Ny kunskap inom geriatrisk nutrition

Med en växande andel äldre personer i befolkningen ökar betydelsen av att förstå vilka faktorer som är viktiga för deras hälsa och självständighet. Hög ålder är den mest betydelsefulla riskfaktorn för akuta och kroniska skador, sjukdomar och funktionsnedsättningar. Därmed ökar också risken för olika typer av nu­tritionsproblem. Alla tre forskare har disputerat på avhandling inom geriatrisk nutrition 2021, men med olika fokus.

Stina Engelheart har i sin avhandling studerat nutritionsstatus och dess förändringar över tid hos äldre personer med hemsjukvård. Nutritionstillståndet har studerats ur flera olika perspektiv bland totalt 69 deltagare som följdes under tre år, både av doktoranden/dietist och av sjuksköterskor och undersköterskor inom Örebro kommuns hemsjukvård. 

I avhandlingen presenterar Stina en modell och ett synsätt som visar hur sjukdomar och funktionsnedsättningar kan påverka en persons nutritionstillstånd – men också hur nutritionstillståndet kan påverka utvecklingen av sjukdomar, läkningsprocesser och rehabilitering efter sjukdom, skador, kirurgi med mera. 

Avhandlingen visade att undernäring, sarko­peni, frailty och dehydrering var vanligt bland deltagarna. När nutritionstillståndet analyserades i en faktoranalys kunde de 103 olika indikatorerna som studerades i forskningsprojektet reduceras till 19 prioriterade som bör ingå i en analys av nu­tritionstillståndet. Nedsatt aptit och vätskebrist var särskilt viktiga indikatorer för ett nedsatt nutritionstillstånd och förlust av funktion tre år senare.

Avhandlingen inkluderade också en artikel med fokus på måltidernas fördelning över dygnet. Resultatet visade bland annat – i motsats till Livsmedelsverkets råd – att ett måltidsmönster med en måltid med högt energiintag om dagen, istället för ett antal måltider, var viktigast för det totala energi- och proteinintaget.

Kostmönster och sarkopeni

Mikael Karlssons avhandling undersökte hur kosten, i form av kostmönster, påverkar risken att utveckla sarkopeni. När vi blir äldre förlor­ar vi muskelmassa och flertalet fysiska funktion­er försämras. Vissa får dessa förändringar i högre grad och detta kan då benämnas sarkopeni. En viss förlust av muskelmassa ingår i det normala åldrandet, men det är viktigt att förhindra att det sker i högre grad, då sarkopeni är kopplat till sämre livskvalitet. Risken att utveckla sarkopeni påverkas bland annat av fysisk inaktivitet, men troligen har även kosten betydelse.

Mikael har använt två befolkningsbaserade kohorter, Uppsala Longitudinal Study of Adult Men (ULSAM) och the Swedish Mammography Cohort – clinical (SMCC). I ULSAM undersöktes följsamhet till kostmönster vid 71 års ålder och förekomst av sarkopeni 16 år senare. I SMCC, som omfattar kvinnor i åldern 55–85 år vid baslinjeundersökningen, studerades följsamhet till kostmönster och muskelmassa vid baslinjen samt förändring i muskelmassa 11 år senare.

Avhandlingen visar att ett kostmönster som karaktäriseras av ett högre intag av frukt och grönsaker kan vara gynnsamt. I synnerhet var ökad följsamhet till medelhavsliknande kost associerad med lägre förekomst av sarkopeni bland män. Bland kvinnor var ett hälsosamt kostmönster förknippat med både högre muskelmassa och högre muskelstyrka. Ur ett kliniskt perspektiv skiljer sig inte denna kost från det allmänna kostbudskapet som redan i dag används för prevention av flertalet sjukdomar, så som hjärt-kärlsjukdom samt vissa sorter av cancer.

Mikaels avhandling visade även att det är svårt att beräkna energiförbrukning och att indirekt kalorimetri är enda valet för att noggrant kunna bestämma energiförbrukningen på individnivå.

Erika Olsson har i sin avhandling undersökt om olika aspekter av kost är associerat med insjuknande i demenssjukdom, kognitiv nedsättning, Parkinsons sjukdom och stroke hos svenska kvinnor och män. Studierna är baserade på data från tre befolkningsbaserade kohorter (ULSAM, the Swedish Mammography Cohort (SMC) och Cohort of Swedish Men (COSM).

Erika undersökte följsamhet till bland annat låg kolhydrat – hög proteinkost (LCHP) och insjuknande i demenssjukdom hos äldre svenska män. Det fanns en svag tendens till att hög följsamhet till LCHP ökade risken att insjukna, men i övrigt fanns inga samband mellan de olika kostmönstren och insjuknandet i demenssjukdom. Resultaten visade också att vitamin D (mätt som intag, status och gener för syntes) inte var relaterat till demenssjukdom eller kognitiv nedsättning. Intaget av vitamin D motsvarade ungefär hälften av det rekommenderade intaget om 10 μg, men endast ett fåtal hade låga nivåer vitamin D i plasma.

Erika undersökte även intag av mjölk och fermenterad mjölk (filmjölk och yoghurt). Resultat­en visade att mjölkdrickare hade en något högre risk att insjukna i Parkinsons sjukdom. Erika har även undersökt insjuknande i stroke, cerebral infarkt och hjärnblödning. Hon såg inga samband mellan intag av mjölk och stroke, men ett svagt samband mellan ökat mjölkintag och lägre risk för cerebral infarkt. Däremot verkade risken för hjärnblödning öka med ett ökat mjölk­intag. Intag av fermenterad mjölk var inte relaterat till stroke, cerebral infarkt, hjärnblödning eller insjuknande i Parkinsons sjukdom. Resultaten från dessa studier understryker vikten av att undersöka mjölk och fermenterad mjölk separat. Det tydliggör också betydelsen av att studera cerebral infarkt och hjärnblödning separat och inte enbart som stroke.

Sammanfattningsvis bekräftar våra tre av­handlingar gällande kost- och näringsrekom­mendation­er, men att dessa behöver anpassas till individen. Avhandlingarna visar även på hur komplext ämnet kost och nutrition är.