Kommundietist – ett drömjobb?

Som enda dietist inom äldreomsorgen i en stor kommun kan man lätt känna sig som lille David när man försöker få jätten Goliat att förstå vikten av att arbeta förebyggande mot undernäring. Men med ett rejält mått envishet och stöd från rätt håll, är det faktiskt möjligt även för en kommundietist att få gehör för sina hjärtefrågor till slut.

I ärlighetens namn var starten på min kommundietistresa i Södertälje 2017 ganska motig. Den började med att jag entusiastiskt gick in i min nya roll med en massa idéer och höga ambitioner, och visste precis vad jag ville åstadkomma. Mitt uppdrag var otydligt, så i brist på vägledning satte jag istället full fart efter eget huvud. 

Jag skrev rutiner för glatta livet, bjöd in till utbildningar och försökte inleda samarbeten med bland annat kommunens kostenhet och biståndshandläggare. Jag jobbade på så jag blev blå – men inget hände. Ingen var intresserad av rutinerna jag skrev, och på mina utbildningar var det ofta bara ett fåtal som dök upp. Kostchefen ville visserligen gärna samarbeta, men det fanns varken tid eller resurser. Samma sak var det med biståndshandläggarna. Just då kändes det hopplöst. Jag undrade varför jag som jobbade så hårt och ville så mycket inte kom någon vart.  

Nu sex år senare förstår jag precis vad det var som saknades och varför ingen lyssnade på mig. Motståndet och svårigheterna jag mötte i början berodde på att det jag försökte åstadkomma inte var förankrat. Jag hade inte fått i uppdrag av någon att göra det jag gjorde, och då fanns det heller ingen som följde upp och rapporterade mina resultat vidare uppåt i organisationen. 

Men, efter några år av stampande på samma ställe, hände plötsligt något. Politikerna i Södertälje beslutade att mat och måltider inom äldreomsorgen skulle vara en prioriterad fråga. Man hade insett vikten av en fungerande måltidskedja och att arbeta förebyggande mot undernäring. Statsbidrag rullade in och ett mat- och måltidsprojekt drogs igång med en duktig projektledare i spetsen. Tillsammans drev vi projektet i tre år – hon med sin långa erfarenhet av kvalitetsutveckling och förändringsprocesser och jag med min nutritionskompetens. 

Projektet blev framgångsrikt och vad som gjorde det möjligt var att projektledaren rapporterade direkt till nyckelpersoner och beslutsfattare i kommunen. Det är först när de är med på tåget som verklig förändring kan ske. Det är min viktigaste lärdom under mina sex år som kommundietist.

Så till dig som vill börja arbeta som kommundietist är mitt bästa råd att se till att allt du gör är väl förankrat uppåt i organisationen. Bara då kan ditt arbete få den effekt och uppmärksamhet som det förtjänar. x