som kan dela med sig av sina erfarenheter. 

Ekonomin är ju en viktig del i företagandet, nästan den mest avgörande för att du ska kunna skapa ett långsiktigt och friskt företag. Här krävs det viss klokskap. Mycket information och hjälp finns att få från banken. Men det är också nödvändigt att våga sätta prislapp på dina tjänster på ett rimligt sätt. Som dietist har du en unik spetskompetens och kunden behöver din hjälp. Sträck på dig, och värdera din kompetens rätt. Däremot kan du ju inte ta betalt för varenda arbetad timme i veckan – att vara sin egen HR-chef, vaktmästare och ekonomiansvarig tar tid. I bästa fall kan man fakturera för hälften av timmarna på en vecka, och det behöver du ta med i beräkningarna när du tar betalt. Tänk långsiktigt kring ekonomin redan från början. Du måste ta ut lön för att bygga trygghet på lång sikt, både för att kunna ha en rimlig SGI (sjukpenninggrundande inkomst) och spara till pensionen, men även för att skapa långsiktighet i företagandet. Viktigt också att våga vara nöjd, att sätta punkt, att lita på att du gjort ett bra jobb och kunden är nöjd.  

I de flesta fall är det bråttom när ett projekt ska igång. Alla inblandade är taggade och man vill sätta igång och göra nytta. Men skynda långsamt såtillvida att du inte startar utan att ha ett riktigt avtal på plats. Det är viktigt att uppdraget är förankrat hos rätt instans samt att du har specat vad som ingår och inte – inte bara för att du ska kunna leverera på rätt nivå utan också för att kunden ska finna det självklart att ta det mest heltäckande alternativet du erbjuder i en offert. 

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag älskar livet som egenföretagare, men det bygger på att man tar ansvar, för både företagets och sin egen hälsa, genom att reglera arbetet på ett klokt och hållbart sätt. Lycka till! x

Hur startar man eget?

Fråga: Hur bör man planera proteinintaget i samband med fysisk aktivitet?

Svar: Idrottares protein-behov är generellt högre än normalpopulationens. Mekanistiska studier har visat att muskelproteinsyntesen i vila och efter träning påverkas i olika utsträckning beroende på när i tid och vilken proteinkälla som konsumerats (1). Senare forskning och granskning av litteratur har visat att tajmingen i sig själv verkar ha mindre betydelse för själva tillväxt-en av fettfri massa och prestation (1, 2). Att nå totalmängden protein per dag (1.2–2.4g/kg) verkar vara av överordnad betydelse. 

Den samlade erfarenhet jag har är att proteininnehållet varit lägst i idrottarens frukost och inte sällan för högt vid lunch och middag. 

Fokus på innehållet av mängd-en protein (0,3–0,4g/kg per måltid) utspritt över åtminstone 3–4 måltider, hjälper idrottaren att nå totalmängden och få ett balanserat intag som möjliggör ett så positivt svar på träningseffekten som möjligt. 

Fråga: Hur kan dietisten stödja patienter med viktrecidiv efter obesitaskirurgi? 

Svar: Tack för din fråga. Patienter som återtagit vikt anklagar ofta sig själva för viktökningen. Därför är det viktigt att prata om känsliga frågor på ett empatiskt och personcentrerat sätt. 

Orsakerna till viktrecidiv är komplexa, där genetik och hormonella faktorer kan spela stor roll. Dietisten kan behöva hjälpa patienten rätt i vården och samarbeta med andra vårdgivare. Kanske har patienten drabbats av psykisk ohälsa, ätstörning, beroendeproblematik, eller annat som bidrar till svårigheter med vikthantering.

Nutritionsbehandlingen behöv-er alltid individualiseras, centrala delar är hälsosamma matvanor, måltidsstruktur och portionsstorlekar. Kolhydratskvalitet och tillräckligt proteinintag kan behöva få extra fokus. Stöd i förändring av matvanor utgår alltid från patientens förutsättningar. Vidare kan tillägg av KBT/ACT eller obesitasläkemedel vara hjälpsamt. Förväntad viktminskning är som i icke-kirurgisk obesitasbehandling.

Som dietist spelar du också en viktig roll i att uppmärksamma att patienten tar sina ordinerade vitamin- och mineraltillskott samt får årliga nutritionsprovkontroller via vårdcentralen.  

Witard, O. C., Bannock, L., & Tipton, K. D. (2022). Making Sense of Muscle Protein Synthesis: A Focus on Muscle Growth During Resistance Training, International Journal of Sport Nutrition and Exercise Metabolism, 32(1), 49-61


Schoenfeld, B.J., Aragon, A.A. & Krieger, J.W. The effect of protein timing on muscle strength and hypertrophy: a meta-analysis. J Int Soc Sports Nutr 10, 53 (2013). https://doi.org/10.1186/1550-2783-10-53

Fråga Experten

Hälsa eller hållbarhet?

Märkningsregler och folkhälsa

Hur startar man eget?

Planerat proteinintag